När tiderna går

1. När tiderna går
så mycket förändras, så lite består.
Berömda sänks ner i de glömdaste hav,
men evigt vi minns Jesu kors och hans grav.
Där såg jag hur himmelen öppnade sej,
//: han dog ju för mej ://

2. Han utgick från Gud,
han kom för att bära om kärleken bud,
att lösa oss alla ur helvetets band,
att leda oss bort ifrån avgrundens rand.
Från korset som gavs honom flydde han ej,
//: han dog där för mej ://

3. Och helvetets här
ska aldrig mej skilja från den jag har kär.
Om ormen mej högg med sin giftiga tand,
en blick på hans kors ger mej läkedom sann.
Om vägen än smalnar jag lämnar den ej,
//: han dog ju för mej ://

4. Du dog ju för mej!
Välsignade, vad kan jag göra för dej?
Ack, allt vad jag kan är att fly till din famn
och börja var dag i ditt heliga namn.
Från död till uppståndelse går jag med dej,
//: du dog ju för mej! ://

Text: Sophie Bonnevie 1907 (43 år), sv övers A.H. 17/9 2018

Musik: Hardenack Otto Conrad Zinck 1801