Böneveckan för kristen enhet: Guds kyrkas liv

Alt. koral: 
    

1. Guds kyrkas liv är jordens största under!

När världens forntidsformer snabbt förgår

är Kristus i all evighet densamme

och fast som klippan hans församling står.

När världens välden tornas upp och störtar,

går kyrkan fram mot sin fullkomnings vår.

2. Så kommer dagen då allt hat ska smälta

som is och snö för sommarsolen kär.

Då faller drakens makt och grymma välde,

då segrar de som Lammets tecken bär.

Med jubel ska de skörda vad de sådde,

och saligt skåda Herren som han är.

3. Å sköna hopp! Ja, sanna, säkra löfte

från den som gjort det stora målet klart.

Är natten lång och full av kamp och mörker,

se, Morgonstjärnan strålar underbart!

Det är Guds eget ord: Här ska du prövas,

men lyft ditt huvud! Se, jag kommer snart!

Text: Ronald Fangen 1942 (47 år), övers. A.H. 2010

Musik: Anfinn Öien 1967 (=SvPs 1986 nr 524 "Är dagen fylld"), alt Arild Sandvold 1942

Böneveckan för kristen enhet: O Fader, låt din härlighet

1. O Fader, låt din härlighet

i Sonens liv bli uppenbar

till räddning och till salighet

igenom kraften Anden har.

2. Ty vi har sett den Son du sänt,

och evigt liv från dig han gett;

ja, vi har dig, o Fader, känt

och livet som du oss berett.

3. Förhärligad du, Fader, är

i Kristi offerdöd på jord.

All härlighet du nu beskär

din Son, som är ditt hjärtas Ord.

4. För dem som hör dig, Fader, till

och själv du tar från världen ut

nu Sonen uppenbara vill

ditt Namn och frälsningens beslut.

5. Så hör hans bön: "Låt dem bli ett,

som Du och jag är ett, min Far.

Bevara dem som du mig gett,

att de min glädjes fullhet har."

Text och copyright: Christian Braw (Joh. 17:1-19), publ m tillstånd

Böneveckan för kristen enhet: Guds Ande talar om en stad

1. Guds Ande talar om en stad
vid himlens gräns belägen,
som livets Gud i högsta grad
av hjärtat är benägen.
Han har ju själv dess grundval lagt,
samt genom alla tider sagt
oss dit den rätta vägen.

2. Det är en evig själafröjd,
det riket se beskrivet,
än mera är den själ förnöjd
som lever i det livet.
Låt oss till Skriftens tavla gå,
att där det mönster titta på, 
som är av Anden givet.

3. Se, Sion är ett lustfyllt land,
ja, Guds utvalda boning,
är byggt av Herrens högra hand
och köpt med hans försoning.
Dess grund är Jesu död och blod,
dess murar Schilos hjältemod,
regeringsform: förskoning.

4. Guds offerlamm monarken är,
med liv i varje åder,
med samma hjärtelag, som när
han dog för oss i nåder.
Han är den Högstes ende Son,
mer härlig, vis än Salomon,
och över Sion råder.

5. Och denna stadens borgerskap,
de yngsta med de äldsta,
de blivit ut ur dödens gap
förlossade och frälsta
och heter därför syndare
samt blir som helt ovärdiga
med rätta därför hälsta.

6. Här är ett allmänt syskonband
av Herrens Ande knutet;
mot varje bud från Herrens hand,
av världens synder brutet,
står ett banér på Sions berg,
som är med livets purpurfärg
i Jesu blod begjutet.

7. Man brukar Lammets vita dräkt
och tvår sej i den brunnen
som genom alla tider räckt,
med dryck för torra munnen.
I detta Guds Jerusalem
är burskap för varenda en
av Adams rot upprunnen.

8. Här firar man i ständig fest
hur Gud har mänska blivit,
och sedan vördar man därnäst
hans död, som liv oss givit,
uppståndelse och himmelsfärd,
hans Andes verk i denna värld
och målet han beskrivit.

9. En hårsmån våge ingen präst
sej här från instruktionen!
De säge: världens syndaräfst
klarerad är av Sonen.
De både när och fjärran frid,
de säge: Gud är mot oss blid,
ja, själva nådetronen.

10. Och därav brinner dag och natt
en eld som aldrig släckes,
ty den av solens ljusa skatt
vart ögonblick uppväckes,
den helga lågan heter tron,
som ock är landets religion
och Gud allena täckes.

11. Av denna eld en värme går,
som över allt sej breder,
den heter kärlek och består
i Jesu egna seder,
den åstadkommer frid och fröjd,
den gör varenda själ förnöjd,
en himmel dem bereder.

12. Det är ett saligt tidsfördriv
för kroppen och för själen.
I barnafrihets äkta liv
sej gläder frälsta trälen,
som har var dag en bröllopsdag
och inte fruktar för Guds lag
men undflyr otrosgrälen.

13. Till denna stad, till detta folk
sej världens ändar vänder.
Den helge Ande, nådens tolk,
dem budskap därom sänder.
Då kommer hedningarnas makt
och kungar byter bort sin prakt
i himlens arveländer.

14. Men detta folk av världens hot
kan stundom svårt förtryckas,
står vakande på rörlig fot
och väntar hädanryckas
från sommarskön men stormig strand
hem till sitt rätta fosterland,
där skall det bättre lyckas.

15. Fast under tiden är man nöjd
och sjunger mer än klagar;
med himmelsk glädje, evig fröjd,
de möter sina dagar,
de andar, som har kommit så
att i förbund med Herren stå
inunder nådens lagar!

16. O Jesus Krist, vår högsta tröst,
all nåds och godhets källa:
du har ju hela världen löst,
låt Anden din beställa,
att ditt utgjutna helga blod
hos många som emot dej stod
som lösen helt får gälla.

Text: Anders Carl Rutström

Musik: Wittenberg 1524

A C Rutström: 

Böneveckan för kristen enhet: En är Herren, en är tron

1. En är Herren, en är tron,
ett är dopet, en är Gud,
allas Fader; han som bor
i sin himmel, evig Gud,

2. över allt och alla står,
verkar genom allt och finns
i sin skapelse och når
överallt med helig blick.

3. Lev ett liv som värdigt är
kallelsen som ni har fått,
så Guds ord oss manar här.
Trogen var i stort och smått.

4. Ödmjuk, tålig var och mild.
Ha i kärlek gott fördrag
med varandra, förebild
ni i Jesus Kristus har.

5. Andens enhet dyrbar är;
sträva att bevara den
med det band av frid som här
knyter Jesu vän till vän.

6. Gör då allt vad ni förmår
att den enhet Anden ger
må fördjupas år från år
och få gälla för allt fler,

7. tills en gång i himlens stad
alla trogna evigt får
stämma in i lovsång glad,
när de inför tronen står.

Text: Hakon Långström 1988 (42 år)

[publicerad med tillstånd]
Musik: Från medeltiden "Världens Frälsare kom här"

Till möten och brunnar

Alt koral:

Alt koral:

Text: Eva Norberg 1983 (68 år)

Musik: Daniel Helldén, alt dansk folkmelodi, alt. norsk.

En kvinna kom till brunnen (Det finns en källa)

Hjärtans Jesus, i ditt hjärta

1. Hjärtans Jesus, vid ditt hjärta
är så gott att hålla sej.
Utan dej all sorg och smärta
blir för tung och mörk för mej.
Men där får jag lycklig vara,
finna lä i storm och larm,
dej, min Jesus, älska bara,
av din kärlekseld bli varm.

2. Som Johannes vid ditt sköte
är så gott att vara till,
i din kärlek stämma möte,
i din kärlek bo jag vill,
i din kärlek vaka, sova,
i din kärlek gå och stå,
i din kärlek be och lova,
vandra, leva, dö också.

3. Utan dej kan jag ej trivas,
utan dej jag mår ej väl,
utan dej kan aldrig givas
verklig ro för kropp och själ.
Men i dina kärleksarmar
är ett fast och säkert slott,
fast det ofta kring mej larmar
gör din närhet mej så gott.

Text: Maria Boberg (1686-1772), bearb. A.H.