Glad som fågeln på sin gren i lunden

1. Glad som fågeln på sin gren i lunden 

är jag nu av inga sorger bunden, 

Jesus är min vän, så Anden säger, 

Guds nåd jag äger alla dar. 

2. Han har frälst min själ ur otrosnatten,

givit sämsta son den bästa skatten. 

Jag är barn i himlafadershuset, 

där nådeljuset lyser klart. 

3. Därför vill jag nu lovsjunga Herren, 

mina synder har han burit fjärran, 

aldrig, aldrig mer de kommer åter, 

fastän det låter så ibland. 

4. Om än dystra moln bortskymmer solen, vägen är ej lång till nådastolen, 

lätt som dimman där all nöd försvinner, 

och hjärtat finner frid igen. 

6. Jesus är mig alla dagar nära, 

mej och mina bördor vill han bära. 

Vad han ger mej tar jag utan fruktan,

nåd liksom tuktan, av hans hand.

7. Honom vill jag älska, honom tjäna,

han ska ha mitt hjärta, han allena. 

Jesu bud har blivit mej så kära,

hans ok att bära ljuvligt är.

8. Vid min faders bord i syskonringen

mår jag väl, hur väl, det fattar ingen.

Nådevindens ljuva, milda susning 

med stor förtjusning älskar jag. 

9. Snart är prövotiden här förliden. 

Jesus kommer snart, då slutar striden.

Fröjd som ej på jorden sett sin like

uti Guds rike väntar jag.

Text: Nils Frykman

Melodi: Svensk folkmelodi

Kom ljuva ro och sommarnöje

 

1. Kom, ljuva ro och sommarnöje,

du härlighetens förebild!

Den tid på denna jord vi dröjer

förljuvar du och gör så mild.

Då sjunger Andens näktergal

i Sarons täcka blomsterdal.

2. Välkommen hit, du Sions konung

och herde god för dina lamm,

som smord med olja, rik på honung

för hela världen träder fram,

ger ljuvlig skugga långt ifrån,

som cedrarna på Libanon.

3. Du är en evig hälsokälla

av nåd och liv, av must och märg,

som aldrig slutar övervälla

de dinas boning, Sions berg.

Du är en outöslig brunn

för varje själ och törstig mun.

4. Vem är då krank och inte dricker,

vem är som hör och ej ger akt?

Vem har en själ och märker icke

vad Herren, Herren själv har sagt:

att han till oss har gott behag,

att nu är salighetens dag!

5. Nu är en sol för oss uppgången,

och vi fått höra nådens röst.

Vår fiende är evigt fången,

var mänskosjäl är återlöst.

Vi i förbund med Herren står,

och ännu varar nådens år!

6. Ni blommor som bekläder jorden,

ni örter utav tusen slag,

du fågelsvärm som kvittrar orden

på vår och eder Konungs dag,

ni träd och fiskars menighet

och allt vad jorden nämna vet,

7. ni stora hav och branta floder,

ni bäckar klara som kristall,

ni hårda berg och marmorstoder,

er enda syssla vara skall

att tala om en evig hand

som råder över alla land.

8. Men hör ni, frälsta mänskosjälar:

när träd och djur blir glädjens tolk,

skall vi som varit dödens trälar

och nu av nåd är Herrens folk

stå stummare än stock och sten?

Nej, stäm nu in här var och en:

*9. Halleluja av hela jorden,

halleluja av den som tror,

halleluja av helgons orden,

halleluja av änglakor,

halleluja av gammal, ung,

halleluja för Sions Kung!

Text: Anders Carl Rutström, bearb A.H.
Musik: Ur mel till Sions nya sånger, utg av Joël Blomqvist ("Vår store Gud gör stora under")


A C Rutström:

Herre Jesus, när du sade

 Preludium:

Koral:



1. Herre Jesus, när du sade:
"be, så ska ni också få!"
vilken dyr klenod du lade
ner i våra händer då!
Du som, rik i nåd för alla,
sagt oss att ditt namn åkalla,
//: o låt nådens skurar falla
så att öknen blomstra må! ://

2. Låt din Andes milda susning
ljuvt förnimmas denna stund,
så ej falska lärors tjusning
för oss bort från Ordets grund!
Sänd ditt ljus, det underbara,
dina bud nu själv förklara,
//: i din sanning oss bevara,
håll oss fast i ditt förbund! ://

3. Tack och lov för nådens under,
tack för nådens rika bord,
tack för alla himlastunder
redan här på syndig jord!
Herre, hjälp oss, dej till ära,
hedra med vårt liv din lära,
//: hör vår bön och var oss nära,
Amen är ditt löftesord! ://

Text: Nils Frykman
Musik: William Bradbury

Du sköna söndagsmorgon

1. Du sköna söndagsmorgon då Frälsaren uppstod,
som oss rättfärdiggjorde på korset i sitt blod,
tillintetgjorde döden och hela mörkrets makt
och livet i ljuset frambragt!

2. I den korsfäste Herren har arme syndaren
dött bort från sina synder men ock stått upp igen
i den Uppståndne, härlig som honom själv, o ja,
för evigt sjung: halleluja!

3. Han förde fallna barnen i sej till härlighet
och skapade så mänskan till Guds rättfärdighet,
av hedningar och judar en mänska ny och skön:
hans arv och hans arbetes lön.

4. Den som nu här bekänner att Jesus Herren är
och tror uti sitt hjärta vad Herrens ord oss lär,
att Gud uppväckte Sonen, är fri ifrån sitt fall
och leva för evigt han skall.

5. Här har vi sabbatsvila, som aldrig skall ta slut.
Här får vi alla dagar med hjärtat vila ut.
Och mitt i själva döden i liv vi härska får
och in i Guds salighet går.

6. Dej Gud ske pris och ära av oss på alla rum!
Lär hela världen känna ditt evangelium.
Gör sabbatsvilan kungjord för varje sliten träl
och svalka vår törstiga själ.

7. Den sköna söndagsmorgon för oss då skall ingå,
när vi väcks upp ur graven för att till liv uppstå
i andre Adams-bilden, från förste evigt skild.
Dit hjälp oss, vår Frälsare mild!

Text: August Jakobsson, bearb.
Musik: Nils Frykman

Så stort är ingenting

 

1. Så stort är ingenting 
som att i syskonring 
vid Jesu bord få samlas 
med änglar runt omkring. 

2. För mitt ibland oss är 
vår vän och broder kär, 
Guds Lamm, det rena, milda, 
som världens synder bär. 

3. Nu är det ingen nöd: 
Guds Son för oss var död. 
Han vill oss alla skänka 
sin nåd i överflöd. 

4. O mänska, fröjda dej! 
Han vill förbarma sej. 
Han vill din synd förlåta, 
så har han gjort med mej. 

5. I Jesu Kristi namn 
vi har en säker hamn. 
När stormen kring oss rasar 
är trygghet i hans famn. 

6. Hans nåds och frids förbund, 
det gäller varje stund. 
O må hans namn bli prisat 
kring hela jordens rund! 

7. En gång i himmelen 
ska vi få se vår vän. 
O vilken salig glädje 
en gång i himmelen!

Text och musik: Nils Frykman 1877 (35 år). bearb.

N Frykman på äldre dagar:

Framåt! Det går igenom

1. Framåt! Det går igenom
båd´ ljus och mörker än.
Jag lever ej för jorden;
mitt mål är himmelen.
Den väg jag här skall vandra
har Jesus stakat ut,
och han är med på resan
från början och till slut.

2. Vad kan mej nu fördärva?
Guds ögonsten jag är.
Han mej berett ett rike
och dit han själv mej bär.
Hur Satan än sej vänder,
vad världen tar sej till,
till godo allt mej tjänar,
ty så min Fader vill.

3. Vad är all jordens möda
emot den sabbatstro
som väntar Jesu vänner
vid målet för vår tro?
Blott några dagar bära
sitt kors i Jesu spår -
och sen en evig ära,
ett evigt jubelår!

4. Så sjunger jag om seger
i hoppet redan här,
fast striden ännu rasar
och hård och farlig är.
Var tagg som här mej sårar
jag skall bli kvitt en gång,
då skall min Gud jag prisa
med bättre segersång.

Text och musik: Nils Frykman, bearb.

Jag har i himlen en vän så god

Alt. koral:



1. Jag har i himlen en vän så god,
en vän så god, en vän så god,
han har mej löst med sitt eget blod
från satan, synden och världen.
Han lyssnar alltid till hjärtats bön,
han har mej lovat en krona skön,
den ska jag bära som nådelön
när jag en gång slutat färden.

2. Jag ser i ordet hans sköna bild,
hans sköna bild, hans sköna bild,
han är så tålig, han är så mild,
han är den bäste av alla.
Han är en hjälte som ingen ann´,
för mej han seger i striden vann,
i honom jag också segra kan,
för mej ska fienden falla.

3. Mitt skuldregister han plånat ut,
han plånat ut, han plånat ut,
på mina synder han gjorde slut,
den bördan slipper jag bära.
Jag är i honom så ren för Gud,
ty han har klätt mej i helig skrud,
och därför höjer jag lovets ljud,
så gott jag kan, till hans ära.

4. Och nu jag sjunger så nöjd och glad,
så nöjd och glad, så nöjd och glad,
ty Gud berett mej en härlig stad,
där jag får vila från striden.
Där finns ej sorger, där finns ej nöd
och ingen smärta och ingen död,
blott liv och hälsa i överflöd
och ingen ände på friden.

5. Där får jag möta min vän så god,
min vän så god, min vän så god,
som här lät offra sitt eget blod
till min och allas försoning.
Där brusar sången så hög och klar,
en glädjeström genom hjärtat far 
- men nej! den far ej, den stannar kvar
i himlens härliga boning!

Text: Nils Frykman
Musik: Theodor Söderberg, bearb., alt. Joël Blomqvist

Jesu kära brud

1. Jesu kära brud,
vill du målet hinna?
Vill du skåda Gud
och din krona vinna?
Red dej då till strid
//: här en liten tid ://

2. Vet, du skall ej bo
här i jämmerdalen.
Vänta ingen ro
förrn i fröjdesalen.
Kamp och möda här,
//: frid och vila där ://

3. Vandra raskt framåt,
se dej ej tillbaka.
Världens fröjd och ståt,
detta allt försaka.
Jordisk rikedom
//: lätt gör själen tom ://

4. Världen skall nog än
lägga ut sin snara.
Akta dej för den!
Må du vaken vara.
Lev av Jesu nåd,
//: följ hans hulda råd ://

5. Därför kämpatrupp,
tröttna ej i loppet!
Se mot himlen upp,
fröjda dej i hoppet!
Du får härlig lön:
//: segerkronan skön ://.

6. O min Jesus god,
hjälp du mej och alla.
Ge oss kraft och mod,
låt oss inte falla.
Du vår starkhet är,
//: du ditt rike bär ://

Text: Nils Frykman 1878 (36 år), bearb.
Musik: P N Holmberg 1878

N Frykman:

Nu är jag nöjd och glader

1. Nu är jag nöjd och glader,
nu kan jag andas ut,
nu bor jag hos min Fader,
min träldomstid är slut,
sen han mej lärde känna
sitt eviga förbund
i ordet, den klippfasta grund.

2. Jag fordom gick och tänkte
på bättring, bön och tro,
men det ej hjärtat skänkte
hugsvalelse och ro.
Nu tänker jag på Jesus,
hur ömt han älskar mej:
av kärlek han offrade sej.

3. Så har min Jesus älskat,
och så han älskar än,
och som han hittills frälsat,
så gör han om igen.
Hans blod mej ännu renar
från varje syndafläck
och gör mej fullkomlig och täck.

4. Om hjärtat mej fördömer
och köttet gör besvär,
den trösten jag ej glömmer
att Gud dock större är,
att nåden väger mera
än all min uselhet.
Och pris vare Lammet för det!

5. Nu Jesus hos mej bliver
med nåd så rik och fri.
Hans nåd mej helt omgiver,
jag vilar trygg däri.
Och nu jag slipper sörja,
ty Herren sköter allt.
Åt honom min sak jag befallt.

6. Nu Satan fritt må rasa
och världen hjälpa till.
Jag skall för dem ej fasa,
det går som Herren vill.
Guds ord behåller segern,
och alla segrar med,
som står i sin Frälsares led.

7. Så glad jag hemåt ilar
i Jesu Kristi namn,
och snart jag salig vilar
i fridens sälla hamn,
men under pilgrimsfärden
så här på barnavis
jag sjunger min Frälsares pris.


Text: Nils Frykman 1881 (39 år), ngt bearb.
Musik: Nils Frykman 1881, alt. Dick Burvall

Jag skulle ej sörja, jag har ju en vän

1. Jag skulle ej sörja, jag har ju en vän
som bär på sitt hjärta min nöd.
Den vännen är Jesus, han älskar mej än,
han älskar i liv och i död.

2. Han har mej utkorat, så usel jag var,
på nåd i hans rike jag bor.
Och nåden allena ska hålla mej kvar -
o Gud, vad din kärlek är stor!

3. Han går vid min sida, han vakar alltjämt,
han tröttnar ej han, så som jag.
Och riket jag ärver, det vet jag bestämt,
för så är min Faders behag.

4. Jag fruktar ej mera för helvetets makt,
mitt fäste är Israels Gud.
Han ska mej bevara, för så har han sagt,
han kan inte glömma sin brud.

5. Så reser jag trygg till det härliga land,
fast vågorna skyhöga går.
Tycks Frälsaren sova i båten ibland,
han är ju i båten ändå!

Alt. melodi och strofordning:


1. Jag skulle ej sörja, jag har ju en vän
som bär på sitt hjärta min nöd.
Den vännen är Jesus, han älskar mej än,
han älskar i liv och i död.

Han går vid min sida, han vakar alltjämt,
han tröttnar ej han, så som jag.
Och riket jag ärver, det vet jag bestämt,
för så är min Faders behag.

2. Han har mej utkorat, så usel jag var,
på nåd i hans rike jag bor.
Och nåden allena ska hålla mej kvar -
o Gud, vad din kärlek är stor!

3. Jag fruktar ej mera för helvetets makt,
mitt fäste är Israels Gud.
Han ska mej bevara, för så har han sagt,
han kan inte glömma sin brud.

4. Så reser jag trygg till det härliga land,
fast vågorna skyhöga går.
Tycks Frälsaren sova i båten ibland,
han är ju i båten ändå!



Text: Nils Frykman 1879 (37 år), bearb.
Musik: Theodor Söderberg

Vem som helst kan bli frälst

1. Vem som helst
kan bli frälst,
som till Gud sej vänder.
Detta bud
sänder Gud
ut i alla länder.

2. Rövare,
farisé,
syndare och fromma,
vem som vill
lyssna till
får till bröllops komma.

3. Här är rum,
många rum,
dukade står borden
för var själ,
märk det väl,
uppå hela jorden.

4. Se, Guds Lamm
går här fram
för att liv oss giva.
Arma barn,
syndens garn
vill han sönderriva.

5. Hör än mer,
ömt han ber:
"Ge mej nu ditt hjärta!
Dej jag vill
höra till
uti lust och smärta."

6. O vänd om!
Skynda, kom
till din Fader åter!
Fatta mod,
Gud är god,
synden han förlåter.

7. Herren Gud
sänder bud
ut i alla länder:
vem som helst
kan bli frälst
som sej hemåt vänder.

Text och musik: Nils Frykman 1876 (34 år), bearb.

Tro på vår Herre, älska varandra

1. Tro på vår Herre, älska varandra,
detta är grunden till lycka och frid.
Må vi oss lära
troslivet nära,
så att vår kärlek tillväxer därvid!

2. Hade jag allt, men kärleken inte
kvar i mitt hjärta, vad vore jag då?
Skal utan kärna,
irrande stjärna,
måste till sist ut i mörkret bortgå.

3. Har du ett större ljus än din broder,
visa då detta i kärlek, ty märk:
tro inget gäller,
bön inte heller,
som inte åtföljs av kärlekens verk.

4. Rena mitt hjärta, helga mitt sinne,
slut mej, o Herre, i kärlekens famn.
Kärleksfull gör mej,
led mej och för mej,
så att i allt jag må ära ditt namn!


Text: Nils Frykman, ngt bearb. 
Musik: Oscar Ahnfelt

Jag har en vän som älskar mej

1. Jag har en vän som älskar mej
så högt att han lät offra sej
i korsets död på Golgata.
Mitt hjärta, sjung halleluja!
Halleluja, jag har en vän
som leder mej till himmelen.
Han hela vägen med mej går
och av hans hand jag kronan får.

2. Jag har en vän, en mäktig vän,
som har sin tron i himmelen.
Han råder över alla land,
på höjd, i dal, på sjö och strand.
Halleluja, jag har en vän...

3. Men denne vän så hög och stor, 
han även i mitt hjärta bor
och fyller det med salig fröjd,
så jag kan sjunga glad och nöjd:
Halleluja, jag har en vän...

4. Vad gör det då att jag är svag
och ofta mörk min prövningsdag?
Så länge Jesus är min vän,
jag lycklig är och sjunger än:
Halleluja, jag har en vän...

5. Min bror, min syster, stäm nu in,
för denne vän är också din.
Om du ej är så from du vill,
hans nåd för dej dock räcker till!
Halleluja, jag har en vän...

Text: Nils Frykman 1895 (53 år), ngt bearb.
Musik: N Frykman 1895

Min Gud, när jag betänker

1. Min Gud, när jag betänker 

vad du har gjort för mej, 

vad nåd du städs mej skänker, 

jag får ju allt av dej, 

då blir jag hjärtligt glader, 

då lockas lovet fram: 

jag tackar dej, min Fader, 

jag tackar dej, Guds Lamm. 

2. Du döden för mej smakat, 

du mina synder bar, 

och över mej du vakat 

i alla mina dar. 

Vad hade av mej blivit 

om du ej handlat så, 

om du ej nåd mej givit 

jag måst i döden gå. 

3. Nu är jag redan salig 

och går till himmelen. 

Jag njuter fröjd otalig 

i Gud, min bäste vän. 

Han själv skall mej bevara, 

hans nåd är alltid ny, 

och hotar någon fara 

till honom får jag fly. 

4. O, skulle jag då sörja 

som har en sådan Gud? 

Nej, hellre må jag börja 

att höja lovets ljud. 

Ja, Herren vill jag prisa: 

hans nåd och trofasthet 

skall bli min nya visa 

uti all evighet.

Text: Nils Frykman 1876 (34 år), ngt bearb.

Musik: Ur Hemlandssånger 1877

Vår store Gud gör stora under

1. Vår store Gud gör stora under,
med glädje vi det skåda får.
Han sopar bort de falska grunder
som många tusen vilat på.
Han river sönder Satans garn
och frälsar sina fallna barn.

2. Guds ord med makt går fram i världen,
och otrons fästen ramlar ner.
De starka hjältar fäller svärden
och flyr till Gud, som nåd dem ger.
De rening får i Jesu blod
och sjunger sen: Vår Gud är god.

3. Ja, tänk så många systrar, bröder
som nu följs åt till himmelen!
I varje land, från norr till söder,
så många älskar Frälsaren,
och flera än han vinna skall,
hans egendom är världen all!

4. Se upp, se upp, nu vitnar marken
och skördetimmen inne är.
Gå ut, bjud syndare till arken,
kanhända floden snart är här.
Upp, alla som en enda man!
Att sova nu går inte an.

5. O Gud, låt mej ej gå tillbaka
då andra går i riket in.
Låt också mej din nåd få smaka,
ja, låt mej evigt vara din.
Jag nu mej lämnar i din hand,
för hem ditt barn till fridens land.

6. Halleluja, den är ej fjärran,
den stora dag, då vi får bud:
Lyft upp din blick! Snart kommer Herren
att föra hem sin kära brud.
O sälla dag, då allt är klart!
Jag väntar dej, kom snart, kom snart.

Text: Nils Frykman 1877 (35 år), ngt bearb 2016

Musik: Ur Melodier till Sions Nya sånger 1873, utg. Joel Blomqvist (?)

Fröjdas, vart sinne

 


1. Fröjdas, vart sinne,

julen är inne,

Frälsaren kommen är!

Se, hur nu ljusen

brinner i husen,

prisande vännen kär!

2. Natten förjagas,

redan det dagas,

sällhetens sol uppgår.

Herden för hjorden

mänska är vorden.

Nu är det jubelår.

3. O vilken ära:

Gud är oss nära,

Herren ibland oss bor.

Han till de ringa

himlen vill bringa.

Säll den på honom tror!

4. Driv ur mitt hjärta

oro och smärta,

Jesus, ta hand om det!

Tiden må fara,

din vill jag vara

nu och i evighet!

5. Gamla och unga,

låt oss nu sjunga:

Äran ska Herren ha!

Vitt över jorden

ljude de orden.

Amen, halleluja!

Text: Nils Frykman 1881 (39 år), ngt bearb. A.H. 2007, 2022

Musik: Theodor Söderberg 1881


N Frykman på äldre dar:

O sällhet stor som Herren ger

1. O sällhet stor som Herren ger

ren här på denna jord!

I kärlek han till barnen ser,

dem föder vid sitt bord.

Hans nåd är ny var dag och stund,

och evigt fast står hans förbund.

Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!

2. Väl blir det mörker mången gång,

ej solen skiner jämt.

Väl får vi känna tidens tvång,

men ett är dock bestämt:

det blir ej mörkt i himmelen,

och resan, vad betyder den?

Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!

3. Bekymra er då inte mer

för hem och dagligt bröd.

Det är det ord oss Herren ger,

han är vårt säkra stöd.

Han är oss alla dagar när,

han oss och våra bördor bär.

Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!

4. Är det så saligt redan här

att vara Jesu vän,

hur skall det då ej bliva där

en gång i himmelen!

Där får vi fröjdas var minut,

vår salighet tar aldrig slut.

Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!

Text: Nils Frykman 1877 (35 år), ngt bearb.

(En fullständigare text, också den lätt bearbetad, finns i Stora Nätpsalmboken som nummer 687)

Musik: Ur Engelkes sånger 1871

En glad sång, en av Frykmans mest sjungna. Men inte okontroversiell för det: strofen om "det bästa vinet" (jfr Johannesevangeliet 2:10) har ifrågasatts och t.o.m. strukits, p.g.a. påstådd "ohöljd religiös egoism" (Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990, s. 192). Tja, men i så fall är det en hel del verser i Nya Testamentet som också måste strykas. Så här skrev Frykman i den ursprungligen andra strofen:

Det är så gott att älska Gud,

som först har älskat oss,

så gott att vara Kristi brud

och slippa att förgås.

När världens fröjd en ände tar

har vi det bästa vinet kvar.

Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!

Jfr bearbetningsförslaget i Stora Nätpsalmboken 687:

Det är så gott att älska Gud,

som oss har älskat först,

så gott att vara Kristi brud

och slippa evig törst.

När världens fröjd en ände tar

har han det bästa vinet kvar.

Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!

Även i frikyrkliga, nykteristiska sammanhang har den strofen tidigare kritiserats för raden om vinet, trots den uppenbara bibelanknytningen. En vanlig bearbetning har varit den rent absolutistiska vatten-varianten "all världens fröjd en ände tar, / Guds källa flödar alltid klar".

Men även nuvarande tredje strofen ifrågasattes av många "kyrkliga" inför psalmboksrevisionen på 1980-talet, ungefär som andra strofen i Wallin-psalmen Befall i Herrens händer: "För lycka, bröd och ära / i denna värld ej strid", som ändrades till "För lycka, makt och ära / i denna värld ej strid." Man ansåg att det var orimligt att svältande människor inte skulle bekymra sej om eller få strida för rätten till bröd för sej och sin familj. Jodå, synpunkten är begriplig.

Men dels skriver Frykman sin sång bara 10 år efter de stora nödåren härhemma i Sverige (och var därmed förmodligen mer insatt i brödbristens problem än många nutida förståsigpåare), dels återger ju Frykman bara Frälsarens egen förkunnelse i Bergspredikan: "Gör er därför inga bekymmer; fråga inte: Vad ska vi äta? Vad ska vi dricka? Vad ska vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga." (Matteusevangeliet 6:31). Så blev också strofen kvar, trots allt. Den har ju även sin motsvarighet i en strof ur en gammal kyrkopsalm (SvPs 243:3 "Bekymra dig inte för livet / nog får du ditt dagliga bröd"), som inte brukat kritiseras på samma sätt eller föreslagits till uteslutning.

Nils Frykman:

 

Min framtidsdag är ljus och lång

Alt. koral:



1. Min framtidsdag är ljus och lång,

den räcker bortom tidens tvång,

där Gud och Lammet säll jag ser

och ingen nöd skall vara mer.

2. Ett oförgängligt arv jag har,

i himlen är det i förvar.

Och under prövotiden här

min Fader ger vad nyttigt är.

3. Pris vare Gud, som ställt det så!

Nu slipper jag att ängslig gå.

För mej han alltid sörja vill,

vad än som här må stöta till.

4. Så har jag frid uti min själ

och sjunger lycklig: allt är väl.

Jag vandrar trygg vid Faderns hand,

han leder mej till livets land.

5. Men, Herre Jesus, lär du mej

att leva mera helt för dej

den lilla tid jag har igen

på vägen hem till himmelen.

Text: Nils Frykman 1883 (41 år), ngt bearb. 
Musik: Nils Frykman 1883, alt. A. H. 1991

Nattens skuggor sakta viker

1. Nattens skuggor sakta viker,

morgonstjärnan ljuvligt ler,

snart den sälla dagen randas,

och dess sol går aldrig ner.

Herren kommer,

Herren kommer,

slut är då all jordens strid.

Bruden siras,

bröllop firas

i en evig fröjd och frid.

2. Vilket jubel inför tronen

när de frälsta där en gång

efter tidens vedermöda

stämmer upp sin segersång!

Herren kommer...

3. Herre Jesus, håll mig redo

till ditt möte varje stund!

Sen må jord och himmel falla,

fast består min sällhetsgrund.

Herren kommer...

Text (=SvPs1986 nr 318): Nils Frykman 1889 (47 år)

Melodi: James McGranahan 1881 (41 år) "When the storms of life are raging" 

Denna psalm om Kristi återkomst som en gryning ("morgonstjärnan ljuvligt ler", jfr Uppenbarelseboken 22:16) trycktes första gången i tidningen Sanningsvittnet nr 32 1889. Den tillhör alltså - om den inte legat i skrivbordslådan flera år - den mer "mogne" Nils Frykmans skapelser och tycks vara skriven efter hans emigration till USA. Men eftersom han verkade i bygder med många nyutvandrade svenskar (i Chicago- resp. Minneapolis-området) kunde han fortsätta skriva sina sånger på svenska. En av hans söner och Andrew L Skoog översatte dem dock sedermera till engelska/amerikanska.

Psalmen har en övervägande ljus "gryningsstämning", ja, rena jublet bryter lös i vers två! Men sista versen präglas också av stort allvar: "Dyre (Herre) Jesu, håll mig redo". Den strofen har inte sällan sjungits separat som avslutning av gudstjänster och t.o.m. årsmöten och sammanträden.

N Frykman:

J McGranahan: