Text: Arne H Lindgren 1978 (56 år)
Musik: Per Harling 1979 (31 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]
Det här är nog, tillsammans med "Öppna mig för din kärlek" (SvPs 96), Arne H Lindgrens mest sjungna och älskade psalm. Raderna "Gud tog plats i din egen gestalt" samt "och han älskade dig över allt" återkommer i var och en av de fyra stroferna, liksom inledningsorden "Han gick in" och en del andra småord. Både genom upprepningarna, strofantalet och stora delar av innehållet är psalmen en modern motsvarighet till Geijers "Du bar ditt kors" (SvPs 140). Men här är det inte Jesus som tilltalas med "du" utan den sökande människan, kanske den sjungande själv? En nutida evangelisations- och inbjudningssång skulle man också kunna kalla den.
Detta är en psalm som dåvarande Kyrkans Ungdom (nu Svenska kyrkans unga) verkligen ville få med i psalmboken, där den alltså också slutligen hamnade. Den passar bra att sjunga under fastan, men också vid många andra tillfällen under kyrkoåret. Den kanske också i framtiden blir mer sjungen än idag även vid begravningar och liknande - när "kyrkans unga" kommit upp i åren. Det förtjänar den.
Per Harlings fina, rörliga melodi förtjänar också ett omnämnande. Bl a de för tidens psalmstil ovanligt täta synkoperna gör den till ett av de intressantaste nytillskotten i 1986 års koralbok.
[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]
Det här är nog, tillsammans med "Öppna mig för din kärlek" (SvPs 96), Arne H Lindgrens mest sjungna och älskade psalm. Raderna "Gud tog plats i din egen gestalt" samt "och han älskade dig över allt" återkommer i var och en av de fyra stroferna, liksom inledningsorden "Han gick in" och en del andra småord. Både genom upprepningarna, strofantalet och stora delar av innehållet är psalmen en modern motsvarighet till Geijers "Du bar ditt kors" (SvPs 140). Men här är det inte Jesus som tilltalas med "du" utan den sökande människan, kanske den sjungande själv? En nutida evangelisations- och inbjudningssång skulle man också kunna kalla den.
Detta är en psalm som dåvarande Kyrkans Ungdom (nu Svenska kyrkans unga) verkligen ville få med i psalmboken, där den alltså också slutligen hamnade. Den passar bra att sjunga under fastan, men också vid många andra tillfällen under kyrkoåret. Den kanske också i framtiden blir mer sjungen än idag även vid begravningar och liknande - när "kyrkans unga" kommit upp i åren. Det förtjänar den.
Per Harlings fina, rörliga melodi förtjänar också ett omnämnande. Bl a de för tidens psalmstil ovanligt täta synkoperna gör den till ett av de intressantaste nytillskotten i 1986 års koralbok.
Arne H Lindgren:
Arne H Lindgrens gravsten på Norra kyrkogården i Lund:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar