Kom, nådens helga tidevarv

NYÅR

1. Kom, nådens helga tidevarv

med evigt ljus, med livets arv!

Ack, Jesus, för ditt dyra blod

förläng ditt ömma tålamod!

2. Du tjusta, kalla, dömda skock,

du olycksfolk bland dödens flock,

din otro har dej själv fördömt

och all din glädje undangömt.

3. Så har du gått och ännu går

i kval och vånda år från år.

Må du för tron nu stå tillreds,

förr blir din Jesus ej tillfreds.

4. Tack, hulde vän och själaman,

som dej min börda tagit an,

som själv och först inlåtit dej

så djupt av evig nåd med mej!

5. Ännu ett år, ett jubelår,

min arma själ med dej åtrår,

förrän vid Babels älvar jag

får sluta mina harposlag.

6. Jag vill i evigt fridsförbund

dej offra mej av hjärtats grund.

Ack, låt din Ande göra stort

för mej vad du för världen gjort!

7. Så får min ande Andens liv, 

i dej sitt sanna tidsfördriv.

Dej vare pris för all din nåd,

din födsel, död, ditt frälsningsråd!

8. För varje år och varje stund,

som du bestyrkt ditt fridsförbund,

lovsjunger dej min arma själ -

i evighet, Immanuel!

9. Din Ande gör mej glad till mods

och vårdar mitt betrodda gods,

beseglar med ditt välbehag

till min förlossnings ljusa dag.

Text: Anders Carl Rutström, bearb.

Musik: Folkmelodi från Sköldinge

A C Rutström:

Anders Carl Rutström 300 år: Du helga stad, Jerusalem

1. Du helga stad, Jerusalem,
i solens land belägen,
du Guds och Lammets sälla hem
som är oss än ur vägen,
vi tänker här med allvar på,
att aldrig ner din sol skall gå,
ej år och tider skifta.

2. Där går en älv som klar kristall
från evighetsmonarken,
som stadens ägor vattna skall
och livets trän i parken.
Guds Lamm, som rikets skuld betalt,
förblir där allt för dem han valt,
i alla evigheter.

3. Men här på jordens nedre krets
allting förvandling lider.
Sig stjärnevärlden likaleds
i ständig vandring vrider.
Skall jorden någonsin få ro,
måst´ Lammet bli dess A och O,
Begynnelsen och Änden.

4. O Fader vår, ske viljan din
som du med oss behagar!
Det nya år som flutit in
att öka nådens dagar
låt bli en nådens period,
och Jesu Kristi dyra blod
upplive Sverige! Amen.

Text: Anders Carl Rutström (1721-1772)

Musik: Wittenberg

A C Rutström:

Giv, o Jesus, fröjd och lycka

Text: Johann Rist 1642 (35 år) "Hilf, Herr Jesu, lass gelingen", sv. övers. och omformn. Petrus Brask 1690 (40 år), bearb. Britt G Hallqvist 1983 (69 år)

Musik: Johann Schop 1642 (52 år), bearb. 1661, jfr 1697 års koralbok nr 377!

[Av upphovsrättsliga skäl kan hela texten inte publiceras här]

Detta är nog nyårspalmen framför andra. Dess första rad har i sekler stått som ett slags överskrift över året i svenska almanackor. Och även om kyrkan har sitt eget "nyår" i advent, firas även det borgerliga årets ingång - officiellt som Jesu omskärelses och namngivnings fest (på "åttondag jul") men även, som synes ovan, med betraktelser över tidens gång och det nya borgerliga årets ingång.

Observera att Rists originaltext "Hilf, Herr Jesu" ur hans Himmlische Lieder (1642) är skriven på ett helt annat versmått än det psalmen fick genom översättaren Petrus Brask i dennes Ehn Helig og Hiertelig Sång-Lust (1690) - och att den bekanta Schop-melodin följaktligen inte sjungs till psalmen nere på kontintenten!

Britt G Hallqvist har genom sin bearbetning (och förkortning) av psalmen ökat dess användbarhet betydligt. Framför allt torde den nu sjungas i sin helhet, inklusive den fina Jesus-strofen på slutet - mer än tidigare.

Johann Rist:

Johann Schop:

Var gång ett år har gått till ända (Ett gott nytt år i Jesu namn)

   

Text och musik: Ingemar Olsson 1973 (26 år)

Här växlar det av dagar, år

Text och musik: Anton Nilsson 1917 (32 år)

Nu går ett nådigt Herrens år

1. Nu går ett nådigt Herrens år

i evighetens hamn

och hela världen återfår

ett nytt i Jesu namn.

Oändlig nåd har Gud oss gett,

och Herren Jesus den berett.

//: Halleluja, vår Gud! ://

2. Han mången ljum och iskall själ

gjort med sin kärlek varm.

Han mången bunden syndaträl

förlossat med sin arm.

Och Herden god fört fåren fram,

själv nådigt vårdat sina lamm.

//: Halleluja, vår Gud! ://

3. Ack, ville hela världen gå

till fårahusets dörr!

Då skulle varje mänska få

ett bättre år än förr

och varje dag bli jubelfest

hos nya testamentets präst!

//: Halleluja, vår Gud! ://

4. Och Herren vill att så ska ske,

han kallar oss till sej.

Han är en Gud för syndare,

o Gud, vi prisar dej!

Håll över oss din milda hand

och tänk i nåd på Sveriges land!
//: Halleluja, vår Gud! ://

5. Ditt evangelium, ditt ord

låt rätt förkunnat bli,

att själen bjuds till nådens bord

från dundrens Sinai!

Giv Andens ljus åt syndens barn

och riv du sönder satans garn!

//: Halleluja, vår Gud! ://

6. Sörj du för oss, o Herre själv,

så blir ju allting väl!

O Jesus, dränk i nådens älv

allt kiv och syndigt gräl!

Tänd tro och kärlek bland oss så,

att Kristi sinne råda må!

//: Halleluja, vår Gud! ://

7. Nu sjunger vi med himlens här:

Halleluja, vår Gud!

Ett evigt tack vi nu frambär:

Halleluja, vår Gud!

Nu allt vad liv och anda har

uppstämme lov till Gud, vår Far:

//: Halleluja, vår Gud! ://

Text: Anders Carl Rutström 1767 i sin landsflykt (46 år) [Textbearbetning och copyright Lennart Johansson, källa sångboken Lova Herren 1987, publ. med tillstånd]
Musik: Artur Erikson

A C Rutström: 

Av goda makter trofast innesluten

1. Av goda makter trofast innesluten,
beskyddad väl och tröstad underbart,
med er jag lämnar tiden som är ute
och går med er mot den som stundar snart.

Men hjärtat plågas än av gamla minnen

och onda dagars tyngd oss trycka vill.
O Herre, visa våra vilsna sinnen
den frälsning du berett oss alla till!

2. Och om du oss den bittra kalken räcker
så tackar vi och tar den utan knot.
Vi känner handen som du mot oss sträcker,
och allt den ger oss är till liv och bot.
Men vill du oss på jorden åter skänka
den lyckas glans som aldrig straffar sej,
så ska vi prövningstiden väl betänka
och varje stund ska vara vigd åt dej.

3. I kvällen lys oss med den helga flamman,
som du till världens mörker sände ned.
Ja, låt dess klara sken oss föra samman
- vi vet att mörkret ej fått makt därmed.
När kring oss nattens tystnad ut sej breder,
o låt oss höra klangen från den värld,
där dina barn ditt väsens djup tillbeder
och evigt frambär lovets offergärd. 

- - -

4. Av goda makter trofast innesluten, 
beskyddad väl och tröstad underbart,
med er jag lämnar tiden som är ute
och går med er mot den som stundar snart.
Av goda makter underbart bevarad
jag går mot vad jag ännu inte vet,
men Gud är med, i Kristus uppenbarad,
igår, idag - och i all evighet.

Text: Dietrich Bonhoeffer 1944, övers. Andreas Holmberg 1995, 2020
Musik: Siegfried Fietz 1970 (24 år)

D Bonhoeffer:


S Fitz:

Vår store Överherde

1. Vår store Överherde, till dej vår lovsång går!
Du fått all makt i himlen och på jorden.
Din hjord så väl du vårdat i detta gångna år,
och därför finns den även kvar i Norden.
Du som för oss var dödad, du lever, och din hand
bär spiran över världen och över detta land,
bär nycklarna till döden och dess rike.

2. Om du nu åter sänker hit ner till denna jord
ett nådens år i hemlig, dunkel slöja,
vi vet ej vad det gömmer, men har ditt löftesord
att alla dagar du bland oss vill dröja.
Och har vi dej, vår Herre, vår Herde stark och god,
och dina helga källsprång: ditt ord och offerblod,
vi går de dolda skiften glatt till mötes.

3. Ja, vare det som kommer ett härligt Herrens år,
din nåd och makt gör känd på hela jorden!
Sök upp, församla, vårda de många vilsna får,
föröka nu och stärk den klena hjorden.
Låt många nu få smaka hur underbar du är
och bli i trons gemenskap med dej, o Jesus kär,
förenade och saliga för evigt.

4. Bevara dina trogna, o Herre, denna tid
i trons uppriktighet och Andens enhet,
i kärlek och i glädje, rättfärdighet och frid -
behåll bland oss ditt ord i kraft och renhet.
Utrusta dina vittnen med tröst och tålamod,
så att de alltid frimodigt vittnar om ditt blod,
och korsets smälek glatt med dej vill bära.

5. För hedningarnas skara, o Gud, vi ber till dej,
som evangelium åt alla unnar!
Låt sändebudens fötter då låta höra sej,
som seger genom Frälsaren förkunnar!
Välsigna våra syskon som nu ibland dem går,
och låt en väldig skara, långt fler än vi förstår,
en gång hos dej, o Jesus, saligt mötas.

Text: Carl Olof Rosenius 1851 (35 år), bearb.
Musik: Kaarlo Waismaa (1869-1947)

Alla Herrens vägar är ju

Alt. koral (utan repriser):


VID EN SKILJEVÄG

1. Alla Herrens vägar är ju
godhet, sanning, trofasthet.
Vet vi själva inte vägen,
han vårt bästa vill och vet.
Han som räknat våra dagar
innan någon kommen var,
han som i all nöd och fara
oss på starka armar bar,
//: han allt framgent vill oss hjälpa,
som han hittills gjort, vår Far! ://

2. Kastar vi en blick tillbaka
på de flydda åren, se,
samma kärlek uppenbarad
genom både väl och ve,
samma kärlek, samma trohet,
när den log mot dej och mej,
samma kärlek, samma trohet,
när i moln den svepte sej,
//: om den rosor utan törnen
strött på vägen eller ej ://

3. Samma kärlek, när den gav oss
vad vi högst av allt begärt,
liksom när den tog ifrån oss
vad oss framför allt var kärt,
när i nåd den undanröjde
vad oss än i vägen stod,
eller kom vår mun att jubla:
Gud mot sina barn är god!
//: Ja, i allt vi ständigt möter
samma nåd och tålamod.´://

4. Ser vi framåt, samma kärlek
oss härefter följa skall,
bära oss på herdearmar
och bevara oss för fall.
Hur vår dag sej än gestaltar,
hur all kraft oss än förgår,
hur det skiftar under färden
och vår strid blir het och svår,
//: i Guds trofasthet och omsorg
all vår hjälp och välfärd står ://

5. Låt oss därför ej förtvivla,
trots vår egen skröplighet;
Gud är mäktig, Gud är trofast,
låt oss aldrig glömma det!
Ej vår vaksamhet, vår trohet
räcker till, nej, endast hans;
i vår egen styrka aldrig
någon verklig seger vanns.
//: Han har lovat vara med oss;
större trygghet aldrig fanns ://


6. Varje skiljeväg i livet
Gud en löftesstjärna ger:
nya plikter, nya strider,
men ny nåd vi får dess mer.
Så var Herrens sätt sen gammalt,
känt av varje Jesu vän,
och nu i hans vida rike
samma sätt ju gäller än.
//: Led oss därför, käre Herre,
som du vill var dag igen! ://


Text: Lina Sandell 1868 (36 år), bearb. 2016
Musik: Ur Ahnfelts sånger 1877, alt. Robert Lowry

De flyr, våra år

1. De flyr, våra år,
likt brusande strömmen i gryende vår,
likt fallande löven i skogen,
men Herren är trofast och trogen.

2. Han skiftar i nåd
de flyende dagarna efter sitt råd,
och själv han förblir oss så nära
att hjälpa, välsigna och bära.

3. De flyr, våra år,
likt dimman för vinden, likt dagen i går,
men över dem, när han oss leder,
förlåtelsens mantel han breder.

