Vår Jesus kunde inget husrum finna

1. Vår Jesus kunde inget husrum finna
i Betlehem, i sina fäders stad.
Maria la den son hon nyss fått linda
i krubban fylld av torra gräs och blad.
Fast han är kung han slott ej äger,
och djurens krubba blir hans första läger.


2. Så Herren sej vår fattigdom tillägnar,
men vi allt gott får motta ur hans hand.
Oss arma syndare han hör och hägnar
och river sönder satans hårda band.
Nu finns det liv för alla döda,
för att Guds egen Son på jorden lät sej föda.

3. Välsignad vare då den stora nåden
som Gud oss gav och mitt ibland oss satt,
som öppnade de himmelska förråden
i denna underbara julenatt!
Välsignat mörker utan like,
då ljuset själv bröt fram från himlens höga rike!

4. Så vill vi aldrig mer Guds godhet glömma,
han givit oss vad honom kärast var
och låter nåden genom världen strömma,  
vad äger vi som han ej givit har?
Så vare honom hela livet
och vad vi är och har till andras bästa givet.

Text: Johann Daniel Herrnschmidt 1714 (39 år), dansk övers. Hans Adolph Brorson, sv övers A.H.