Jag hörde himlens röst idag

Text: Horatius Bonar

Musik: Engelsk folkmelodi

O store Herre Gud, som dömer och benådar

 

1. O store Herre Gud, som dömer och benådar, 

en evig kärlek du båd'  är och blir och var!

Vi nådens nattvardsbord nu med förundran skådar, 

som du i Sonens död för alla tillrett har.

Du dina sändebud förordnat här på jorden 

att bjuda syndare och duka nådeborden. 

2. Så gjut nu Anden din ut över man och kvinna, 

ja, över hög och låg samt barn och barnabarn, 

ut över tjänare och varje tjänarinna, 

dem du till evigt liv har löst ur dödens garn. 

De alla med din död till livet fria köptes, 

och till din död och din uppståndelse de döptes.

3. Låt, Jesus, både präst och menighet förbundna

i tron nu smaka få din nattvards salighet.

Lär dina tjänare ditt ord med nit förkunna, 

så du får samla fler, men satan får förtret. 

Ta i din herdevård nu herden liksom lammen 

och låt oss dej, vår Gud, lovsjunga evigt.

Amen.

Text: Anders Carl Rutström 1758 (framförd vid hans kyrkoherdeinstallation i Hedvig Eleonora Andra söndagen efter Trefaldighet, den 4 juni 1758), bearb. A.H. 2024

A C Rutström: 

Kom, tro vad Anden skrivit

Alt. koral:

1. Kom, tro vad Anden skrivit
i evighet är sant,
att Jesus satte livet
för livet vårt i pant,
att Herren har ett hjärta
som brinner inom sej
av evig kärlekssmärta,
att ej förlora dej.

2. Märk, tron är utav nåden,
men nåden ej av tron:
först bringas himlabåden
om nåd till var person,
sen följer det att vakna,
upplysas, böjas, ja,
all egen kraft att sakna
och blott för intet ta.

3. Det ena Jesus gjorde,
och det är en gång gjort,
i himlen och på jorden
har det befunnits stort,
det andra skall nu hända,
det gör hans Ande, märk!
det är att oss omvända
och verka Andens verk.

4. Trots mångas mörka blickar
är nåden given dock,
om vi oss därtill skickar
så har vi gåvan ock,
men vill vi den förskjuta
är gåvan likväl till.
Vill du ej livet njuta,
så dö då - som du vill.

5. Du detta ej behöver, 

när Jesus fri dej köpt. 

Guds Ande du bedrövar,

ej minst om du var döpt.
Förhärda sej är farligt,
snart skiftar allt gestalt,
du ställt dej oförsvarligt,
har snart förlorat allt.

6. Att nåden oss förvärva,
se, det har Jesus gjort,
samt rättighet att ärva,
och öppnat livets port
för hela mänskosläktet 

till ljuset underbart,

ja, krossat själva häktet,

se, det är redan klart.

7. Ett enda bör nu göras:
ta mot vad han oss vann,
och så sej låta föras 
som bruden till sin man,
att sej hans rätt ikläda,
av nåd därtill beredd,
i tron sitt arv tillträda, 

fast fattig väl försedd!

Text: Anders Carl Rutström, ur "Om själens sanna omvändelse", bearb. A.H.

Musik: G J Webb

A C Rutström: 

O Jesus, vad du lönas illa

1. O Jesus, vad du lönas illa

av dina återlösta här!
Din nåd förskjuts med vett och vilja,
fast den oss liv och hälsa bär.
Så tar din kristenhet dej mot,
när du för synden skaffat bot.

2. Nu, mänskor, vill jag undervisa
- i Herrens namn hör noga på! - 
om varför vi bör honom prisa
och alltid på hans vägar gå.
Vad har ni Frälsaren emot,
som för er synd har skaffat bot?

3. Vi går nu först till juledagen.
Som litet barn han kommer ner
från himlens tron och fyller lagen
och framför sej all smärta ser.
Kan du med fog förgäta den,
som för din skull blev Frälsaren?

4. Han går i saktmod fram på jorden,
än här, än där man honom fann.
Så stor i gärningen som orden
han visar sig som Gud och man.
Vad har du Frälsaren emot,
som för all nöd beredde bot?

5. Hans hela liv för oss må nämnas.
Men vi till korset skyndar fram.
Här dör den Älskade, här lämnas
full lösen av Guds rena Lamm.
Vad har du Frälsaren emot,
som för din synd har skaffat bot?

6. Hur ska man få er till att höra,
ni som står kvar vid mörkrets port,
när Jesu nåd er ej kan röra
och inte alls vad han har gjort?
Förskräckligt är att rata så
den vän som korsets väg fick gå.

7. Men fast ni än mot honom strävar,
förblir dock Jesus lika god.
Hans ord och Ande kring er svävar,
han trofast är i tålamod.
Han väntar er, stå ej emot
men kom i redlig syndabot!

8. Han sträcker ut sin kärleks armar
och gläds när någon kommer dit.
För helst av allt han sej förbarmar.
Han ropar: Kom ni alla hit!
Vad den är hård som kan stå mot,
när Jesus bjuder nåd till bot!

9. Jag ber er nu att överväga,
ja, tänka genom saken väl,
vem som förtjänt vårt hjärta äga,
Gud eller satan, säg, o själ!
Välj en av två! Välj honom då
som korsets tunga väg fick gå.

Text: Abela Gullbransson, 1775-1822, bearb.

Musik: Georg Neumark 1642 (21 år)

Sackeus var en liten man

1. Sackeus var en liten man,

en pyttepytteliten man.

Han klättrade upp i ett mullbärsfikonträd

för att Herren Jesus se,

för att Herren Jesus se.

2. Och Jesus lyfte blicken opp

mot mullbärsfikonträdets topp.

Sen sa han: Sackeus, skynda dej ner,

för idag vill jag gästa i ditt hus,

för idag vill jag gästa i ditt hus!

Herre, du lärjungar kallat

1. Herre, du lärjungar kallat
bland folk utan rykte och rang.
Ofta i tron har de vacklat,
din kärlek ej alltid dem tvang.
Alla de flydde i nöden,
uppskrämda svek de sin vän.
Du som var trofast till döden
förnekats igen och igen.

2. Herre, ditt rike blev främjat
av något som ingenting är.
Skatten från dej blivit buren
i sköra och dåliga kärl.
Utslagna vann med din seger,
kalla fick liv i ditt blod,
svaga fann kraften du äger,
din Ande åt fega gav mod.

3. Herre, du kallar och sänder
de små till ditt storverk på jord.
Ännu ska stammande vittnen
förkunna ditt eviga ord.
Kom de med tiggande händer,
skatter du fyller dem med.
Stark är den svage du sänder
på kallets och löftenas led.

Text: Liv Nordhaug, övers A.H.

Musik: Egil Hovland

Bygg inte hus på en sandig strand

Text och musik: Karen Lafferty, sv övers Gun-Britt Holgersson

Vandrar du ensam (Han är vägen, sanningen och livet)

Det liv du lever (Jag är vägen, sanningen och livet)

u

Jesus är ute och söker

Text: Anders Frostenson 1943 (37 år), 1984

Musik: Karl-Erik Svedlund 1943

Du ser kanske Jesus som barnet i krubban

1. Du ser kanske Jesus som barnet i krubban,

med herdar på marken och tre vise män,

med stjärnor som strålar och änglar som sjunger,

ett omistligt bidrag till julstämningen.

Men har du sett Jesus som lider på korset,

som sonar all din synd, tar på sej din nöd?

Och har du sett Jesus som står upp ur graven,

ger hopp om ett nytt liv och seger över död?

2. Du ser kanske Jesus som Mästerprofeten,

en ledargestalt och ett stort ideal,

som ger oss ett nytt bud, ett bud om att älska,

att leva för andra och göra sitt val.

Men har du sett Jesus som lider på korset...

3. Du ser kanske Jesus som den Gud har sänt oss

till hjälp mot var sjukdom och plåga vi ser,

och det är vår visshet, att Jesus vill höra

och svara i rätt tid på böner vi ber.

Men har du sett Jesus som lider på korset...

Jesus från Nasaret går här fram

Text: Anders Frostenson 1935 (28 år)

Musik: Gustaf Nordqvist 1937 (51 år)

Detta är den äldsta av alla de Frostenson-psalmer vi har i psalmboken och den andra han som nybakad psalmförfattare skrev. Hösten 1934 hade vännen och psalmdiktaren Gustav Thorsell ringt nästan varje vecka och bett honom börja skriva psalmer. Anders Frostenson berättar:

Vi var goda vänner. Men jag slog ifrån mig och sa: Se, det kan jag inte, jag har inte skrivit någon regelbunden vers, knappt några rim heller. - Men han var envis och stötte på mig gång på gång. Och så lovade jag: jag ska försöka. På nyåret [1935] reste jag till Sigtunastiftelsen en vecka. Jag började med detsamma på kvällen och märkte att skriva regelbunden vers var inte så svårt, det är bara att räkna takten på fingrarna. Jag skrev, på prov liksom, två strofer och byggde på slutorden i den 139 psalmen i Psaltaren: "Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta." (Till min överraskning fick jag senare se att Evangeliska Fosterlandsstiftelsen tagit in den psalmen i sin nya sångbok [den har anslaget "Pröva mig, Herre, denna stund", skr. anm.]).

På morgonen började jag med den psalm som blev adventspsalmen, nr 48. Ordet jag skulle bygga upp den på, blev klart för mig på en gång: "Himmelriket är nära" (Mark. 1:14). Det var då och sen långt fram det mest centrala bibelordet för mig. Det hörde samman med min första gudsupplevelse på den skånska slätten.

På Sigtunastiftelsen bodde jag på ett rum, där det hängde ett porträtt av Grundtvig, den nordiska folkhögskolans skapare. Just på den här platsen var det ju heller inte så konstigt att tankarna gick till Grundtvig och till hans kyrkpsalm Gammal är kyrkan, Herrens hus. Jag gjorde alltså en kyrkpsalm med fem verser (psalmkommittén tog omsider bort första och sista verserna - och så blev det, till min överraskning, en adventspsalm av den...).

Cit. efter Rune Pär Olofsson: Och ett oändligt hem s. 39 (Skeab 1981).

Första resp. sista strofen i den ursprungliga versionen löd för kännedom så här:

Klockorna kalla till Herrens hus,
vitt över land och stad.
Kommen I alle. Ur malmens brus
tonar en hälsning glad:
Himmelriket är nära.

[---}

Hastigt vi nalkas den tysta värld,
som vi har kommit från.
Klockorna snart kring vår sista färd
ringa med mäktigt dån.
Himmelriket är nära.

"Man monterade ner klockorna", kommenterade Frostenson lakoniskt psalmkommitténs förkortning, som nog måste betraktas som ganska lyckad - och i varje fall starkt har bidragit till att psalmen så ofta blivit sjungen. Annars påminner ju originalets memento mori-motiv starkt om Franzén-psalmen Hör, Gud ännu sin nåd dig bjuder, som också låter kyrkklockan ringa kallande och manande.

Ät mitt bröd

Kristus kallar Sveriges ungdom

1. Kristus kallar Sveriges ungdom,

kallar den till kamp och strid

för rättfärdighet och kärlek

i en ond och stormfylld tid,

kallar den att troget verka

till dess dagens timmar gått,

kallar den att framåt vandra

mot det mål han själv har nått.

2. Kristi rike snart skall stiga

ut ur tidens spillror fram,

i den stora striden segrar

han som dog på korsets stam.

Honom tillhör makt och välde

nu och i all evighet,

den som honom troget följer

dela skall hans härlighet.

Text: Axel Andersson 1937 (58 år)

Musik: Jonas Dahlcrantz 1933 (48 år)

A Andersson:

 

Kom till Jesus så kär

 

1. Kom till Jesus så kär,
kom i ungdomens år,
honom gåvan frambär
av din blomstrande vår!
Skulle tills du blir grå
syndens träl du väl vara
och åt Gud kanske då
livets vinter blott spara?

2. Ungdomstiden så blid
Gud ger människor här
som en mognadens tid
för hans salighet där,
så att de i hans hägn
undan stormen må sparas,
som i solsken och regn
vårens blommor bevaras.

3. Kom till Jesus, så kan
han från synden dej två.
Himlens eld tänder han
i ditt hjärta också.
Då befriad du är,
för hos Jesus försvinner
all den skuld som dej tär
och ditt slagg där förbrinner.

4. Den som trött av sin strid
böjd och nertryckt har gått,
men sin vila och frid
nu i Jesus har fått,
den föryngras på nytt
om än ålderdom tynger,
ny en morgon har grytt
fast till afton det ringer.

5. Kom till Jesus så kär,
han som offrade sej,
livets dryck med sej bär
och den erbjuder dej!
Kom och följ nu Guds Lamm
genom världslivets vimmel!
Bara så når du fram 
till ditt hem i Guds himmel!

Text: Simo Korpela 1914 (51 år)

Musik: Oskari Viljanen 1920

S Korpela:

Två väldiga strider om människans själ

Alt koral:

JESUS UTDRIVER EN DJÄVUL
(Luk. 11:14-28)

1. Två väldiga strider om människans själ,

att helt på sin sida den taga.

Den ene vill människans eviga väl,

men kan inte alltid behaga.

Den andre vill se henne fången och snärd,

förvillar med smicker och lockar med flärd

och tänker blott på att bedraga.

2. Den ene den gode Guds Ande är,

som bjuder oss frid och försoning,

vår Hjälpare stor som oss syndare lär

i Kristus att vinna förskoning.

I synd och i mörker den andre går fram,

han börjar i lögn och han slutar i skam,

förbannelse heter hans boning.

3. Så välj nu, o människa, välj, medan tid

du äger att än dej besinna.

Slut aldrig med synden och frestaren frid,

vad skulle du därpå väl vinna?

Besinnar du inte ditt eviga väl,

men binder i stoftet din fattiga själ,

du aldrig ska himmelen hinna.

4. Men saliga de som vill höra Guds ord

och låter det genom sej strömma.

För dessa blir nåden i evighet spord,

när Herren all världen ska döma.

Guds helige Ande, mej mana och lär

att söka av hjärtat vad ovantill är

och aldrig min Frälsare glömma.

Text: Adam Teodor Strömberg 1883 (?), bearb. A.H. 2008

Musik: Burkhard Waldis (sjung snabb tretakt!) alt. folkmelodi ("Nu stunden är kommen, o saliga fröjd")

Denna ovanligt allvarliga och manande psalm utgavs 1883 i Strömbergs "Andliga sånger för den enskilda andakten, lämpade till kyrkoårets högmässotexter" (när psalmen egentligen skrevs vet man alltså inte) med tanke på Tredje söndagen i fastan och högmässotexten i Luk. 11:14-28. Psalmens ursprungliga rubrik är "Jesus utdriver en djävul" (se ovan) och den hade till att börja med hela sex strofer. Men inte förrän 1911 togs den med i ett psalmboksförslag, då med ovanstående fyra strofer i något bearbetat skick. (Jag har bearbetat den ytterligare).

Koralbokens melodi är av förre franciskanermunken Burkhard Waldis och finns på svensk mark fr.o.m. Kalmarhandskriften från omkring 1640. Den har visserligen bearbetats något, men spelas ofta alltför långsamt och borde kanske ha sänkts något tonsteg för ovana psalmsångares skull. Egentligen är den faktiskt inte så svårsjungen som många tror.

A T Strömberg:

Ofta hörde du en stämma

Se, dagar skall komma, så säger din Gud

1. Se, dagar skall komma, så säger din Gud,
då folken i världen skall söka mitt bud,
och mänskor skall hungra, fast ej efter bröd,
men efter att höra vad Herren dem bjöd.

2. Och skaror skall driva från hav och till hav
att söka det Ordet, som Herren oss gav,
i norr och i väster, i syd och i öst,
men ingenstans ljuder då Frälsarens röst.


3. Men nu, nu är stunden att fritt ta emot
det Ordet, som kommer med hälsa och bot.
Nu hörs det ibland oss, och nu är vår tid
att öppna vårt hjärta för Ordet med frid.

Text och copyright: Christian Braw, fritt efter Amos 8:11-12, publicerad med tillstånd

Matteus var en publikan

1. Matteus var en publikan, 
den kanske smartaste i stan. 
Bland tullmän var han populär 
//: men annars ganska ensam där :// 

2. Matteus i Kafarnaum 
satt utanför sitt tjänsterum, 
när Jesus kom förbi och sa: 
//: "Matteus, följ mej nu ida´!" :// 

3. Då steg Matteus genast upp, 
gick med i Jesus glada grupp. 
Han sa: "Jag ger en avskedsfest, 
//: där vem som vill får vara gäst!" :// 

4. Men då sa fariséerna 
förargat till lärjungarna: 
"Hur kan er vän och Mästare 
//: alls gå på fest med syndare?" :// 

5. Det hörde Jesus själv och sa: 
"De friska kallar inte jag. 
Men sjuka ska ha läkare, 
//: så klart jag tar mot syndare!" :// 

6. "Gå genast bort och lär er tro 
det som står skrivet i Guds ord: 
'Barmhärtighet vill jag få se, 
//: och inte offren ni vill ge!'" :// 

(7. Johannes´ trogna la sej i:

"Säg, fastar inte ni som vi?"

"Nej, bröllopsgäster mera tar,

//: så länge brudgummen är kvar!" :// )

8. Matteus var en publikan, 
men följde Jesus bort från stan. 
Hans bok om det är inte dum:
//: Matteus´ evangelium! :// 

Text: Andreas Holmberg 27/8 2020 fritt efter Matteus (Matt 9) och Britt G Hallqvist
Musik: Lars Åke Lundberg (1935-2020)

Vänd om, vänd om till Herren

1. Vänd om, vänd om till Herren,
o kom tillbaka, du
som går för Jesu räkning ¨
som sorgebarn ännu!
Om du blott kunde ana
att Gud har dej så kär,
då kom du under tårar,
då kom du som du är.

2. Idag dej Jesus kallar,
det är så hjärtligt ment!
Gör upp din sak med honom
förrän det blir försent.
Idag, idag för intet,
för intet allt han ger,
imorgon kan du vara
där ingen tid är mer.

3. Det är till Faderns smärta
du irrar så omkring,
är det för dej detsamma
och gör det ingenting?
Gud kan dej aldrig glömma,
hans hjärta blir ej kallt.
Du har ej kostat mycket,
nej, du har kostat allt.

4. Han kallar inte alltid,
din tid är ej så lång.
Idag, idag du kallas
för kanske sista gång.
Du kan få dö i synden,
få syndens lön och dom,
men ännu ropar Jesus
så milt, så ömt: "Vänd om!"
 
Text; Anders Nilsson d.y., ngt bearb.
Musik: Svensk folkmelodi ("Ett stilla barnahjärta")