Vänligt över jorden glänser

 

MESSIAS 

1. Vänligt över jorden glänser 
strålen av ett himmelskt hopp. 
Stilla inom tidens gränser 
evighetens sol går opp. 
Ack, så stilla att mitt öga 
hennes sken fördraga må 
och Guds dolda råd förstå. 

2. Ej av världens vise kändes 
den oändligt Vises råd. 
Kristus kom, och dagen tändes, 
full av sanning och av nåd. 
Sanning för den blick som spanat, 
nåd för ångerfulla bröst. 
Så fick jorden ljus och tröst. 

3. När begären sej fick sprida, 
föddes brott och spriddes ve. 
Kristus kom, och vid hans sida 
kärlek gick och helgelse. 
Helgelse blev hjärtats yrke, 
kärlek slöt begärens strid. 
Så fick jorden dygd och frid. 

4. De är sälla som vill höra 
vad den evigt Gode lärt, 
de som älskar och vill göra 
vad den Helige begärt, 
de som, ledda av hans Ande, 
lysta av hans milda ljus, 
närmar sej sin Faders hus. 

5. Deras tro ska övervinna 
tidens otro, jordens flärd. 
Deras kärlek skön ska brinna 
i den kärlekslösa värld. 
Deras hopp i tidens skiften 
och i livets aftonstund 
vilar på sin klippas grund. 

6. Milda sken av Faderns ära, 
dina rena strålar sprid 
kring vår jord, så den kan bära 
ljus och tröst och dygd och frid. 
Låt vår jord få bli en förgård
till den himmel, dit du vill 
samla dem som hör dej till.

Text: Johan Olof Wallin, bearb. A.H.

Musik: Svensk 1694