Gud, när du till uppbrott kallar

1. Gud, när du till uppbrott kallar
hela livet träder fram:
barndom, ungdom, mogen ålder,
vardag, vänskap, stolthet, skam.
Allt jag ser vid dödens port:
sorg och glädje, smått och stort.

2. Tack, min Gud, för livets glädje,
smultronställena vi fann,
tack för hjälp och stöd i sorgen,
tack för varje vän jag vann!
Tack för minnen, tack för hopp,
tack för sinnen, tack för kropp!

3. Gud, för dej jag vill mej böja,
bikta all min synd för dej.
Du som ser i det fördolda,
ser du någon tro hos mej?
Dåligt löd jag dina bud,
svagt mitt vittnesbörd, o Gud!

4. Herre, sätt dej vid min sida,
du har tid när andra går.
Ge din frid och inte världens,
du som varje suck förstår.
Låt ditt kors få stråla klart,
mest när döden kommer snart.

5. Du som till ditt verk mej kallat
och som nu mej vila bjöd,
du som räknat mina dagar
och som gav mej livets bröd,
hjälp mej i min sista stund,
evigt gäller vårt förbund!


Text: Lyder Brun 1913 (43 år)
Musik: Ludvig Mathias Lindeman

L Brun: