PSALT. 84
1. Så ljuvligt skön den är,
din boning, Herre kär,
ditt tempel och din kyrka
där sej min själ kan styrka
och med ditt ord sej spisa,
samt all din godhet prisa!
2. Min själ stor längtan har
och glad sin tillflykt tar
till dina helga gårdar,
där själ och kropp du vårdar.
De får, i dej förnöjda,
sig av din kärlek fröjda.
3. Som sparv och svala far
till nästena de har,
där ungarna får vara
i fred för våld och fara,
så själen till dej längtar,
till altarbordet trängtar.
4. Ty det betraktar hon,
o Jesus, som din tron,
där du din nåd oss skänker
och vi de bud betänker
som du oss velat lära,
så vi dej rätt kan ära.
5. Det saligt är att bo
i Herrens hus med ro
och hjärtat ständigt vända
till det som mest kan lända
dej Gud till pris, ja, söka
sin tro med ordet öka.
6. Ja, saliga är de
som upp till dej vill se,
som inte stolt sej bröstar
men helt på dej förtröstar,
med tålamod kan lida,
med hopp din hjälp förbida.
7. Fastän i tårars dal
de möter sorg och kval,
ej bort från vägen far de,
i kärlek allt fördrar de,
ur källa efter källa
välsignelse ska välla.
8. Ja, deras lärare
med glädje ska få se
hur Herrens bud blev lydda
och de med seger prydda,
hur himmelen blev hunnen
och ondskan övervunnen.
9. Vår Herre, hör min röst!
Du är min enda tröst!
Nu synd och satan vike!
Tillkomme, Gud, ditt rike!
Ja, låt mej din få vara,
som själv du vill försvara.
10. Att tjäna dej en dag
för mej har mer behag
än all den fröjd och ära,
som världen kan begära.
Jag hellre dörren vaktar,
där man ditt ord betraktar.
11. Du är min sol i köld,
i strid är du min sköld.
Min tro kan du upptända,
allt ont ifrån mej vända,
mig skänka nåd och ära,
till salighet mej bära.
din boning, Herre kär,
ditt tempel och din kyrka
där sej min själ kan styrka
och med ditt ord sej spisa,
samt all din godhet prisa!
2. Min själ stor längtan har
och glad sin tillflykt tar
till dina helga gårdar,
där själ och kropp du vårdar.
De får, i dej förnöjda,
sig av din kärlek fröjda.
3. Som sparv och svala far
till nästena de har,
där ungarna får vara
i fred för våld och fara,
så själen till dej längtar,
till altarbordet trängtar.
4. Ty det betraktar hon,
o Jesus, som din tron,
där du din nåd oss skänker
och vi de bud betänker
som du oss velat lära,
så vi dej rätt kan ära.
5. Det saligt är att bo
i Herrens hus med ro
och hjärtat ständigt vända
till det som mest kan lända
dej Gud till pris, ja, söka
sin tro med ordet öka.
6. Ja, saliga är de
som upp till dej vill se,
som inte stolt sej bröstar
men helt på dej förtröstar,
med tålamod kan lida,
med hopp din hjälp förbida.
7. Fastän i tårars dal
de möter sorg och kval,
ej bort från vägen far de,
i kärlek allt fördrar de,
ur källa efter källa
välsignelse ska välla.
8. Ja, deras lärare
med glädje ska få se
hur Herrens bud blev lydda
och de med seger prydda,
hur himmelen blev hunnen
och ondskan övervunnen.
9. Vår Herre, hör min röst!
Du är min enda tröst!
Nu synd och satan vike!
Tillkomme, Gud, ditt rike!
Ja, låt mej din få vara,
som själv du vill försvara.
10. Att tjäna dej en dag
för mej har mer behag
än all den fröjd och ära,
som världen kan begära.
Jag hellre dörren vaktar,
där man ditt ord betraktar.
11. Du är min sol i köld,
i strid är du min sköld.
Min tro kan du upptända,
allt ont ifrån mej vända,
mig skänka nåd och ära,
till salighet mej bära.
Text: Haqvin Spegel efter Koras söner (Psalt. 84), bearb. A.H.
Musik: Jakob Regnart
