En kvinna kom till brunnen (Det finns en källa)

Hjärtans Jesus, i ditt hjärta

1. Hjärtans Jesus, vid ditt hjärta
är så gott att hålla sej.
Utan dej all sorg och smärta
blir för tung och mörk för mej.
Men där får jag lycklig vara,
finna lä i storm och larm,
dej, min Jesus, älska bara,
av din kärlekseld bli varm.

2. Som Johannes vid ditt sköte
är så gott att vara till,
i din kärlek stämma möte,
i din kärlek bo jag vill,
i din kärlek vaka, sova,
i din kärlek gå och stå,
i din kärlek be och lova,
vandra, leva, dö också.

3. Utan dej kan jag ej trivas,
utan dej jag mår ej väl,
utan dej kan aldrig givas
verklig ro för kropp och själ.
Men i dina kärleksarmar
är ett fast och säkert slott,
fast det ofta kring mej larmar
gör din närhet mej så gott.

Text: Maria Boberg (1686-1772), bearb. A.H.

Morgon mellan fjällen

Alt. koral:



1. Morgon mellan fjällen,
hör hur bäck och flod,
sorlande mot hällen,
sjunger: Gud är god,
Gud är god!

2. Se, hur dagen bräcker,
fram går ljusets flod.
Dalen, som den väcker,
svarar: Gud är god,
Gud är god!

3. Skogens grenar glittrar,
och med gladligt mod
fåglarna, som kvittrar,
sjunger: Gud är god,
Gud är god!

4. Själ, vak upp och svara
dem med nyfött mod.
Höj din lovsång klara:
Gud, vår Gud, är god,
Gud är god.

Text (=SvPs1986 nr 179): Christoph von Schmid 1812 (44 år) "Der Morgen im Gebirge", eng. text "Morn amid the mountains", sv. övers. Betty Ehrenborg-Posse 1852, ngt bearb.

Musik: Johann Adam Anthes 1824 (36 år), alt. Johann Christian Heinrich Rinck 1814 (44 år)

Det var länge oklart vem som skrivit denna populära morgonsång. Länge tillskrivs åtminstone melodin den tyske organisten och kompositören Karl H E Hauer, men nu har läget klarnat (se vidare Nisser/Selander/Bernsköld Psalmernas väg (Wessmans 2014), s. 170f):

Texten återgår på en sång av den romersk-katolske prästen Christoph von Schmid (1768-1854) och melodin är komponerad av musikläraren Johann Adam Anthes (1788-1843). Men den blev tidigt spridd och sjungen även i andra länder, och ursprunget föll i glömska (lite som Stilla natt, utan alla jämförelser i övrigt). 

Pianoförsäljaren m.m., baptisten Horace Waters, tog in sången i sin söndagsskolsångbok The Sabbath School Bell, där den finns med i andra upplagan 1859 (oklart om den fanns i den första). Redan dessförinnan var den dock översatt till svenska, och i Amerika tycks den sedermera ha fallit i glömska.

Det var nog Betty Ehrenborg-Posses förtjänst att sången blev så populär som den blev just i Sverige, eftersom hon mycket snabbt introducerade den i vårt land genom söndagsskolan och sitt sånghäfte Andeliga sånger för barn (1852). Idag sjungs sången av alla åldrar även nere vid kusten - och inte bara på fjällvandringar eller skidläger (där den i kristna grupper ibland varit nästan obligatorisk vid morgonbönen).

Men att sången skulle få tas in i själva psalmboken, det var långt ifrån självklart 1937 (däremot 1986!). Den ansågs alltför barnslig och formellt undermålig. Jag citerar ur faluprosten Gunnar Ekströms bok: Den nya psalmboken - ett försvar och en lovsång (Falun 1938):

"En vän har förklarat sig anse att N 521, Morgon mellan fjällen, och N 520, Jesu kär, höra till det uslaste i psalmboken. Det var inte alls överraskande att få höra detta. Morgon mellan fjällen påtalades av gammalt förståndigt folk också i utskottet och i kyrkomötesdebatten. Och eftersom den kommit in i utskottets förslag på grund av min motion nr 39/1936, kände jag mig uppkallad att ingå i svaromål. (Texten har nu av R blivit tacknämligt bearbetad och är även i formellt avseende tillfredsställande). Ur mitt "försvarstal" citerar jag följande:

Det finns dock något i den nutida psykologiska forskningen och pedagogiken som heter barnpsykologi. Paulus säger: ´När jag var barn, talade jag som barn och hade barnsliga tankar, men när jag vart man, lade jag bort det barnsligt var'. De som tänka som barn och tala som barn, ha icke samma förmåga av det genomförda logiska tänkandet och koncentrationen som fallet är med de äldre. Någon menar sig ha kommit med en förkrossande kritik över den i motionen intagna mycket kära och populära barnpsalmen 'När han kommer, när han kommer att samla de sina' genom att påpeka, att i första versen barnen jämföras med morgonens stjärnor, i den andra med lamm och i den tredje med juveler: 'Vad är det för slags psalm?' - ja, så resonerar en gammal man, men för barnen ligger denna växling av bilder väl till, ty barnens fantasi låter tankarna flyga från det ena till det andra... Den store barnavännen skulle icke kritisera dessa psalmer, som sjungas av barnen med sådan hänförelse, utan han skulle säga till oss: Låten barnen komma till mig såsom barn, låten, mina kära gamla svenska kristna, barnen få komma in i kyrkan sjungande dessa sina enkla barnasånger, och förmenen dem det icke'.

Vad 'Morgon mellan fjällen' beträffar, har den än mäktigare försvarare, än jag kan vara det. Hela den svenska söndagsskolan försvarar den med generationers erfarenhet av huru just den sången framför de flesta andra är barnen kär och av dem gärna sjunges. Och vad som skall vara avgörande beträffande sånger för barn är icke vad de gamla tycka, att barnen borde sjunga - "kärnpsalmer" - utan vad barnen själva tycka om och glädjas åt, därför att det är präglat av barnasinne. Och varför skall det vara misshagligt, om barnet jublar ut sin enkla barnatro på Guds beskydd, hans kärlek och omvårdnad i ett återkommande Gud är god? Hör då icke Guds godhet till kärnan av evangelium? Eller måste det som skall sjungas av barn vara abstrakt, tungt, torrt och för barn tråkigt, ifall det skall kunna godkännas av lärda äldre herrar utan barnpsykologi? Ett typiskt exempel är psalmen 342 i W [Wallinska psalmboken, skr. anm.] 'O Gud som ej de spädas röst föraktar'. (Läs den!). Icke blott att den har åtta strofer. Utan de flesta raderna med sina elva versfötter äro så långa, att de i ett av de förslag, som utgjort förarbete till den nya psalmboken, måst tryckas på två rader. (Jag har anledning att tro, att det var kritiken i min junibroschyr 1936 av denna psalm såsom ämnad att ingå i psalmboken under rubriken 'Barn", som gjorde, att det icke vidare blev tal om den saken).

Ja, barnen sjunga i sin barnaoskuld med glädje i 'Morgon mellan fjällen' om Guds godhet. Och när de vuxit till och räknas till ungdomen, draga de jublande åstad och sjunga:

De gamla, de kloka må le,
vi äro ej förståndiga som de,
men vem skulle sjunga
om våren den unga,
om vi vore kloka som de?"

(a.a. del II: Lovsången, s. 70-72)

Nu kommer kväll med vilans bud

Text: Natanael Beskow 1921 (56 år)

En sista julsång vid Knut: Lovsång i natten klingar

Text och musik: Allan Törnberg 1934 (27 år)

100-årig sång: Ande, du som livet ger

Text och musik: Daniel Iverson 1926 (36 år), sv. övers. Joel Sörenson

Till Jordan i andanom, människa, gå

1. Till Jordan i andanom, människa, gå,

en underlig dopakt att skåda!

Det lyster Guds änglar att ivrigt se på,

så hör vad jag här vill bebåda!

Guds Son har nu fyllt sina trettio år,

så följ honom tätt i hans jordiska spår.

Man skall nu din Frälsare döpa.

Var plats där han framträder högaktas bör,

just han som här döps och som snart för oss dör

var kommen att fria oss köpa.

2. Han nu tjänat ut i föräldrarnas hus,

hans ungdom har nu gått till ända.

Gå nära intill detta världarnas ljus

och se vad som sedan skall hända!

Nyss lyste det klart i sin barndomsbygds natt

och ingen av alla dess strålar är matt,

det skall den som beder få känna.

Nu lyser det ljuset, vår Broder, Gud själv,

vid jordens i djupet mest nersjunkna älv,

så stanna, min själ, nu vid denna!

3. Oss möter vid stranden vår Herre och Gud,

den andre Treenhetspersonen,

i mänskonatur och i människohud,

fast kommen från himmelska tronen.

Invigas till Präst var hans ärende här,

att lova att utstå det hemska besvär

som förestod honom, vår frände.

Här står han beredd att bli döpt som en ann´,

och tre år därefter hans blod för oss rann

att lösa oss ur vårt elände.

4. Förunderligt barn som skall döpas idag,

den enfödde Sonen i skötet!

Och Döparen är ju en mänska som jag,

kom hit och beskåda det mötet!

Johannes förvånas och undanber sej:

Långt hellre behövde jag döpas av dej,

jag är ju så oren i grunden!

Men Frälsaren svarar: Nej, döp mej och vet,

att så skall bli uppfylld all rättfärdighet,

vartill jag frivilligt är bunden!

5. Och därpå så sker denna viktiga akt:

Guds Son tar nu dopet som andra.

Och på denna handlingen ligger stor makt,

här höves ej stoftet att klandra.

Nej, vördnad och ödmjukhet passar sej väl,

att tillbe och tacka, det anstår var själ,

ty Frälsaren döps ej förgäves.

Nu nerdoppas Gud i en österländsk flod,

och framdeles tvår han sin mantel i blod

då släktets förbannelse häves.

6. När akten var slut gick han upp ur sitt bad,

vår Konung, den store Profeten,

liksom han en påskmorgon uppstod så glad

med livet och odödligheten.

Nu skyndar han rörd av Guds Ande härfrån,

till öknen han förs, den Välsignades Son,

av djävulen skall han där prövas.

Ditt dop, Herre Jesus, välsigna på oss,

låt ingen för vilken du döptes förgås,

låt tron nu förökas och övas!

Text: Lars Linderot, bearb A.H.

Musik: Folklig koral ("En jungfru födde ett barn idag")