Klippa, du som brast för mej

EN BÖN I LIV OCH DÖD FÖR DEN MEST HELGADE BLAND TROENDE I VÄRLDEN

1. Klippa, du som brast för mej,

låt mej gömma mej i dej!

Vattnet, blodet som går fram

från ditt hjärta, o Guds Lamm,

låt det bli en dubbel bot

mot min synd och lagens hot.

2. Med min fromma möda jag

aldrig fylla kan din lag.

Om mitt nit blev aldrig matt,

om jag grät båd' dag och natt,

står dock syndens fläckar kvar.

Blott i dej jag frälsning har.

3. Inget kan jag skänka dej,

till ditt kors jag sluter mej,

naken dej om kläder ber,

hjälplös upp till nåden ser.

I din livsvåg låt mej tvås,

Herre, annars jag förgås.

4. Vid vart flyktigt andedrag,

och när jag ska dö en dag,

när till okänt land jag går,

när inför din dom jag står:

Klippa, du som brast för mej,

låt mig gömma mig i dej!

Text: Augustus Montague Toplady 1776 (36 år), Betty Ehrenborg-Posse 1856 (43 år), bearb. 1936, 1937, 2016

Musik: Thomas Hastings 1830 (46 år)