En samling kristna sånger till minne av sångförfattaren Lina Sandell (1832-1903) och trubaduren och kompositören Oscar Ahnfelt (1813-1882) . Kommentera gärna och föreslå förbättringar! Av upphovsrättsskäl kan inte alla verser och melodier publiceras här, även om jag sökt tillstånd från något fler än dem som varit döda i 70 år ;o). Förhoppningsvis blir "Nätsionstoner" till glädje och uppbyggelse, allteftersom den växer fram. Välkommen! Hälsningar Andreas H. (andreas.g.holmberg[at]gmail.com).
1. Eld från himlen, kom! Hjärtats helgedom väntar på din glöd och kraft. Fyll min själ med liv, Jesu kärlek giv vida mer än förr jag haft!
2. Bränn bort allt i mej som ej gläder dej, gör mej ren i Jesu blod. Låt allt själviskt dö, brännas bort som hö. Sänk mej djupt i nådens flod.
3. Håll mej fast var stund i ditt fridsförbund, med din kärleks starka band, så jag aldrig går bort från dina spår. Led mej med din starka hand.
4. I din himmels höjd blir det idel fröjd, synd och smärta finns ej där. Lovet brusar fram: Ära ske Guds Lamm! Evig, evig glädjen är. Text: Thomas Ball Barratt 1906 (44 år) Musik: Henry S Thompson 1850-talet
1. I himlens tempel, högt och stort, det hus som händer inte gjort, vår store präst i helig skrud står bedjande för oss hos Gud. 2. Han som här nere för vårt väl i bitter död gav ut sin själ har samma varma hjärta än, själv utan synd de fallnas vän. 3. Och från den boning dit han gick han ser till oss med brodersblick. Delaktig i vår mänsklighet han allt om livets villkor vet. 4. Vad än som här oss plåga kan, det kände också Smärtans man. Han frestad var i allt som vi och oss i frestelsen står bi. 5. Så låt oss med förtröstan gå till nådens tron att styrka få att leva till hans ära här som ständig omsorg om oss bär. Text: Michael Bruce o 1764 (18 år) "Where high the heavenly temple stands", sv övers. Erik Nyström 1893 (51 år), bearb. Musik: Ralph Harrison 1788 (40 år)
1. Till härlighetens land igen jag ser dej, Jesus, fara! Men jag på jorden måste än en gäst och främling vara. Långt från mitt hem jag vandrar här, mitt sällskap sorg och möda är.
2. Långt från min Faders hus jag går, o Herre, säg hur länge? Men dit mitt öga inte når mitt hjärtas bön sej tränge. Den outsäglig höjer sej, den delar skyn och hinner dej.
3. En skymt jag då i hoppet ser utav det goda landet, där du ej skils ifrån mej mer, där löst ur syndabandet bland helgonen jag fri och glad får bo i levande Guds stad.
4. Där uppe är det ingen natt och ingen gråt och smärta. Där uppe är min högsta skatt, där vare ock mitt hjärta: i himlen hos min Frälsare, där vare min umgängelse.
5. Och som du for du komma skall, o Jesus, hit tillbaka. Jag här vill akta på mitt kall, jag bedja vill och vaka. Jag vet ej stund,jag vet ej dag, men dej var dag förbidar jag.
6. Och salig är den tjänaren, som du så finner göra, när sist du komma skall igen: du honom lovat föra till ära och odödlighet i din och Faderns härlighet.
Denna psalm sågs länge som Kristi Himmelsfärdsdagspsalmen framför andra i Sverige, men sjungs nog något mer sällan nu under 2000-talets gökottor. Den är egentligen något av en "hemlandssång", i stil med de många sånger som inte minst senare under 1800-talet skrevs om det himmelska hemmet. Man brukar ofta tala om att de inspirerats av den stora utvandringen under detta sekel, fast på Wallins tid hade den knappast kommit igång. Men det finns ju redan från början ett tydligt hinsidesperspektiv i kristen tro, parallellt med budskapet om förvaltarskap och trohet i det jordiska kallet (jfr strof 5).
Och det är inte konstigt att det accentueras på Kristi Himmelsfärds dag, då "jordiskt" och "himmelskt" så tydligt bryts mot varandra, då Jesus i en mening lämnar jorden och inte längre vandrar omkring fysiskt på Palestinas stigar. Samtidigt kan man ju påminna om att Jesus just vid sin himmelsfärd lovade "jag är med er alla dagar". Jfr den engelska psalmens påminnelse "Fastän skyar honom lyfte bort och ingen honom ser, / glömmer vi ej vad han lovat: Alltid skall jag bo hos er!" (SvPs 15, se Alleluia! Sing to Jesus v. 2).
Wallins psalm är en bönepsalm. Åtminstone de första och de sista stroferna innehåller ett tydligt tilltal till den himlafarne Frälsaren, och om denna bön sägs i originalet att den "outsäglig, innerlig / skall dela skyn och hinna dig". Kontakten kan förbli obruten trots allt. Och en dag kommer han tillbaka - synligt och evigt - enligt den tro vi bekänner i Kristi kyrka.
