Ge akt på ditt hjärta, du människobarn

1. Ge akt på ditt hjärta, du människobarn!
Se, satan han spinner de finaste garn:
till himmelens ängel förskapar han sej
och vänder Guds namn till en snara för dej.

2. Ej kommer de alla till himmelens lön,
som ropar till Herren med klingande bön.
Nej, endast de trogna som lyder hans bud
i Kristus, sin Frälsare, kommer till Gud.

3. Gud skådar till hjärtat. Vad båtar att då
för världen med sken av gudaktighet gå
och bära Guds ord i din skrymtande mun,
när egen rättfärdighet dock är din grund?

4. Vad hjälper att, ödmjuk i åtbörd och skrud,
dej kalla en syndare inför din Gud,
när grandet hos andra bekymrar dej mer
än bjälken, som ej i ditt öga du ser?

5. Ve falska profeter i frälsningens kall!
Ve blinda, som leder de blinda till fall,
som själva ej tror, och som stänger jämväl
Guds salighets port för en törstande själ!

6. Ve alla som utanpå kärlet vill två,
men styggelse lämnar därinne ändå;
vitmenade gravar med renhetens sken
men invärtes fulla med multnande ben!

7. O människa, vill du stå ren för din Gud,
så kläd dej i Kristi rättfärdighets skrud
och helga ditt hjärta, med honom förent,
så blir också kärlet på utsidan rent.

8. Men ställer du endast för världen dej from,
så gå, farisé, till de skrymtares dom,
där huggormars avföda finner sin lott
med Judas, som kyssande Kristus förrått.

Text: Zacharias Topelius
Musik: Svensknorsk folkmelodi

Z Topelius:

På hans kors Pilatus skrivit

1. På hans kors Pilatus skrivit
"Jesus, judakonungen".

Motsagd överskriften blivit

redan då, och blir det än.

Men Pilatus ger till svar:
"Vad jag skrivit ska stå kvar"!
Utan jordisk makt och ära
Jesus konungs namn får bära.

2. Skriv dej, Jesus, på mitt hjärta,
du min Konung och min Gud,
så att ingen lust och smärta
nånsin det kan sudda ut.
Denna inskrift på mej sätt:
"Jesus ifrån Nasaret,
han på korset är min ära 
och hans tecken vill jag bära."

Text: Thomas Kingo 1689 (55 år), övers. A.H. 1989, 2025

Jesus, segrare i striden

1. Jesus, segrare i striden, 
ge oss ditt beslut i stort, 
rätta platsen, rätta tiden 
för din strid på denna ort. 

2. Du vill mer än bara dämpa 
ner det mörkas makt och sfär. 
Stridens mål är klart: att kämpa 
ner den ondes hela här. 

3. Den du kämpar med maskerar 
sig i fredlig uniform, 
men hans handlingar markerar 
tydligt själviskhetens norm. 

4. Du som bäst kan genomskåda 
svek och desinformation, 
du skall också här få råda, 
var än hotet kommer från. 

5. Låt vår uppgift nu förenas 
med din egen strategi 
för att världen helt skall renas 
och som himmelriket bli. 


Text och copyright Christian Braw, publ. med tillstånd  

Kom nu, syskon, och se på

Alt koralversion:

Alt. tysk koral:


Alt. koral:
 

1. Kom nu, syskon, och se på:
Härlighetens Herre lider.
Kära vänner, fråga då
varför han så ensam strider,
hur den onde anden kan
plåga en så helig man?

2. Varför är den man i nöd,
som vår nöd och plåga lättar?
Varför fattas honom bröd,
han som jord och himmel mättar?
Kom ni alla hit och se:
detta sker för syndare!

3. Käre Jesus, hjälp nu mej
satans hugg med ordet dämpa.
Vill jag dela arv med dej,
bör jag också med dej kämpa.
Liknöjdhet ej hjälper, nej,
ty den late vinner ej.

4. Jesus strider, han, Guds Son.
Människa, den vägen vandra.
Jesus lider spott och hån
och det väntar dej och andra.
Salig den som går hans spår!
Den en evig glädje får.

5. Gå ej på i egen kraft,
för då ska du duka under.
Se vad vapen Jesus haft,
bruka samma alla stunder.
Märk att då blir satan svag
och förlorar än i dag.


Text: Abela Gullbransson, 1775-1822, bearb.

Det lilla ljus jag har

Han gick in i din kamp på jorden

 

Text: Arne H Lindgren 1978 (56 år)

Musik: Per Harling 1979 (31 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

Det här är nog, tillsammans med "Öppna mig för din kärlek" (SvPs 96), Arne H Lindgrens mest sjungna och älskade psalm. Raderna "Gud tog plats i din egen gestalt" samt "och han älskade dig över allt" återkommer i var och en av de fyra stroferna, liksom inledningsorden "Han gick in" och en del andra småord. Både genom upprepningarna, strofantalet och stora delar av innehållet är psalmen en modern motsvarighet till Geijers "Du bar ditt kors" (SvPs 140). Men här är det inte Jesus som tilltalas med "du" utan den sökande människan, kanske den sjungande själv? En nutida evangelisations- och inbjudningssång skulle man också kunna kalla den.

Detta är en psalm som dåvarande Kyrkans Ungdom (nu Svenska kyrkans unga) verkligen ville få med i psalmboken, där den alltså också slutligen hamnade. Den passar bra att sjunga under fastan, men också vid många andra tillfällen under kyrkoåret. Den kanske också i framtiden blir mer sjungen än idag även vid begravningar och liknande - när "kyrkans unga" kommit upp i åren. Det förtjänar den. 

Per Harlings fina, rörliga melodi förtjänar också ett omnämnande. Bl a de för tidens psalmstil ovanligt täta synkoperna gör den till ett av de intressantaste nytillskotten i 1986 års koralbok.

Arne H Lindgren:

Arne H Lindgrens gravsten på Norra kyrkogården i Lund:

 

Vad tar jag mej till?

1. Vad tar jag mej till
när ingenting går som jag önskar och vill,
när tvivel och hopplöshet tränger sej in
och lägger sej tungt över tillvaron min,
när slutet sej närmar fast livet står still,
//: vad tar jag mej till? ://

2. Var finner jag fred
när tankarna tynger och böjer mej ned?
För frestelser ofta mej ryckte och drev
och synder och sorger, de tryckte och rev,
så foten blev sårad och frid jag ej fick
//: på vägen jag gick ://

3. Det finns inte en
som läker vart sår och får undan var sten,
av alla de stora och visa på jord
som granskar de doldaste krafter och ord,
för alla har synder och blödande sår,
//: nej, ingen förmår ://

4. Min Herre och Gud!
Du ensam kan trösta din sörjande brud.
Du ser hennes tårar, du ser hennes sorg
och visar en väg ifrån frestarens borg.
Den vägen har brudgummen märkt med sitt blod,
//: det ger henne mod ://

5. Om vägen ger sår,
om frestaren ofta min undergång spår,
då för det mej bara till Frälsarens famn,
där stillnar min strid och där har jag min hamn.
Min sköld och mitt svärd och min rustning han är,
//: min Frälsare kär ://

6. Låt drömmarna dö
och planerna vissna som blommor och hö,
om bara min själ kan få vinna sitt slag
och står på sin vakt till förlossningens dag.
Då får jag min krona och skinande skrud
//: av Herren, min Gud ://

Text: Bernt Stöylen, övers. A.H. 2013
Musik: Norsk folkmelodi från Åseral, arr. Fartein Valen

B Stöylen: