I gästabudssalen en kvinna gick fram

1. I gästabudssalen en kvinna gick fram;
att Jesus var där hon av ryktet förnam;
hon skyndar förbi all den prakt hon där ser
och tyst vid sin Frälsares fot faller ner.

2. Nu hördes ett mummel: det var ju en skam,
att en så förfallen där tordes gå fram.
Det passar blott helgon, man sade med knot,
då hon med sin balsam nu rörde hans fot.

3. Hon hörde hans röst, den som gav henne hopp,
men vågade knappt i hans ögon se opp.
I suckar och gråt hennes hjärta sej göt,
då till sina läppar hans fötter hon slöt.

4. Som bågen av guld i den regniga sky,
som solen om våren då drivan ska fly
såg Jesus på kvinnan; Guds frid hon där fick
och salig och upprättad hemåt hon gick.


Text: Nr 46 i "Sånger till Lammets lof", 1:a häftet, 2 uppl. Sthlm 1876, bearb.
Musik: Finsk folkmelodi, alt. ur "Sånger till Lammets lof"