1. Herre, du lärjungar kallat
bland folk utan rykte och rang.
Ofta i tron har de vacklat,
din kärlek ej alltid dem tvang.
Alla de flydde i nöden,
uppskrämda svek de sin vän.
Du som var trofast till döden
förnekats igen och igen.
2. Herre, ditt rike blev främjat
av något som ingenting är.
Skatten från dej blivit buren
i sköra och dåliga kärl.
Utslagna vann med din seger,
kalla fick liv i ditt blod,
svaga fann kraften du äger,
din Ande åt fega gav mod.
3. Herre, du kallar och sänder
de små till ditt storverk på jord.
Ännu ska stammande vittnen
förkunna ditt eviga ord.
Kom de med tiggande händer,
skatter du fyller dem med.
Stark är den svage du sänder
på kallets och löftenas led.
Text: Liv Nordhaug, övers A.H.
Musik: Egil Hovland
