och söker och kallar oss alla.
Han delar med ingen, vårt gensvar begär,
trots upphovsmans rätt att befalla.
Om bara vi märkte hur nära han är,
så ofattbart nära oss alla!
2. Snabbt dagarna flyktar, snart slår för envar
den stund, ja, långt förr än vi menar,
då allting oss lämnar, blott Herren blir kvar,
vi lämnas med honom allena.
Då skingras allt mörker: vi ser då envar,
att riket är Herrens allena.
3. Guds rike är nära, Guds rike är här,
med honom som tjänar och lider,
som ber för oss alla och bördorna bär,
står trofast i stormar och strider.
Se, allt är fullbordat! Vi är redan här
i riket som står över tiden.
4. Han lever, han kommer i Ande och ord,
och när i ett människosinne
hans budskap blir trott och hans kärlek blir spord,
då viker från djupen därinne
det ruvande mörkret på Skaparens ord:
nu grundas hans rike därinne.
5. Guds rike är här, men så fjärran likväl!
Hör, Herre, hur skapelsen klagar
och suckar och våndas med människans själ
och bidar förlossningens dagar.
Ty ljuset väl kom, men i mörker likväl
framskrider din skapelses dagar.
6. Ni klentrogna, säg, varför klagar ni så?
Se kring er och lär er omsider
den liknelsens mening och tydning förstå,
som når er var gång när det lider
från vintriga månader, långa och grå,
mot vår och mot ljusare tider.
7. För Gud är årtusen som dagen igår,
med korta och ilande stunder,
och kortaste dag är som tusende år
för dej som ger liv och gör under
i skapelsetider, i själarnas vår,
i Andens besökelsestunder.
8. I tron vi förbidar den vår som en gång -
om fjärran, fördröjd eller nära -
skall skapelsen lösa ur träldomens tvång,
så allt kan förkunna din ära
och blanda med själarnas lovpsalm sin sång
till dej som för evigt är nära!
