Den port är trång, den väg är smal

1. Den port är trång, den väg är smal
som till Guds rike bär,
dock finns det rum i himlens sal
//: för dej, vem än du är ://

2. Se, än är himlen inte full,
än finns det rum för dej!
I Jesu namn, för Jesu skull
//: dess portar öppnar sej ://

3. Fast tusen sinom tusen står
i vita kläder där,
av Herrens nåd åt dej också
//: ett rum förvarat är ://

4. I Jesu hjärta, där är rum
och i hans paradis,
så lär mej evangelium -
//: Gud vare därför pris ://

5. Gud vare pris, att även jag
får i den staden bo
den långa evighetens dag
//: i ostörd frid och ro ://

6. I ostörd frid och salighet,
ja, vilken ljuvlig lott!
Säll var och en i evighet
//: som borgarskap där fått ://

Text: Thomas Hastings, sv övers Lina Sandell
Musik: Nikolaus Herman

Det går en väg mot framtiden

Text och musik: Urban Ringbäck

Den porten är vid och den vägen är bred

1. Den porten är vid och den vägen är bred
som slutligen leder till avgrunden ned,
och många är de som går fram där på den,
så säger oss Jesus, vår bror och vår vän.

2. Den porten är trång och den vägen är smal
som leder till livet och bör bli vårt val,
men få är de mänskor som vandrar på den,
så säger oss Jesus, vår bror och vår vän.

3. Så tänk denna dag: vart är jag nu på väg?
Ta till dej Guds ord och hans salighet äg!
Ta vara på nådens och frälsningens tid,
besinna idag vad som tillhör din frid!

Text: Simon Brandell fritt efter Jesus i Matt. 7:13-14, bearb. A.H. 2014

Jag vet en port som öppen står

 

 
1. Jag vet en port som öppen står,
där från de gyllne salar
en klarhet som från korset går
om Kristi kärlek talar.
O djup av nåd, min Gud, hos dej,
att porten öppen står för mej,
för mej, för mej,
står öppen också för mej!

2. Den öppen står för varje själ
som nådens ord anammar,
för rik och fattig, kung och träl,
för alla folk och stammar.
O djup av nåd...

3. Så skynda fram, trots oväns hot,
förrän den stängs gå med mej
och kors och krona ta emot,
som Frälsaren vill ge dej.
O djup av nåd...

4. Då vi på andra stranden står
läggs korset av, det tunga.
Vi livets segerkrona får
och Jesu lov ska sjunga.
O djup av nåd... 

Text: Lydia Baxter 1872 (63 år) "There is a gate that stands ajar", sv. övers. Erik Nyström 1875 (33 år), bearb. A.H. 2015

Musik: Silas Jones Vail 1872 (54 år)

Om den öppna porten till Guds rike handlar denna sång, som tillhör väckelserörelsernas klassiska sångskatt. Vår Frälsare betonar att porten till himmelen är trång (Matteusevangeliet 7:14), men New York-baptisten Lydia Baxter betonar här att den dock står öppen. "För rik och fattig, kung och träl"! Ja, refrängen uttrycker en salig häpenhet över att himlaporten - underbart nog - även står öppen "för mig, för mig, står öppen ock för mig!"

Fortfarande används i psalmboken Erik Nyströms klassiska översättning från 1875. Annars gjorde Lilly Lundequist en annan översättning för Sionstoner 1889, "Det finns en port som öppen står", som användes inom EFS fram till 1972. Kanske det vore dags för en tredje översättning snart - det känns som om psalmen, som ju från början skrevs på folkligast möjliga sätt, nu har förlorat lite av sin språkliga omedelbarhet, medan temat och upplägget är lika aktuellt som någonsin. Här har jag försökt bearbeta Erik Nyströms översättning något.

Melodin av Vail komponerades just till Baxters text och trycktes tillsammans med denna i Ira David Sankeys Sacred Songs 1873. Och redan året därefter fick Lydia Baxter byta korset mot kronan.

Lydia Baxter:

Trång är porten till livet

Trång är porten till livet
som för barnet i födandets stund.
Trångmålet vändes i glädje
och sorgen i sång.


©Text: Margareta Melin, publicerad med tillstånd.

Musik: Torbjörn Widfeldt

På Persmässodagen: En tankfull fiskare satt en gång

1. En tankfull fiskare satt en gång
och hörde vår Herre tala.
Så skönt ej klingade änglasång,
ej silver i kungasalar.
I fiskebåten vår Herre satt
och folk i mängder på stranden glatt
nu lyssnade till Gudsordet.

2. Nu Simon! sade Gud Faders Ord
då han sin predikan slutat,
ta åter åror och nät ombord,
bemanna på nytt din skuta!
Långt ut på djupet nu garnen sätt,
det är på tiden om jag ser rätt,
och sen följs vi åt på vägen!

3. Ja, Mästare, sade Simon matt,
det kunde vi gott behöva.
Vi slet förgäves vår långa natt,
ditt ord är dock värt att pröva!
Från tvivel var han alls inte fri,
men spegla, tvivlare, dej däri:
han gjorde som Herren sade!

4. Så avbröt Simon sin middagsrast,
men strök nästan med på kuppen!
Hans skuta krängde och nätet brast,
en jättefångst - hur få upp den?
Han till sej vinkade vänner då,
av fiskar fulla blev skutor två
och började nästan sjunka.

5. Då fiskar-Simon det tecknet såg,
han föll ner för Jesu fötter
och sade: Herre, ifrån mej gå,
i synd har jag mina rötter.
Men Herren sade: Var inte rädd,
nej, följ mej bara och var beredd
att människofiskar fånga.

6. Så gjorde Simon sitt bästa val,
hos Ordet han gick i skola,
och folk han fiskat i tusental,
de skiner nu klart som solar.
Men än finns arbetstillfällen i
det stora människofiskeri
som Herren och Simon grundat.

7. Än finns på jorden ett fiskarlag
som kallas Sankt Petrus gille,
så folk kan fiskas ännu idag
som Mästaren Jesus ville.
Från mörkrets rike de förs till Gud,
där fritt de evigt far in och ut
och glädjen dem alltid följer.

8. Med ljus vi kommer, med kors vi går,
vi vill ingen själ bedraga.
Det vet ju alla vi kallar på
att synden de ska försaka.
Vi visar öppet vårt livsuppdrag,
vårt nät vi lägger på ljusan dag
och inte i trånga vikar.

9. På hjärtedjupet vi lägger ut,
där bottnar ej ytligheten.
Vi lägger nät på vår Herres bud
och bärgar för evigheten.
Men den som bara till tiden trår,
då ej ett endaste ord förstår
och grips ej av det vi talar.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1838 (55 år), sv. övers. A.H. 2014
Musik: Carl Nielsen 1919 (54 år)

De som fått ont när Moses hamrar

1. De som fått ont när Moses hamrar
men läkedom i Jesus Krist,
de gråter tyst i sina kamrar
och har fullt upp med egen brist.
De ser nog andras fel ibland,
men gör ej bjälke av ett grand.

2. Den vis vill vara, må bevaka
för fienden sin egen borg.
Ska han sin nästas fel rannsaka,
så må det ske med stilla sorg.
För vad ger det för frukt till slut
att allas felsteg ropa ut?

3. Tack du som mina fel vill rätta
ej bak min rygg, men när jag hör.
Gud ska belöna dej för detta,
när ock för mej din bön du gör.
De handlar ädelt som gör så,
men dessa är nog alltför få.

Text: Abela Gullbransson, ngt bearb.
Musik: Georg Neumark