Nu vissnar skog på berg och strand

1. Nu vissnar skog på berg och strand

och många sångarbröder

med systrar från vårt sommarland

drar vidare mot söder.

2. Där marken lyste nyss som guld,

med ax på strån så smala,

där ser man nu den svarta mull

med stubb på fält så kala.

3. Men andra ställen där vi bor

är fyllda dessa dagar.

Ja, verksamhet och välstånd gror,

Guds gåvor läggs i travar.

4. Och han som fyllde på vår jord

de gyllne axen rika,

han stannar hos oss med sitt ord,

det ord som ej kan svika.

5. Vi tackar honom med vår sång

för allt som blev oss givet,

för allt som växte sommarn lång,

för ordet och för livet.

6. Då över oss vårt hela år

sin frid han lyser gärna,

då efter vinter kommer vår,

med sommar, korn och kärna.

7. Och när till sist på Herrens bud

vårt timglas här utrinner,

en evig sommar hos vår Gud

i paradis vi finner.

8. Då skördar vi likt fåglars tåg,

som inte sått sin gröda,

och kommer aldrig mer ihåg

all jordens strid och möda.

9. För skörden här och skörden sist

ska den ha äran bara,

som genom Herren Jesus Krist

vår Fader ville vara!

10. Vi ber att Anden, han som kan,

i dessa korta dagar

med tro och hopp och kärlek sann

till himlen oss ledsagar!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1844 (61 år), sv övers A.H. 3/10 2022

Musik: Johan Henrik Nebelong 1889 (42 år)

Djupt lutar året i sin gång

1. Djupt lutar året i sin gång,
nu falnar äng och lund.
Farväl med all din lust och sång,
du korta sommarstund!

2. Snart suckar vinterstormens röst:
allt vissnar och förgår.
Men vissnar allt, jag vet en tröst,
som likafullt består.

3. Låt solens välde dra sej bort
och natten växa till,
Guds starka arm blir inte kort,
han än vårt bästa vill.

4. Låt gulna varje blad på kvist,
låt falna varje strå;
Guds rika nåd, det vet jag visst,
den skiftar inte så.

5. Jag vet var glädjen har sitt hem
när mörklagd mark blir vit:
ännu som förr från Betlehem
når livets budskap hit.

6. Jag vet ett träd så friskt och grönt,
när allting frusit här:
på Golgata det blommar skönt
och evig frukt det bär.

7. Mej Kristus lovar evig vår
trots död och vintersnö,
för ur hans grav det liv ju går
som aldrig mer ska dö.

Text: Caspar Johannes Boye 1833 (42 år) "Dypt haelder året i sin gang", sv. övers. A.H. 16/10 2018

Musik: Johann Crüger, alt. "House of the rising sun". (I Danmark sjungs psalmen alltså på melodin till Med tacksam röst och tacksam själ!).

Denna höstpsalm, en av de få vi har, trycktes första gången i Boyes "Aandelige Digte og Sange" (1833). Den översattes första gången till svenska 1858 av signaturen G.L.T., då den publicerades i tidningen Budbäraren nr 12 med anslaget "Djupt sjunker året i sin gång", och sedan något bearbetad i sångboken Pilgrimsharpan 1861. Även J A Eklunds översättning från 1911 hade från början samma anslag.

William Tans´urs i Sverige sjungna mollmelodi passar väl till psalmens något dystra inledningsrader. Men den gör inte som Crügers i Danmark sjungna riktigt rättvisa åt den glädje som Boye sedan manar fram - ur evangeliet om Jesus´ födelse, död och uppståndelse. Eller också är detta bara en fördom - många av våra gladaste folkmelodier går ju i moll, och mycket beror naturligtvis på hur melodin framförs.

Psalmen innehåller som sagt mycket glädje. Men man kan inte säga att själva hösten, med dess härliga färger och rika skördar, blir föremål för tacksamhet. Den får istället utgöra den dystra kontrasten till det uppståndelsehopp som Boye vill förmedla.

C J Boye:

Så kort var den fröjd

Text: Eva Norberg 1984 (69 år)
Musik: Folkmelodi från Älvdalen ("Gammal fäbodpsalm")

Klaga ej om jordens sommar

1. Klaga ej om jordens sommar
hastigt blir i höst förbytt!
Allt är nåd: den dag som kommer,
likasom den dag som flytt.

2. Frukta ej om mörka skyar
kring ditt huvud samlar sej!
Vet, din käre, trogne Fader
ock i stormen nalkas dej.

3. Vet, om glädjens solsken länge
skiner på din örtagård,
vissnar snart de ädla frukter
och dess mark blir torr och hård.

4. Nådens plantor, se, de fordrar
regn och solsken dag från dag.
I ett ständigt solsken växer
plantor av ett annat slag:

5. törnen som fördärvar jorden,
tistlar som dej stinger blott,
ogräs som förkväver grödan
och till ingenting är gott.

6. O så klaga ej då himlen
mulnar till ett nåderegn.
Står du inte under stormen
kvar i samme Faders hägn?

7. Klaga ej om trädens rika
lövverk skulle falla av,
kanske skymde det din utsikt
åt det hem dej Jesus gav.

8. Herren glömmer ej de sina,
räknar varje deras tår,
och på jordens höst och vinter
följer evighetens vår.

Text: Lina Sandell, ngt bearb.
Musik: Tysk