Hela vägen går han med mej

1. Hela vägen går han med mej,
o vad kan jag önska mer?
Kan jag tvivla på hans godhet
när jag här hans ledning ser?
Himmelsk frid, gudomlig trygghet
genom honom har min själ
//: ty jag vet, vad än mej möter
gör dock Jesus allting väl ://

2. Hela vägen går han med mej,
är på branterna mitt stöd,
ger mej nåd för varje prövning,
styrker mej med livets bröd,
och om hjärtat skulle törsta,
vägen kännas tung och lång,
//: fröjdekällor strax ur klippan
springer fram som förr en gång ://

3. Hela vägen går han med mej,
- vilken kärlek hög och rik!
Och till sist en evig vila
ger han mej i himmelrik.
När jag där får fri, förklarad,
inför honom falla ned
//: skall jag ej den sången glömma:
hela vägen gick han med! ://

Text: Fanny J Crosby-van Alstyne 1875 (55 år) "All the way my Saviour leads me", sv. övers. Erik Nyström 1878 (36 år), ngt bearb.
Musik: Robert Lowry 1875 (49 år)

En psalm om vandringen mot det himmelska målet, som alltså lika gärna kunde ha stått under rubriken "Pilgrimsvandringen" som under rubriken "Förtröstan - trygghet".

Anknytningen till Israels barns vandring genom öknen till det utlovade landet syns särskilt tydligt i andra strofen, där "glädjekällor ur klippan" hänsyftar på berättelsen i 2 Moseboken 17.

Huvudtemat att Jesus är med hela vägen, ända fram, alla dagar, är givetvis framför allt hämtat från sista versen i Matteusevangeliet: "Se, jag är med er alla dagar intill tidens slut." Saken upprepas ju effektfullt i början av varje vers, men också (i dåtid) i psalmens avslutningsrad. Och att en "pilgrimssång" bör sluta i himmelen är ju självklart!

Det dröjde bara tre år innan sången var översatt till svenska för de s.k. "Sankeys sånger" (officiellt "Sånger till Lammets lof", orig. "Sacred Songs and Solos"). Naturligtvis var översättaren fil dr Erik Nyström, som översatt kopiösa mängder engelska och amerikanska sånger till svenska, men nästan inte skrivit en enda originalsång själv ("Gå Sion" kan möjligen räknas som en sådan).

Fanny Crosby:

Robert Lowry: