1. Min själ berömmer Gud med fröjd,
min ande gläder sej,
ty Gud, min Frälsare i höjd,
har sett i nåd till mej.
Mej ringa stoft han saliggjort,
min själ med nåd han fyllt
och öppnat mej sitt rikes port
av kärlek, oförskyllt.
2. Hans starka arm har visat makt
och gjort så stora ting:
de mäktiga han ner har lagt
och strött som stoft omkring.
De andligt rika har han sänt
ifrån sej tomma bort,
och prål och högmod har han vänt
i armod inom kort.
3. Ja, hans barmhärtighet är stor
och utan gräns dess längd,
för den som på hans löfte tror
är hjälpen aldrig stängd.
Och det förbund han slöt en gång
med fäderna i frid
står fast för släktens rad så lång
i nåd till evig tid.
4. Hans visdom outgrundlig är,
ej världen den förstår,
men den som håller honom kär
hans planer veta får.
Förtro dej därför mer och mer,
min själ, åt fridens Gud.
Tag mot med glädje vad han ger
och vandra i hans bud.
Text: Jesu mor Maria (Luk. 2), Carl Boberg 1885 (26 år)
Musik: "Ellacombe"
Maria:
C Boberg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar