Med Jesus vill jag fara

1. Med Jesus vill jag fara
på livets färd i lag.
Gud, låt vårt sällskap vara
allt intill dödens dag!
Det är min högsta ära,
det bästa jag kan få,
med honom korset bära
och i hans ljus få gå.

2. Min Jesus, sanningsstjärna,
lys upp min väg för mej!
Mitt hjärta vill så gärna
få följa efter dej!
Du lyser än i världen
som förr från Betlehem.
Var du mitt ljus på färden,
tills jag har nått mitt hem!

3. Min Jesus, Sarons lilja,
väx blomstrande i mej!
Låt ingenting mej skilja
och riva bort från dej!
Du vinträd i Guds gårdar,
min käre Herre Krist,
låt mej där du mej vårdar
få växa som din kvist!

4. Du mej i stammen satte
min allra första vår,
med livets dagg mej vätte,
gav sol och rika år.
Må du mej skydda, freda
intill min levnads slut.
Låt mej i dej få leva,
i dej få andas ut!

Text: Elias Blix 1875, sv. övers. A.H.

Musik: Antwerpen 1540 / folklig variant från Sunnmøra, Nirge

Vår Herre är en herde god

1. Vår Herre är en herde god
som evigt liv bereder
åt dem som går med tålamod
dit han, vår herde, leder.

2. Han leder sina får och lamm
till grönan äng så ofta,
där livets källa springer fram
och blommor ljuvligt doftar.

3. När några från hans kära hjord
i snår och mörker famlar,
han med sin röst, sitt eget ord
dem åter till sej samlar.

4. Vid namn han kallar var och en,
hans röst kan hjärtat värma,
och ingen håglös legosven
kan herderösten härma.

5. Och när ett lamm är svagt och sjukt
han bär det hem på armen.
Han lyfter det så milt och mjukt
och håller det mot barmen.

6. Min herde, du fann även mej
som ingen annan botat,
ett vilset får som skadat sej,
av markens vilddjur hotat.

7. Du ledde mej på fager färd
till äng med ro och vila,
dit jag som fågeln till sitt träd
får glatt och lekfullt ila.

8. Där får jag kraft och helig ro,
trots fiender som jagar,
ja, i ditt hägn jag trygg får bo
i alla mina dagar.

9. I mörkrets dal du fredar mej,
fast frid och ro tycks flydda,
din herdestav ska leda mej,
din herdekäpp mej skydda.


10. Men dag för dag mej åter driv
till betesmark du kände
och där det strömmar evigt liv
i åldrar utan ände.

11. Där dricker jag i fulla drag
den nåd som ut vill välla.
Den ger mej liv för varje dag,
den gode Herdens källa.

Text: Elias Blix, sv. övers. A.H. 10/4 2016
Musik: Norsk folkmelodi

Nu livas alla lunder

1. Nu livas alla lundar,
nu lövas varje lid,
allt skapat vet: nu stundar
den ljuva sommartid.

2. Nog är det fagra stunder
när våren når vår nord
och åter som ett under
nytt liv ur döden gror.

3. Guds kyrka skulle lysa
som stad på solljust berg,
med sommar utan kyla,
med blomsterängars färg. 

4. Guds ord väl alltid lyser,
dess sol går aldrig ned,
det hus som Anden hyser 
har himlens ljus och fred.

5. Men stundom kom det kyla
på Herrens kyrkomark,
när Gud sej tycktes skyla
och tron ej var så stark.

6. Det var de tunga dagar,
trots tillgång till Guds hägn,
då fruset hjärta klagar
och ber om sol och regn.

7. Så sänder Gud sin Ande
som dagg på fnösktorr jord.
Då blir det liv i landet,
det grönskar av Guds ord.

8. Då kommer varma tider,
Gud står vid sitt förbund,
då lövas alla lider,
då livas varje lund.

9. Då ljusnar det i landet
från fjäll och ner till fjärd.
Då sjunger den som kan det
att Gud är äran värd.

10. Då lyser alla stränder
som solig sommarkväll,
då glöder alla gränder
av helig altareld.

11. Du vår med ljusa dagar,
med längtan, liv och sång,
du spår att Gud oss lagar
en salig vår en gång,

12. då vi med helgad tunga,
med kärlek utan brist,
med hjärtan evigt unga
får prisa Jesus Krist!

Text: Elias Blix, sv. övers. A.H.
Musik: Ludvig Mathias Lindeman

Gud, en syndare jag är

1. Gud, en syndare jag är,
full av synd och ont begär.
Ja, ditt öga rent och klart
ser hur synden uppenbart
över huvudet mej går,
så jag ingen vila får.

2. Ja, en syndare jag är,
men du har mej ändå kär.
Du vill ingen mänskas död
men att alla i sin nöd
ska från synden vända om,
ja, du ropar till oss: "Kom!"

3. Jag mej böjer vid din fot,
ropar under bön och bot:
"Gud, var nådig emot mej!
Trots min synd förbarma dej!"
Skamsen slår jag ögat ned,
dömd av samvetet som sved.

4. Du som våra synder bar
har till syndaren ett svar:
du ett ord om frid och fred
i mitt hjärta andas ned
och i tro på detta ord
går jag hem rättfärdiggjord.

Text: Elias Blix, sv. övers. A.H.
Musik: Thomas Hastings