Lovsång och tillbedjan

1 DU OMSLUTER MEJ PÅ ALLA SIDOR / och du håller mej i din hand. / Du omsluter mej på alla sidor / och du håller mej i din hand.
Text: Psaltaren 139:5

2 GLADA VI NU HALLELUJA VILL SJUNGA, / lekfulla jublar nu hjärta och tunga. / Herren oss hjälper, vår hunger han mättar, / synden förlåter och bördorna lättar.
2. Allt som har anda ska lovsjunga Herren, / jubla från morgonen ända till kvällen. / Vägen och livet i Kristus vi funnit, / döden och satan har han övervunnit.
3. Ångrande syndare rikt han benådar, / håller bestämt vad i ordet han lovar. / Till sina älskade barn vill han ha oss, / hur ska han någonsin kunna bedra oss?
*4. Tack, Fader vår, som oss löste ur banden, / evigt högtlovad med Sonen och Anden. / Du som har varit och är utan ände, / tack att ditt ansikte du till oss vände!
Text: Johann Agricola, N.F.S. Grundtvig, övers. A.H. 1991. Musik: L M Lindeman


*3 HELA VÄRLDEN FRÖJDES HERRAN / tidigt och av hjärtans grund. / Kom från orter när och fjärran, / ni som står i hans förbund. / Träd nu fram med lust och fröjd, / lovsjung Gud i himmelshöjd.
*2. Han är den som oss har skapat / till sitt folk och sina får, / frälsat det som var förtappat / och är den som med oss står, / vill oss en gång föra in / uti himlaglädjen sin.
*3. Tacka honom i hans portar, / lovsjung i hans tempelgård. / Samlas hit från alla orter, / prisa den om oss har vård. / Han oss nådig är och blid, / trofast intill evig tid.
Text: J Franck 1653 (35 år), Jakob Arrhenius 1691 (49 år), Jesper Svedberg 1694 (41 år), ngt bearb. Musik: Troligen svensk 1676

*4 HELIG, HELIG, HELIG, HERRE SEBAOT. / Helig, helig, helig Herre Sebaot. / Hela jorden är full av din härlighet, / hela jorden är full av din härlighet, / hela jorden är full av din härlighet. / Ära vare Gud!
Text: Jesaja 6:3 Musik: Nolene Prince 1976

*5 HERREN, VÅR GUD, ÄR EN KONUNG i makt och i ära. / Kom, alla folk, att vårt eviga lov honom bära! / Himmel och jord bärs av hans kraftiga ord, / allt han sitt hägn vill beskära.
*2. Pris vare Herren, som allting så härligt bereder, / som oss har skapat och blickar i nåd till oss neder, / som i vår nöd skänker oss välfärd och bröd / och sitt beskydd kring oss breder.
*3. Herren, vår Gud, vare lov, som en Far för oss blivit, / som för vår synd har sin Son uppå korset utgivit, / som på vår jord / leder med Ande och ord / dem som åt Kristus sig givit.
*4. Herren, vår salighets Gud, må vi prisa och tjäna! / Kraften är hans och all vishet och ära allena. / Pris ske hans namn, / att han oss vill i sin famn / alla med Kristus förena.
Text: Joachim Neander 1680 (30 år), Zacharias Topelius 1869 (51 år), bearb. Musik: Stralsund 1665

6 /: HERREN ÄR MIN STARKHET OCH MIN LOVSÅNG :/ /: Han blev mej till frälsning :/ Herren är min starkhet och min lovsång.
Text: Psaltaren 118:14 Musik: Eva Pettersson 1972

7 HÖGTLOVAT VARE JESU NAMN, / du änglaskara, sjung, / och bär den gyllne kronan fram / att hylla, hylla, hylla honom, kungars kung.
2. Och du, martyrers trogna här, / som gått en stig så tung, / dig skynda fram, din hyllning bär / att hylla, hylla, hylla honom kungars kung.
3. Du Herrens folk, som löst han har / ur syndens boja tung, / träd fram med lovsång, ren och klar, / att hylla, hylla, hylla honom, kungars kung.
4. Upp, varje folk och släkt och stam / och Herrens ära sjung. / Vak upp, mitt hjärta, skynda fram / att hylla, hylla, hylla honom, kungars kung.
*5. Dig, Herre Jesus, vi tillber / och om din nåd bär bud / tills vi i härlighet dig ser, / vår Jesus, Jesus, Jesus, Herre, Konung, Gud!
Text: Edward Perronet 1779 (53 år), Erik Nyström 1893 (51 år), bearb. v. 5 A.H. 2008 Musik: William Shrubsole 1779

*8 LOV, ÄRA OCH PRIS, dig, vår Fader och vän / som alltid oss älskat och älskar oss än. //: Halleluja! Din är äran! Halleluja! Amen! ://
*2. Lov, ära och pris, dig, Guds heliga Lamm, / som bar våra synder på korsträdets stam! / Halleluja...
*3. Lov, ära och pris, dig, vår Hjälpare god, / som vittnar om Jesu försonande blod! / Halleluja... Text: W P Mackay 1863 (24 år), J Stadling 1880, ngt bearb. Musik: J J Husband omkring 1820

9 LOVA HERREN, LOVA HERREN / över hela jordens ring! / Tacka honom, ty hans godhet / tränger på oss runt omkring! / Allt vad liv och anda har / prise högt sin Gud och Far!
2. Han har skapat jord och himmel, / havet och vad däri är. / Så det lilla som det stora / han på sina skuldror bär. / Lova honom varje stund, / prisa Gud av hjärtats grund!
3. Men av allt som Gud har skapat / mänskan honom kärast är. / O du underbara kärlek, / som jag helt ej fattar här, / dig jag vill på barnavis / sjunga ära, lov och pris!
4. Ty så älskade Gud världen, / han om mänskan var så mån / att han oss till liv och frälsning / gav i döden ut sin Son. / Därför sjunger vi med fröjd: / Ära vare Gud i höjd!
Text: Joel Blomqvist 1879 (39 år) Musik: Joel Blomqvist 1879

10 LOVA HERREN, MIN SJÄL, / lova Herren, min själ / och förgät ej vad gott han dej gjort, / och förgät ej vad gott han dej gjort.
Text: David (Psalt. 103:2) Musik: Göte Strandsjö 1968

11 LOVEN GUD MED GLÄDJESÅNG / uti hans helgedom, / och i fästet av hans makt / lovsjungen Herranom. / Loven honom, allt vad anda har, / giv åt Gud din lovsång ren och klar / för hans kärlek, allom uppenbar. / Sjung hans pris. Halleluja!
2. Loven för hans gärningar, / hans stora härlighet. / Hyllen med en värdig sång / hans höga majestät. / Loven honom...
3. Loven med basuners ton / och cittrors, harpors ljud, / ja, till puka, strängaspel / och flöjt lovsjungen Gud. / Loven honom...
4. Loven med cymbalers klang, / välljudande och klar. / Allt lovsjunge Herren Gud, / allt, allt vad anda har. / Loven honom...
Text: A L Skoog Musik: A L Skoog

12 LOVSJUNG VÅR HERRES JESU KÄRLEK, / som trofast in i korsets död / för oss har utstått hån och smälek, / ja, avgrundskvalens hemska nöd! / O Jesus, du vår Herre kära, / till dig vi frambär tack och ära!
2. Ja, din, min Jesus, vill jag bliva, / i liv och död, allenast din. / Låt nu din helge Ande skriva / din kärlek djupt i hjärtat in! / Så skall min ande och min tunga / i evighet ditt namn lovsjunga.
3. Lär mig att till din kärleks ära / uppoffra mig med liv och allt, / att troget bliva vid din lära / och i den kärlek du befallt, / så skall jag dig, min Jesus kära, / ett evigt lov och pris frambära. Text: F G Hedberg 1847 (36 år), ngt bearb. Musik: Dimitrij Bortnjanskij 1822

13 MIN GUD, NÄR JAG BETÄNKER / vad du har gjort för mig, / vad nåd du städs mig skänker / jag får ju allt av dig / då blir jag hjärtligt glader, / då lockas lovet fram: / jag tackar dig, min Fader, / jag tackar dig, Guds Lamm.
2. Du döden för mig smakat, / du mina synder bar, / och över mig du vakat / i alla mina dar. / Vad hade av mig blivit / om du ej handlat så, / om du ej nåd mig givit / jag måst i döden gå.
3. Nu är jag redan salig / och går till himmelen. / Jag njuter fröjd otalig / i Gud, min bäste vän. / Han själv skall mig bevara, / hans nåd är alltid ny, / och hotar någon fara / till honom får jag fly.
4. O, skulle jag då sörja / som har en sådan Gud? / Nej, hellre må jag börja / att höja lovets ljud. / Ja, Herren vill jag prisa: / hans nåd och trofasthet / skall bli min nya visa / i tid och evighet.
Text: Nils Frykman 1876 (34 år), ngt bearb. Musik: Ur Hemlandssånger 1877

14 NU LOV OCH PRIS! Jag vet ej mer / som återstår, så allt är färdigt! / Vad helst hos mig jag känner, ser, / är Lammet dock den äran värdigt, / att det för mig försonat allt / och gäller evigt tusenfalt / mer än allt, / mer än allt.
2. Jag är visst ej tillfreds med mig, / ty i mitt kött bor synder alla. / Mitt hjärta bär ännu i sig / förbjudna fruktens bittra galla. / Så varför sjunger jag då nöjd / om evig nåd, om frid och fröjd / helt förnöjd, / helt förnöjd?
3. Det har jag, Jesus, blott av dig! / Du, du är värd den fröjdesången, / som gav ditt dyra blod för mig / och i det helga är ingången. / I all min största uselhet / har jag dock full rättfärdighet / blott i det, / blott i det.
4. Det är en obeskrivlig tröst, / det lättar alla levnadsplikter, / det fyller mitt beklämda bröst / med höga, himmelska utsikter, / att du gick dit med dina sår / och där med dessa tecken står / helt som vår, / helt som vår.
5. De såren ropar varje stund, / de ropar om den vunna striden, / de ropar: nåd, pardon, misskund / för alla Adams barn i tiden! / Så står du, Jesus, ock för mig / hos Gud en präst evinnerlig / ock för mig, / ock för mig.
6. När jag är skröplig, kall och svag, / förströdd av allt som ögat möter, / då har jag dig som natt och dag / i himmelen min gudstjänst sköter, / som i Guds åsyn står för mig / och nu i allt framställer dig / ock för mig, ock för mig.
7. Då jag är kall, så är du varm, / är jag förströdd, är du andäktig. / Då jag är syndig, svag och arm, / då är du helig, rik, allsmäktig. / Blott skröplighet har jag i mig, / min helighet har du i dig, / ja, i dig, ja, i dig.
8. Så sant som du, o Jesus, står / uti vårt ställe i det höga, / så sant som du har blivit vår / rättfärdighet för Faderns öga, / så sant är jag i denna skrud / Guds hjärtas lust och täcka brud, / o min Gud, / o min Gud!
9. Den bästa människa i sig / är döden värd, har synd otalig. / Den sämste kristen är i dig, / o Jesus, / helt rättfärdig, salig! / Lov, ära, pris evinnerlig! / All salighet är blott i dig, / blott i dig, / blott i dig.
Text: C O Rosenius 1853 (37 år), ngt bearb. A.H. 2008 Musik: Rut Lindmark 1993 (31 år) - alt. O Ahnfelt

15 NU LOVSJUNG HERRENS NAMN! / Kom, alla jordens länder, / förena er med oss / och sjung med lyfta händer, / ty väldig över oss / är Guds barmhärtighet / och fast hans sanning står / i tid och evighet.
*2. Halleluja! I Gud / vår lovsång strålar samman / på alla jordens språk. / Halleluja och Amen! / Ett högt Halleluja / för frälsning och för frid, / och Amen, ty all makt / är hans för evig tid. Text: Psalt. 117, M B Landstad, övers. A.H. 1991 Musik: J Cruger 1647 ("Nu tacka Gud, allt folk")

16 O DU ÄRANS KONUNG, Herre Jesu Kriste, / du den förste och den siste, / du som ingen växling och förvandling lider / såsom vi av år och tider, / pris ske dig innerlig, / må var själ och tunga / blott ditt namn lovsjunga!
2. Konung med de helga, / dyra, djupa såren, / du som gav ditt liv för fåren, / du är mild och tålig, mäktig i de svaga, / låt vårt lov dig väl behaga! / Själv ditt verk / i oss stärk! / Må om möjligt alla / för ditt kors nedfalla!
3. Synden du förlåter, / syndare benådar, / grunden därtill jag ock skådar, / när jag ser dig sargad, / törnekrönt och hädad, / pinad, slagen och försmädad / hänga där, / Herre kär, / på det korset höga / för mitt häpna öga.
4. O så vill jag prisa, / prisa dig allena, / dig, Guds Lamm, du dyra, rena, / dig du ärans konung, / konung utan like, / som mig kallat till ditt rike! / Pris ske dig! / Lär du mig / själv åt dig hembära / evigt lov och ära!
Text: Lina Sandell 1864 (32 år) efter Joachim Neander 1680 (30 år) Musik: Joachim Neander 1680 ("Wunderbarer König")

17 O STORE GUD, när jag den värld beskådar / som du har skapat med ditt allmaktsord, / hur där din visdom väver livets trådar / och alla väsen mättas vid ditt bord, //: då brister själen ut i lovsångsljud: / o store Gud, o store Gud ://
2. När jag hör åskans röst och stormar brusa / och blixtens klingor springa fram ur skyn, / när regnets kalla, friska skurar susa / och löftets båge glänser för min syn / då brister själen ut...
3. När sommarvinden susar över fälten, / när blommor dofta invid källans strand, / när trastar drilla i de gröna tälten / vid furuskogens tysta, dunkla rand, / då brister själen ut...
4. När jag i Bibeln skådar alla under / som Herren gjort sen förste Adams tid, / hur nådefull han varit alla stunder / och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid, / då brister själen ut...
5. När tryckt av synd och skuld jag faller neder / vid Herrens fot och ber om nåd och frid, / och han min själ på rätta vägen leder / och frälsar mig från all min synd och strid, / då brister själen ut...
6. När en gång alla tidens höljen falla / och jag får skåda det jag nu får tro, / och evighetens klara klockor kalla / min frälsta ande till dess sabbatsro, //: då brister själen ut i lovsångsljud: / Tack, gode Gud, tack, gode Gud! ://
Text: Carl Boberg 1885 (26 år), ngt bearb Musik: Tryckt 1889

18 UPP, ALLA TING SOM GUD HAR GJORT, / hans härlighet att prisa! / Det minsta av hans verk är stort / och kan hans allmakt visa.
2. Om alla kungar gick på rad / i all sin makt och vilja, / de kunde dock det minsta blad / ej sätta på en lilja.
3. De minsta gräs i dal och skog / och högt på bergets hjässa, / var skulle jag få visdom nog / att rätt beskriva dessa?
4. Vad skall jag säga när jag går / på sköna sommarängar / och fågelsången örat når / som lek på harposträngar?
5. Vad ska jag säga när jag ser / så många munnar gapa / när jag i vattnet kikar ner? / O tänk vad Gud kan skapa!
6. Vad ska jag säga när jag opp / mot solens rike kisar? / Den vida rymden, ljusets lopp / Guds stora kraft bevisar.
7. Vad ska jag säga, när jag ser / hur skönt mej Gud har danat? / Fastän jag är en nypa ler / har jag hans storhet anat.
8. Vad ska jag säga? Gud är här / fast orden inte räcker. / O Gud, så stor din visdom är! / Din godhet lovsång väcker!
*9. Upp, alla som på jorden bor! / Slå era stämmor samman: / Halleluja, vår Gud är stor! / Och himlen svarar: Amen!
Text: v. 1-6, 8-9 Hans Adolf Brorson 1734 (40 år), v. 7 samt övers. A.H. 1989, 2007 Musik: tjeckisk 1576/M Praetorius 1610

19 VEM ÄR EN SÅDAN GUD SOM VÅR? / Var finner man hans like? / Hur hög och underbar han står / mitt i sitt allmaktsrike, / när han med kraften i sitt ord / har skapat himmel, hav och jord / och allt som däri rör sig!
2. Och detta Herrens storverk var / fullkomligt, gott och härligt. / Men ack, hur efter några dar / det skövlades förfärligt! / Då blev det ont, som förr var gott, / och genom Adams fall och brott / har världen syndig blivit.
3. Men vi behöver ej förgås, / ty Gud är mänska bliven / och i hans liv och död för oss / är evig lösen given. / Fullbordat, ropte han till slut: / så strök han hela skulden ut. / Den detta tror är salig.
4. Ja, salig såsom Adam själv / och lika ren som Eva / han tvagen är i nådens älv / och får i Kristus leva. / Så har han en befriad själ / till skänks av sin Immanuel, / sin Skapare och frände.
5. Så sjunge den som salig är / och glad i tron kan sjunga, / så sjunge hela himlens här / och varje mänskotunga / dig, Jesus, evigt lov och pris, / att du på så fullkomligt vis / från döden oss har frälsat!
Text: v. 2-5 trol. Anders Carl Rutström, (nr 2 i Sions Nya Sånger, "En punkt i evighetens längd"), v. 1 möjl. O Ahnfelt (först publ. i Ahnfelts sånger). Musik: Jan-Olof Kulander 1993 ("När dagen fylls av fågelsång")

DU ÄR HELIG, DU ÄR HEL Text: Per Harling 1985 (Psalmer o Sånger 785) Musik: Per Harling 1985 DU ÄR HELIG OCH HELIGHET Text: Tomas Boström 1991 (Psalmer och Sånger 786) Musik: J Lyander 1991 GUD, VÅR FADER, GUD, VÅR FADER Text: Pelle Karlsson 1975 efter Upp. 5:9-13 (Segertoner 326) Musik: Pelle Karlsson 1975 GUD, VÅR GUD, VI LOVAR DIG Text: Te Deum från 400-talet, I Franz 1771, Olov Hartman 1980 (SvPs 1) Musik: Tysk österrikisk, Sagan 1772/Wien 1774 HALLELUJA, SJUNG OM JESUS Text: W C Dix 1868, Anders Frostenson 1967 (SvPs 15) Musik: R H Prichard 1855, alt. S Wesley HEJ, HIMLARYMDER Text: Engelsk efter Psalt. 148, S Axelson 1977 (Psalmer o Sånger 333) Musik: N Hodgson HELIG, HELIG, HELIG, HERRE GUD Text: R Heber 1826, J A Eklund 1934 (SvPs 3) Musik: J B Dykes 1861 JAG VILL GE DIG, O HERRE, MIN LOVSÅNG Text: Christer Hultgren 1978 (Psalmer och Sånger 336) Musik: Christer Hultgren 1978 JAG VILL UPPHÖJA DIG, GUD Text: M O´Shields 1981, sv. övers. 1982 (Psalmer o Sånger 787) Musik: M O´Shields 1981 LOVA GUD I HIMMELSHÖJD Text: J Svedberg 1694, Britt G Hallqvist 1983 (SvPs 6) Musik: Herrnhut 1740, London 1742 LOVA HERREN, SOL OCH MÅNE Text: Anders Frostenson 1958 Musik: Lennart Wenström-Lekare 1958 LOVAD VARE HERREN, VÅRA FÄDERS GUD Text: H Spegel 1686, K-G Hildebrand 1979 Musik: Troligen svensk 1697 MIN SJÄL SKALL LOVA HERRAN Text: J Gramann (Poliander) 1530, Laurentius Petri Nericius? 1567, J O Wallin 1816, Britt G Hallqvist 1982 Musik: 1400-talet/H Kugelmann 1540 NU TACKA GUD, ALLT FOLK Text: M Rinkart 1636, J Svedberg 1694, K-G Hildebrand 1983 Musik: Johann Cruger 1647 VÄRDIGT, VÄRDIGT ÄR GUDS LAMM Text: Artur Erikson 1985 Musik: Okänd

Treenigheten

*21 ALLENA GUD I HIMMELRIK / må lov och pris tillhöra / för all den nåd han kärleksrik / med oss har velat göra. / Han jorden skänkt stor fröjd och frid. / Så låt oss alltid glädjas vid / Guds nåd och goda vilja.
*2. O Jesus Krist, Guds ende Son, / du såg vår nöd och fara. / All himlens glans du avstod från, / att oss till räddning vara. / Du med ditt blod, din bittra död / befriar oss från synd och nöd. / Förbarma dig, o Jesus.
*3. O helge Ande, gör mig from, / förnöjd och oförfärad. / Gör hjärtat till en helgedom, / där Gud i allt blir ärad. / Giv stöd, giv tröst i all vår brist, / och hjälp oss tro på Jesus Krist / i dag och alltid. Amen.
Text: N Decius (Tech) 1526, A Pederson 1529, Övers. 1567, Johan Olof Wallin 1816, bearb. Musik: Gammalkyrklig / N Decius 1539

22 DU FÖR VARS ALLMAKTSORD / mörkret från öde jord / förr tvangs att fly, / se, än är jorden skum, / öde är månget rum: / sänd evangelium, låt dagen gry.
2. Du vid vars kärleksglöd / framgick ur natt och död / skapelse ny, / du som gav blinda ljus, / löste ur fångahus, / stillade stormens brus, / låt dagen gry.
3. Ande av ljus och liv, / åter en pingstvind giv, / väckelse ny. / Låt dina vingars slag / spörjas ännu i dag, / töcknen från jorden tag, / låt dagen gry.
*4. Helga Treenighet, / som ej av skiften vet, / eviga ljus, / bjud genom vågors svall, / starkt som basuners skall, / vida kring världen all / ditt: "Varde ljus!"
Text: J Marriott 1813 (33 år), A M Posse 1887 (30 år), ngt bearb. 1986 Musik: John Bacchus Dykes 1868

23 DU HELIGA TREENIGHET, / högtlovad i all evighet, / Gud Fader, Son och helge And´, / håll över mej din starka hand.
2. Min kropp, min själ och ande, tar / du, Herre, nu i ditt förvar, / så inte satan skada gör, / så inte kött och värld förför.
3. Låt Faderns makt mej skydda väl, / låt Sonens nåd bo i min själ, / låt Anden styra mitt begär / så att jag alltid har dej kär.
4. Min Skapare, stå du mej bi, / min Jesus, gör från synd mej fri, / min Tröstare, hos mej förbliv / och dina gåvor åt mej giv.
5. Välsigna och bevara mej / och upplys mej med nåd från dej. / Ditt ansikte du till mej vänd / och mej din frid i hjärtat sänd.

*24 GUD TREFALDIG, STÅ OSS BI, / låt ingen oss fördärva. / Gör vår själ från synden fri / och låt oss himlen ärva. / Var oss nära så att vi / i dig vår styrka finner, / den onde övervinner / och fram till målet hinner. / Lär oss du att älska dig / och så som oss vår nästa. / Gör tro och hopp befästa, / låt allt bli till det bästa. / Amen, amen, det skall ske! / Halleluja! Halleluja!
Text: Martin Luther 1524 (41 år), övers. 1567, J O Wallin 1816 (37 år), bearb. A.H. 2007 Musik: Medeltida processionssång/Wittenberg 1524

25 HELIGE FADER, KOM OCH VAR OSS NÄRA. / Låt oss förnimma kraften av din lära. / Du som kan giva mer än vi begära, / hör oss, o Fader.
2. Jesus, var när oss, du som dog för alla. / Frälsning beskär oss, hör, vi dig åkalla. / Led oss och bär oss, att vi ej må falla. / Du är vår starkhet.
3. Helige Ande, som i sanning leder, / himmelska duva, sänk i dag dig neder, / helga, välsigna varje själ som beder. / Amen, ja, amen!
Text: J Th Jacobsson 1889 (49 år) Musik: Johann Cruger 1653

26 JAG HAR EN FADER, SOM I ALLT mitt bästa vill och vet / och sörjer för var dags behov med evig trofasthet, / förlåter, helar, tuktar mej men allt på fadersvis, / med blicken fäst på målet blott, sitt eget namn till pris.
2. Visst låter han mej här ibland erfara mycken brist, / men han har lovat att mej ge ett himmelskt arv till sist. / Ett rike och en krona klar har han berett åt mej. / Men säg mej, väntar samma arv och samme Fader dej?
3. Jag har en vän, Guds ende Son, som evigt älskar mej. / I vishet och barmhärtighet han leder mej till sej. / När andra vänner sviker mej och tröttnar vid min nöd, / han håller ut i ve och väl, i både liv och död.
4. När jag av mina synder är bedrövad i min själ / ger hans förlåtelse mej frid och tröstar mej så väl. / Men säg mej, visst har även du lärt känna denne vän, / som ger den blinde åter syn, den döde liv igen?
5. Jag har en hjälp, Guds Ande god, vid varje steg jag tar. / Han för mej på Guds sannings väg, så jag ej vilse far. / Och fastän jag så mången gång bedrövat denne vän, / han med oändligt tålamod är alltid hos mej än.
6. Jag hör hans kärleksfulla ord i kvällens stilla frid, / än varnande, än straffande, än manande till strid, / än vittnande med himmelsk kraft om Faderns välbehag. / Har också du på hjärtats dörr känt denne vännens slag?
7. Jag har ett hem, ett himmelskt hem, vem skall jag möta där? / Jo, honom som strök ut min skuld och evigt har mej kär. / Vill du ej också vara med, o broder, syster - säg? / Han har ju öppnat samma hem och samma väg åt dej!
Text: Lina Sandell, bearb. A.H. 2007

27 JAG ÄR EJ FÖR LITEN / vara barn hos Gud. / Jag är ej för liten / vandra i hans bud.
2. Jag är ej för liten / vara litet ljus, / som om Jesus vittnar / i mitt hem och hus.
3. Jag är ej för liten / låta Anden få / hjärtat till sitt tempel. / Lycklig blir jag då.

28 LYCKLIGA BARN SOM HAR GUD TILL SIN FAR, / lyckliga de barnen som har en sådan far. / Lyckliga barn, lyckliga barn, / lyckliga barn som har Gud till sin far.
2. Lyckliga barn som har Jesus till bror, / lyckliga de barnen som har en sådan bror. / Lyckliga barn, lyckliga barn, / lyckliga barn som har Jesus till bror.
3. Lyckliga barn som har Anden till pant, / lyckliga de barnen som har en sådan pant. / Lyckliga barn, lyckliga barn, / lyckliga barn som har Anden till pant.
4. Lyckliga barn som har himlen till hem, / lyckliga de barnen som har ett sådant hem. / Lyckliga barn, lyckliga barn, / lyckliga barn som har himlen till hem.

29 VAD INTE ENS EN KLOK OCH LÄRD / kan inse och begripa, / det låter Gud i denna värld / sitt folk var dag predika: / Att han allena Konung är, / hög över alla gudar, / och sig har uppenbarat här / för hedningar och judar / - ett väsen, tre personer.
2. Hans underbara, höga namn / är Fader, Son och Ande. / Han öppnat för envar sin famn, / vi känner nu den Sanne. / Som Abrams, Isaks, Jakobs Gud / han givit sig tillkänna, / som den som stiftat lagens bud / men också nåd vill sända / och än idag gör under.
3. Se, Fadern själv av evighet / sin Son, sin avbild, födde, / som oss till liv och salighet / på jorden led och blödde, / och Anden sedan evig tid / går ut från dessa båda. / Gud give oss sin nåd och frid, / att vi må honom skåda / i evig klarhet. Amen.
Text: Paul Gerhardt, övers. A.H. 1992 Musik: R. Norén

30 VÅR FADER, LÅT DITT STARKA ORD / ta makten på vår jord! / Ja, kom och se din örtagård / som full av tistlar står! / Visst finns din gröda där, / men o så tunn den är! / Så lite den din kraft har känt / i ord och sakrament!
2. Kom, Jesus, du som frälsa vill / och se hur det står till! / Av döpta vimlar Norden än, / men tron, var brinner den? / Vad hjälper det vi vet / vad du för världen led, / när vi ej satan står emot / orubbliga i tro?
3. O helge Ande, du vår skatt, / dej ber vi dag och natt / om samma tro och samma kraft / som dina vittnen haft, / då kristenheten stod / med stark och stadig rot, / med frukt som alla kunde se /- o Herre, låt så ske!
Text: H A Brorson, övers. A.H. 1989, 2007

Fadern - vår Skapare och Uppehållare

31 BLOTT EN DAG, ett ögonblick i sänder, / vilken tröst, vad än som kommer på! / Allt ju vilar i min Faders händer. / Skulle jag, som barn, väl ängslas då? / Han som bär för mig en faders hjärta / giver ju åt varje nyfödd dag / dess beskärda del av fröjd och smärta, / så av möda som behag.
2. Själv han är mig alla dagar nära, / för var särskild tid med särskild nåd. / Varje dags bekymmer vill han bära, / han som heter både Kraft och Råd. / Morgondagens omsorg får jag spara, / om än oviss syns min vandrings stig. / "Som din dag, så skall din kraft och vara", / detta löfte gav han mig.
3. Hjälp mig då att vila tryggt och stilla / blott vid dina löften, Herre kär, / ej min tro och ej den tröst förspilla / som i Ordet mig förvarad är. / Hjälp mig, Herre, att vadhelst mig händer / taga ur din trogna fadershand / blott en dag, ett ögonblick i sänder, / tills jag nått det goda land.
Text: Lina Sandell-Berg 1865, 1872 (33, 40 år), ngt bearb. Musik: Oscar Ahnfelt

