Långt lyser arvet

1. Långt lyser arvet som släktena samlat,
arvet av makt och av kunskap och gull.
Tungt har de släpat och strävat och famlat;
arvet sej ökat tills skatten blev full.
Vem ska väl äga den? Ack, vad man strider
att av dess gods få det yppersta fatt!
Ack, vad man strider och blöder och lider!
Skifta, ni syskon, som syskon er skatt!

2. De som fått mest och vill samla och gömma 

får bara händerna fulla av mull 

och ska förgäves om lycka få drömma: höstlöv är allt deras skimrande gull. 

Dela och ge: de som ger och kan dela

vinner sitt arv till det skönaste pris. 

Själva i givandet får de det hela, 

skifta, ni syskon, på broderligt vis. 

3. Han som kom hit från Guds härlighets rike 

gav oss sitt arv intill yttersta skärv. 

Han som den ringaste tjänares like 

vunnit vårt släkte till evigt förvärv. 

Syskon, ni syskon till Människosonen,

smält i hans eldsjäl all hjärtanas is! 

Ge honom lönen för korset och såren,

skifta, ni syskon, på Frälsarens vis. 

4. Arvet av nåd och rättfärdighet hämta,

dela det ut åt en hungrande värld. 

Gå innan klockorna för er ska klämta; 

själv ska han råda och leda er färd. 

Dela, ni himmelens arvingar alla, 

tills på vår jord genom töcken och dis

paradis glimtar och skrankor ses falla.

Skifta, ni syskon, på himmelens vis!

 

Text: Gustav Jensen (1845-1922), övers. Oscar Mannström (1875-1938), bearb. A.H.

G Jensen: