Den hårda himlen rämna fick

1. Den hårda himlen rämna fick,

i Jungfruns liv Gud själv nedgick,

den andre Adam, en av oss,

vem på vår jord vill nu förgås?

2. I Jungfruns liv det bröllop stod,

då Skaparen fick kött och blod.

Tänk vad vi nu är adlade

långt över alla änglarna!

3. Ty ingenstans det skrivet står,

att änglarnas natur Gud får,

men läs Guds ord, så står däri:

Guds Son blev människa som vi!

4. Och därför vet vi: han är mån

om släkten sin, Marias Son.

Han evig kärlek till oss bär,

hör på, så hoppfullt detta är!

5. Vår höge frände, hjälp din släkt!

Låt den som sover få bli väckt,

och av mandomsanammelsen

ge tröst åt väckte syndaren!

6. Bevara den som nåd har fått,

för släktskaps skull gör honom gott.

När någon så går härifrån,

tänk på ditt kött, du Mänskoson!

Text: Lars Linderot (1761-1811), ngt bearb.

Musik: Carl Nielsen

Jungfrun står där för oss alla

1. Jungfrun står där för oss alla, 

som Guds kärlek valt att kalla 

att för hela skapelsen 

tro och svara 

ja och vara 

av hans skördar förstlingen. 

2. Jungfruns tro på Ordet gjorde, 

att hon födde Herrens Smorde. 

Skapelsen och Gud blev ett. 

Sådd som jordats 

har fullbordats 

genom svaret hon har gett. 

3. Herrens moder kunde svara 

ja och världens gensvar vara. 

Anden ledde henne rätt. 

Jungfrun trodde, 

och Gud bodde 

i den kropp hon honom gett. 

4. Tro och lydnad, livets gåva 

skall Guds godhets under lova 

genom att vi livet ger, 

lika fria 

som Maria 

till att våga mer och mer. 

5. Gör oss, Ande, som Maria, 

ur vår låsning oss befria 

till det svar som du vill ha. 

Jungfrun har det.

Gör att svaret 

blir som hennes: hjärtats Ja!

Text och copyright: Christian Braw, publ m tillstånd

Musik: Oskar Lindberg

Salig är du, säger änglar

Text: Olov Hartman
Musik: Lars Åke Lundberg

På tröskeln till Marias hem

Text: Bo Hallberg 1984

Musik: Oskar Lindberg

Ja, kände du, Herre, den darrande hand

1. Ja, kände du, Herre, den darrande hand 
som rörde din mantelfåll, 
då folket en gång vid Tiberias´ strand 
dej trängde från alla håll, 
//: då känner du också den hand, som ännu 
sej sträcker i nöden till dej! ://

2. Och hörde du bönen som saknade ord, 
men dock som ett nödrop ljöd, 
och skådar du ännu kring hela vår jord 
med hjärta för all dess nöd, 
//: du hör också bön som ur djupaste djup 
än stiger till dej utan ord ://

3. Och sa du då: "Gå nu, min dotter, i frid, 
din tro har fått hjälpa dej!" 
så viskar du ännu i denna tid
de orden jämväl till mej, 
//: och bördan som nyss ner till jorden mej tryckt 
du lyfter, ja, själv du den bär ://

4. Tack, käraste Herre och Frälsare god 
för så outsäglig nåd! 
Ja, tack för ditt renande, helande blod 
och tack för ditt frälsningsråd! 
//: Allt gott är av dej och du gör allting väl 
- pris, ära och tack tillhör dej! ://


Text: Lina Sandell 1874 (42 år), bearb. A.H. 2010
Musik: "Som sådden förnimmer", ur 1697 års koralbok

L Sandell:

Jag arma mänska, vem ska skilja

1. Jag arma mänska, vem ska skilja
mej ifrån denna dödens kropp?
Jag löfte gav, jag hade vilja
att bryta av mitt syndalopp.
Men ack, min trohet var ej lång.
Jag föll ju också denna gång.

2. Jag vet, o Herre, vad mej felar.
Jag tvenne herrar tjäna vill.
Åt världen jag det hjärta delar,
som bara dej bör höra till.
Ack, jag är lika varm och kall
för Kristus och för Belial!

3. O Jesus, kunde jag allenast
dej över allting hålla kär,
med himmelsk håg jag skulle genast
bemannas mot allt ont begär.
Ja, kunde jag dej älska rätt,
då bleve segern viss och lätt!

4. Med misstro till min egen styrka,
med vaksamhet och bön till dej,
jag dej, min Frälsare, vill dyrka,
du som av kärlek dött för mej.
Och när jag möts av frestelsen,
jag trotsar ej, men undflyr den.

5. O Jesus, må du mej ledsaga!
Din nåd och sanning sviker ej.

Du som är mäktig i de svaga,
med Andens kraft låt fylla mej.
Då kan jag trygg mot målet gå
och en gång livets krona få.

Text: v. 1-4 Balthasar Munther 1774 (39 år), v. 1-5 Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb.

Musik: Svensk 1694

Just som jag är

 

Text: Charlotte Elliott 1834 (45 år) "Just as I am", Betty Ehrenborg-Posse 1853 (35 år), Lydia Lithell 1955 (46 år)

Musik: William B Bradbury 1849 (33 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Porträttmålaren och poeten Charlotte Elliott blev precis som professorn och poeten Samuel Ödmann invalid i blomman av sin ålder för att sedan, mest sängliggande, helt ägna sej åt författarskap. Liksom i fallet Ödmann är det svårt att riktigt få tag i diagnosen och se vad som var psykosomatiskt och inte, vad som var ohjälpligt och vad som var en förutsättning för att, även som kvinna, helt få ägna sej åt sitt författarskap. I vilket fall som helst led Elliott av att inte kunna delta i det sociala arbete som hennes bror och andra släktingar i den s.k. Claphamgruppen engagerade sej i.

Just år 1834 var brodern H V Elliott i farten för att starta en skola för fattiga prästdöttrar, och man förberedde en basar som skulle dra in de medel som behövdes. Charlotte hade svårt att sova natten före basaren, missmodig över sin oförmåga att att hjälpa till. Hon tvivlade både på Gud och på sej själv. Dagen efter kunde hon ändå finna själsro i Guds villkorslösa nåd och skrev denna psalm. Den första som fick läsa den var hennes svägerska som på kvällen kom förbi för att berätta hur mycket basaren dragit in.

Man måste nog säga att Charlotte "just as she was" gjorde ett minst lika gott dagsverke som dem som knogade med basaren! Redan under sin livstid fick hon mer än 1000 tackbrev för psalmen.

(Se Oscar Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 174f.)

Charlotte Elliott på äldre dagar:


Lydia Lithell:


William B Bradbury: