söndag 21 juni 2026
Så rörde Anden Sakarias' tunga
1. Så rörde Anden Sakarias´ tunga!
Den stumme prästen muntert kunde sjunga
sin lovsång med en hög och tydlig röst:
Lov ske dej, Gud, du Israels rätte Herre,
att du ditt folk från synd som tyngt allt värre
har återlöst!
2. Ett frälsningshorn så många här till glädje
du reste upp i Davids hus och säte
som du genom profeterna har sagt.
Du frälsar oss från alla som oss hatar,
från synd och värld, från helvetet och satan,
trots deras makt.
3. Din pakt och ed till Abraham med flera
du håller troget, ja, du gör än mera:
Du rycker oss ur fiendernas hand
och vill oss i din kärleks tjänst få städsla,
en tjänst för hela livet utan rädsla
och träldomsband.
4. Och du, min son, som nyfödd är och liten,
du ska få bli en Guds profet med tiden,
bereda väg och plats för Herren här.
Du för ditt folk hans frälsning ska förkunna,
så de förstår att deras synder tunga
förlåtna är.
5. Lär dem då också, att de ej förtjänar
sitt barnaskap med dygd, att Gud förlänar
det av sin mildhet och barmhärtighet.
Han själv ska komma ner till oss från höjden,
ja, Jesus, du vars väg Johannes röjde
har gett oss det,
6. så du för alla som i mörker tvinar,
med evigt ljus och klarhet ska få skina
(det är ditt ord och evangelium)
och så oss in på fridens vägar styra –
ja, där din kärlek allt ska genomsyra
du ger oss rum.
Text: Petter Dass 1680 ca, sv övers A.H. 9/11 2018
Musik: Harald Gullichsen 1977
lördag 20 juni 2026
Var är den Vän
1. Var är den Vän som överallt jag söker?
När dagen gryr, min längtan bara ökar.
När dagen flyr, jag än ej honom finner,
fast hjärtat brinner.
2. Jag ser hans spår varhelst en kraft sej röjer
en blomma doftar och ett ax sej böjer.
Ja, i den suck jag drar, den luft jag andas
hans kärlek blandas.
3. Jag hör hans röst där sommarvinden susar,
där lunden sjunger och där floden brusasr;
jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala
och mej hugsvala.
4. Likväl ett töcken mej från honom stänger:
min bön, men ej min blick till honom tränger.
O, om jag kunde nå dithän med båda
och honom skåda!
5. Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sej förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara!
Text: Johan Olof Wallin, bearb A.H.
Musik: Dalakoral från Malung
fredag 19 juni 2026
O vad världen nu är skön
Alt. melodiform:
1. O vad världen nu är skön,
klädd i sommardräkten!
Känn i skog, på äng, på sjö
milda, friska fläkten,
ljuva dofter, fågelsång.
Mänska, höj ock du din sång!
2. Jorden, smyckad som en brud,
högt lovsjunger Herren.
Jubla, lund i vårlig skrud,
ängder när och fjärran.
Allt hans Ande skapar nytt,
vinterns tunga välde flytt.
3. Skulle ej min själ, min mun
honom offer bringa,
helig sång av hjärtats grund
till Guds ära klinga?
Är vår jord så rik på fröjd,
o, hur blir då himlens höjd!
Musik: Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791)
W A Mozart:
torsdag 18 juni 2026
onsdag 17 juni 2026
Tro på Jesu egna ord
Alt koralversion:
Alt. tysk koral:
Alt. koral:
Alt. koral:
och i ödmjukhet dem bruka!
Du skall finna: Han är gjord
ej för friska - nej, för sjuka.
Den som sjuk och nödställd är
håller denne Läkarn kär.
2. Själar syndar grovt däri,
de som nåden fått gjort vakna,
att de Jesus går förbi,
inte vill gå fram så nakna.
Det är Högmodsandens bud,
men så talar aldrig Gud.
3. Ordet visar i full dag:
till vår Jesus kommer stora
syndare av alla slag,
men när var de alltför grova?
Kan du säga mej blott en
som kom fram och ej blev ren?
4. Men du många finna kan,
alltför höga för att tigga,
dem Gud ej kan ta sej an,
de i mörker måste ligga.
Jesus, dörrn till paradis,
honom bed, så är du vis!
5. Ack, att i omvändelsen,
då, när Lagen straff förkunnar,
denne arme syndaren
inte sökte andra brunnar,
utan bara, först som sist,
sökte sej till Jesus Krist!
6. Hör nu på vad väg jag gick -
men gav den mej någon lisa?
Se, mitt hjärta aldrig fick
många dygder nog att visa.
Jag till Jesus hade lit,
men först from, och sen gå dit.
7. Sådan var den väg jag tog,
grymt att så i mörkret famla,
men Guds kärlekshand, den slog
ända tills min byggnad ramla'.
Där stod jag som var så from,
uti båda händer tom!
8. Lagen krävde: ut med allt!
Aldrig lagen med mej nöjdes.
Detta blev mitt högmods fall
och min fattigdom, den röjdes.
Sent omsider föll jag ned
under korset och fick fred.
9. Inget ont så svidande
som den egna bättringsvägen!
Inget tyngre lidande,
du som gått den from och trägen,
säg mej, kära, om du drog
någonsin så plågsam plog!
10. O att detta vore sagt,
sagt till många själars varning,
att de må sej ta i akt
för en väg så svår som farlig.
Många svettas där och sår,
som dock liv ej skörda får.
11. Nej, till korset, syndare!
Allt ditt egna vare fjärran!
Hur vill du som tiggare
köpa himmelen av Herran?
Usla mask, krök först din rygg,
och var ödmjuk, men ej skygg!
11. Vad du är i botten känn,
så du solklart skall förnimma
varför du Försonaren
måste ha var stund och timma!
Säll du som ser faran stor,
men dock mitt i faran tror!
Text: Abela Maria Gullbransson (1775-1822), ngt bearb.
tisdag 16 juni 2026
Here, du lärjungar kallat
1. Herre, du lärjungar kallat
bland folk utan rykte och rang.
Ofta i tron har de vacklat,
din kärlek ej alltid dem tvang.
Alla de flydde i nöden,
uppskrämda svek de sin vän.
Du som var trofast till döden
förnekats igen och igen.
2. Herre, ditt rike blev främjat
av något som ingenting är.
Skatten från dej blivit buren
i sköra och dåliga kärl.
Utslagna vann med din seger,
kalla fick liv i ditt blod,
svaga fann kraften du äger,
din Ande åt fega gav mod.
3. Herre, du kallar och sänder
de små till ditt storverk på jord.
Ännu ska stammande vittnen
förkunna ditt eviga ord.
Kom de med tiggande händer,
skatter du fyller dem med.
Stark är den svage du sänder
på kallets och löftenas led.
Text: Liv Nordhaug, övers A.H.
Musik: Egil Hovland
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)