Jag har en segerkrans att vinna

 

1. Jag har en segerkrans att vinna, 
o Jesus, påminn mej om den! 
Låt Andens eld hos mig få brinna,
ja, kom med kraft från höjden än! 

2. Jag har ett arv som kan förspillas, 
låt aldrig mej förspilla det! 
Låt inte kropp och själ förvillas 
av Satans list och dubbelhet!  

3. Bevara du mitt svaga hjärta, 
min käre Herre Jesus Krist! 
Ge vad du vill av fröjd och smärta, 
men ge mej segerns krans till sist!

Text: Lina Sandell 1861 (29 år), bearb. A.H. 7/12 2016

Framåt! Det går igenom

1. Framåt! Det går igenom
båd´ ljus och mörker än.
Jag lever ej för jorden;
mitt mål är himmelen.
Den väg jag här skall vandra
har Jesus stakat ut,
och han är med på resan
från början och till slut.

2. Vad kan mej nu fördärva?
Guds ögonsten jag är.
Han mej berett ett rike
och dit han själv mej bär.
Hur Satan än sej vänder,
vad världen tar sej till,
till godo allt mej tjänar,
ty så min Fader vill.

3. Vad är all jordens möda
emot den sabbatstro
som väntar Jesu vänner
vid målet för vår tro?
Blott några dagar bära
sitt kors i Jesu spår -
och sen en evig ära,
ett evigt jubelår!

4. Så sjunger jag om seger
i hoppet redan här,
fast striden ännu rasar
och hård och farlig är.
Var tagg som här mej sårar
jag skall bli kvitt en gång,
då skall min Gud jag prisa
med bättre segersång.

Text och musik: Nils Frykman, bearb.

Du gav oss, Herre, ditt överflöd

1. Du gav oss, Herre, ditt överflöd, 

ett älskat hem och ett dagligt bröd, 

frid, hälsa, glädje och helga orden. 

Nu vill vi be för all sorg på jorden: 

för de olyckliga utan tal, 

för dem som kvider i hungerns kval, 

för dem som fryser i vinternatten, 

för dem som sjunker i havets vatten, 

2. för dem som törstar i ökensand, 

för dem som flyr ifrån eld och brand, 

för dem som vandrar med tiggarstavar, 

för dem som gråter på käras gravar, 

för alla sjuka i sömnlös kväll, 

för alla fångar i järn och cell, 

för de landsflyktiga, de fördrivna, 

de faderlösa, de övergivna, 

3. för de vansinnigas mörka natt,

för dem som mist sina ögons skatt,

för de betryckta, de skuldlöst dömda,

för de förskjutna och de förglömda,

för dem som dränker sin själ i rus, 

för dem som plundrar sin nästas hus, 

för dem som säljer för guld sin ära, 

för dem som sorglöst kan mened svära,

4. för dem som yvs i en smyckad sal, 

i uselt högmod, i avunds kval, 

för dem som fritt kan de små förtrycka, 

för dem som spelar om mänskolycka, 

för dem som dig, Herre Jesus Krist, 

har aldrig känt eller tidigt mist, 

för alla sorgsna, för alla arma, 

Gud, över dem dig i nåd förbarma!

Text: Zacharias Topelius, ngt bearb.  

Tänk, vilken glädje Herren Gud oss givit

1. Tänk, vilken glädje Herren Gud oss givit
i vilodagens helga sabbatsro,
då vi begrundar vad han sagt och skrivit,
då vi får trygga i hans gårdar bo!
Till Faderns famn vi trötta barn har blivit
inbjudna till att vila ut i tro -
hans kärleks kraft, hans Ande hit oss drivit,
må Ordets sådd till evig skörd ibland oss gro!

2. I vardagsverket prövas skall vårt sinne,
vi luttras här i möda, sorg och strid,
och blir vi trötta får vi ha i minne
att jordelivet är en kampens tid,
att nådelönens krona först vi vinner
i himmelrikets stora, fulla frid;
den rätta sabbatsglädjen där vi finner,
ja, Jesus själv ska vi få se och röra vid!

Text: Carolina (Lina) Almqvist (1829-61)

Musik: "I cannot tell" (Londonderry)

Allvetande, ditt öga mej rannsakar

1. Allvetande, ditt öga mej rannsakar,
du ser mej om jag sover eller vakar,
och ingen längtan eller oro värker,
som du ej märker.

2. På alla mina vägar du mej följer,
du är här även när mej skuggor höljer.
Också det onda som jag gör, dessvärre,
ser du, o Herre!

3. Gud, var kan jag mej för din åsyn dölja?
Vart ska jag fly, dit inte du kan följa?
For jag till himmelen är du där redan,
ja, förr och sedan.

4. Och for jag ner i havets djupa grunder
då är du lika nära därinunder.
Och for jag dit där morgonsol upprinner,
du strax mej finner.

5. Och om jag mej till nattens mörker vände,
så blev den ljus lik dagen som du tände,
ty mörkret inför dej som allting märker
är inget mörker.

6. Låt denna tanke tröst och visdom väcka,
men mej för synd och själviskhet förskräcka.
Mitt hela liv jag vill till dej frambära,
dej, Gud, till ära!

Text: Birgitte Cathrine Boye, fritt efter David Isaisson (Psalt 139), sv. övers. A.H. 17/3 2016
Musik: Johann Crüger

B C Boye:

Det är så fint ibland på vintern (Vinterpsalm)

 

Text och musik: Carl-Olov Hultby

Jesus, din ljuva förening att smaka

1. Jesus, din ljuva förening att smaka
längtar och trängtar mitt hjärta och sinn´.
Dra mej från allt som mej håller tillbaka,
för mej i dej, o min Frälsare, in!
Visa mej tydligt min fåfänga möda,
visa var bottenlös avgrund i mej,
så jag av lagen blir lagd bland de döda,
men efter anden får leva för dej.

2. Styrk du mej kraftigt i själen här inne,
så jag kan märka vad Anden förmår!
Styr du min tunga och styr du mitt sinne,
led mej och stöd mej så svag som jag går!
Det jag har samlat jag gärna må mista,
om du allena i själen vill bo,
då må du ta, du mitt första och sista,
allt som fördärvar min innersta ro.

3. Å, den som verkligen kunde sej lära
dö från sitt eget och offra sej hel,
så att jag kunde dej helhjärtat ära
och inte halvhjärtat ge dej en del!
Jesus, som gav mej ett hörande öra,
räck mej nu också din kraftiga hand,
så jag alltmera min vandring kan göra
just som en kristen, med Anden som pant!

4. Käraste Jesus, du må dej förbarma,
dölj ej ditt ansikte längre för mej!
Ädlaste skatt för de andligen arma,
fyll du mitt uttömda hjärta med dej!
Låt så därinne din kärlek få verka,
ge mej din skrud, men kom själv ända in!
Ge mej en tro som i livet kan märkas,
så jag för evigt kan kalla mej din!

5. Nådige Jesus, så vill jag mej binda
vid dina löften, ditt fasta förbund.
"Kom, den som ber och som söker ska finna!"
Så ljöd ju orden från sanningens mun.
Jag vill med kvinnan från Kanaans länder
ropa i längtan och ej tiga still
förrän på bönen det svaret du sänder:
"Amen, ja, amen, dej ske som du vill!"

Text: Johann Ludvig Konrad Allendorf 1712 (19 år)
Musik: Norsk folkmelodi från Gudbrandsdalen