4. Allt hitintills du,
o Herre, har hjälpt oss, härefter ännu
du också ska hjälpa och leda
och väg genom öknen bereda.

5. Vi flyr till din famn,
för vi har ju uppkallats efter ditt namn.
Ja, Frälsare, vi är ju dina,
så låt då ditt ljus för oss skina!

6. Om korset du ger,
så låt det ej trycka till jorden oss ner,
nej, trycka oss tätt till det hjärta,
som burit vår nöd och vår smärta!

7. Välsigna vårt land
och sträck över alla din skyddande hand,
för ofärd och nöd oss bevara
och avvänd var hotande fara!

8. Ja, Herre, vår Gud,
håll alltid i hoppets förbidan din brud,
och giv att de flyende åren
oss närmar den eviga våren!

Text: Lina Sandell, ngt bearb.
Musik: Theodor Söderberg  

T Söderberg:

Jag vet inte vad som ska möta

1. Jag vet inte vad som ska möta
mej under ett kommande år.
Gud hängt för mitt öga en slöja,
vars flik jag ej lyfta förmår.

2. Jag ser ej en handsbredd framför mej,
men vet att min Fader är här,
och fram över brusande vågor
det bävande barnet han bär.

3. Jag därför ej ängsligt vill fråga,
som otron så gärna ju gör:
jag undrar vad året som kommer
av nöd eller lust till mej för?

4. För mej är det nog, att min Fader
vet utväg för det och för det
och känner den ofarna stigen
- och vad jag ej vet, se, han vet! 

Text: Lina Sandell, bearb.
Musik: Tysk folkmelodi

Se, Kristus är densamme

1. Se, Kristus är densamme,
vad än förvandlas här!
Guds barn, snart är du framme,
den tanken ljuvlig är.
Är dagen lång, den skrider,
du närmar dig ditt hem
och flyttar glad omsider
in i Jerusalem.

2. Hur ljuvt att där få vakna
som barn i Faderns hus!
Där slipper du att sakna
en kännbar frid och ljus.
Hur skönt att se och smaka
hur ljuvlig Herren är!
Det bästa är att vara
hos Gud, vår Fader kär.

3. Och Gud är angelägen
att få oss hem, min vän!
Bygg ingen borg vid vägen,
du har ej långt igen.
Kanske till ringa nytta
du har så bråttom här,
du skall ju ändå flytta,
du blott en främling är.

4. Må åren gärna flykta,
om Jesus är min vän!
Hans ord det är min lykta,
som lyst och lyser än.
Och han vill oss bevara,
omhägna med sin nåd;
fastän vi står i fara,
så vet han alltid råd.

Text: Anders Nilsson, 1892, 1895 (43, 46 år)
Musik: Gottlob Lachenmann 1913

O så hastigt de flyr

1. O så hastigt de flyr, våra dagar och år,
ja, det är såsom flöge vi bort!
Som den härliga sommar och blommande vår
är vår livstid förgänglig och kort!
Som en nattväkt framskrider, omärkligt förgår,
så försvinner för oss våra år.

2. O så hastigt de flyr, våra dagar och år,
lika strömmen som sjunker i hav!
För var knäpp, för vart slag, som en pendel här slår,
utav livet ett stycke klipps av.
Snart därframme vid gränsen envar av oss står,
då de flytt, våra dagar och år.

3. O så hastigt de flyr, våra dagar och år!
Djupt i stoftet vi böjer oss ned,
och vi beder: För Frälsarens pina och sår,
för den smärta på korset han led,
ack, vår Fader, förlåt oss vår syndaskuld svår,
vad vi felat det bortgångna år!

4. Och om nådigt du skänker oss ännu ett år,
o, giv kraft med förlåtelsens frid!
Låt oss märka, att jämt vid vår sida du går,
så vi modigt kan kämpa vår strid,
så vår fiende aldrig besegra oss får
i det kommande, okända år!

5. Och när sist de har flytt, våra dagar och år,
och vårt timglas har helt runnit ut,
och den härliga evighetsdagen uppgår,
den som aldrig skall få något slut:
Herre, giv, att envar av oss fira då får
i din himmel sitt evighetsår!
 
Text: Johannes Neander 1888 (42 år), bearb.

Musik: Alfred Russ 1923

Dagar kommer, dagar flyktar

1. Dagar kommer, dagar flyktar,
håll dej vid Guds ord och säg:
det är mina fötters lykta
och det ljus som leder mej.
Ha din lust i detta ord,
som av ålder på vår jord
mänskors tröst och frid beredde
och till himmelen dem ledde.

2. Kristna, medan vi här vandrar,
låt oss på de gångnas vis
fromma bedja med varandra,
glada sjunga Herrens pris.
Barnens och de äldres ljud
stige upp till samme Gud,
för att ner hans godhet kalla
över oss och över alla.

*3. Herre, signe du och råde
och bevare du oss väl.
Gud, ditt ansikte med nåden
lyse alltid för vår själ.
Herre Gud, dej till oss vänd
och din frid oss alla sänd.
O Gud Fadern, Sonen, Anden,
dej ske pris i alla landen!

Text: Johan Olof Wallin (v. 1-2) 1816 (37 år), Jesper Svedberg (v. 3) 1694 (41 år), bearb. 2016

Musik: Johann Schop 1642 (52 år), bearb. 1661

 

Låt ditt ansikte oss lysa

1. Låt ditt ansikte oss lysa,
Herre, även detta år,
du som är alltjämt densamme,
så i morgon som i går!
Du som har all makt på jorden,
led oss vid din starka hand
genom öknens alla faror
tills vi hunnit löftets land.

2. Låt ditt ansikte oss lysa
såsom det i gången tid
lyst för flyktingen i Betel,
lett ditt Israel i frid,
visat Moses, då han ropat,
väg, där spår till väg ej fanns,
kastat över mörka vågen
morgonsolens purpurglans.

3. Hjälp oss, Herre, att besinna
vad du hitintills har gjort,
att ock vi i tron må bida
av din godhet något stort!
Hjälp oss under livets skiften,
så i klar som mulen dag,
skåda upp till dig och vila

stilla blott vid ditt behag.

4. När förhärjande som haglet
otrosstormen brusar fram,
lyft vårt öga och vårt hjärta
till det blödande Guds Lamm!
Låt din kyrka och församling,
uppå hälleberget byggd,
växa och fullkomnas, Herre,
i det helga korsets skygd.

5. Låt ditt ansikte oss lysa
på den väg oss återstår!
Ja, om detta år, o Jesus,
skulle bli vårt sista år,
säg oss då att du gått före
genom dödens mörka dal
att bereda åt oss alla
rum uti Guds fröjdesal! 

Text: Lina Sandell 1886 (54 år), ngt bearb. i anslutning till finländska Sionsharpan

Musik: Dmitri Bortnianski

L Sandell: 


D Bortnianski:

Låt mej börja med dej

1. Låt mej börja med dej,

o min Frälsare kär,
varje år som du skänker mej än.
Låt mej börja med dej

varje dag du ger här
och förnya mitt uppsåt igen
att vara för evigt din egen.

2. Låt mej börja med dej,

i ditt heliga namn,
det som ensamt har frälsning i sej.
Håll mej tätt intill dej,

i din trofasta famn.
Där är trygghet och vila för mej,
trots oron där ute i världen.

3. Låt ditt levande ord

bli det ljus, i vars sken
jag alltjämt vandrar framåt med dej.
Varje gryende dag

två mej vit, två mej ren
i det blod som har runnit för mej
från korset en gång, Herre Jesus.

4. Låt mej börja med dej,

men hör ännu en bön:
Låt mej sluta min vandring med dej!
Och när dagen är slut, ge mej vilan så skön,
tills ur sömnen du uppväcker mej,
att leva med dej i ditt rike. 

Text: Lina Sandell 1875 (43 år), ngt bearb.

Musik: Theodor Söderberg 1884 (37 år)

Denna nyårspsalm, som passar minst lika bra som födelsedagspsalm, publicerades första gången i Barnens Tidning nr 1/1875. Sången hör alltså till den period av Lina Sandells liv då hon var gift och skrev sig Lina Berg (1867-1903) men som sångförfattare alltfort hade ungdomssignaturen L.S. Mycket av det hon skrev de här åren var egentligen skrivet för barn, men visade sej nog så användbart för de vuxna.

Denna sång hör till de L.S.-sånger som kom in i psalmboken först 1986 (11 av hennes sånger kom med redan 1937, men nu har hon hela 15 med!). Jag har här bearbetat den ytterligare.

Melodin är nästan 10 år yngre än texten och trycktes första gången i Hemlandstoner 1884. Gustav Burman har skapat ett modernare alternativ:

Lina Sandell: