När Stefanus blir fängslad

1. När Stefanos blir fängslad,
då ger Guds Ande mod.
Han lämnar all sin ängslan
och vittnar med sitt blod
att Jesus, Frälsaren,
är den som kom till jorden
från Gud i himmelen.

2. Så fäster han sitt hjärta
vid Gud på korsets trä
och fruktar inte smärtan.
Han faller ner på knä.
"Förlåt dem vad de gör!"
Han ropar till sin Herre
och böjer sig och dör.

3. Tack Gud, för de martyrer
som följt i dina spår.
De ger oss tröst och styrka
när prövningen blir svår.
De är den goda sådd
som håller fast vid Jesus
till frälsningen är nådd.

4. Guds nåd som lyst från krubban
och skänks i Kristi blod
kan inga makter rubba.
Han ger martyrer mod
och bär oss i vår nöd.
Vårt liv är fäst vid Jesus
från dopet till vår död.


Text: Bertil Murray 2008 - publ. med tillstånd.

Gud själv har mej benådat

1. Gud själv har mej benådat!
Vad skadar världen mej
om den en stund får råda
och illsint visa sej?
Vill den min kropp få binda
i häktets mörka skjul,
ska anden seger vinna
och hålla glad sin jul.

2. De utan tro ej fattar
Guds Andes verkan här,
men mest åt alla skrattar
som håller Jesus kär.
O, visste bara alla
vad oss ger frid och fred!
Gud, fräls oss från att falla
i mörkrets avgrund ned!

3. Vår Gud oss trofast lovar
att göra den helt fri,
som här i livet vågar
att gå hans sannings stig,
ej låter sej förföra
av världens falska sken,
men djupa spår vill göra
rakt in i himmelen.

4. Guds nåd må oss förena
och kraftigt stå oss bi,
så vi kan honom tjäna
och gå hans sannings stig,
så vi med tända vekar,

sen tron blev din och min,
all självisk ära nekar,
i himlen tränger in.

Text: Hans Nielsen Hauge, rådhusarresten i Trondheim julafton 1799 (28 är), bearb Gustav Jensen 1909, sv övers A.H. 2018, 2024

Musik: Jon Kleveland 1996 (32 år)

Hans Nielsen Hauge:

Nu hörs en fröjd av änglakor

1. Nu hörs en fröjd av änglakor

för herdar uppenbaras!

De säger att en glädje stor

allt folk skall vederfaras,

ty mänskosläktets Frälsare

är född; kom, världen all, och se

Guds nåd hos oss förklaras!

2. Varenda mänskosjäl, kom hit,

ja, följ nu änglaskallet!

Kom, gör hos Frälsaren visit

i mörka åsnestallet!

Kom hit för att med lovets ljud

få hedra mänskosläktets Gud,

som botat syndafallet!

3. Kom hit och kyss den hand och fot,

man skall på korset spika,

det offer som skall göra bot

och oss med Gud förlika!

Själv både Gud och mänska sann,

i fattigt linne ligger han,

att alla göra rika.

4. Se här vår Gud, var inte rädd!

Gör lammet fåren skygga?

I vår natur han ligger klädd,

för att oss göra trygga.

Kom, låt oss nyttja var sin lott!

På detta ställe är oss gott

vår hydda evigt bygga!

5. Kom, hylla honom, världen all,

långt mer än andra kungar!

Kom, knäböj vid hans fotapall,

låt oss tillsammans sjunga,

så skallet utav lov och fröjd

må stiga upp till himlens höjd

från varje mänskotunga!

6. Lov ske dej, Gud och Mänskoson,

vår Gud av judastammen!

Dej kommer himlens nåd ifrån,

vi ber nu allesamman

en enda bön så innerlig:

låt helgen bli evinnerlig!
Bönhör oss, Jesus! Amen.

Text: Anders Carl Rutström, bearb A.H.

Musik: Wittenberg 1524

A C Rutström: 

Alla tycker om att ta det lugnt ibland

Text: ("Come on ring those bells"): Andrew Culverwell 1977 (33 år), sv övers ("Julens klockor, ring") Eva Cronsioe 1978

Musik: Andrew Culverwell

Nu borde hela jorden

1. Nu borde hela jorden
sej fröjda åt de orden
att Gud är människa
och oss till himlen leder.
Kom, visa honom heder:
lov, pris och tack, halleluja!

2. Kom, låt oss fira helgen!
Låt se ni hellre väljer
er själs än kroppens kost!
Med himlen får vi jubla,
men de i mörkrets kula
har ingen jul och ingen påsk.

3. Se nu den stora dagen
som folket under lagen
så länge väntat på!
Se Herren Gud och Lammet
i krubban och i dammet,
ja, kära du, se solen då!

4. Se solen från det höga!
Det blir som världen föga
tillförne sett en sol,
när härlighetens strålar
båd´ berg och dalar målar
med ljus och glans från nådens pol.

5. Nu templet kom till korta:
förbundets ark är borta
och flyttat till ett stall,
som nu är vigt till kyrka,
där vi får Herren dyrka
och böja knä med världen all. 

6. Blott det att Jesus gråter
och liksom barnen låter,
är nådens ord och skri!
Här får vi höra annat
än lagen som förbannat
och ljuder än från Sinai.

7. En röst som alla gläder,
ett sakta ljuvligt väder
för allas öron är.
Den munnen som med orden
har skapat hela jorden, 
nu diar hos Maria här.

8. Kom vänner allihopa!
Hör änglaskaran ropa
och båda evig fröjd!
Min Jesus, när jag tänker
på friden du oss skänker,
så blir jag både glad och nöjd.

9. Tänk, Skaparen är bliven
med kropp och själ omgiven,
liksom ett annat barn.
Den ingen kan omringa
nu låter sej betvinga
och lägges ner bland stoft och skarn.

10. Den änglarna tillbeder
och visar evig heder
för var sin höga lott,
den ingen makt kan rubba
är flyttad till en krubba -
så präktigt är hans dyra slott.

11. Av Isais rot är stammen,
där vi nu allesamman
får bli en fruktbar gren.
Han där vill införliva
den honom sej vill giva,
ja, pånyttföda var och en.

12. Så låt oss aldrig mera
blott gods och guld värdera,
men ständigt fira jul
och sjunga om monarken
som föddes där på marken
för oss bland åsnor i ett skjul.

13. Vår Gud har mänska blivit
för oss att mista livet,
det är vårt Symbolum.
Han är vår morgonstjärna
och Skriftens själva kärna,
ja, liv i Evangelium.

14. Den ene sjunge psalmer, 
den andre bäre palmer
och love himlens prins,
sen svare allesamman
med Hosianna, Amen,
tills jord och himmel sammanbinds!

Text: Anders Carl Rutström, bearb. A.H.

Musik: H Isaac

A C Rutström: 

När juldagsmorgon glimmar

1. När juldagsmorgon glimmar 
jag vill till stallet gå, 
//: där Gud i nattens timmar 
blev lagd på hö och strå ://  

2. Välkommen hit till jorden 
i signad juletid! 
//: Du är vår Konung vorden, 
som ger oss ljus och frid :// 

3. Vi alltid ska behöva 
dej, käre barnavän! 
//: Vi vill ej mer bedröva 
med synder dej igen ://

4. Till dej vårt lov vi höjer, 
du barn i krubban där, 
//: och våra knän vi böjer 
för dej, o Jesus kär! ://


Text: Abel Burckhardt, sv övers. Betty Ehrenborg, bearb.
Musik: Tysk folkmelodi

Fröjdas, vart sinne

 


1. Fröjdas, vart sinne,

julen är inne,

Frälsaren kommen är!

Se, hur nu ljusen

brinner i husen,

prisande vännen kär!

2. Natten förjagas,

redan det dagas,

sällhetens sol uppgår.

Herden för hjorden

mänska är vorden.

Nu är det jubelår.

3. O vilken ära:

Gud är oss nära,

Herren ibland oss bor.

Han till de ringa

himlen vill bringa.

Säll den på honom tror!

4. Driv ur mitt hjärta

oro och smärta,

Jesus, ta hand om det!

Tiden må fara,

din vill jag vara

nu och i evighet!

5. Gamla och unga,

låt oss nu sjunga:

Äran ska Herren ha!

Vitt över jorden

ljude de orden.

Amen, halleluja!

Text: Nils Frykman 1881 (39 år), ngt bearb. A.H. 2007, 2022

Musik: Theodor Söderberg 1881


N Frykman på äldre dar: