Jag skulle ej sörja, jag har ju en vän

1. Jag skulle ej sörja, jag har ju en vän
som bär på sitt hjärta min nöd.
Den vännen är Jesus, han älskar mej än,
han älskar i liv och i död.

2. Han har mej utkorat, så usel jag var,
på nåd i hans rike jag bor.
Och nåden allena ska hålla mej kvar -
o Gud, vad din kärlek är stor!

3. Han går vid min sida, han vakar alltjämt,
han tröttnar ej han, så som jag.
Och riket jag ärver, det vet jag bestämt,
för så är min Faders behag.

4. Jag fruktar ej mera för helvetets makt,
mitt fäste är Israels Gud.
Han ska mej bevara, för så har han sagt,
han kan inte glömma sin brud.

5. Så reser jag trygg till det härliga land,
fast vågorna skyhöga går.
Tycks Frälsaren sova i båten ibland,
han är ju i båten ändå!

Alt. melodi och strofordning:


1. Jag skulle ej sörja, jag har ju en vän
som bär på sitt hjärta min nöd.
Den vännen är Jesus, han älskar mej än,
han älskar i liv och i död.

Han går vid min sida, han vakar alltjämt,
han tröttnar ej han, så som jag.
Och riket jag ärver, det vet jag bestämt,
för så är min Faders behag.

2. Han har mej utkorat, så usel jag var,
på nåd i hans rike jag bor.
Och nåden allena ska hålla mej kvar -
o Gud, vad din kärlek är stor!

3. Jag fruktar ej mera för helvetets makt,
mitt fäste är Israels Gud.
Han ska mej bevara, för så har han sagt,
han kan inte glömma sin brud.

4. Så reser jag trygg till det härliga land,
fast vågorna skyhöga går.
Tycks Frälsaren sova i båten ibland,
han är ju i båten ändå!



Text: Nils Frykman 1879 (37 år), bearb.
Musik: Theodor Söderberg