Till härlighetens land igen

 

Alt. koralvariant: 

1. Till härlighetens land igen
jag ser dej, Jesus, fara!
Men jag på jorden måste än
en gäst och främling vara.
Långt från mitt hem jag vandrar här,
mitt sällskap sorg och möda är.

2. Långt från min Faders hus jag går,
o Herre, säg hur länge?
Men dit mitt öga inte når
mitt hjärtas bön sej tränge.
Den outsäglig höjer sej,
den delar skyn och hinner dej.

3. En skymt jag då i hoppet ser
utav det goda landet,
där du ej skils ifrån mej mer,
där löst ur syndabandet
bland helgonen jag fri och glad
får bo i levande Guds stad.

4. Där uppe är det ingen natt
och ingen gråt och smärta.
Där uppe är min högsta skatt,
där vare ock mitt hjärta:
i himlen hos min Frälsare,
där vare min umgängelse.

5. Och som du for du komma skall,
o Jesus, hit tillbaka.
Jag här vill akta på mitt kall,
jag bedja vill och vaka.
Jag vet ej stund, jag vet ej dag,
men dej var dag förbidar jag.

6. Och salig är den tjänaren,
som du så finner göra,
när sist du komma skall igen:
du honom lovat föra
till ära och odödlighet
i din och Faderns härlighet.

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. (originaltexten finns här).

Musik: Bartholomäus Gesius 1605 / Johann Hermann Schein 1628 (42 år)

Denna psalm sågs länge som Kristi Himmelsfärdsdagspsalmen framför andra i Sverige, men sjungs nog något mer sällan nu under 2000-talets gökottor. Den är egentligen något av en "hemlandssång", i stil med de många sånger som inte minst senare under 1800-talet skrevs om det himmelska hemmet. Man brukar ofta tala om att de inspirerats av den stora utvandringen under detta sekel, fast på Wallins tid hade den knappast kommit igång. Men det finns ju redan från början ett tydligt hinsidesperspektiv i kristen tro, parallellt med budskapet om förvaltarskap och trohet i det jordiska kallet (jfr strof 5).

Och det är inte konstigt att det accentueras på Kristi Himmelsfärds dag, då "jordiskt" och "himmelskt" så tydligt bryts mot varandra, då Jesus i en mening lämnar jorden och inte längre vandrar omkring fysiskt på Palestinas stigar. Samtidigt kan man ju påminna om att Jesus just vid sin himmelsfärd lovade "jag är med er alla dagar". Jfr den engelska psalmens påminnelse "Fastän skyar honom lyfte bort och ingen honom ser, / glömmer vi ej vad han lovat: Alltid skall jag bo hos er!" (SvPs 15, se Alleluia! Sing to Jesus v. 2).

Wallins psalm är en bönepsalm. Åtminstone de första och de sista stroferna innehåller ett tydligt tilltal till den himlafarne Frälsaren, och om denna bön sägs i originalet att den "outsäglig, innerlig / skall dela skyn och hinna dig". Kontakten kan förbli obruten trots allt. Och en dag kommer han tillbaka - synligt och evigt - enligt den tro vi bekänner i Kristi kyrka.

J O Wallin:

J H Schein:

Du tog din plats på Faderns högra sida

1. Du tog din plats på Faderns högra sida, 
min Frälsare, min broder, Gud och vän, 
för att oss samla ifrån världen vida, 
dit där du själv nu är i himmelen. 
Du har gått bort att rum åt mej bereda 
och mej mot målet med din Ande leda. 

2. Vår förebedjare du nu är vorden, 
du oss till godo inför Fadern är. 
Du omsorg har om återlösta hjorden, 
du beder för var själ som frestad är. 
Som Moses händerna i bön du sträcker, 
du dina kämpar trofast segern räcker. 

3. Du sträckte ut de genomstungna händer, 
välsignande din skara, då du for. 
Så skall du ock den dag du återvänder 
välsigna varje själ som på dej tror. 
Ty som du for, du komma skall tillbaka;
giv att jag städs må bedja, tro och vaka.

Text: Lewi Pethrus, bearb.

Vi har nu i himlen en överstepräst

1. Vi har nu i himlen en överstepräst,
och gärna förbarmar han sej.
En sådan ju passar för syndare bäst,
en sådan ju passar för mej.

2. Ack, skulle jag själv komma fram inför Gud,
för evigt jag borta då blev,
ty jag har ju syndat och brutit hans bud,
den lag i vårt hjärta han skrev,

3. den lag som han sedan på Sinai gav
och sände från himmelen ned,
att visa oss alla sin helighets krav
och att han av synden blir vred.

4. Vår överstepräst, han tog på sej att stå
som medlare för oss hos Gud,
att själv under lagens förbannelse gå
och hålla de brutna Guds bud.

5. Ett fullkomligt offer för oss han frambar,
o djup av Guds eviga råd!
Fullkomligt för evigt det offret ju var.
Så är vi då frälsta av nåd!

6. Så är han den nya och levande väg,
som in genom förlåten går.
Är detta ej saligt, o syndare, säg?
Till Herren vi komma nu får.

7. Själv frestad i allting just lika som vi,
fast helt utan synd i sin själ,
han kan oss i frestelsestunden stå bi
och fostra och hjälpa så väl.

8. Så har vi förvisso en överstepräst,
och gärna förbarmar han sej.
En sådan ju passar för syndare bäst,
kan han då ej passa för dej?


Text: Clara Ahnfelt 1868 (49 år), bearb. 1986, 2008 
Musik: Ur Hjärtesånger

I himlens tempel, högt och stort

 

1. I himlens tempel, högt och stort,
det hus som händer inte gjort,
vår store präst i helig skrud
står bedjande för oss hos Gud.

2. Han som här nere för vårt väl
i bitter död gav ut sin själ
har samma varma hjärta än,
själv utan synd de fallnas vän.

3. Och från den boning dit han gick
han ser till oss med brodersblick.
Delaktig i vår mänsklighet
han allt om livets villkor vet.

4. Vad än som här oss plåga kan,
det kände också Smärtans man.
Han frestad var i allt som vi
och oss i frestelsen står bi.

5. Så låt oss med förtröstan gå
till nådens tron att styrka få
att leva till hans ära här
som ständig omsorg om oss bär.

Text: Michael Bruce o 1764 (18 år) "Where high the heavenly temple stands", sv övers. Erik Nyström 1893 (51 år), bearb.
Musik: Ralph Harrison 1788 (40 år)

Jesus, jag dej älskar

1. Jesus, jag dej älskar,
du som älskar mej.
Du på korset lider,
jag tillbeder dej.

2. Jesus, du har uppstått,
nu är graven tom.
Jag står där förundrad,
o mysterium.

3. Du har gått till Fadern,
står inför hans tron,
ser ditt folk i kärlek,
beder för dem nu.

4. Jesus, du är med oss,
genom liv och död,
nu mitt hjärta brinner
av din kärleks glöd.

5. Höj din röst i lovsång,
ropa ut i fröjd:
Jesus är min herre,
han gör allting nytt.

*6. Pris ske dej, o Fader,
pris ske dej, Guds Son.
Pris ske dej, du Ande,
i all evighet.

Text: Inger Johnsson 1977 (26 år), Bengt Pleijel 1977 (50 år), fritt efter "Glory be to Jesus" av Edward Caswell, tr 1916. (Publiceras med tillstånd).
Musik: Friedrich Filitz 1847 (43 år)

Denna lilla psalm kom till på våren 1977, då nya sånghäften skulle tryckas på Åh stiftsgård, där Bengt Pleijel var föreståndare. Inger Johnsson arbetade också där, bl.a. med bokförlaget Vetekornet. Hon hade på Bengts uppmaning översatt några texter ur den engelska sångboken "Sound of Living Waters" för det blivande sånghäftet. Tanken var att det behövdes fler sånger som hjälper oss att uttrycka kärlek till Jesus. 

När Inger var klar med sina översättningar, plockade Bengt fram den engelska sångboken, visade på ännu en sång och sa: "Den här glömde jag, den måste vi också ha". Han satte sej vid pianot och började spela och Inger stod bredvid. Texten gjorde de tillsammans; Inger uttrycker det så att "den ena sa några ord och den andra byggde på". Dagen därpå trycktes sånghäftet trots att Inger egentligen tyckte att den här sista sången, "Jesus, jag dig älskar", inte var färdig utan skulle behöva bearbetas för att bli användbar.

Men sången blev mycket omtyckt och sjungen i Göteborgs stift. Några därifrån skickade också in den till psalmbokskommittén, där den dock ratade p.g.a. alltför dålig litterär kvalitet. Vilket Inger själv var benägen att helt hålla med om. På kyrkomötet 1986 engagerade sej dock Kyrkans Ungdom från Göteborgs stift för att texten skulle komma med i psalmboken. Och den togs verkligen in, så när som på en strof om frihet från synden som ansågs alltför lätt att missförstå. (Källa: Brev från Inger Johnsson 23/7 2011).

Så här skriver Bengt Pleijel på sin blogg Himmelskt söndagsgodis 3/9 2014: 

År 1977 [sic!] satt Inger Johnsson och jag i prästgården på Åh och skrev psalmen ”Jesus jag dig älskar, du som älskar mig” (Sv Ps 359). År 1986 var det kyrkomöte, där man antog en ny psalmbok. Det var förslag på att man skulle ta med vår psalm i den. Mitt under utskottsförhandlingarna fick jag telefonsamtal från kyrkomötet där man sa att man vill ta med denna psalm. Utom vers 2!

Jesus, jag dig prisar, du som räddar mig.

Jag går fri från Synden när jag går med dig.

Varför ville man inte ta med den versen? Jo, sa man, den förkunnade en syndfrihetslära, påverkad av Livets ord. De ringde mitt under min middagsslummer. Jag blev både omtumlad och stolt – ödmjukt stolt! Tänk att jag skulle få komma med i psalmbokens författarregister. Tillsammans med Wallin, Frostensson och grevinnan Ludämilie Elisabeth av Schwarzburg-Rudolfstadt. Hon vill gärna umgås med dig också. Adress: Sv Ps 554. Så jag gick med på att den versen fick strykas.

Men jag var inte påverkad av Livets ord, utan av Anders Nygren. Han var biskop i Lund och ordförande i Lutherska världsförbundet. En god lutheran med andra ord. Jag köpte hans kommentar till Romarbrevet 1949. Många understrykningar visar att jag läst den noga. Där finns fyra kapitel som handlar om att en kristen människa är FRI FRÅN VREDEN (kap 59) FRI FRÅN SYNDEN (kap 6) FRI FRÅN LAGEN (kap 7) FRI FRÅN DÖDEN (kap 8).

Jag går fri från Synden när Jesus är min Herre. Men jag är inte syndfri! Min kropp smutsar ner sig dagligen och behöver tvål och vatten varje dag, för att inte bli odräglig för människor omkring mig. Dagligen syndar jag också med tankar, ord och gärningar. Jag sprider dödsfarlig smitta omkring mig. Synden är en makt som sätter handfängsel på mig, torterar mitt samvete, och förtrycker och förslavar mig. (Joh 8:34). Människor omkring mig får det svårt om jag inte hittar förlåtelsens lösning och rening.

Men detta är det fantastiska att Jesus går in på världens slavmarknad och friköper slavarna (Gal 4:4-7). Jesus förkunnar frihet för de fångna (Luk 4:18). Förlåtelsens ord kallas på kyrkans språk för DEN TRÖSTERIKA AVLÖSNINGEN. Lyssna noga till det ordet. Det händer något med dig, när det uttalas. Du löses från det som binder dig. Bojorna faller av. I din förlåtelse vår frihet är (289:4).

Så långt Bengt Pleijel, som flyttade hem till Herren Alla helgons dag 2020.

Sången har allt sedan dess blivit flitigt sjungen över hela landet - att både texten och melodin är så enkla och skenbart konstlösa har gjort att desto fler vågat prova den. Dessutom passar innehållet nästan när som helst, inte bara i påsktider. Inte minst vid mässans avslutning sitter den som hand i handske. Liksom till avslutning på en gökotta i det fria.

Sista versen, eller egentligen hela psalmen, passar bra som "ståpsalm". Den är ju trots sin lugna ton på alla sätt och vis en lovsång!

Stor och härlig var den dagen

 

1. Stor och härlig var den dagen, 
då från Oljebergets topp 
Jesus, från de sina tagen, 
for till Fadern åter opp. 
Till sin tron han återvänder, 
genom korset härliggjord, 
och med genomstungna händer 
än välsignar han sin hjord. 

2. Han som under dödens smärta 
har mot världen sträckt sin famn, 
nu, likt Aron, på sitt hjärta 
bär de återlöstas namn. 
Hos sin Fader i det höga 
för de sina beder han, 
ja, för Faderns helga öga 
står han som vår löftesman. 

3. Fordom sågs han ensam fara 
till sin tron i himmelen, 
men med tusen änglars skara 
kommer han till oss igen. 
Jesus, låt din ankomst vara 
glädjerik och ljus för mej,
och av nåd min bön besvara 
om ett evigt liv hos dej!

Text: Lina Sandell 1881 (49 år), bearb.

Musik: William Penfro Rowlands o 1904 (40 år)

Som en ström är den friden

 

1. //: Som en ström är den friden,
som en ström är den friden,
som en ström är den friden Jesus ger ://

2. //: Som en ström är den glädjen,
som en ström är den glädjen,
som en ström är den glädjen Jesus ger ://

3. //: Som en ström är den kärlek,
som en ström är den kärlek,
som en ström är den kärlek Jesus ger ://

4. //: Strömmar av frid, glädje, kärlek,
strömmar av frid, glädje, kärlek,
strömmar av frid, glädje, kärlek Jesus ger ://

Text och musik: Okänd ("I´ve got peace like a river") Övers. A.H. 2009