Dej tackar jag, att vred du var

1. Dej tackar jag, att vred du var
på mej ett ögonblick.
Den vredesstrålen bortbränt har
mitt hjärtas forna skick.
Ej mer må synd behärska mej
då den så djupt bedrövar dej.

2. Dej tackar jag långt mer ännu
att bort du vreden vänt.
I outsäglig mildhet du
mej tröst och glädje sänt.
Du blivit nu min själs begär,
min starkhet och min psalm du är.

3. Du hälsobrunn i Sions stad,
du livets källa klar,
till dej jag ilar fri och glad,
hos dej min hälsa tar!
Ur dej jag ösa vill med fröjd
och lovsjunga din kärleks höjd.

4. Du prisas må i varje land,
ditt namn nå brett och vitt;
till fjärran höjd, till okänd strand
ditt lov nu blive spritt.
Bland Sions döttrar vare stor
den Helige, som bland dem bor!


Text: Pauline Westdahl, bearb. A.H. 8/6 (Pingstdagen) 2014, då Jes. 12 var GT-läsning
Musik: Ur Pilgrimsharpan

P Westdahl: