Lycksalig är den lilla flock

1. Lycksalig är den lilla flock,
den gode Herdens hjord,
som trots all världens hot och pock
dock hör och tror hans ord!
Fast fienden är verksam än,
de äger dock en mäktig vän
och vandrar, ledda av hans hand
hem till hans eget land.

2. Med nya hjärtan vandrar de
i kärlek, tro och hopp.
De tror, fastän de inte ser,
och lyfter blicken opp
från mörker, ovisshet och nöd,
ja, från förgängelse och död,
till landet där all tro, allt hopp
fullbordar snart sitt lopp.

3. Men kärleken, den upphör ej,
ty kärlek evig är
och ej som tron och hoppet, nej,
den slutar aldrig där.
Blott högre, högre stiger den
hos Gud som själv är kärleken.
Att älska blir vår salighet
hos Gud i evighet.

4. Men Jesus, är jag en av dem
som hör till skaran din?
Går jag med dej på vägen hem
och får jag komma in?
Gör nu den saken riktigt klar,
för mej, för alla och envar.
Säg, är vi dina sanna får
som följer dina spår?

5. Rannsaka, Herre, hjärtat mitt.
Du, endast du, det kan!
Och låt det evigt vara ditt,
min käre Löftesman!
Du som har löst mej med ditt blod
långt innan jag din nåd förstod,
o lär mej du att älska dej,
jag vet du älskar mej!

6. Och när du frågar sen min själ
om jag nu älskar dej,
jag svarar: du mej känner väl,
du utrannsakar mej,
du vet, att fastän jag är svag
och jämt i kamp mot syndens lag,
jag ville gärna älska dej
som först har älskat mej.

7. Om än ibland med tvekan så
jag svarar dej ännu,
så vet jag till min tröst ändå
att du ej tvekar, du.
Du älskar mej i lust och nöd,
du vän och brudgum vit och röd,
och en gång ska jag älska dej
som du nu älskar mej.

Text: Niels Johannes Holm 1829 (51 år), övers. för Ahnfelts sånger 1861, bearb. A.H. 2008
Musik: Ludvig Mathias Lindeman, alt. ur Sionstoner 1935