Vi har nu i himlen en överstepräst

Alt. koral:

1. Vi har nu i himlen en överstepräst,
och gärna förbarmar han sej.
En sådan ju passar för syndare bäst,
en sådan ju passar för mej.

2. Ack, skulle jag själv komma fram inför Gud,
för evigt jag borta då blev,
ty jag har ju syndat och brutit hans bud,
den lag i vårt hjärta han skrev,

3. den lag som han sedan på Sinai gav
och sände från himmelen ned,
att visa oss alla sin helighets krav
och att han av synden blir vred.

4. Vår överstepräst, han tog på sej att stå
som medlare för oss hos Gud,
att själv under lagens förbannelse gå
och hålla de brutna Guds bud.

5. Ett fullkomligt offer för oss han frambar,
o djup av Guds eviga råd!
Fullkomligt för evigt det offret ju var.
Så är vi då frälsta av nåd!

6. Så är han den nya och levande väg,
som in genom förhänget går.
Är detta ej saligt, o syndare, säg?
Till Herren vi komma nu får.

7. Själv frestad i allting just lika som vi,
fast helt utan synd i sin själ,
han kan oss i frestelsestunden stå bi
och fostra och hjälpa så väl.

8. Så har vi i himlen en överstepräst,
och gärna förbarmar han sej.
En sådan ju passar för syndare bäst,
kan han då ej passa för dej?


Text: Clara Ahnfelt 1868 (49 år), bearb. 1986, 2008 
Musik: Oscar Ahnfelt, alt. ur Hjärtesånger ("Hur underlig är du")

I himlens tempel, högt och stort

1. I himlens tempel, högt och stort,
det hus som händer inte gjort,
vår store präst i helig skrud
står bedjande för oss hos Gud.

2. Han som här nere för vårt väl
i bitter död gav ut sin själ
har samma varma hjärta än,
själv utan synd de fallnas vän.

3. Och från den boning dit han gick
han ser till oss med brodersblick.
Delaktig i vår mänsklighet
han allt om livets villkor vet.

4. Vad än som här oss plåga kan,
det kände också Smärtans man.
Han frestad var i allt som vi
och oss i frestelsen står bi.

5. Så låt oss med förtröstan gå
till nådens tron att styrka få
att leva till hans ära här
som ständig omsorg om oss bär.

Text: Michael Bruce o 1764 (18 år) "Where high the heavenly temple stands", sv övers. Erik Nyström 1893 (51 år), bearb.
Musik: Ralph Harrison 1788 (40 år)

Till härlighetens land igen

Alt. koralvariant: 

1. Till härlighetens land igen
jag ser dej, Jesus, fara!
Men jag på jorden måste än
en gäst och främling vara.
Långt från mitt hem jag vandrar här,
mitt sällskap sorg och möda är.

2. Långt från min Faders hus jag går,
o Herre, säg hur länge?
Men dit mitt öga inte når
mitt hjärtas bön sej tränge.
Den outsäglig höjer sej,
den delar skyn och hinner dej.

3. En skymt jag då i hoppet ser
utav det goda landet,
där du ej skils ifrån mej mer,
där löst ur syndabandet
bland helgonen jag fri och glad
får bo i levande Guds stad.

4. Där uppe är det ingen natt
och ingen gråt och smärta.
Där uppe är min högsta skatt,
där vare ock mitt hjärta:
i himlen hos min Frälsare,
där vare min umgängelse.

5. Och som du for du komma skall,
o Jesus, hit tillbaka.
Jag här vill akta på mitt kall,
jag bedja vill och vaka.
Jag vet ej stund, jag vet ej dag,
men dej var dag förbidar jag.

6. Och salig är den tjänaren,
som du så finner göra,
när sist du komma skall igen:
du honom lovat föra
till ära och odödlighet
i din och Faderns härlighet.

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. (originaltexten finns här).

Musik: Bartholomäus Gesius 1605 / Johann Hermann Schein 1628 (42 år)

Denna psalm sågs länge som Kristi Himmelsfärdsdagspsalmen framför andra i Sverige, men sjungs nog något mer sällan nu under 2000-talets gökottor. Den är egentligen något av en "hemlandssång", i stil med de många sånger som inte minst senare under 1800-talet skrevs om det himmelska hemmet. Man brukar ofta tala om att de inspirerats av den stora utvandringen under detta sekel, fast på Wallins tid hade den knappast kommit igång. Men det finns ju redan från början ett tydligt hinsidesperspektiv i kristen tro, parallellt med budskapet om förvaltarskap och trohet i det jordiska kallet (jfr strof 5).

Och det är inte konstigt att det accentueras på Kristi Himmelsfärds dag, då "jordiskt" och "himmelskt" så tydligt bryts mot varandra, då Jesus i en mening lämnar jorden och inte längre vandrar omkring fysiskt på Palestinas stigar. Samtidigt kan man ju påminna om att Jesus just vid sin himmelsfärd lovade "jag är med er alla dagar". Jfr den engelska psalmens påminnelse "Fastän skyar honom lyfte bort och ingen honom ser, / glömmer vi ej vad han lovat: Alltid skall jag bo hos er!" (SvPs 15, se Alleluia! Sing to Jesus v. 2).

Wallins psalm är en bönepsalm. Åtminstone de första och de sista stroferna innehåller ett tydligt tilltal till den himlafarne Frälsaren, och om denna bön sägs i originalet att den "outsäglig, innerlig / skall dela skyn och hinna dig". Kontakten kan förbli obruten trots allt. Och en dag kommer han tillbaka - synligt och evigt - enligt den tro vi bekänner i Kristi kyrka.

J O Wallin:

J H Schein:

Bön är mitt hjärtas modersmål

Text: Charles Wesley, fri övers Thomas Boström
Musik: Tomas Boström

Kom, va hos oss, Gud (Kum ba yah, my Lord)

  

 

1. //: Kom va´ hos oss, Gud, 

kom va´här! :// 

Kom va´ hos oss, Gud, 

kom va´ här, 

o Gud, kom, va´ här!

2. Någon gråter, Gud, 

kom va´ här! ...

3. Någon sjunger, Gud, 

kom va´ här ...

4. Någon ber dej, Gud:

kom va´ här! ...

5. Någon sover, Gud,

kom va´ här! ...

6. //: Du är nära, Gud,

du är här! ://

O Gud, du är här!

 

Att bedja är ej endast att begära

1. Att bedja är ej endast att begära,
att själviskt ropa: Giv mig, Herre, giv!
Att bedja är att komma Gud så nära
att han blir livet i vårt eget liv.

2. Att bedja är att helt sig själv förglömma
i bönen: "Ske din vilja, icke min",
att låta nådens rika källsprång strömma
i egen tomhet, eget armod in.

3. Att bedja, det är kraften att försaka,
att mitt i stormen vara trygg och still
och visa alla "varför" fast tillbaka,
i lugn förtröstan på att Gud så vill.

4. Gud redo är att nådens port upplåta
för varje nödställd själ som klappar på
i ödmjuk bön att livets dunkla gåta
i evighetens ljus förklarad få.

Text: Stina Anderson 1922 (45 år), ngt bearb (v. 4)
Musik: Erik "Erkki" Melartin 1923 (48 år)

Människan lever en liten tid

Text: Britt G Hallqvist 

Musik: Carl-Bertil Agnestig