Långt lyser arvet

1. Långt lyser arvet som släktena samlat,
arvet av makt och av kunskap och gull.
Tungt har de släpar och strävat och famlat;
arvet sej ökat, tills skatten blev full.
Vem ska väl äga den? Ack, vad man strider
att av dess gods få det yppersta fatt!
Ack, vad man kämpar och blöder och lider!
Skifta, ni syskon, som syskon er skatt!

2. Den som vill äga och samla och gömma
äger till sist blott förgängelsens mull.
Fåfängt om lycka hans hjärta må drömma:
vissnade löv blir hans samlade gull.
Dela och ge: de som ger och kan dela
vinner sitt arv till det skönaste pris.
Själva i givandet får de det hela,
skifta, ni syskon, på broderligt vis.

3. Han som kom hit från Guds härlighets rike
gav oss sitt arv intill yttersta skärv.
Han som den ringaste tjänares like
vunnit vårt släkte till evigt förvärv.
Syskon, ni syskon till Människosonen,
smält nu hos honom all hjärtanas is!
Dela så ut av de himmelska lånen,
skifta, ni syskon, på Frälsarens vis.

4. Arvet av nåd och rättfärdighet hämta,
dela det ut åt en hungrande värld.
Gå innan klockorna för er ska klämta;
själv ska han råda och leda er färd.
Dela, ni himmelens arvingar alla,
tills på vår jord genom töcken och dis
paradis glimtar och skrankor ses falla.
Skifta, ni syskon, på himmelens vis!

Text: Gustav Jensen (1845-1922), övers. Oscar Mannström (1875-1938), bearb. A.H.