Tryggare kan ingen vara

1. Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.

2. Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar,
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.

3. Ingen nöd och ingen lycka
skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för andra vänner,
sina barns bekymmer känner.

4. Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dig bevara.
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.

5. Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han förbliver.
Och hans mål är blott det ena:
barnets sanna väl allena.

Text: Lina Sandell 1850 (18 år), 1856

Musik: Folkmelodi; lyssna till hur den sjungs vid laestadianskt sommarmöte i Dalarna 2010;  jfr även denna melodi till en sång ur 1700-talssångboken Sions sånger!

En av psalmbokens mest välkända psalmer är också en av Lina Sandells tidigaste, enligt traditionen skriven uppe i den gamla asken vid Fröderyds prästgård. "Tryggare kan ingen vara / än de kristnas lilla skara" hette det först. Då fanns också den här strofen: "Ej så trygg för ondskans pilar / Moses i sin kista vilar, / Noak ej i arken, medan / syndafloden härjar redan." Så trycktes den 1855 i samlingen Andeliga daggdroppar. Men den strök hon i nästa version något år senare och i Hemlandstoner (1863) trycktes den nya versionen till en annan melodi än den nu använda.

Den unge teckningsläraren Fredrik Engelke tog dock utan att fråga med sången i sin samling Lofsånger och Andeliga Wisor (1873), och tilldiktade dessutom fem nya strofer (sammanlagt fick den då 10!), varav en ("Se, han räknar håren alla") till Lina Sandells förtret även trängde sej in i många andra sångsamlingar och länge gällde för att vara hennes.

Engelke ska dock hållas räkning för en sak: det var han som hittade den perfekta melodin och som ändrade uttrycket "de kristnas lilla skara" till "Guds lilla barnaskara". Och båda dessa bidragit till att göra psalmen folkkär - om än den kanske på köpet lite väl mycket kommit att förknippats med småbarn (Guds barn får ju även vuxna vara) och vissa tider nästan blivit obligatorisk barndopspsalm. Den passar egentligen precis lika bra vid dop av vuxna, men av någon anledning tror jag inte att den brukar sjungas vid sådana tillfällen.

En del har reagerat mot sista versen: "Vad han tar och vad han giver." Gud ger, javisst, men tar han? Vid ett dop jag skulle spela på hade föräldrarna därför valt bort versen, och jag har hört liknande kritik från trosrörelsekretsar. Lina Sandell får dock understöd av Job, som mitt i sina inledande prövningar utbrast: "Herren gav och Herren tog, lovat vare Herrens namn" (Se Job 1:21). Och som för att påpeka att det inte är det minsta hädiskt eller orättvist mot Gud att säga så, tillfogas omedelbart därefter: "Under allt detta syndade inte Job och klandrade inte Gud". (I motsats till när han senare bl.a. förbannade sin födelsedag). Jfr Nils Bolanders psalm på detta tema, "Herren gav och Herren tog" (SvPs 562).

L Sandell: