Jag trodde jag visste vad kärleken var

1. Jag tänkte jag visste vad kärleken var,
jag trodde jag själv var god.
Så stod jag då framför den korsfäste man,
vars kropp blivit strimmig av blod.

2. Jag hörde han bad för den bödelsflock
som vid korset slog honom fast,
då var det som djupt i mitt hjärtas grund
en stenhård fördämning brast.

3. Jag knäböjde stilla vid korsets fot
- så bittra då tårarna flöt -
jag såg mej själv som en syndare stor,
som ofta mot kärleken bröt.

4. Jag såg att han tog det straff jag förtjänt,
fast han aldrig försyndade sej.
Då viskade jag: förbarma dej nu
och be, Herre, också för mej! 

5. Han böjde huvudet mot mej tyst,
denne bleke och korsfäste man,
och sa: Ja, i dag ska du vara helt visst
med mej i de levandes land.

6. De föll med sin frid över hjärtat ner,
hans muns välsignade ord.
Min synd jag såg och min Frälsare fann,
i de levandes land jag bor.

Text: Christian Ludwigs (1877-1930), sv övers A.H.

Chr Ludwigs:

Dej, o Jesus, vill vi prisa

1. Dej, o Jesus, vill vi prisa,
du och bara du är god.
För att nåd oss alla visa
offrar du din kropp, ditt blod.

2. Dej, o Jesus, vill vi lova,
ty vår frälsnings hopp du är.
Du oss ger din största gåva,
ger dej själv, o Herre kär.

3. Herre Jesus, du som vunnit
frid åt alla med din död,
tack att vi i dej har funnit
nådens källa, livets bröd.

Text: Från den romersk-katolska psalmboken Cecilia 1902, bearb.
Musik: Finsk

Kom, tro vad Anden skrivit

Alt. koral:

1. Kom, tro vad Anden skrivit
i evighet är sant,
att Jesus satte livet
för livet vårt i pant,
att Herren har ett hjärta
som brinner inom sej
av evig kärlekssmärta,
att ej förlora dej.

2. Märk, tron är utav nåden,
men nåden ej av tron:
först bringas himlabåden
om nåd till var person,
sen följer det att vakna,
upplysas, böjas, ja,
all egen kraft att sakna
och blott för intet ta.

3. Det ena Jesus gjorde,
och det är en gång gjort,
i himlen och på jorden
har det befunnits stort,
det andra skall nu hända,
det gör hans Ande, märk!
det är att oss omvända
och verka Andens verk.

4. Trots mångas mörka blickar
är nåden given dock,
om vi oss därtill skickar
så har vi gåvan ock,
men vill vi den förskjuta
är gåvan likväl till.
Vill du ej livet njuta,
så dö då - som du vill.

5. Du detta ej behöver, 

när Jesus fri dej köpt. 

Guds Ande du bedrövar,

ej minst om du var döpt.
Förhärda sej är farligt,
snart skiftar allt gestalt,
du ställt dej oförsvarligt,
har snart förlorat allt.

6. Att nåden oss förvärva,
se, det har Jesus gjort,
samt rättighet att ärva,
och öppnat livets port
för hela mänskosläktet 

till ljuset underbart,

ja, krossat själva häktet,

se, det är redan klart.

7. Ett enda bör nu göras:
ta mot vad han oss vann,
och så sej låta föras 
som bruden till sin man,
att sej hans rätt ikläda,
av nåd därtill beredd,
i tron sitt arv tillträda, 

fast fattig väl försedd!

Text: Anders Carl Rutström, ur "Om själens sanna omvändelse", bearb. A.H.

Musik: G J Webb

A C Rutström: 

Dej vi lovsjunger, ärar

Text: Anders Frostenson, fritt efter Theodulf av Orleans
Musik: Carl-Bertil Agnestig 

Jag vill upphöja dej, Gud

Hosianna

Hosianna, Davids son!
Välsignad vare han,
välsignad Davids son
som kommer i Herrens namn!
Hosianna i höjden,
hosianna Davids son,
välsignad, välsignad,
välsignad vare han.
Hosianna Davids son,
som kommer i Herrens namn!

Här finns den stora trösten

Alt. koral:

1. Här finns den stora trösten,
som vem som vill får ha:
oss alla återlöste
vår Gud på Golgata!
Den detta tror, den bliver
båd´ salig, helig, böjd
och går med munter iver
i liv och död förnöjd.

2. Ja, den som tror, den gläder
båd´ Gud och himlens här,
i Lammets vita kläder

fullkomligt festklädd är.

Men den vars otro övar
mot Jesus avigt mod,
Guds Ande själv bedrövar
och ratar Jesu blod.

3. Han så frivilligt skiljes
från nådavalets ord,
gör satan själv till viljes,
det största själamord
på anden sin den dyra,
det sista syndafall
begår han i sin yra,
det evigt ångras skall.

4. Men den hos Jesus vilar
har ljuvlig sol och dag,
har skydd mot satans pilar,
mot otro, synd och lag,
ty vad den borde göra
har Jesus redan gjort,
men vill sitt verk utföra
i kropp och själ alltfort.

5. Var dag nu själen röner
mer nåd, mer tro, mer kraft,
mer lust till lov och böner,
mer liv av livets saft,
mer ljus, mer klarhet, styrka
hon får nu tusenfalt,
att Gud i Kristus dyrka,
ja, helgas över allt.

6. Dock, detta är ej grunden
som hon nu vilar på,
nej, som i första stunden
hon nåd av nåd månd´ få,
så vill hon nu ock njuta
förlåtelse av nåd,
samt liv och räkning sluta
i kraft av fridens råd.

7. Utfattig hon sej kände
i livets första punkt,
när Anden henne sände
ett hjärta svårt och tungt,
men mer och mer hon finner
sitt djupa syndafall,
ju närmare hon hinner
till Jesu fotapall.

8. Den själen står på grunden
som på ett hälleberg,
skall ej i sista stunden
för döden skifta färg,
dess liv är Jesus känna,
vill mer dock känna´n än,
dess levnads lag är denna:
en Guds och mänskors vän!

9. Se, den kan sjunga, prisa 

och tillbe Herren Gud,
sig för hans åsyn visa
i Lammets bröllopsskrud,
samt utav hela världen
var timme avsked ta
och göra sista färden
förnöjd. Halleluja!  

Text: Anders Carl Rutström, ur "Om själens sanna omvändelse", bearb. A.H.

Musik: G J Webb

A C Rutström: