I gästabudssalen

1. I gästabudssalen gick synderskan fram;
att Jesus var där, hon i staden förnam;
hon skyndar förbi all den prakt hon där ser
//: och tyst vid sin Frälsares fot faller ner ://

2. Nu hördes ett mummel: det var ju en skam,
att en så förfallen där tordes gå fram.
Det höves blott helgon, man sade med knot,
//: då hon med sin smörjelse rörde hans fot ://

3. Hon hörde blott Jesus, med döende hopp
hon vågade knappt i hans ögon se opp.
I suckar och gråt hennes hjärta sej göt,
//: då till sina läppar hans fötter hon slöt ://

4. Som bågen av guld i den regniga sky,
som solen om våren, då drivorna fly,
han såg på den fallna; benådning hon fick
//: och salig och återupprättad hon gick ://

Text: Nr 46 i "Sånger till Lammets lof", 1:a häftet, 2 uppl. Sthlm 1876, ngt bearb.
Musik: Se ovan.