Förrän mänskostämmor hördes

1. Förrän mänskostämmor hördes 

och förrän mänskohjärtan rördes 

av Herrens salighet och nåd,

stod det tusen sinom tusen

omkring Guds tron i himlaljusen

och tillbad Herrens makt och råd.

Med sköna lovsångsljud

de visade för Gud

sin förtjusning

och skylande

sitt ansikte

knäböjde för sin Skapare.

2. Kring den tron där Herren bjuder

ett helig, helig, helig ljuder

från änglars här i evighet.

Gud sin hyllning vill de bära,

ty endast honom tillhör ära

och rike, makt och härlighet.

De tjänar Herren Gud

och lyder helt hans bud.

Deras prydnad

är helighet

och hörsamhet,

ja, både kraft och ödmjukhet.

3. Änglar även här får vara,

som vinden, ja, som blixten fara

i ljuvligt och lycksaligt kall.

Till den frommes tjänst de ilar,

beskyddar honom när han vilar,

bevarar sen hans fot från fall.

Och när från synden kom

en själ som vände om

och benådas,

då sjunger de:

Förbarmare,

dej pris och tack och ära ske!

4. Gud, med dina änglahärar

ska de som dej av hjärtat ärar

få evigt glädja sej en gång!

Burna hem på deras händer

får de med dem i fridens länder

uppstämma segerns jubelsång.

Ja, den som troget går

i deras ljusa spår

genom världen

ska ren och skär

och salig där 

med dem få se dej som du är!

Text: Johann Andreas Kramer ca 1760, sv övers J O Wallin 1816, bearb A.H.

Musik: Philipp Nicolai