När väldens hopp förtvinat stod

1. När världens hopp förtvinat stod,
likt blomman mitt i sanden,
rann upp så klar en hälsoflod,
gav kraft och mod
åt kvalda mänskoanden.

2. Det Jesus var, som huld och god
blev oss en livets källa.
Vi fann i Jesu liv och blod
den hälsoflod
som gör oss evigt sälla.

3. Han ljuset är och sanningen,
han vägen är och livet.
Den honom söker finner än,
ja, just åt den
som beder ska bli givet.

4. I världen han den ende är
som trösta kan och liva
den själ som syndaångern tär
och som begär
i honom salig bliva.

5. Han genom hela livets dag
utsträcker sina händer
till syndare, och med fördrag
där tron är svag
han veken återtänder.

6. Han som en herde för sin hjord
allt vad oss fattas ger oss:
sin Ande, salighetens ord,
sitt rika bord;
han alltid trofast ser oss.

7. Vad skulle Herren göra mer
att fallna mänskor frälsa?
Han för oss strider, segern ger,
vår längtan ser
och är vårt liv, vår hälsa.

8. Låt oss som dina barn få bo
hos dej och alltid njuta
kraft av ditt ord till hopp och tro,
till själens ro,
tills vi vår färd ska sluta.

9. Du är i lidandet vårt stöd,
o kärlek utan like.
Du för oss genom sorg och nöd
och kval och död
till härlighetens rike.

Text: S J Hedborn 1813 (30 år), ngt bearb.
Musik: Anders Lindström