Jag arma mänska, vem ska skilja

1. Jag arma mänska, vem ska skilja
mej ifrån denna dödens kropp?
Jag löfte gav, jag hade vilja
att bryta av mitt syndalopp.
Men ack, min trohet var ej lång.
Jag föll ju också denna gång.

2. Jag vet, o Herre, vad mej felar.
Jag tvenne herrar tjäna vill.
Åt världen jag det hjärta delar,
som bara dej bör höra till.
Ack, jag är lika varm och kall
för Kristus och för Belial!

3. O Jesus, kunde jag allenast
dej över allting hålla kär,
med himmelsk håg jag skulle genast
bemannas mot allt ont begär.
Ja, kunde jag dej älska rätt,
då bleve segern viss och lätt!

4. Med misstro till min egen styrka,
med vaksamhet och bön till dej,
jag dej, min Frälsare, vill dyrka,
du som av kärlek dött för mej.
Och när jag möts av frestelsen,
jag trotsar ej, men undflyr den.

5. Nu, Jesus, får du mej ledsaga;
din nåd och sanning sviker ej.

Du som är mäktig i de svaga,
din Andes kraft låt fylla mej.
Då kan jag trygg mot målet gå
och en gång livets krona få.

Text: v. 1-4 Balthasar Munther 1774 (39 år), v. 1-5 Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb.

Musik: Svensk 1694