1. Allt är nu redo! Se, Gud har utgivit
till vår förlossning ej silver och guld.
Enfödde Sonen själv lösen har blivit
då han som broder betalat vår skuld.
Allt är nu redo! Till bröllop han bjuder
halta och krymplingar, stora och små,
onda och goda - till alla det ljuder:
"Kom nu till bröllopet! Allt skall ni få!"
2. Konungens tjänare ljuvligt inbjuder,
ropar på vägar och gårdar och fält:
Kom, bara kom! Så hans bjudning nu ljuder,
Jesus, vår konung, har allt väl beställt.
Är du helt naken, han själv ger dej kläder,
är du helt oren, du rening här får,
är du helt ovärdig, Jesus sej gläder
om han med nåden dej undfägna får.
3. Allt är nu redo och dukat är bordet,
rätter man frambär på himmelska fat.
Lammet är slaktat och bjuds oss i Ordet,
om ni är hungriga, här finns det mat!
Lammet är slaktat, dess dyra försoning
ger nu åt alla som kommer och tror
nåd och förlåtelse, liv och förskoning,
evig rättfärdighet, glädje och ro.
4. O, vill du sådana rätter försaka,
offra din eviga frälsning och frid,
blott för ditt köp eller gods eller maka
svara din konung: "Jag har inte tid."
Ve dej, du får då det svaret tillbaka:
"Du tog ej vara på kallelsens tid;
aldrig min nattvard du nånsin kan smaka,
aldrig få del av min eviga frid."
5. Saliga då de som hungrar och törstar,
saliga de som blott kommer, ack ja!
Synderna alla, de minsta och största,
är nu utplånade, halleluja!
Kom då, du arme, kom genast på stunden,
kom så ovärdig och syndig du är!
Du kan dock aldrig bli bättre i grunden
förrän du kommit till Frälsaren kär.
6. Allt är nu redo! Må detta betänkas,
bjudningen är ju ej skämt eller hån.
Grunden att allt kan på stunden oss skänkas
är lösepenningen, själva Guds Son.
Se, denna penning, av evighet slagen,
gäller för alla, förordnad av Gud,
därtill på Golgata präglad av lagen
- allt är nu redo, du Frälsarens brud!
7. Nu sedan Lammet för oss blivit slaktat
aktar vår Gud dess rättfärdighet blott.
Ve den som denna i otro föraktat
och i sin egen rättfärdighet gått!
Konungen sist ibland gästerna träder,
mönstrar sitt folk och utkastar en man,
mannen som ej befanns ha bröllopskläder
bort i det yttersta mörkret försvann.
8. Mildaste Frälsare, skona oss, lär oss
räkna allt eget för skada och skam!
Vita rättfärdighetsskruden iklä oss
som du har vunnit åt oss, o Guds Lamm!
Klädd i den dräkten skal bruden då föras
in uti brudgummens konungahov,
där skall din ära i evighet höras,
strålande skaror förkunna ditt lov.
Text: Henrik Lindbom 1855, ngt bearb.
Musik: Norsk mel. alt. O Ahnfelt ("Öppet står Jesu förbarmande hjärta")
