Jag tror på de heligas samfund

1. Jag tror på de heligas samfund,
en syskonring ljuvlig och skön,
där Kristus allena
kan människor ena,
så skrankor får rivas
och alla kan trivas
tillsammans i lov och i bön.

2. Jag tror på de heligas samfund.
Där stärkes mitt sviktande mod.
Men avskild från alla
jag snart skulle falla;
den kraft som förenar,
upprättar och renar
är Jesu försonande blod.

3. Jag tror på de heligas samfund,
en enhet som världen ej ser.
Om någon har smärta,
då lider vart hjärta,
men större blir fröjden,
när Gud ifrån höjden
bevisar sin nåd mot alltfler.

4. Jag tror på de heligas samfund,
fast aldrig jag riktigt förstår,
hur böner från jorden,
de stapplande orden,
så mäktigt kan verka,
att här vi kan märka
vad Herren av himlen förmår.

5. Jag är i de heligas samfund
- fast ringa - en levande lem.
Gud, låt mej där bliva,
i tron mej uppliva,
tills en gång förklarad,
för evigt bevarad,
jag är i mitt himmelska hem!

Text: Halfdan Kejser (d. 1916), sv. övers. Hans Hallebo 1965 (51 år), ngt bearb.
Musik: Ernst Theodor Andersson 1968 (80 år)

[Hallebo avled 2006 och har alltså långt ifrån varit död i 70 år, men brukade skriva "Eftertryck tillåtes" i sina diktsamlingar. Andersson avled 1972, men en som varit med i redaktionskommittén för Sionstoner 1972 trodde inte att någon skulle ha något emot att texter och melodier som idag är i stort sett bortglömda åter tillgängliggörs. Men rättighetsinnehavare som läser detta får gärna höra av sej till andreas.holmberg[at]skutan.eu oavsett om de gillar publiceringen eller vill att jag ska ta bort text/melodi. / AH].