Jesus! Jesus! Ja, det ordet

1. Jesus! Jesus! Ja, det ordet
klingar ljuvt som änglasång,
//: det är hjärtats bröd på bordet,
livets friska vattensprång ://

2. Det är stjärnan på min himmel
som mej leder tryggt och glatt
//: genom tidens flärd och vimmel,
genom jordens nöd och natt ://

3. Det är trogna modersfamnen

som omsluter barnet ömt.

//: Det är lugna, säkra hamnen

där min själ för storm sej gömt ://

4. Sköna namn, o må du klinga
ljuvligt på min pilgrimsfärd
//: och mej goda budskap bringa
ifrån himlens sköna värld ://

5. Ja, må du min själ bevara
under jordens nöd och tvång
//: och mitt viloläger vara
när jag somnar in en gång ://

6. Herre, låt mej sedan väckas
vid det namnets livsmusik,
//: till den dag, som ej kan släckas,
men är evigt skön och rik! ://

Text: Carl Boberg, ngt bearb A.H.

Musik: Amanda Sandborg-Waesterberg

Gud ske lov, min vän han blivit

Alt. koral:

1. Gud ske lov, min vän han blivit,
o vilken vän,
han som sej för mej utgivit, 
o vilken vän, 
han som så av kärlek glöder, 
att för oss han dör och blöder, 
att han kallar oss för bröder, 
o vilken vän! 

2. Alla synder han förlåter,
o vilken vän,
han mej tröstar när jag gråter,
o vilken vän!
Då olyckligt jag förgår mej
bäst av alla han förstår mej
och hans kärlek alltid når mej,
o vilken vän!

3. Även då han djupt sej döljer, 
är han min vän. 
Alltid lika god mej följer 
min bäste vän. 
Sker mej något svårt, så sker det 
mej till godo, vännen ger det.
Efteråt jag tydligt ser det; 
o vilken vän! 

4. Allt bekymmer jag då kastar 
helt på min vän, 
allt som här min själ belastar
förstår min vän. 
Andens liv med ordet föda 
och mitt kött korsfästa, döda,
lindra tidens vedermöda, 
allt gör min vän. 

5. Det är evigt liv att känna 
Gud som sin vän. 
Sälla de, som funnit denna 
vår bäste vän!
Ja, de är för evigt rika!
Andra kan ju dö och svika, 
denne vän är alltid lika:
o, vilken vän!  

Text: Marianne Nunn 1817 (39 år), sv övers Carl Olof Rosenius 1849 (33 år), bearb A.H. 2016

Musik: Walesisk folkmelodi, alt. Oscar Ahnfelt

Jesus, själens enda tröst

1. Jesus, själens enda tröst,
ge mej skydd invid ditt bröst,
medan havets vågor slår,
vilda stormar kring mej går.
Mej i dina armar slut
till dess stormen rasat ut,
led mej under resan lång
fram till himlens hamn en gång!

2. Annan tillflykt har jag ej,
lämna mej ej ensam, nej!
Hjälplös ser jag upp till dej,
uppehåll och trösta mej!
Du är all min tröst, mitt stöd,
enda hjälp i liv och död.
Stanna kvar hos mej och var
mot det onda mitt försvar!

3. Jesus, du är nog för mej,
mer än allt jag har i dej.
Du som är den svages stöd,
hjälp och lindra i all nöd. 
Du har idel helighet,
jag har orättfärdighet,
jag är oren, full av skuld,
du är nådig, god och huld.

4. Nåd i överflöd du ger
nåd för synd och skam du ser,
låt mej genomtvagen bli,
fri och helad inuti.
Du är livets källa klar,
låt den strömma underbar,
bli en källa inom mej
som för evigt ärar dej.

Text: Charles Wesley

Musik: Joseph Parry

Sion, upp, din Konung hälsa

1. Sion, upp, din Konung hälsa,
som en fallen värld att frälsa
bar på korset all dess skuld!
Höj hans lov med själ och tunga!
Högre än du kan besjunga
är dock han, din herde huld.

2. Låt hans nåd ditt lov uppväcka!
Se, i dag han vill dej räcka
nådens kalk och livets bröd!
Ej de tolv apostlar bara,
nej, en tallös lärjungskara
till sitt nattvardsbord han bjöd.

3. Nytt förbund med världen slutits
här i blodet, som utgjutits;
lagens påsk sin ände fått.
Skuggan verklighet har blivit,
Jesus har sej själv utgivit,
som Guds Lamm i döden gått.

4. Därför nådefull han alla
till sin nattvard låter kalla:
"Tag och ät och drick nu här!
Kalken är det blod jag gjutit
för er synd, för allt ni brutit,
brödet min lekamen är."

5. Mer än änglaspis här skänkes:
våra samveten bestänkes
här med Kristi dyra blod.
Här är styrka för de svaga,
tröst för dem som kors får draga,
frid och kraft och tålamod.

6. Gode herde, dej förbarma!
Styrk, ledsaga, föd oss arma
med dej själv, du livets bröd!
Herre, sist till nattvardsborden
i din himmel oss från jorden
hämta i en salig död!

Text: Thomas av Aquino (ca 1225-1274), sv övers

Musik: Henry Weman

Man kan ropa namnet Jesus (Superbra vän)

Text och musik: Maria Olgerfelt

Vilken underbar trygghet jag nu har

Text: Elisha Albright Hoffman, sv. övers. Sten-Sture Zettergren
Musik: Anthony J Showalter

Tills Saulus helt förvandlades

 

1. Tills Saulus helt förvandlades

han hat och mordlust andades.

Ja, Jesus nästan stenades (Joh. 8:59, 11:8)

//: när galet fromma enades ://

2. Vid påsktid i Jerusalem

är Jesus redan dömd av dem.

När Stefanus blir stenad där,

//: så gärna Saulus klädvakt är ://

3. Sen tänker han i Syrien

få gripa kristna kvinnor, män.

Då uppenbarar Jesus sej:

//: "Säg varför du förföljer mej!" ://

4. Han i Damaskus bad helt blind,

tills Ananias djärvt steg in

och sa: "Min bror, din syn du får

//: och Andens gåva nu dej når!" ://

5. Så döptes han och drog på stan,

gav Jesus äran hela dan,

tills i en korg, bland hot alltfler,

//: från stadens mur han sänktes ner ://

6. De kristna i Jerusalem

bjöd inte genast honom hem.

Men Barnabas var vis och sa:

//: "Följ med mej du, så blir det bra!" ://

7. S:t Paulus blev apostel, han,

missionsresor blev tre, minsann!

Han talade, skrev många brev,

//: så Jesus känd och älskad blev. ://

8. Han stenades men strök ej med,

i fångenskap Guds ord han spred.

Fast Nero högg hans huvud av,

//: hans ord flög över land och hav! ://

Text: Andreas Holmberg 28/1 2022

Musik: Lars Åke Lundberg