Till himlarna når din barmhärtighet, Gud

1. Till himlarna når din barmhärtighet, Gud,
din trofasthet når dina skyar,
din rättfärdighet är som väldiga berg
som omgärdar städer och byar.

2. Som himlarnas famn är din kärlek, o Gud,
din rättvisa är såsom haven.
Du hjälper och hör både mänskor och djur,
går med oss från vaggan till graven.

3. Hur dyrbar är inte din nåd, du vår Gud,
där människobarnen får bygga!
Ja, över oss breder du vingarna ut
och värmer och stärker de skygga. 

4. Ditt himmelska överflöd ges i ditt hus,
där glädjen i strömmar får välla.
Hos dej, du vår Gud, ser vi ljus i ditt ljus,
du livets och kärlekens källa.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1845 (56 år) efter kung David (Psalt. 36:6-10), övers. A.H. 2012
Musik: Johan Peter Emilius Hartmann 1852 (47 år)


B S Ingemann: 


J P E Hartmann:

Lycksalig, lycksalig den själ som har fred

1. Lycksalig, lycksalig den själ som har fred! 
Men ingen känner dagen, förrn solen går ned. 

2. God morgon! god morgon! sjöng fågeln på kvist, om kvällen blev den jagad och fångad till sist. 

3. Skönt doftade blomstret vid ängen i byn, 
om kvällen låg det krossat av hagel från skyn. 

4. Den lilla som lekte i gryningen röd, 
om kvällen låg på bädden så stilla och död. 

5. På jorden det lever ej någon så säll, 
att lyckan ej kan skifta från morgon till kväll. 

6. Lycksalig är själen som känner Guds fred, 
fast ingen känner dagen, förrn solen går ned. 

7. God morgon vi sjunger med fågeln helt glatt, 
om än bak mörka galler vi sitter i natt. 

8. Guds folk kan sej glädja var morgon så ny, 
om än det mejas ner under aftonens sky. 

9. Som barnen jag fröjdas en morgon så röd, 
om än jag innan kvällen är stilla och död. 

10. Guds fred och god afton vi sjunger var kväll,
vår flyktande själ, den bevarar han själv. 

11. Lycksalig, lycksalig den själ som har fred! 
Guds fred är hjärtesolen som aldrig går ned.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1841 (52 år)

Musik: Andreas Peter Berggreen 1841 (40 år)

B S Ingemann:


A P Berggreen:

Julen med frid kom hit till slut

1. Julen med frid kom hit till slut:
den gläder gamla och unga.
Vad änglarna sjöng i världen ut
nu alla små barn ska sjunga!
Grenen från livets träd står skön
med frukter på sina kvistar,
och den som tar mot i lovsång och bön
ska aldrig den glädjen mista.

2. Glädjen idag är jordens gäst
med himlakungen den lille.
Du fattiga sparv, flyg ner till fest
med duvan vid julens gille!
Dansa, du barn, av änglar stödd,
den högsta vinsten är vunnen:
idag blev vår käre Frälsare född
och paradisvägen funnen!

Text: Bernhard Severin Ingemann, övers. A.H. 2012
Musik: Christoph Ernst Friedrich Weyse 1841 (67 år)

Jesus, du som segern vinner

1. Jesus, du som segern vinner, 
i Guds stad du rider in. 
Nu är palmsöndagen inne, 
nu är folkets hyllning din. 
Nu är fred och harmoni, 
"hosianna!" sjunger vi. 
Ja, men bakom hyllningsglansen 
skymtar ändå törnekransen. 

2. Många, som du vägen visar
till ditt rike, ändrar sej. 
Många som i dag dej prisar 
kommer snart att håna dej. 
Gröna palmblad vi nu ser 
vissnar alltför tidigt ner. 
Snart där hosianna klingar 
skränet dej till korset bringar. 

3. Du som rider lugnt och stilla 
på en åsna vägen fram, 
inget jubel kan förvilla 
dej, Guds Son, vårt påskalamm. 
Bredda mantlar, fagra tal 
döljer inte dödens kval, 
ändå du av glädje lyser, 
kärlek till oss alla hyser. 

4. Fridens Konung, du ej dröjer 
fastän Golgata du ser.
Himlens Konung, vi oss böjer 
och din kärleks makt tillber. 
"Korsfäst!" ropar många än, 
men du frigör syndaren. 
Där du med din nåd får stanna
ljuder evigt "Hosianna"! 

Text: Bernhard Severin Ingemann, sv. övers. A.H.

Jag lever och vet nu hur länge - hav tröst!

1. Jag lever och vet nu hur länge - hav tröst! -
jag lever, tills Gud vill mej kalla.
Jag lyssnar så glad till hans ljuvliga röst
och lämnar så bördorna alla
och vilar så trygg vid hans hjärta.

2. Jag vandrar och vet vart den vandringen bär:
den bär till Guds eviga rike,
den bär till min Jesus, min Frälsare kär,
den vännen förutan sin like,
den leder till skaran vid tronen.

3. Jag dör, och jag vet vilken tidpunkt det sker:
det sker den behagliga tiden,
det sker då ej jordlivet gagnar mej mer,
då blir det en ände på striden,
när Herren till uppbrott mej kallar.

4. Vad mer vill jag veta? Är detta ej nog
till tröst för de kommande dagar?
Den vän som min synd och min dom på sej tog
var dag mej på vägen ledsagar.
Så målet jag lyckligt ska hinna.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1851 (62 år), sv. övers. Lina Sandell 1866 (34 år), bearb. A.H. 2014
Musik: Andreas Peter Berggreen 1873 (71 år)

En Fader oss förenar

1. En Fader oss förenar,

en herde och en fårahjord,

ett dop som alla renar,

ett frälsningens och livets ord,

en röst från tusen munnar,

en själ i allas röst,

ett bud som frid förkunnar,

en tro med evig tröst,

en kärlek och en längtan

och samma mål till sist:

ett slut på allas trängtan,

ett liv i Herren Jesus Krist.

2. Så går vi med varandra

i bön och hopp vår pilgrimsgång

och sjunger där vi vandrar

det frälsta Sions segersång.

I mörker och i fara,

i trångmål och i nöd

trygg skådar Jesu skara

mot evig morgons glöd.

Från kors, från grav vi ilar

med saligt lov och pris

till evig sabbatsvila

i Guds, vår Herres, paradis.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1843 (54 år), Edvard Evers 1902 (49 år) Musik: 1400-talet H Kugelmann