När på Tomas Segerfursten tänker

1. När på Tomas Segerfursten tänker,
ser hur Tomas tyngd av tvivel går,
skyndar han och honom tillgång skänker
att få se och röra vid hans sår.
Tomas, rörd av Jesu varma hjärta,
övervunnen av hans marterskrud,
//: ropar, fylld av fröjd och kärlekssmärta:
"O, min Herre och min Gud!" ://

2. Skänk nu, Jesus, också mej den lycka
som fördriver otrons mörka kval!
Sårens bild må du i själen trycka
till besegling av mitt nådaval!
Gode herde, du ju vet att fåren,
samlade vid evangelii ljud,
//: känner blott på rösten och på såren
dej, sin Herre och sin Gud ://

3. Följ mej, kärleksfulla, stungna hjärta
på den väg jag genom öknen går.
Låt min tro, i glädje och i smärta,
finna vila invid dina sår!
Låt mej somna i den frid du ger mej,
låt mej uppstå i din vita skrud,
//: frälst och salig ropa när jag ser dej:
"O, min Herre och min Gud!" ://


Text: Anders Dahlström (?) 1806, bearb.
Musik: Dansk melodi