Gud vare lov att min själ är frälst

1. Gud vare lov att min själ är frälst
i kraft av blodet, ja, blodet!
Nu kan du bjuda mej vad som helst:
jag väljer blodet.
Min svarta dräkt blev en snövit skrud
och jag står helig och ren för Gud
i kraft av blodet, ja, blodet!

2. Jag var förlorad, såg vägen ej,
då såg jag blodet, ja, blodet!
Ej mänsklig makt kunde frälsa mej,
då frälste blodet!
Då fick jag kasta min börda av,
då fick jag bada i nådens hav!
Tack Gud för blodet, för blodet!

3. Nu kan jag möta vad än det är,
jag har ju blodet, ja blodet.
Ja, kommer helvetets hela här
mej räddar blodet.
Så ska jag segra en gång till sist,
ty blodet gäller, det vet jag visst!
Tack Gud för blodet, för blodet!

4. Så tack och pris, du vår store Gud,
ja, tack för blodet, för blodet!
Tack att du offrat dej för din brud,
ja, tack för blodet!
Och i den vitklädda skaran där
ska jag få sjunga som aldrig här
mitt tack för blodet, för blodet.

Text och musik: Fredrik Wislöff 1928 (24 år), sv övers. A.H.