I Lammets död och smärta

1. I Lammets död och smärta
består mitt nådaval,
i hans uppstungna hjärta
och i hans själakval
jag anser mej intagen,
förlossad, friköpt nog
och detta på den dagen 
då han på korset dog.

2. Ack, vilken villolära,

med värsta vådan i,

att Jesus till vanära

gå nådens tron förbi,

att hata och förkasta

hans evangelium

och helt onödigt hasta

till mörkrets pinorum.

3. Att offerblodets värde
ej gäller inför Gud
för dem som satan snärde
i syndens band och bud,
det är, fastän det klingar,
tvärt mot den Helga Skrift,
och själen mordiskt tvingar
likt giftigaste gift.

4. Visst gäller det för alla,
ja, vid Guds helga tron.
Dess värde kan ej falla,
men innebär pardon
för onda och för fromma;
men den det ej mottar
vill ej till bröllops komma
fastän han bjuden var.

5. Så är då Jesu lydnad 
vår sällhets enda stöd,
hans lidande vår prydnad
som står i liv och död.
Hans kärlek ej fördränkes
av Adams syndaflod,
men den som tror nedsänkes
och renas i hans blod!

Text: Anders Carl Rutström, ur "Om själens sanna omvändelse", bearb. A.H.

Musik: G J Webb

A C Rutström: