Den himmelska lovsång

1. Den himmelska lovsång har rikare toner,
den klingar mer ljuvlig och klar
än all jordisk musik, fast vårt hjärta sej fröjdar
när ekot från dalar och höjder ger svar.
O härliga lovsång i Guds paradis,
när himlens härskaror uppstämmer hans pris!

2. Där uppe hörs sången likt väldiga vatten,
ja, himlen är full av dess brus,
när de saligas skaror sin Frälsare prisar
och jublar av glädje i himmelens hus.
O härliga lovsång...

3. Blott den kan rätt sjunga den himmelska lovsång,
som vandrar i Frälsarens bud,
och som klädd i hans sköna rättfärdighets klädnad
skall krönas till sist som hans älskade brud.
O härliga lovsång...

Text och musik: J R Murray

Från en klippspets bland de helga bergen

Alt. melodi:

1. Från en klippspets bland de helga bergen
såg jag hän igenom brustna skyn.
Trötta kämpar, kors och slitna biblar
trädde fram inför min häpna syn.
Skaran skred framåt i ljus som skuggor
över tundrors is och öknars sand.
Varje anlete, av allvar präglat,
såg så längtande mot löftets land.

2. Barn och åldringar med kala hjässor,
män och kvinnor ifrån sorgens land,
starka ynglingar och unga jungfrur,
alla skred de framåt hand i hand,
och de flesta bar en torftig klädnad,
blott helt få jag såg i ädel dräkt,
men jag läste dock i anletsdragen
att de hörde med till samma släkt.

3. Alla bar de kors - ej lika tunga,
litet kors den spädes skuldror bar.
Härdad kämpe bar med nöd det tyngsta,
svaga kvinnans ej det minsta var.
Nötta biblar bar de också alla,
många tårar fallit ner i dem.
Alla väntade att bortom tiden
finna vila i ett evigt hem.

4. Många fällde ännu bittra tårar,
andra log och sjöng av idel fröjd.
Mången, tröttad av den långa färden,
under korset låg mot jorden böjd.
Men jag såg en hand, jag såg den ofta,
genomborrad var den, stänkt med blod,
röra vid den trötte, lyfta korset,
skänka kraft och inge himmelskt mod.

5. Mellan mörka fjäll i okänt fjärran

brusade så hemskt en nattsvart flod,

dit drog skaran hän i dyster skymning

med ett heligt, överjordiskt mod.

Natten bredde sina djupa skuggor,

dunkelt pilgrimsskaran sist jag såg

stå vid stranden av den mörka floden,

aningsfulla speja i dess våg.

6. Från en klippspets bland de helga bergen
såg jag hän igenom brustna skyn.
Hela pilgrimsskaran var i himlen,
vilken tavla för min häpna syn!
Ingen ängels tunga mäktar tolka
på ett jordiskt språk vad där jag såg:
lovsångshymnen sjöngs av millioner,
mäktigt såsom havets starka våg.

Text: Birgitta (Betty) Katarina Janson 

B Janson:

En visa med käck melodi - Jag vet ett land av ljuvt behag

1. Jag vet ett land av ljuvt behag,

där Herrens helgon bor,

där natten flyr för evig dag

och mödan byts i ro.

Dess blommor står i evig vår

och faller aldrig av,

men mellan denna nejd och vår

går dödens djupa grav.

2. Hur ljuvligt ler den gröna strand

bortom den mörka våg,

så Israel till Kanaans land

hän över Jordan såg.

Men ack, vårt hjärta ängsligt står

vid denna mörka flod,

ty övergången känns så svår

för dödligt kött och blod.

3. Må tvivlets dimmor vika snart,

som skymmer här vår syn,

så att vi skådar mera klart

vårt hemland genom skyn!

Om från den höjd där Mose stod

vi kunde se vårt land,

då skulle inte dödens flod

oss skrämma från dess strand!

Text: Isaac Watts, sv övers Erik Nyström

Musik: Ferdinand Fröding (Gustaf Frödings far "innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst").

I förväntan och i bävan

1. I förväntan och i bävan 
står de inför Faderns tron. 
Större än all mänsklig strävan 
är den lön, som Faderns Son 
ger dem, mera stort och härligt 
än det liv de kom ifrån. 

2. De allt ont har övervunnit 
genom Jesu Kristi blod, 
och i Kristi kors de funnit 
kraften till bekännarmod. 
Med sin kärlek och sin smärta 
gav de mer än de förstod. 

3. Helig Ande har dem drivit 
att bli världens ljus och salt. 
Med sitt liv har de beskrivit 
hur Guds offer sonar allt 
och hur korset kraften blivit, 
som ger världen ny gestalt. 

4. När vi firar deras minne 
ser de ifrån himlen ned, 
hoppas att i Kristi sinne 
vi skall bära korset med. 
Helig Ande, du som lett dem, 
oss på helgonvägen led.

Text och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)
Musik: Henry Purcell

Amen! Lovet och priset

//: Amen! Lovet och priset,

amen, vishet och tack,

amen, äran och makten och starkheten tillhör vår Gud och Lammet ://

1. Det är dessa som kom ur den stora bedrövelsen

och som gjort sina kläder vita i Lammets blod.

Därför står de nu inför Guds tron och tjänar honom i hans tempel

och han som sitter på sin tron skall vara mitt ibland dem.

Amen...

2. Ingen hunger och törst skall plåga dem mera,

varken sol eller eljest brännande hetta,

ty Guds Lamm skall leda dem och föra dem till livets vattenkällor,

och Gud skall torka alla tårar bort från deras ögon.

Amen... 

Text: Johannes (Uppenbarelseboken)
Musik: Birger Gran

Vem är skaran, som syns glimma

Alt. koral:


1. Vem är skaran, som syns glimma
skönt i livets morgontimma
där på Sions sälla höjd?
Det är Lammets förstlingsskara,
som från jordens nöd och fara
går till himmelrikets fröjd.

2. Trogen genom jordens öden
här hon följde in i döden
Lammets blodbestänkta spår.
Nu hon får i himlen stanna,
Faderns namn på varje panna
i en evig klarhet står.

3. Vilken strålglans, vilka toner
som går ner från himlens troner
över bergets ljusa kam!
Harpor klingar, orglar brusar,
sånger dånar, vingar susar
kring det heliga Guds Lamm.

4. Vad är det för sång, som brusar
likt en flod och sinnet tjusar
med de helga toners fröjd?
O det är den nya sången,
som, ur frälsta hjärtan gången,
fyller alla himlars höjd.

5. Herre, lös och stäm min tunga,
så att också jag kan sjunga
i förklaring denna sång!
Ge min själ den vita dräkten,
då den stora morgonväkten
bryter fram i glans en gång! 


Text: Carl Boberg 1884 (25 år)
Musik: Amanda Sandborg-Waesterberg 1884 (42 år), alt. tysk koral

Hur ska vi rätt dej prisa

1. Hur ska vi rätt dej prisa,
o Gud, för all din nåd?
Hur ska vi rätt bevisa
vårt tack i verk och råd?
Ej mäktar hjärtat skatta
vad gott av dej vi sport,
ej tanken se och fatta
vad oss din kärlek gjort!

2. De blev till slut förgångna,
de långa sorgeår,
då människor hölls fångna
i ovissheten svår,
då tomma mänskofunder
trängt undan Herrens ord
och rubbat hoppets grunder
och inskränkt Herrens bord.

3. Välsignad vare Herren,
som frälst sin lilla hjord!
Nu nära liksom fjärran
bor rikligen hans ord.
I slott och koja lika 
finns salighetens tröst, 
och fattiga och rika
kan höra nådens röst.

4. Men lär oss därpå akta,
o Gud, i denna tid,
ditt ord med flit betrakta
och fasta stå därvid,
att oss ej går än värre
och dubbelt straff vi får,
när i ditt ljus, o Herre,
vi ändå inte går!

5. Låt din församling vaken
bevara vad den fått!
Låt varje ljus i staken
stå kvar hos oss för gott!
När lagen oss fått döma,
så varje mun blir stum,
låt nåd och frid få strömma
med evangelium!

6. O Gud, vår Fader käre,
håll över oss din hand,
och rika frukter bäre
ditt ord i stad och land!
Det ljus du återväckte
må alltid lysa här,
så släkte efter släkte
får se dej som du är!

Text. v. 1-4, 6 Johan Ludvig Runeberg  v. 5 A.H. 2012
Melodi: Melchior Teschner