Min Gud, när jag betänker

1. Min Gud, när jag betänker 

vad du har gjort för mej, 

vad nåd du städs mej skänker, 

jag får ju allt av dej, 

då blir jag hjärtligt glader, 

då lockas lovet fram: 

jag tackar dej, min Fader, 

jag tackar dej, Guds Lamm. 

2. Du döden för mej smakat, 

du mina synder bar, 

och över mej du vakat 

i alla mina dar. 

Vad hade av mej blivit 

om du ej handlat så, 

om du ej nåd mej givit 

jag måst i döden gå. 

3. Nu är jag redan salig 

och går till himmelen. 

Jag njuter fröjd otalig 

i Gud, min bäste vän. 

Han själv skall mej bevara, 

hans nåd är alltid ny, 

och hotar någon fara 

till honom får jag fly. 

4. O, skulle jag då sörja 

som har en sådan Gud? 

Nej, hellre må jag börja 

att höja lovets ljud. 

Ja, Herren vill jag prisa: 

hans nåd och trofasthet 

skall bli min nya visa 

uti all evighet.

Text: Nils Frykman 1876 (34 år), ngt bearb.

Musik: Ur Hemlandssånger 1877