Ett barn är oss fött och en son är oss given

1. Ett barn är oss fött och en son är oss given,
den evige Guden är människa bliven!
Ur människosläktet tog han sig en moder
och föddes i armod, en mänskornas broder.

2. Vad salighet nu att en människa vara,
då Gud i vårt kött låtit sej uppenbara!
Nu får varje människa, nöjder och glader,
rätt barnsligen ropa: Gud, Abba, min Fader!

3. Det elände Adam oss ådrog i fallet,
se, allt är nu botat av barnet i stallet!
Nu syndare alla sej väl må berömma,
att de fått till broder den världen skall döma.

4. Så litet ett barn oss kan skrämsel injaga,
så gärna vill Gud oss all fruktan betaga.
Ja, därför kom Herren så liten och späder,
att vi ej må rädas, men hellre oss gläder.

5. Här ligger i lindor den vän som oss lisar,
han dias vid bröstet, fast oss han utspisar,
här gråter nu den som bedrövade fägnar,
han ansas och sköts, fast han världarna hägnar.

6. I stallet och krubban där ligger en gåva
som ingen tillfyllest kan prisa och lova,
och gåvan, den skänkes för intet åt alla,
o låt oss då ej gå så hårda och kalla!

7. Nej, låt oss vår Fader i Andanom lova
för Sonen, hans dyra och härliga gåva.
Fast hjärtat kan därför tillfyllest ej prisa,
så vare och blive själv Barnet vår visa!