Jag tackar dej, min Gud

1. Jag tackar dej, min Gud, 

att fri från ve och våda 

jag föddes av min mor 

och ljuset kunde skåda,

att du på livets mål

förrän jag föddes tänkt, 

att du mej kropp och själ, 

förnuft och sinnen skänkt. 

 2. Jag tackar dej, min Gud,

att du mej gett tillbaka 

den sköna arvedel 

som Adam fick försaka, 

att du din Son lät dö 

och mej förlossning få, 

så jag, från träldom frälst,

får fri i Kristus gå. 

3. Jag tackar dej, min Gud,

att du har räckt mej handen

och givit mej till tröst 

den gode helge Anden,

som till din kännedom 

mitt stela sinne drar 

och i den rätta tron 

mitt hjärta helgat har. 

4. Jag tackar dej, min Gud,

att du ditt ord utsänder, 

att det förkunnat blir 

kring alla världens länder,

att när jag tvivlar så 

mitt mod förlorat är, 

det tröst och tålamod 

och hopp tillbaka bär. 

5. Jag tackar dej, min Gud,

för dopet du instiftat, 

där satan avsagd är, 

ett vatten oförgiftat, 

där livets källa jag 

med modersskötet fann,

som Kristi kyrkas är 

och pånyttföda kan. 

6. Jag tackar dej, min Gud,

som än mitt bästa menar

och i din nattvard själv 

dej med min själ förenar.

Här är den hemlighet 

som ingen kan förstå, 

som djävlar häpnar vid 

och änglar undrar på. 

7. Till sist vill jag på nytt 

få ge dej tack och heder 

för löftet att du än 

en boning mej bereder, 

där i den helga stad 

dit du ska hämta mej. 

Tänk, hur min själ en gång

där ska få tacka dej!

Text: Jacob Frese 1724 (34 år), bearb A.H. 15/9 2025

Musik: Johann Crüger