Öppet står Jesu förbarmande hjärta

1. Öppet står Jesu förbarmande hjärta, 
kärlekens armar och frälsningens famn. 
Är det väl skäl att försmäkta i smärta, 
då du får ankra i sällhetens hamn? 
Herren i nåd och i kärlek dej möter, 
ropar och ber: Ge ditt hjärta åt mej! 
Är det väl rätt att din vän du bortstöter, 
han som till lösen gav livet för dej? 

2. Världen i Frälsaren frikänd har blivit, 
han på sitt hjärta var syndare bar, 
fäst mellan himlen och jorden han givit
lösen för oss och vårt skuldoffer var. 
Skulden ströks ut genom blodskällans flöden, 

syndaregistret på korset han slog. 
Domaren led för de dödsdömda döden, 
Gud är försonad och detta är nog. 

3. Kom alla mänskor, ja, syndare alla, 
dubbelt tillbaka ni får för vart brott. 
Om vi än alla med Adam måst falla, 
har ändå Jesus alltsammans gjort gott. 
Är det väl rätt att befriade trälar 
håller sej själva i träldomen kvar? 
Nej, låt oss hellre som frigjorda själar 
tacka i frihet vår nådige Far! 

4. Jesus, min Herre, min salighetsklippa! 
Jag din förtjänst mej tillägnar som min. 
Dej vare lov, jag min otro fått slippa,
jag i din hand står ju skriven som din! 
Du får dej själv och din Fader förneka, 
förrän jag därur utstruken kan bli. 
Därför jag sjunger nu utan att tveka: 
snaran är sönder och fågeln är fri!

Text: Abraham Falk 1754 (27 år), bearb. A.H. 9/7 2016
Musik: Norsk folkmelodi, alt. Oscar Ahnfelt

Som vårsol stiger morgonröd

   

1. Som vårsol stiger morgonröd
steg Jesus upp ur natt och död
med liv förutan like.
Det gör, så länge världen står,
att efter vinter kommer vår
i Guds och nådens rike.

2. Som fåglars kör i lund och mark
besjunger våren, blid och stark,
i gyllne morgonstunder,
så må vi alla med varann
besjunga dödens överman
och fira påskens under.

3. Som knoppen brister, ån blir stor,
som ängen grönskar, kornet gror,
när livets våg vill svalla,
så må bli vår i Jesu namn
i folkens liv, i kyrkans famn,
till salighet för alla.  

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1846 (63 år), sv. övers. A.H. 2016 

Musik: Johan Peter Emilius (Emil) Hartmann 1860 (55 år)

Stå upp, för solen fram har gått

Alt. koral:



1. Stå upp, för solen fram har gått
ur nattens dunkla sköte!
Ur graven Jesus har uppstått,
gå salig till hans möte!
Han har besegrat dödens makt
och livet fram i ljuset bragt
till hela världens glädje.


2. Ur syndagraven nu stå upp
och sök det rätta livet!
Nu för din längtan och ditt hopp
ett härligt mål är givet.
Till himmelen, där Jesus är,
du rikta må din själs begär,
om du vill målet hinna.

3. På korset offrat har Guds Lamm
en evig frälsning funnit,
och lejonet av Juda stam
har härligt övervunnit.
Oss givs rättfärdighet och frid,
vår löftesman i väldig strid
har fienderna slagit.

4. Men eftersom han seger vann
bör även du nu strida,
för kraft till striden skänker han
och seger kan du bida.
Med tillit upp till honom se
och i förnyat leverne
din Frälsare nu tjäna.

5. Räds ej för djävul, värld och död
och mörkrets hela skara!
Han lever, hjälparen i nöd
och kan dej väl bevara.
Den starke segerhjältens hand
som sönderbrutit dödens band
är än de svagas styrka.

6. O Herre Jesus, du som är
från död till livet gången,
låt aldrig fiendernas här
mej svage hålla fången.
Nej, giv mej nåd att verka fritt
och tjäna dej i riket ditt,
där du oss plats förvärvat.


7. Du prisas här i skröplighet
av dem som nåd har funnit,
men bättre i din härlighet
av dem som målet hunnit.
Du köpt oss fria med ditt blod,
så Jesus, ge oss kraft och mod
att seger med dej vinna!

Text: Olof Kolmodin, bearb A.H.

Musik: Wittenberg 1535, alt Johann Sebastian Bach

O Kolmodin:

Triumf, halleluja!

1. Triumf! Halleluja!
Välkommen, Jesus, var
från stridens fält och höjder,
så munter, full av fröjder,
i segerdräkten röda,
uppstånden från de döda!

2. Du hade i din nöd
ej något slag av stöd,
din egen arm och iver
ditt stora verk bedriver,
så blev du segerherre
i både stort och smärre.

3. Just för att du för mej
så djupt förnedrat dej,
och till vår tjänst på jorden
för fallna dukat borden,
är du nu herre bliven,
har fått dej all makt given.

4. Om först en kvinna var
att tro på lögnens far,
nu allra först en kvinna
fick se dej övervinna
och vittnade om seger,
att du var död men lever!

5. Den Josef som vart såld
av oss i dödens våld
all oförrätt nu glömmer
och ingen av oss dömer,
oss syskon vill benämna
och allt sitt goda ämna.

6. O Jesus, dej ske pris
som på så härligt vis
har segrat över döden,
oss arma frälst ur nöden,
att vi med själ och tunga
ditt pris och lov kan sjunga!

Herrens väninnor

(Grundtvigs originaltext finns här - texten i klippet ovan är en norsk översättning)

1. Herrens väninnor!

Apostelinnor!

Saliga prisar vi er än idag:

Ljus från graven, 

rosen som trädgården gav er 

förde ni in under sorgehustak.

2. Guld är att tala

det ni fick tala,

det är uppståndelsens levande röst:

"Herren lever,

Jesus, vår vän, vunnit seger!"

jublade ni, hela jorden till tröst.

3. Änglar förtärde

svepningens värde,

Herren sin glädje då la i er famn

att bevinga

och till apostlarna bringa,

glädje ur grav i den Levandes namn!

4. Alla här hemma

minns att er stämma

före apostlarna glädjen gav rum:

"Livets gröda,

Jesus är ej bland de döda!"

Så gav ni Herrens uppståndelse mun.

5. Herrens väninnor! 

Saliga kvinnor,

som hjälpt oss lossa vår tunghäftas band.

Påsk ger åter

skratt mitt i sorgen och gråten,

vittnesbörd än från förlåtelsens land!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1837 (54 år), sv övers A.H. 11/4 2026

Musik: Sigvald Tveit

Kom, Frälsare, in

1. Kom, Frälsare, in

och blås på oss Andens välsignande vind.

Lys frid i vårt hus med ditt levande ord,

så blir denna plats till en himmel på jord,

där vardagens liv står i helgvacker skrud

i möte med Gud.

2. Sätt hjärtan i brand

och låt oss få känna din trofasta hand.

Ja, kom med din fridshälsning stilla och varm

och fyll våra själar trots oro och larm.

Om vågorna vilda slår aldrig så tungt,

hos dej är det lugnt.

3. O härliga stund

när allt som vill hindra blir nergjort i grund,

när du går igenom vår reglade dörr

och gör oss så glada som någonsin förr!

Nu vid dina fötter vi sätter oss ner

och upp till dej ser.

4. Predika ditt ord,

som ger oss det bästa av allt på vår jord.

Bli kvar så att tvivlaren erfara får

att du mitt ibland oss livs levande står.

Ja, låt oss få känna, med hjärtan i brand,

din frälsande hand!


Text: Mathias Orheim 1908 (24 år), övers. A.H. 1991, 2010.
Musik: Ludvig Mathias Lindeman

När på Tomas Segerfursten tänker

 

1. När på Tomas Segerfursten tänker,
ser hur Tomas tyngd av tvivel går,
skyndar han och honom tillgång skänker
att få se och röra vid hans sår.
Tomas, rörd av Jesu varma hjärta,
övervunnen av hans marterskrud,
//: ropar, fylld av fröjd och kärlekssmärta:
"O, min Herre och min Gud!" ://

2. Skänk nu, Jesus, också mej den lycka
som fördriver otrons mörka kval!
Sårens bild må du i själen trycka
till besegling av mitt nådaval!
Gode herde, du ju vet att fåren,
samlade vid evangelii ljud,
//: känner blott på rösten och på såren
dej, sin Herre och sin Gud ://

3. Följ mej, kärleksfulla, stungna hjärta
på den väg jag genom öknen går.
Låt min tro, i glädje och i smärta,
finna vila invid dina sår!
Låt mej somna i den frid du ger mej,
låt mej uppstå i din vita skrud,
//: frälst och salig ropa när jag ser dej:
"O, min Herre och min Gud!" ://


Text: Anders Dahlström (?) 1806, bearb.
Musik: Dansk melodi