Jag sjunga vill för Gud en sång

1. Jag sjunga vill för Gud en sång, 
för annars blir mej tiden lång. 
När det blir tyst om vännen kär,
jag vet ej hurudan jag är. 

2. En sång gör sorgsna hjärtat gott, 
om jag får nåd till detta blott: 
fullkomligt glömma bort mej själv 
och sköljas ren i nådens älv. 

3. O kärlekshav, du nådens flod, 
här kan en stackare få mod, 
som av sin synd är svag och skrämd, 
förföljd av Moses och beklämd. 

4. De blinda ser, de halta går, 
de döva hörseln återfår, 
de stumma talets gåva får 
och folket i förundran står. 

5. Spetälska får en renad kropp 
och döda väcks till livet opp, 
för dem som trycks av fattigdom
predikas evangelium. 

6. Visst är jag oren, kall och död, 
men här finns räddning ur all nöd, 
ty Jesus allt för mej gjort gott, 
jag dubbelt fått för varje brott. 

7. Vad har vi nu att lära här? 
Jo, hör, min vän, hur än vi är, 
så kan vi hjälpas, botas, ja! 
Vår Gud ske pris! Halleluja!

Det susar genom livets strid

För Svenska psalmbokens version, se SvPs1986 nr 109 (klippet ovan)!

1. Det susar genom livets strid
en fläkt av himmelrikets frid,
en klang av harpotoner.
En aning fyller varje bröst
och stilla ljuder Andens röst
i jordens alla zoner.
O mänsklighet, ställ dörr´n på glänt;
det är advent, det är advent!

2. Han kommer, Gud och Mänskoson,
ur Faderns rike fjärran från
och gästa vill vår boning.
Han kommer ner till jordens grus
med himlens kärlek, nåd och ljus
och bjuder oss försoning.
Ett sken är nu i öster tänt;
det är advent, det är advent!

3. Hur hög, hur ljus är ej hans gång!
Han kommer vid en jubelsång
av änglaröster klara.
Du trogna hjärta, över dej
nu vita vingar sänker sej
att skydda och bevara.
Till jorden Gud sin Son har sänt;
det är advent, det är advent!

4. Han kommer ljuvlig, vit och röd,
som junisol i morgonglöd
och hälsar ömt de sina.
Så öppna nu ditt hem och hus
och låt hans rika, fulla ljus
i alla fönster skina!
Guds ansikte till oss är vänt,
det är advent, det är advent!
 
Text: Carl Boberg 1883 (24 år), bearb. A.H. 2014
Musik: David Ahlberg 1894 (25 år)

Gå, Sion, din Konung att möta

För psalmbokens version med uporepad Var glad-trefräng, se här!

1. Gå, Sion, din konung att möta,
Jerusalem, gläds åt din Gud!
Strö palmer på väg för Messias,
bered dej som väntande brud.
Stå upp, stå upp,
i jublande sånger brist ut!
Möt upp, möt upp

kring honom, här är han till slut!

2. Han kommer från eviga fröjder,
han lämnar sin tron av kristall,
sin ära i ljusets palatser
och lägges på strå i ett stall.
Var glad, var glad,

var glad i din Herre och Gud!

Var glad, var glad

och hylla din Konung och Gud!

3. Han kommer till jorden att bringa
ett offer på korsträdets stam,
att dö för vårt syndiga släkte
och föra rättfärdighet fram.
För dej, för mej

han lider som Smärtornas man.

För dej, för mej

på korset så offrar sej han.

4. Han kommer ur graven med byte
och skuggornas boning blir ljus

och gravarnas slumrare väckes
till liv ut ur seklernas grus.
Vad ljus, vad ljus

från graven det nu strålar ut!

Vad liv, vad liv!

O död, nu ditt välde är slut!

5. Han kommer till sörjande hjärtan
och livet får annan gestalt.
Han kommer i makt att regera,
då Gud uti alla blir allt.

Hans makt, hans prakt,

hans eviga välde besjung,

hans makt, hans prakt

som världarnas Herre och Kung!

Text: Erik Nyström 1893 (51 år) efter Mary Elisabeth Servoss (1849-1906) "Be glad in the Lord and rejoice", ngt bearb. 1986 och 2023

Musik: James McGranahan 1891

Detta är en av den flitige översättaren Nyströms få originalsånger, även om refrängen och melodin är hämtad från en sång av Servoss/MacGranahan. Sången skrevs i enkom för Svenska Missionsförbundets första egna sångbok 1893. Den sjungs vanligtvis i advent - de två sista stroferna någon gång vid påsktid - men är egentligen, precis som Var hälsad sköna morgonstund, en exposé över hela kyrkoåret, från start till mål.

I denna bearbetade version får stroferna behålla (om än ibland bearbetade) de avslutningar som de från början hade i den svenska översättningen (jfr Sionstoner 1889, 1906, 1935 och 1972). 

E Nyström:

J McGranahan:

Kristus kommer, Davids Son

 

Text: Sven Larson 1967 (62 år)
Musik: Halle

Din Konung kommer, Sion, träd

1. Din Konung kommer, Sion, träd
med glädje till hans möte!
Hans väg med palmers grenar kläd
och jubla vid hans sköte!
Ja, han som förr bebådad var
till världens frälsning kommit har.

2. Saktmodig han sitt intåg gör,
han skriar ej och ropar.
Hans röst man ej på torgen hör
och ej bland yra hopar.
Han nalkas ej med larm och prakt,
fast allt är honom underlagt.

3. Han kommer ej som stormens brus,
som jordskalv ej och låga.
Men lik den stilla vindens sus
hans stämma nu hörs fråga:
"Vill du få ro? Vill du bli min?
Får jag i hjärtat komma in?"

4. Ja, kom med frid i våra bröst,
sträck ut din milda spira,
du Konung rik på nåd och tröst,
vars ankomst vi vill fira.
Till dej nu våra böner går:
Välsigna du vårt kyrkoår!

Text: Carl David af Wirsen, bearb. A.H.

Musik: Johan Hermann Schein

På grund av Jesu blod och sår

1. På grund av Jesu blod och sår
jag börjar nu mitt kyrkoår.
Hans resa till Jerusalem
gör att jag trygg får vandra hem.
Hans mål var smälek, hån och spott,
men jag får gå till Sions slott.

2. På Jesus Kristus, livets ord,
min tro och salighet beror.
Det arv han lovar vill jag få
den väg han visar vill jag gå,
och utan Ordets lykta klar
ej minsta lilla steg jag tar.

3. Åt Jesus jag mej offra vill,
han ska få allt som hör mej till.
Ja, här ska ingenting bli spart
om än det vore oskattbart.
Vad till hans ära här sås ut
ger tusenfalt igen till slut.

4. Jag håller daglig kyrkogång
med ordets läsning, bön och sång,
och fast jag här går ut och in
är Jesus kvar i själen min.
Att Davids Son hos mej vill bo,
det är min högsta fröjd och ro.

5. Gud vare pris, som är så blid
att han oss givit denna tid
då vi en salig försmak får
av evighetens kyrkoår!
Ja, vi får redan börja att
stå inför tronen dag och natt.

6. Hosianna! Fräls oss, Davids Son!
Nu tystne fiendernas hån
och allt vad sej på jorden rör
nu blive till en väldig kör
i himlarymdens helgedom,
för att Guds Son till världen kom!

7. Upp, Sion, byt din sorgdräkt svart
mot ljusets helga bröllopsprakt!
Strö palmer där din vän går fram
och sjung hans lov i salig skam.
Låt det bli känt hur god han är
som mättade din själs begär!


Text: Hans Adolph Brorson, övers. A.H. 1989 
Musik: John Bacchus Dykes

H A Brorson:


J B Dykes:

För Guds domstol en och var

1. För Guds domstol en och var
måste stå helt uppenbar.
Ingen då sej dölja kan.
Alla ser och känner han.

2. Sök nu ej från honom fly!
När han ses på himlens sky,
vart har du väl tänkt att då
från hans ansikte bortgå?

3. Allt då skall i ljuset fram.
De som här har följt Guds Lamm
och i Herren haft sin ro
evigt får hos honom bo.

4. Vad en människa här sår,
hon den dagen skörda får.
Den i Anden sått får sist
evigt liv av Jesus Krist.

5. Den i köttet sått - o ve! -
skörda får förgängelse
i den eld som ej upphör,
och där masken aldrig dör.

6. De som sej från Herren vänt
och sin sökningstid ej känt
han då måste kasta ut.
Aldrig deras kval tar slut.

7. Med Guds ord är inget skämt,
alla Gud åt sej bestämt.
Han med smärta ser därpå
att så många bort vill gå.

8. Må vi då ge honom rätt
i hans ord och på så sätt
få ha domedagar här!
Då vår räkning uppgjord är.

9. Ja, i Kristi lydnads skrud
kan vi då bestå för Gud
och får glädjas med vår vän
när han kommer hit igen.

Text: Emil Kruse