Vänd nu om, ni sorgsna sinnen

Text: Paul Gerhardt 1656, sv övers Anders Frostenson 1976

Musik: Svensk 1697

Bort med tanken, sorgsna hjärta

Text: Paul Gerhardt 1647, sv övers Petrus Brask 1690, bearb Jan Arvid Hellström 1983
Musik: Genéve 1551

Vi prisar dej, Immanuel

1. Vi prisar dej, Immanuel, 
du livets furste, du vårt väl, 
du morgonstjärna, himlalån, 
du herrars Herre, Jungfruns Son! 

2. Säg, vem från skapelsen till nu 
var efterlängtad såsom du? 
Profeter, folk i prövning svår 
på dej har hoppats år från år. 

3. Nu är du här, nu ligger du 
i stallets krubba hos de tu. 
Fast liten gör du livet stort, 
fast naken du oss varma gjort. 

4. I lånad bostad bärs du in 
fast hela himmelen är din. 
Du dricker från Marias bröst, 
ger oss och henne hopp och tröst. 

5. Du är vår allra bäste vän, 
men många står emot dej än. 
Herodes ser dej som ett hot 
fast du ger frälsning, liv och bot. 

6. Din styrka du ifrån dej lagt 
och valt vad världen skänkt förakt. 
Här på vår jord du mänska blev, 
dit just vår brist och nöd dej drev. 

7. I ringhet du på jorden bor, 
och krubban är ju inte stor. 
Nej, stallet, halmen, allt omkring 
är föga mer än ingenting. 

8. Men se, just detta ger mej mod 
att bjuda in dej, Herre god! 
Din ödmjukhet ger tröst och hopp, 
nytt liv till både själ och kropp. 

9. Och är jag än av synder full, 
så kom du hit just för den skull. 
Ja, därför du till världen kom, 
att vi ska kunna vända om. 

10. Om utan synd och brist jag var, 
i himlen kunde du bli kvar. 
Förgäves vore du ju född 
om ej din avbild var förödd. 

11. Så utan skygghet går jag fram 
till dej som tar min synd och skam. 
Du avvänt vredesdom och död, 
i fröjd du vänt min själanöd. 

12. Du är mitt huvud, jag en lem 
i kroppen som du leder hem. 
Och med din Andes kraft därtill 
vill jag dej tjäna, som du vill. 

13. Jag sjunger halleluja här  
så länge jag i livet är.  
Och får jag även sedan det, 
så sjunger jag i evighet! 

Text: Paul Gerhardt
Musik: Vilhelm Anttila

I denna ljuva sommartid

Alt. dalakoral från Malung (finns ej i psalmboken): 



Jfr även Land Lars Erssons melodi till SvPs622, som i leksandstrakten sjungits just till "I denna ljuva".

Alt. Anders Öhrwalls koral (finns ej i psalmboken):




1. I denna ljuva sommartid,
gå ut, min själ, och gläd dej vid
den store Gudens gåvor.
Se, hur i prydning jorden står,
se, hur för dej och mej hon får
så underbara håvor.

2. Av rika löv är grenen full
och jorden täckt sin svarta mull
med sköna gröna kläder.
De fagra blommors myckenhet
med större prakt och härlighet
än Salomos dig gläder.

3. Oss åkern bådar ymnig tid
och ung och gammal gläds därvid
och bör Guds mildhet prisa
som vill i överdådigt mått
oss människor så mycket gott
var dag och stund bevisa.

4. Låt, Jesus, mej nu i ditt hägn,
alltjämt av nådens milda regn
bevattnad, stå i blomma.
Din kärleks sol upplive så
min själ, att Andens frukter må
av hennes värme komma.

5. Behåll mej till ditt paradis,
och låt mej på de trognas vis
i dina gårdar grönska.
Låt mej få tjäna dej allen'
i trohet sann, i kärlek ren,
så vill jag mer ej önska.

Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år) "Geh aus, mein Herz, und suche Freud", sv. övers. Joachim von Duben d.ä. 1725 (54 år), Christoffer Olofsson Angeldorff 1855 (47 år), Britt G Hallqvist 1980 (66 år)

Musik: Nathan Söderblom 1916 (50 år), alt. dalakoral från Malung (upptecknad efter Knekt Lydia Eriksson (1900-1976) i Idbäck av Anders Bond 1974 och känd känd via Anders Nyberg), alt. mel. av Anders Öhrwall,

Detta är tillsammans med Den blomstertid och En vänlig grönska vår mest kända och sjungna sommarpsalm, vars två första strofer fortfarande (2011) ofta sjungs vid skolavslutningar o dyl. Den är 40 år äldre än Den blomstertid, och översattes till svenska för nästan 300 år sedan, men slog inte riktigt igenom i vårt land förrän den genommusikaliske ärkebiskop Nathan Söderblom vid 50 års ålder gav den en lika melodisk som lättsjungen koral.

I Tyskland sjungs den lika glatt på en helt annan melodi, med repris på strofens slutrad:

Psalmen trycktes första gången på svenska år 1725 i samlingen Uthwalde Andelige Sånger, och i något bearbetad form i Angeldorffs svenska översättning av Johann Arndts En Sann Christendom 1855, som avslutning på Fjärde bokens kapitel 3, som handlar om Guds verk den tredje skapelsedagen. Angeldorffs psalmtext bearbetades ytterligare för 1911 års Förslag till reviderad psalmbok.

Psalmens första del är storslagen naturlyrik, en sommarskildring utan sin like i våra psalmböcker (jfr dock Psaltaren 104). Dess andra del vänder blickarna mot himmelen och dess härlighet, inte för att förta sommarbilderna dess glans, utan för att fråga sej hur skönt det inte ska vara hemma hos Gud när det är så vackert "redan här". Jämför betraktelsesättet med Wallins retoriska fråga i psalmen Var är den vän:

Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sig förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara!

Eller Josephsons fråga i psalmen O vad världen nu är skön:

Är vår jord så rik på fröjd,
o, hur blir då himlens höjd!

Och den avslutande delen av Gerhardts långa sommarpsalm - i originalet hela 15 strofer! - är en bön om att redan här få växa till i tro, hopp och kärlek, och att sedan få grönska och blomma hos Gud för evigt.

Paul Gerhardt:

Nathan Söderblom: