Jesus är ute och söker

Text: Anders Frostenson 1943 (37 år), 1984

Musik: Karl-Erik Svedlund 1943

Det liv du lever (Jag är vägen...

Tro på Jesu egna ord

Alt koralversion:

Alt. tysk koral:


Alt. koral:
 

1. Tro på Jesu egna ord

och i ödmjukhet dem bruka!

Du skall finna: Han är gjord

ej för friska - nej, för sjuka.

Den som sjuk och nödställd är 

håller denne Läkarn kär.

2. Själar syndar grovt däri,

de som nåden fått gjort vakna,

att de Jesus går förbi,

inte vill gå fram så nakna.

Det är Högmodsandens bud,

men så talar aldrig Gud.

3. Ordet visar i full dag:

till vår Jesus kommer stora

syndare av alla slag,

men när var de alltför grova?

Kan du säga mej blott en

som kom fram och ej blev ren?

4. Men du många finna kan,

alltför höga för att tigga,

dem Gud ej kan ta sej an,

de i mörker måste ligga.

Jesus, dörrn till paradis,

honom bed, så är du vis!

5. Ack, att i omvändelsen,

då, när Lagen straff förkunnar,

denne arme syndaren

inte sökte andra brunnar,

utan bara, först som sist,

sökte sej till Jesus Krist!

6. Hör nu på vad väg jag gick -

men gav den mej någon lisa?

Se, mitt hjärta aldrig fick

många dygder nog att visa.

Jag till Jesus hade lit,

men först from, och sen gå dit.

7. Sådan var den väg jag tog,

grymt att så i mörkret famla,

men Guds kärlekshand, den slog

ända tills min byggnad ramla'.

Där stod jag som var så from,

uti båda händer tom!

8. Lagen krävde: ut med allt!

Aldrig lagen med mej nöjdes.

Detta blev mitt högmods fall

och min fattigdom, den röjdes.

Sent omsider föll jag ned

under korset och fick fred.

9. Inget ont så svidande

som den egna bättringsvägen!

Inget tyngre lidande,

du som gått den from och trägen,

säg mej, kära, om du drog

någonsin så plågsam plog!

10. O att detta vore sagt,

sagt till många själars varning,

att de må sej ta i akt

för en väg så svår som farlig.

Många svettas där och sår,

som dock liv ej skörda får.

11. Nej, till korset, syndare!

Allt ditt egna vare fjärran!

Hur vill du som tiggare

köpa himmelen av Herran?

Usla mask, krök först din rygg,

och var ödmjuk, men ej skygg!

11. Vad du är i botten känn,

så du solklart skall förnimma

varför du Försonaren

måste ha var stund och timma!

Säll du som ser faran stor,

men dock mitt i faran tror!

Text: Abela Maria Gullbransson (1775-1822), ngt bearb.

Here, du lärjungar kallat

1. Herre, du lärjungar kallat
bland folk utan rykte och rang.
Ofta i tron har de vacklat,
din kärlek ej alltid dem tvang.
Alla de flydde i nöden,
uppskrämda svek de sin vän.
Du som var trofast till döden
förnekats igen och igen.

2. Herre, ditt rike blev främjat
av något som ingenting är.
Skatten från dej blivit buren
i sköra och dåliga kärl.
Utslagna vann med din seger,
kalla fick liv i ditt blod,
svaga fann kraften du äger,
din Ande åt fega gav mod.

3. Herre, du kallar och sänder
de små till ditt storverk på jord.
Ännu ska stammande vittnen
förkunna ditt eviga ord.
Kom de med tiggande händer,
skatter du fyller dem med.
Stark är den svage du sänder
på kallets och löftenas led.

Text: Liv Nordhaug, övers A.H.

Musik: Egil Hovland

Kom, tro vad Anden skrivit

Alt. koral:

1. Kom, tro vad Anden skrivit
i evighet är sant,
att Jesus satte livet
för livet vårt i pant,
att Herren har ett hjärta
som brinner inom sej
av evig kärlekssmärta,
att ej förlora dej.

2. Märk, tron är utav nåden,
men nåden ej av tron:
först bringas himlabåden
om nåd till var person,
sen följer det att vakna,
upplysas, böjas, ja,
all egen kraft att sakna
och blott för intet ta.

3. Det ena Jesus gjorde,
och det är en gång gjort,
i himlen och på jorden
har det befunnits stort,
det andra skall nu hända,
det gör hans Ande, märk!
det är att oss omvända
och verka Andens verk.

4. Trots mångas mörka blickar
är nåden given dock,
om vi oss därtill skickar
så har vi gåvan ock,
men vill vi den förskjuta
är gåvan likväl till.
Vill du ej livet njuta,
så dö då - som du vill.

5. Du detta ej behöver, 

när Jesus fri dej köpt. 

Guds Ande du bedrövar,

ej minst om du var döpt.
Förhärda sej är farligt,
snart skiftar allt gestalt,
du ställt dej oförsvarligt,
har snart förlorat allt.

6. Att nåden oss förvärva,
se, det har Jesus gjort,
samt rättighet att ärva,
och öppnat livets port
för hela mänskosläktet 

till ljuset underbart,

ja, krossat själva häktet,

se, det är redan klart.

7. Ett enda bör nu göras:
ta mot vad han oss vann,
och så sej låta föras 
som bruden till sin man,
att sej hans rätt ikläda,
av nåd därtill beredd,
i tron sitt arv tillträda, 

fast fattig väl försedd!

Text: Anders Carl Rutström, ur "Om själens sanna omvändelse", bearb. A.H.

Musik: G J Webb

A C Rutström: 

Ofta hörde du en stämma

Matteus var en publikan

1. Matteus var en publikan, 
den kanske smartaste i stan. 
Bland tullmän var han populär 
//: men annars ganska ensam där :// 

2. Matteus i Kafarnaum 
satt utanför sitt tjänsterum, 
när Jesus kom förbi och sa: 
//: "Matteus, följ mej nu ida´!" :// 

3. Då steg Matteus genast upp, 
gick med i Jesus glada grupp. 
Han sa: "Jag ger en avskedsfest, 
//: där vem som vill får vara gäst!" :// 

4. Men då sa fariséerna 
förargat till lärjungarna: 
"Hur kan er vän och Mästare 
//: alls gå på fest med syndare?" :// 

5. Det hörde Jesus själv och sa: 
"De friska kallar inte jag. 
Men sjuka ska ha läkare, 
//: så klart jag tar mot syndare!" :// 

6. "Gå genast bort och lär er tro 
det som står skrivet i Guds ord: 
'Barmhärtighet vill jag få se, 
//: och inte offren ni vill ge!'" :// 

(7. Johannes´ trogna la sej i:

"Säg, fastar inte ni som vi?"

"Nej, bröllopsgäster mera tar,

//: så länge brudgummen är kvar!" :// )

8. Matteus var en publikan, 
men följde Jesus bort från stan. 
Hans bok om det är inte dum:
//: Matteus´ evangelium! :// 

Text: Andreas Holmberg 27/8 2020 fritt efter Matteus (Matt 9, jfr Mark 2) 
Musik ("Sackeus var en publikan"): Lars Åke Lundberg (1935-2020)