1. En torr och kall vår
gör sommaren kort
och vinterns föda fördriver.
Gud hjälp, du som rår!
Se, våren går bort
och liten glädje oss giver.
Sol varma,
förbarma!
Hos vädret torrt
nu kölden sommaren river.
2. Gott majregn oss giv,
låt dugga tätt ner,
låt varm dagg örterna fukta!
Oss torkan bortdriv,
låt frosten ej mer
de späda blomstrena tukta!
Var nådig,
var rådig!
För dem jag ber,
som Herren tjänar och fruktar.
3. Låt vädret så kallt
och torkan oblid
ej tvinga rosorna röda,
låt åkern så stolt
ej kommas så vid,
att han ej bonden kan föda!
Bevara
från fara
i allan tid
den späda markernas gröda!
4. Låt himmelens port
utvidga sin gång,
hjälp molnen högre uppstiga,
låt höra oss fort
skön näktergals sång,
som kölden tvingar att tiga!
Låt sjunga
de unga
med stämmor mång!
Låt barnen dansa och niga!
5. Giv glädje och tröst,
låt lärkan ej dö,
låt leva sommarens svala!
Hugsvala vart bröst
på Sveriges ö,
som nu så sorgligt hörs tala!
Giv sommar
som blommar,
giv gott grönt hö,
låt göken ropa och gala!
6. Gör dagen oss lång,
gör natten oss klar,
låt duggregn varma nerfalla
och locka till sång
den fågel som har
tyst varit vintern så kalla!
Låt klinga,
låt springa
mångt hjon, mångt par,
låt fröjdas människor alla!
7. Ja, ljuvliga sol,
de fattigas vän,
som ej din värme vill spara,
kom hit som fjol
med sommar igen,
låt köld och ensamhet fara.
Nu längtar,
nu trängtar
båd kvinnor och män
att gå i solskenet klara.
8. Släpp boskap i vall,
lös oxen ur bås,
driv fä och fänad åt skogen!
Låt öken få stall
in under Guds lås,
låt bonden glädjas vid plogen!
Höst mustig
gör lustig,
låt säden fås
av åkern ymnig och mogen!
9. På blomster och löv
låt stimma de bin,
som bildar honungen söta!
Men snart blir man döv
av buller och skrin,
där man krigshärar får möta.
Still´ vreden,
giv freden,
Gud, stå oss bi,
som bäst kan fienden stöta!
10. Vi har ju, o Gud,
dig syndat emot,
förlåt oss bristerna svåra!
Vi vill dina bud
med bättring och bot
nu följa dagarna våra.
Låt falla
nu alla
din vredes hot,
och dämpa vad oss kan dåra!
11. Ja, dämpa det ner,
din gåva oss lär
all tid rätt nyttja och bruka!
Till slut jag dig ber,
hjälp deras besvär,
som gästfritt borden vill duka
och hjälper,
ej stjälper
den hand, som bär
en tom och sönderspräckt kruka!
Text: Lars Wivallius 1642 (37 år), bearb. A.H. 10/5 2021 ("Första gångedagen")
Musik: Ulf Bagge
