1. Se, här finns tusen tröster,
som vem som vill får ha!
Oss alla återlöste
vår Gud på Golgata.
Den detta tror, den bliver
båd´ salig, helig, böjd
och går med munter iver
i liv och död förnöjd.
2. Ja, den som tror, den gläder
båd´ Gud och himlens här,
i Lammets vita kläder
som vem som vill får ha!
Oss alla återlöste
vår Gud på Golgata.
Den detta tror, den bliver
båd´ salig, helig, böjd
och går med munter iver
i liv och död förnöjd.
2. Ja, den som tror, den gläder
båd´ Gud och himlens här,
i Lammets vita kläder
fullkomligt festklädd är.
Men den vars otro övar
mot Jesus avigt mod,
Guds Ande själv bedrövar
och ratar Jesu blod.
3. Han så frivilligt skiljes
från nådavalets ord,
gör satan själv till viljes,
det största själamord
på anden sin den dyra,
det sista syndafall
begår han i sin yra,
det evigt ångras skall.
4. Men den hos Jesus vilar
har ljuvlig sol och dag,
har skydd mot satans pilar,
mot otro, synd och lag,
ty vad den borde göra
har Jesus redan gjort,
men vill sitt verk utföra
i kropp och själ alltfort.
5. Var dag nu själen röner
mer nåd, mer tro, mer kraft,
mer lust till lov och böner,
mer liv av livets saft,
mer ljus, mer klarhet, styrka
hon får nu tusenfalt,
att Gud i Kristus dyrka,
ja, helgas över allt.
6. Dock, detta är ej grunden
som hon nu vilar på,
nej, som i första stunden
hon nåd av nåd månd´ få,
så vill hon nu ock njuta
förlåtelse av nåd,
samt liv och räkning sluta
i kraft av fridens råd.
7. Utfattig hon sej kände
i livets första punkt,
när Anden henne sände
ett hjärta svårt och tungt,
men mer och mer hon finner
sitt djupa syndafall,
ju närmare hon hinner
till Jesu fotapall.
8. Den själen står på grunden
som på ett hälleberg,
skall ej i sista stunden
för döden skifta färg,
dess liv är Jesus känna,
vill mer dock känna´n än,
dess levnads lag är denna:
en Guds och mänskors vän!
9. Se, den kan sjunga, prisa
mot Jesus avigt mod,
Guds Ande själv bedrövar
och ratar Jesu blod.
3. Han så frivilligt skiljes
från nådavalets ord,
gör satan själv till viljes,
det största själamord
på anden sin den dyra,
det sista syndafall
begår han i sin yra,
det evigt ångras skall.
4. Men den hos Jesus vilar
har ljuvlig sol och dag,
har skydd mot satans pilar,
mot otro, synd och lag,
ty vad den borde göra
har Jesus redan gjort,
men vill sitt verk utföra
i kropp och själ alltfort.
5. Var dag nu själen röner
mer nåd, mer tro, mer kraft,
mer lust till lov och böner,
mer liv av livets saft,
mer ljus, mer klarhet, styrka
hon får nu tusenfalt,
att Gud i Kristus dyrka,
ja, helgas över allt.
6. Dock, detta är ej grunden
som hon nu vilar på,
nej, som i första stunden
hon nåd av nåd månd´ få,
så vill hon nu ock njuta
förlåtelse av nåd,
samt liv och räkning sluta
i kraft av fridens råd.
7. Utfattig hon sej kände
i livets första punkt,
när Anden henne sände
ett hjärta svårt och tungt,
men mer och mer hon finner
sitt djupa syndafall,
ju närmare hon hinner
till Jesu fotapall.
8. Den själen står på grunden
som på ett hälleberg,
skall ej i sista stunden
för döden skifta färg,
dess liv är Jesus känna,
vill mer dock känna´n än,
dess levnads lag är denna:
en Guds och mänskors vän!
9. Se, den kan sjunga, prisa
och tillbe Herren Gud,
sig för hans åsyn visa
i Lammets bröllopsskrud,
samt utav hela världen
var timme avsked ta
och göra sista färden
förnöjd. Halleluja!
sig för hans åsyn visa
i Lammets bröllopsskrud,
samt utav hela världen
var timme avsked ta
och göra sista färden
förnöjd. Halleluja!
Text: Anders Carl Rutström, ur "Om själens sanna omvändelse", bearb. A.H.
Musik: G J Webb
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar