O Jesus, jag häpnar för kärleken stora

1. O Jesus, jag häpnar för kärleken stora,
som gjorde att du kom till jorden ned,
och ville din härlighets glädje förlora,
att jag skulle vinna en evig fred!
När du en blick mej gav
in i din kärleks hav,
synden vek ur min håg,
dej blott jag såg.

2. Mot synden bor evigt ett hat i ditt hjärta,
du är ifrån syndare skild och ren.
Dock sänkte du dej i dess nöd och dess smärta,
att upphämta själen, din ädelsten.
O vilka styng du fick,
när du bland törnen gick,
när du i dödens land
liv åt mej vann!

3. Men nu har du vunnit och bundit i banden
vår bittraste ovän, som stungit dej.
Nu har du befriat de suckande landen
och upplåtit frihetens dörr för mej.
Skulden du sänkt i grav,
bojorna du lyft av
och i din segerskrud
smyckat din brud.

4. Du lever, i döden du gick att oss frälsa,
och döden för evigt du dödat har.
Du bjuder oss komma och finna vår hälsa
i öppnade salighetskällan klar,
där från mitt syndasår
rening och bot jag får,
där jag Guds barn får bli,
där jag blir fri.

5. Du lever, med dej ska jag leva och vinna;
det gamla förgått, du gör världen ny.
Låt mörkrets onyttiga verk då försvinna,
låt köttets begär för din Ande fly!
Du vare mitt begär,
du vare ständigt här
tills jag dej, Frälsare,
evigt får se!

Text: Betty Ehrenborg-Posse
Musik: Erik Gustaf Geijer ("Vallgossens visa")