Upp nu, Sion, tveka ej

Alt. koral:




1. Upp nu, Sion, tveka ej!
Segerkransen väntar dej
i Guds hus i himmelen.
Herren själv berett dej den.

2. Korset vi väl bära får,
utmed branter vägen går,
men där Herren har sin gång
är det änglavakt och sång.

3. Kärlek mild gör vägen kort.
Ångest flyr för hoppet bort.
Vandraren på klippans bro
träder trygg i Kristi tro.

4. Skriftens ord med Andens ljus
leder oss i stormens brus.
Andens glöd och Herrens röst
skänker oss en evig tröst.

5. Paradisets vin och bröd
styrka ger i liv och död,
från all nöd vi hastar hem
upp till Guds Jerusalem.

6. Där församlas Herrens här,
ljuvlig grönska susar där,
och i kärlek, kraft och ro
får vi där för evigt bo.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv övers. A.H.

Musik: J P E Hartmann, alt. Justin Heinrich Knecht 1799 (47 år)

Ur djupet av mitt hjärta

Text: Hans Adolph Brorson 1764, sv övers Anders Frostenson.
Musik: Ur Ahnfelts sånger, ngt bearb.

Klockan slår, tiden går

 

Alt koral:


1. Klockan slår,
tiden går,
tron på ordet sitt prov består.
Har det rotats i hjärtats mull,
blir av evighetsfrukter full
//: tron som ur det växer fram ://

2. Klockan slår,
tiden går,
hoppet fel för Guds barn ej slår.
Det har vingar av änglars art,
far till himlen med bönens fart,
//: kommer tillbaka med svar ://

3. Klockan slår,
tiden går,
kärleken räknar inga år.
Den kan göra det gamla ungt,
göra lätt det som verkar tungt,
//: vatten förvandla till vin ://

4. Klockan slår,
tiden går,
Herrens nåd oförminskad står.
Den oss leder och skyddar än,
bygger här och hos Gud ett hem,
//: fullt av Guds seger och frid ://


5. Klockan slår,
tiden går,
här den byggt över tusen år,
helgat hjärtanas pilgrimsgång,
ringt till gudstjänst och lyft med sång
//: fanan som korstecknet bär ://

6. Klockan slår,
tiden går,
aldrig evighet slutet når,
aldrig vissnar Guds paradis,
aldrig tystnar hans kärleks pris.
//: Amen, halleluja, tack! ://

Led, milda ljus

Text: John Henry Newman, övers Bernt David Assarson

Musik: Charles Purday

Vi bor ej här, vi blott härnere gästar

Alt. koral:



1. Vi bor ej här, vi blott härnere gästar
en liten tid på resan till vår vän.
Låt ingenting, o Gud, vårt hjärta fästa,
som hindrar färden till vårt rätta hem!

2. Vad gör det väl om resan är besvärlig?
Den varar blott en liten, liten tid,
och sedan ska så mycket mera härlig
Guds sabbatsro därhemma för oss bli.

3. Visst fruktar jag ibland, ja, riktigt fasar,
när stridens rökmoln skymmer bort mitt land.
Men som Rebecka följde Eleasar
Guds Ande följer jag, han tar min hand.

4. Han är min ledare, han mej hugsvalar
och är hos mej på resan varje dag.
I sorg och nöd han om min Jesus talar,
och av de orden blir jag åter glad.

5. Du ser på mej och undrar: Kan det vara
ett barn åt Gud, en Herrens Jesu brud?
Men ack, du ser ju än min resdräkt bara,
du ser ej än min sköna bröllopsskrud.

6. Men så en dag, när döden har avtagit
det sista plagget av min resedräkt,
när hjärtat här för sista gången slagit
och ögats ljus på jorden blivit släckt,

7. då ska jag sen som själva solen skina,
ja, mera härligt än dess middagsglans,
när Jesus samlat mej med alla sina
där vi för evigt ska få vara hans.

Gud, ditt folk är vandringsfolket

Text: William Williams
Musik: John Hughes 1907 (34 år)

Skyhögt berget står

1. Skyhögt berget står,
smal och brant är stigen
som till krönet når,
faror ideligen
kräver dristigt blod,
//: bön och offermod ://

2. Hellre ändå nöd
under pilgrimsfärden
än en evig död
efter fröjd i världen.
Herre, rista in
//: det i själen min ://

Text: John Bunyan
Musik: P N Holmberg

J Bunyan:

Det går en väg mot framtiden

Text och musik: Urban Ringbäck

På min vandring sjunger jag

(Noter i fyrstämmig sats finns här på Hymnary!)

1. På min vandring sjunger jag om min vän så god,
visar hän till Golgata där han göt sitt blod.
Många pilar mot min själ skjuter satan ut,
men min vän, 
Frälsaren, 
seger ger till slut.
Ja, jag vill se Jesus, se hans ansikte,
evigt sjunga lovsång till min Frälsare.
I den nya staden, hos min vän så kär,
sorgen flytt,
allt är nytt,
evig glädjen är.

2. När jag i min Herres tjänst möter stormens brus,
jag vid honom håller mej, han ger frid och ljus.
Satans snaror möter mej och jag ser min brist, 
men Guds Lamm 
för mej fram, 
ända hem till sist.
Ja, jag vill se Jesus...

3. Inte ens i dödens dal måste jag bli rädd,
Jesus har gått före mej, helgat gravens bädd,
och han ska till evigt liv väcka mej en dag,
han, min vän, 
Frälsaren, 
honom älskar jag!
Ja, jag vill se Jesus...


Text och musik: Rufus Henry Cornelius 1916 (44 år), sv. övers. A.H. 22/1 2018

Jag seglar fram över livets hav

 
   

1. Jag seglar fram över livets hav,
på tidens skiftande bölja.
Min Herre Jesus mej kursen gav
och denna kurs vill jag följa.
Jag stävar fram mot Guds ljusa länder
med livets träd på de sköna stränder,
där evig sol och sommar är.

2. Ibland i medvind jag seglar fram,
i andras kölvatten följer,
när resan bara känns lyckosam
och inga regnmoln oss höljer.
Nej, havet blänker och solen skiner
och dagen stilla och blid framskrider
och seglen fylls av sunnanvind.

3. Men ofta mera på egen hand
jag far på vildaste vatten,
då ingen känning jag har av land
och inget fyrtorn i natten.
Men när jag skeppet tror snart begravet,
då kommer Jesus till mej på havet
om än i nattens sista väkt.

4. Mitt skepp är litet och havet stort,
och fort jag råkar i fara.
Men inga böljor tillintetgjort
det skepp som Herren bevarar.
För ännu sker det som förr det gjorde:
när Jesus kommer med allmaktsordet,
då lägger havet sej igen.

5. När sista stormen har tagit av
och hemlandskusten jag skådar,
jag ser i solglans ett annat hav,
kristall som glänser och strålar.
Jag skymtar portarnas pärlerader
och hör hur änglarnas myriader
vill hälsa mej välkommen hem.

6. Släpp ankartrossen, jag är i hamn!
Ej mer jag färdas behöver!
Jag kastar mej i min Faders famn,
han som har hjälpt mej hit över.
Och kända, älskade stämmor kallar,
allt medan ankaret sakta faller
i evighetens ljusa land.

Text: Henry Albert Tandberg 1909 (38 år), sv. övers. A.H.
Musik: Klaus Theodor Østby

Vad heter skeppet, som er för

Alt. melodi:



1. Vad heter skeppet som er för
till evighetens hamn?
Vårt skepp, det är förbundets ark
och Kristus är dess namn.
Vårt segel fylls av nådens vind,
till salighet det går.
Vi landar snart vid hemmets strand,
där Lammets bröllop står.

2. Hur många är ni där ombord,
som far till evig vår?
Vi tusen sinom tusen är,
av nåd vi leva får.
Vårt segel fylls...

3. Vem är då lotsen som er för
på livets vida hav?
Vår lots är Herrens Ande god,
som aldrig styr i kvav.
Vårt segel fylls...

4. Vår fyrbåk, det är Herrens ord,
Guds nåd vårt resepass.
Se Lammets verk på Golgata -
dit pekar vår kompass!
Vårt segel fylls...

5. Finns det då plats för fler ombord
som fara får med er?
Ja, här är rum för vem som helst,
fri resa Gud oss ger.
Vårt segel fylls...

6. Och när vi en gång lyckligt fått
till hamnen komma fram,
vår sång ska bli om dina sår
och om ditt blod, Guds Lamm!
Vårt segel fylls...

Text: Fredrik Engelke, bearb.

Så ljuvligt, o Jesus, att medan vi går

1. Så ljuvligt, o Jesus, att medan vi går
förspridda därute i världen
få äga i Anden gemenskap ändå,
ja, inbördes sällskap på färden
med alla som vandrar till Sion!

2. Dock kommer jag ofta och klagar för dej:

Nu lämnar du mej mol allena,
så bryr du dej då inte längre om mej?
Vad kan du med detta väl mena?
Jag står ju så ensam, o Herre!

3. Men ordet, det säger att sällskap jag har
med alla Guds trogna på jorden,
att var de än finns här i världen, ja, var,
förspridda i södern och norden,
vi är ändå ett i dej, Herre!

4. Än mera, det säger att sällskap jag har
med hela den jublande skara,
som höjer för tronen sin lovsång så klar
och evigt nu hemma får vara
att sjunga om seger och ära.

5. Det säger än mera: att sällskap jag har
med Fadern och Sonen, vad under!
Att Jesus är evigt densamme han var,
i mörka och ljusare stunder.
O Herre, min tro nu föröka!

Text: Lina Sandell

Musik: A P Berggreen

Frälsare, tag min hand

1. Frälsare, tag min hand,
fostra mej så,
att jag i dina spår
alltid må gå.
Herre, för varje dag
mej till ditt hjärta drag,
att i din sanning jag
fast måtte stå.

2. Klippan som brast för mej
vatten mej ger.
Manna för varje dag
än faller ner.
Jesus mej håller kär,
omsorg om mej han bär.
Ja, mitt i allting här
kärlek jag ser.

3. Jesus, i dina spår
följa jag vill.
Låt mej i lust och nöd
höra dej till.
Vad kan jag önska mer?
Du som behovet ser
allt vad mej fattas ger,
mera därtill.

Text: Charles Seymour Robinson 1862 (33 år) "Savior! I follow on", sv. övers. Fredrik Engelke 1883 (35 år), ngt bearb.
Musik: Lowell Mason 1856 (64 år)

Denna lilla bönesång trycktes första gången i Robinsons samling Songs of the Church (1862) och första gången på svenska i Engelkes lilla samling På vägen hem (1883). Liksom många andra psalmer anknyter den till Israels barns vandring från Egypten till Kanaans land, i det här fallet till klippan som gav dem vatten i öknen och till "brödet från himmelen", mannat som varje morgon låg som rimfrost på marken. Se mannasamlandet på bilden nedan:

C S Robinson:

L Mason:

Så ljuvligt det är att möta

1.  Så ljuvligt det är att möta,
när ensam man vandrar hem,
en pånyttfödd syskonskara
och hälsas som en av dem!
Det är som en fläkt kring vår panna
som Herren oss sänder ner,
som uppfriskar trötta sinnen
och nya krafter oss ger.

2. Då bultar hjärtat, och blodet
så varmt genom ådrorna går,
och vad det vill säga att älska
först då vi till fullo förstår.
Den himmelska kärleken brinner,
som tänts av Guds Andes glöd,
så ren och så stark den lågar
och känner ej kyla och död.

3. Och blir alltför fullt vårt hjärta
och saknar vi ord och ljud,
vi bär ändå fram i bönen
de kära för nådens Gud. 
Vi ber om välsignelsens fullhet,
det bästa vårt hjärta vet,
för älskade, trogna vänner,
för tid och för evighet.

4. Det finns ingen jordisk släktskap,
det finns inget vänskapsband
som så binder hjärta till hjärta,
som så håller hand vid hand,
som detta att vara tillsammans
som lemmar i samma kropp,
som barn utav samme Fader
och födda till samma hopp.

5. När sista fienden, döden,
med ära besegrad är,
då återser vi de kära
som livets segerkrans bär.
Då talas ej mer om att skiljas,
nej, aldrig farväl vi tar,
för evigt vi vandrar tillsammans
vid livets källa så klar.  

Text: Kirsten Ågård Hansen 1871 (21 år)
Musik: Sophie Dedekam

Vi är redan saliga genom Guds nåd

1. Vi är redan saliga genom Guds nåd,
rättfärdiga helt genom tron.
Gud frälsat oss efter sitt allvisa råd
och bjuder åt syndarn pardon.
Därtill har han lovat en underbar lön
när tidsåldern tagit sitt slut:
ett rike så härligt, en krona så skön,
för den som i tron håller ut.
Håll ut, håll ut, håll ut,
se kronan oss väntar till slut.

2. Väl tynger ett kors som vill trycka oss ner
och farorna omger vår stig,
och världen bedårar och hånfull sej ter
och satan förklarar oss krig.
Men Jesus blev smädad och fick lida hån,
fick lida båd´ spikar och spjut,
och har han det uthärdat till vår förmån,
må vi då i tron hålla ut.
Håll ut...

3. Håll ut då, o broder, o syster, håll ut
att vandra i Frälsarens spår.
Ej tröttna i loppet en enda minut,
tills hemma hos Jesus du står.
Där nås ej vårt öga av världshavets svall,
ej örat av stormarnas tjut.
Snart står vi på glashavets klara kristall,
om vi blott i tron håller ut.
Håll ut...

4. Ja, snart kommer Jesus i himmelens sky
omgiven av änglarnas här.
Då blir både jorden och himmelen ny,
vi samlas kring Frälsaren kär.
Som Frälsarens brud, som ett hjärta, en själ
vi möter vår brudgum till slut!
O broder, o syster, det lönar sej väl
att ännu i tron hålla ut.
Håll ut...

Text: A L Skoog, bearb.
Musik: A L Skoog

Framtidslängtan, glad förväntan

   

Alt. koral:



1. Framtidslängtan, glad förväntan
fyllt oss både först och sist.
För det mesta kan oss gästa
orostankar, glädjebrist,
men vi finner hjälp och råd
genom Herrens Jesu nåd!

2. Framtidslängtan, glad förväntan
sjunger himmelskt i vår själ
var vi vilar, vart vi ilar,
för med Jesus allt är väl.
Fyllt av frid och glädjesång
når Guds folk sitt mål en gång.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, övers Oscar Mannström, bearb. A.H. 30/1 2014
Musik: Heinrich Albert, alt. Carl Nielsen 

Se, Kristus är densamme

1. Se, Kristus är densamme,
vad än förvandlas här!
Guds barn, snart är du framme,
den tanken ljuvlig är.
Är dagen lång, den skrider,
du närmar dig ditt hem
och flyttar glad omsider
in i Jerusalem.

2. Hur ljuvt att där få vakna
som barn i Faderns hus!
Där slipper du att sakna
en kännbar frid och ljus.
Hur skönt att se och smaka
hur ljuvlig Herren är!
Det bästa är att vara
hos Gud, vår Fader kär.

3. Och Gud är angelägen
att få oss hem, min vän!
Bygg ingen borg vid vägen,
du har ej långt igen.
Kanske till ringa nytta
du har så bråttom här,
du skall ju ändå flytta,
du blott en främling är.

4. Må åren gärna flykta,
om Jesus är min vän!
Hans ord det är min lykta,
som lyst och lyser än.
Och han vill oss bevara,
omhägna med sin nåd;
fastän vi står i fara,
så vet han alltid råd.

Text: Anders Nilsson, 1892, 1895 (43, 46 år)
Musik: Gottlob Lachenmann 1913

Jag vet en väg som leder

1. Jag vet en väg som leder
till himlens sköna land.
Väl går den genom mörker
och prövningar ibland,
men till den ljusa staden
den ändå säkert bär.
//: Den vägen Jesus är ://

2. Jag vet en frid som varar
när annat allt förgås.
För guld den kan ej vinnas,
för penningar ej fås.
Den är en dyrbar gåva
från Gud, vår Fader kär.
//: Den friden Jesus är ://

3. Jag vet en kraft som helar
min ande, själ och kropp,
som skänker ro och vila,
ger läkedom och hopp.
Den ger mej mod att leva
i denna mörka värld.
//: Den kraften Jesus är ://

4. Jag vet ett mål så härligt,
som väntar ovan skyn,
och snart den slöjan brister,
som dolt det för min syn.
Med blicken fäst vid Jesus
jag löper framåt här.
//: Det målet himlen är ://

Text: Hildur Elmers 1894 (26 år), ngt bearb.
Musik: Anders Gustaf Sjöblom

Jag är främling, jag är en pilgrim

1. Jag är främling, jag är en pilgrim,
blott en afton, blott en afton bor jag här.
Försök ej hindra mej, jag vill följa
Guds folk på väg genom sand och bölja!
Jag är främling, jag är en pilgrim,
blott en afton, blott en afton bor jag här.

2. Resemåltid i hast jag äter,
som ett ilbud, som ett ilbud stannar ej.
Jag står omgjordad kring mina länder,
har vandringsstaven i mina händer;
resemåltid i hast jag äter,
som ett ilbud, som ett ilbud stannar ej.

3. Lammets blod har mitt dörrträ tecknat,
mej beseglat, mej beseglat, jag är hans.
Ej syndens surdeg jag mer vill smaka,
iväg jag hastar, ser ej tillbaka.
Lammets blod har mitt dörrträ tecknat,
mej beseglat, mej beseglat, jag är hans.

4. Lammets måltid mej saligt hugnar
som en försmak, som en försmak av hans ro.
Med skodda fötter ur träldomsbandet
jag går att finna det goda landet.
Lammets måltid mej där ska hugna
i en evig, i en evig fröjd och ro.

5. Jorden har ej den ro jag söker,
nej, jag längtar, nej, jag längtar till Guds stad.
Där gråter ingen, där slutar nöden.
Där bor ej synden, dit når ej döden.
Jorden har ej den ro jag söker,
nej, jag längtar, nej, jag längtar till Guds stad.

6. Gode herde, blott ett jag beder:
följ och led mej, följ och led mej alltid du.
Så glad jag ilar nu till ditt möte,
till dess jag vilar uti ditt sköte!
Gode herde, blott ett jag beder:
följ och led mej, följ och led mej alltid du! 

Text: Mary Dana-Shindler, sv. övers. Carl Olof Rosenius, ngt bearb. 
Musik: Oscar Ahnfelt, alt. Bernhard Christensen

Härliga lott att i ungdomens dagar

Alt. koral:



1. Härliga lott att i ungdomens dagar
vandra med Herren mot himmelens ro,
ledd av den hand som så trofast ledsagar
dem som tillsammans på Jesus vill tro.

2. Tryggt kan jag lämna mitt liv i hans händer,
aldrig, nej, aldrig han vilse mej för.
Allt till mitt eviga bästa han vänder,
fiendens planer om intet han gör.

3. Han, som mitt hjärta så kärleksfullt dragit
undan fördärvet i tidiga dar
och till sitt älskade barn mej upptagit
ömmaste vård om sin egendom har.

4. Inget i världen den lyckan uppväger
som jag har funnit i Frälsaren kär.
Arvslott i himmelska staden jag äger,
strålande boningar väntar mej där.

5. Vägen dit upp till det himmelska Kanaan
går genom öknar och fiendeland.
Men om jag följer den korsmärkta banan
skall jag nå fram till den gyllene strand.

6. Med den Osynlige själv för mitt öga
vill jag likt Mose i tron härda ut.
Tidens bedrövelse väger så föga
jämfört med glädjen som aldrig tar slut!

Text: Conrad Björkman 1901, ngt bearb. A.H. 2008, jfr Härligt att vandra i blomningens dagar
Musik:Ur Ungdomsstjärnan 1901, alt. dansk koral "Lovsynger Herren, min mund og mit indre"