32 FÖRDOLDE GUD OCH URSPRUNGSKÄLLA / till allt i himmel och på jord. / Vi ser dig styra än och ställa / med makten i ditt blotta ord. / Men outgrundlig är din sed: / än måste allt din vilja följa, / och än tycks du din allmakt dölja / - du vänder allting upp och ned.
2. Ett obegripligt kungavälde / din allmaktshand på jorden för. / Men vi blev häpnast, när det gällde / vad här med dina barn du gör, / då vi med undran skåda fått, / hur du gudomligt oss ledsagar. / Att det är bäst, vad dig behagar, / vi först i efterhand förstått.
3. När något vidrigt sig tilldrager / och hotar med förskräckligt slut, / strax det all ro ifrån oss tager, / ty vi kan ej se vägen ut. / Men händer det att allt går till / så väl och vackert som oss lyster, / då är vi nöjda och förtröstar / på dig så mycket som vi vill.
4. Ett tålamod förutan ände, / Förbarmare, med oss du har. / Vi felar utan återvändo, / men du förblir dock den du var. / Din nåd och tuktan är ju ett. / Fast de så helt olika smakar, / så har du, när vi ser tillbaka, / ment lika väl med ljuvt och lett.
5. Vår käre Far, vårt allt i alla, / du är densamme som du var. / Inför din tron ska nederfalla / allt det som liv och anda har. / Men i din hand är redan nu, / då vi ska ta dig helt på orden, / all makt i himlen och på jorden. / För evigt prisad vare du!
Text: Anders Carl Rutström 1759 (37 år), bearb. A.H. 1991, 2007 Musik: Folkmelodi ("Så hav nu, själ, ett muntert sinne"), alt. A.H. 1998

34 I EN DJUP, OÄNDLIG SKOG, / svart av moln, där åskan slog, / gick ett litet barn en gång / dagen lång.
2. Ja, den dagen var så lång, / himlen mörk och skogen trång. / Barnet i sin ensamhet / gick och grät.
3. Grät och tänkte: aldrig mer / jag min faders boning ser. / Här i mörker, köld och nöd / blir jag död.
4. Just då så förtvivlat var / molnet vek, och solen klar / glänste fram - och i dess ljus / faderns hus.
5. Allt var nu på stunden gott, / allt stod nu, som förr det stått: / samma hem och samme far, / allt var kvar.
6. Så, Guds barn, går ofta du / djupt i mörker, kanske nu, / vet ej vart du kommen är, / vart det bär.
7. Men så visst som Gud är kvar / och en evigt trofast Far / skall du än få ljus och tröst / vid hans bröst.
Text: Carl Olof Rosenius 1849 (33 år) Musik: Oscar Ahnfelt

35 JAG SLIPPER SÖRJA, FÖR GUD ÄR HÄR, / han sörjer själv för mitt vara. / Och mej och bördan han ständigt bär / i dagar mulna och klara. / Min morgondag har jag inte sett, / min gårdag redan är fjärran. / Vad jag behöver har han berett, / och se: idag hjälper Herren!
2. Är Gud min fader, vad sörja då? / Sitt barn han aldrig förglömmer. / Han visar vägen som jag ska gå / fast han i molnet sej gömmer. / Min morgondag har jag inte sett...
3. Han är en fader så underbar. / Varför av sorger gå bunden? / För minsta fågel han omsorg har, / så ock för sippan i lunden. / Min morgondag har jag inte sett...
4. Visst är jag lycklig för varje dag / och glad för den som är fjärran. / När sparven kvittrar, så sjunger jag, / ty se: i dag hjäper Herren. / Min morgondag har jag inte sett...
Text: K-G Sjölin 1920 (63 år) Musik: K-G Sjölin

36 KÄRLEK FRÅN VÅR GUD flödar till oss ut / som en källa, frisk och ren. / I dess vatten klart, / stilla, underbart / glimmar livets ädelsten.
2. Kärlek från vår Gud / som en smyckad brud / kommer ljuvlig till oss ner. / Öppna blott din famn, / kom i Jesu namn! / Himlens glädje den dig ger.
3. Kärlek från vår Gud / är det stora bud. / Intet större finns än den. / Bliv däri alltid, / och du har Guds frid, / ty Gud själv är kärleken.
Text: J N L Schjörring 1854 (29 år), övers. 1900, ngt bearb. 1986 Musik: J P E Hartmann 1876 eller H S Thompson o 1850

37 MIN SJÄL NU LOVE, PRISE HERREN / för all hans kärlek, trohet, nåd! / Fast underlig, fördold och fjärran / han mig har synts i sina råd, / jag ser dock nu ett himmelrike / av idel nåd och trofasthet, / ett fadershjärta utan like / från evighet till evighet!
2. Fördolda är väl Herrens vägar, / men nåd och trohet tecknar dem. / Bland mänskors barn han vandra plägar, / liksom en fader i sitt hem. / Fast deras fall han måste sörja, / han dock dem älskar, huld och god. / Till barn han skapat dem från början, / till barn han köpt dem med sitt blod.
3. Förlorat barn är Faderns smärta. / Han själv det söker, ropar så: / "O giv mig dock, mitt barn, ditt hjärta!" / Och lyssnar, nalkas det, o då / blir fröjd i hela fadershuset, / blir ock i barnets hjärta fröjd, / ty barnens frid och fröjd i ljuset, / Guds kärleks ljus, är lyckans höjd.
4. Om också över stormig bölja / vår svaga farkost måste gå, / skall också vreda vågor skölja / in överallt, vår själ ändå / en djup, en salig frid åtnjuter / i tron, en Herrens ljuvlighet, / ty Frälsaren oss själv omsluter / med evig nåd och trofasthet.
5. Och färgar solen våra dagar, / en jordisk lyckas blida sol, / och skimrets makt vår blick försvagar / och drar den bort från resans mål, / då skall Guds Andes inre tuktan / i kärlek lägga på oss band. / O, håll oss, Herre, i din fruktan, / till dess vi nått det goda land!
Text: C O Rosenius 1851 (35 år), ngt bearb A.H. 2007 Musik: Negro spiritual ("I am a poor, wayfaring stranger), alt. "Ni mänskobarn som här i världen" eller också "Polare" av I. Johansson

38 O, JAG SER MIN FADERS HAND / i naturens under, / hör i vågens skvalp mot strand / och i åskans dunder / samma röst, vars allmaktsord / bragte himmel, hav och jord / fram ur tomma intet, / fram ur tomma intet.
2. Varje kryp i jordens stoft, / himlens stjärneskara, / skogens susning, blommans doft, / rymderna de klara, / alla vittnar: Gud är stor! / Ja, i skapelsen han bor / stor som ingen annan, / stor som ingen annan.
3. Skyar, stjärnor, blommors prakt / kan dock inte frälsa. / Jord och hav har inte makt / att med frid oss hälsa. / Gud tog människogestalt, / dog på korset, löste allt / som av synden bundits, / som av synden bundits.
4. Att förlåtelse vi fått / och från synden tvagits, / att från död till liv vi gått, / till Guds hjärta dragits, / det är störst av allt vi sport / en allsmäktig Gud har gjort, / och det blir det största, / och det blir det största.
Text: August Storm, d 1914, ngt bearb. Musik: H Nordin 1961

39 O, MÅ VI HERRENS GODHET HÖGT BEPRISA / för alla under som han med oss gjort, / för all den nåd han velat oss bevisa / och dagligen bevisar oss alltfort.
2. Hans kärlek är oss redan uppenbarad / i allt som omger oss på denna jord. / I ende Sonen dock än mer förklarad / den strålar mot oss i hans eget ord.
3. Hur spårar vi ej fadershjärtat redan / i Herrens skapelse, så skön och rik / med allt till barnets gagn och fröjd - och sedan, / vem är i trofast omsorg honom lik?
4. Vem är, som vakar över allt och alla? / Vem håller alla sina verk vid makt, / så minsta sparv ej kan till jorden falla / förutan honom, såsom själv han sagt?
5. Han uppehåller allt, och allt han leder, / de tusen stjärnors och planeters gång, / men ock till stoftets mask han skådar neder / och lyssnar till var liten fågels sång.
6. O, skulle han då ej långt mera sörja / för barnet, som han fostrar i sin famn? / Och skulle vi då inte alla börja / att glada sjunga om hans stora namn?
7. Ja, dig, o Herre, vare pris och ära / för all din godhet, all din ömma vård, / för att din hjälp beständigt är oss nära, / för att du vakar över hem och gård.
8. O, håll oss alla i din sanna fruktan / på lydnadens och livets smala stig, / till dess du med din nåd, din vård och tuktan / oss fostrat för ett evigt liv med dig!
Text: Lina Sandell-Berg 1889 (57 år). Musik: O Ahnfelt ("Tänk när en gång")

40 SÅ ÄLSKADE GUD världen all, / att han utgav sin ende Son, / att var och en som på honom tror / skall få ett evigt liv.
2. Ty däri består kärleken, / ej att vi hade älskat Gud, / men däri att han har älskat oss / och givit oss sin Son.
3. Ja, däri har Guds kärlek stor / blivit uppenbar för oss, / att till försoning för all vår synd / han sände oss sin Son.
4. Han sände till oss Jesus Krist / att på honom vi skulle tro, / att genom honom vi leva må / och älska för hans skull.
Text: Betty Ehrenborg-Posse 1856 (38 år), ngt bearb. Musik: L Bourgeois (41 år), Geneve 1551/1856

41 SÄG, VEM HAR SKAPAT BLOMMORNA, blommorna, blommorna? / Säg, vem har skapat blommorna? / Gud i himmelen!
2. Säg, vem har skapat stjärnorna, stjärnorna, stjärnorna? / Säg, vem har skapat stjärnorna? / Gud i himmelen!
3. Säg, vem har skapat fåglarna, fåglarna, fåglarna? / Säg, vem har skapat fåglarna? / Gud i himmelen!
4. Säg, vem har skapat dej och mej, dej och mej, dej och mej? / Säg, vem har skapat dej och mej? Gud i himmelen!
5. Tack, gode Gud för blommorna, stjärnorna, fåglarna! / Och tack att du har skapat mej, / Gud i himmelen!

42 UR STOFTET BLEV, I HERRENS HAND / en livets källa väckt, /vars ådra sig till alla land / har droppvis delt och sträckt / och många tusen ådror sett, / ja, strömmar än båd´ vitt och brett //: det är vår kropp och själ ://
2. Jag tänker på det ögonblick, / ett skäl till fröjd och hopp, / då jag i moderlivet fick / en mänsklig själ och kropp. / Ty då blev verkställt Guds beslut. / Det var för mig en stor minut //: då jag fick kropp och själ ://
3. Blev stoftet så i Skaparns hand / förvandlat snart och väl, / hur mycket mer än stoft och sand / är nu min kropp och själ, / sen Faderns kärleks överflöd / och ende Sonens blod och död //: satt värde på min själ ://
4. Min kropp och själ var aldrig min, / du har mig skapt och köpt. / O Herre, vare jag då din, / så visst som jag är döpt. Så visst som du var död för mig, / så överlämnar jag åt dig //: min ande, kropp och själ ://
5. O Herre, är det ditt beslut / att evangelium / till alla folk skall föras ut, / så låt mig ej bli stum, / men skänk mig glädje, kraft och mod / för dig att offra liv och blod, //: ja, offra kropp och själ ://
*6. Pris, ära, lov, halleluja / och starkhet, Gud, vår Gud! / Av mun och hjärta må du ta / ett lovets offer nu! / Jag tackar dig, min Fader god / för Andens pant och Jesu blod //: och för min kropp och själ ://
Text: Anders Carl Rutström? (Sions Nya Sånger 12), bearb. A.H. 2007 Musik: Folkmelodi

DITT FOTSPÅR, GUD, VI SER I FJÄLL OCH DALAR Text: Trygve Bjerkrheim, A.H. 1992 Musik: DU HERRE, VÅR HERRE SÅ STOR OCH MÄKTIG Text: A-S Thorssell Ahlm efter Psalt. 8 (Psalmer och Sånger 354) Musik: Folkmelodi GUD HAR SKAPAT ALLTING Text: A Frostenson 1960 (SvPs 344) Musik: E Wimfeldt 1958 1970 GUD ÄR TROFAST! SÅ LJÖD SÅNGEN Text: Allan Törnberg 1951 (SvPs 30) Musik: Allan Törnberg 1951 HIMMELSKE FAR, DU HAR FÖTT OSS Text: Patrick Appleford 1960, Olaf Hillestad 1964, övers. A.H. 1992 Musik: Egil Hovland 1965 HÖGT I STJÄRNEHIMLEN Text: Anders Frostenson 1968, 1973 (SvPs 25) Musik: H Puls 1962 JORDEN HAR DU SKAPAT, GUD Text: Margareta Melin (Kyrksång 14) Musik: K Runow KRUKMAKARSKIVAN SVÄNGER RUNT Text: Anders Frostenson 1960 (SvPs 343) Musik: L Edlund 1957 LÅT OSS GLADA OCH I TRO Text: A Frostenson 1978 efter J Milton (SvPs 31) Musik: J Antes o 1790 alt. Traditionell kinesisk O VILKET DJUP AV RIKEDOM Text: S Gabrielsson 1929 (SvPs 376:4-5, Psalmer och Sånger 365) Musik: Tysk 1753 TUSEN STJÄRNOR GLIMMAR Text: Anders Frostenson 1960 (SvPs 342) Musik: T Sörenson 1958 ÄR GUDS KÄRLEK SÅSOM HAVET Text: A Frostenson 1958 (Psalmer och Sånger 367, Kyrksång 162) Musik: G Strandsjö 1960 alt. S Nilsson alt. Kyrkovisor-mel.

Sonen - vår Herre och Frälsare

43 DEN STORE LÄKAREN ÄR HÄR, / den kärleksfulle Jesus. / Hans budskap liv och hälsa är, / så lyssna då till Jesus! / Ljuvaste ton i änglars musik, / ljuvaste namn som gör dig rik, / ljuvaste sång som ingen är lik: / sången om Herren Jesus.
2. Han är det heliga Guds Lamm, / den törnekrönte Jesus, / som bar vår synd på korsets stam, / så sjung om Herren Jesus! / Ljuvaste ton i änglars musik...
3. Förlåtelse och frid vi får / i tron på Herren Jesus, / och när vi vandrar i hans spår / vi trygga går med Jesus. / Ljuvaste ton i änglars musik...
4. Bekymmer, tvivel måste fly / för frälsarnamnet Jesus. / Var dag den fröjden är som ny / att höra namnet Jesus. / Ljuvaste ton i änglars musik...
5. Du broder, stäm i sången in / och prisa namnet Jesus! / Du syster, Frälsaren är din, / sjung även du om Jesus! / Ljuvaste ton i änglars musik...
6. Och även barnen, stora, små / som älskar namnet Jesus, / får mitt i sångarskaran stå / och prisa Herren Jesus. / Ljuvaste ton i änglars musik...
7. Och då till sist kring Lammets tron / vi samlas hos vår Jesus, / vi sjunger i en högre ton / om Jesus, Herren Jesus. / Ljuvaste ton i änglars musik...
Text: W Hunter 1859 (48 år), E Nyström 1875, bearb. A.H. 2007

44 DIN SPIRA, JESUS, STRÄCKES UT / så långt som dagen hinner. / Ditt rike står till tidens slut, / det står då allt försvinner. / Ditt namn bekänns med himmelskt mod, / och för ditt kors, din segerstod, / nedfaller folk och kungar.
2. Det barn som föds till dig man bär, / till dig man flyr i döden. / Om du i lyckan bortglömd är, / man söker dig i nöden. / Där friden bryts, där orätt rår, / på plågans bädd, i sorgens år, / din tröst allena gäller.
3. Kom, Jesus, var i ve och väl, / i liv och död oss nära, / och gjut i var förkrossad själ / din Ande med din lära. / Oss styrka giv till helig strid / och samla oss i evig frid / då du all världen dömer.
Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), ngt bearb 1986. Musik: Tysk folkvisa, Wittenberg 1533

45 DITT NAMN, O JESUS, UPPHÖJT ÄR / högt över alla namn. / Himmel och jord dig hyllning ger, / vårt hopp, vår trygga hamn. / Vi har ju blott ett enda hopp, / vi har blott ett försvar, / men det är nog att Jesus dog / och att för oss det var.
2. Ditt namn åt syndare förvisst / till frälsning givet är, / det borttar syndens skuld och skam / och frid till hjärtat bär. / Vi har ju blott ett enda hopp...
3. Ditt namn den svage skänker mod, / det liv åt världen bragt. / Du varje boja lossa kan / och krossar satans makt. / Vi har ju blott ett enda hopp...
4. Om bara alla ville se / din kärlek underbar, / de skulle smaka få den nåd / du mig bevisat har. / Vi har ju blott ett enda hopp...
5. O vilken nåd att jag ditt namn / får prisa till min död, / och vittna om hur du, Guds Lamm, / kan frälsa från all nöd. / Vi har ju blott ett enda hopp...
Text: Charles Wesley

46 DU SOM MED GUDS FRID MEJ HÄLSAR, / jag som faller, du som frälsar, / du med svar och jag med rop, / du med nåden, jag med skammen, / jag med bönen, du med amen / - o så väl vi går ihop!
Text: Chr. Reichelt, övers. A.H. 1993, 2007

47 HAN VAR RIK, MEN BLEV FATTIG FÖR MIN SKULL. / Jag var fattig, men han mej gjorde rik. / O min Frälsare huld, / som betalat min skuld! / Jag var fattig, men han mej gjorde rik.

48 HAR DU HÖRT OM LILLA BARNET där i staden Betlehem, / som blev tillbett utav änglar och av österns vise män, / hur han växte och i templet med all vishet lärt Guds lag? / Jag är glad, ja, glad att säga: han är likadan idag! / Han är likadan idag, han är likadan idag, / söker än förlorade, / frälsar ännu syndare, / ja, han är likadan idag!
2. Har du hört för dej berättas hur han gick på stormigt hav / till de sina där de fruktade i djupet få sin grav, / hur de vreda vågor lade sej, ty så var hans behag? / Jag är glad, ja, glad att säga: han är likadan idag! / Han är likadan idag...
3. Har du hört om Herren Jesus, hur han än på Golgata, / ja, på korset i sin kärlek även bad för bödlarna, / fast han led av törnekronan, hårda spikar, gisselslag? / Jag är glad, ja, glad att säga: han är likadan idag. / Han är likadan idag...

49 JAG HAR EN VÄN, SOM ÄLSKAR MEJ / så högt att han lät offra sej / i korsets död på Golgata. / Mitt hjärta, sjung halleluja! / Halleluja, jag har en vän, / som leder mej till himmelen. / Han hela vägen med mej går, / och av hans hand jag kronan får.
2. Jag har en vän, en mäktig vän, / som har sin tron i himmelen. / Han råder över alla land, / på höjd, i dal, på sjö och strand. / Halleluja, jag har en vän...
3. Men denne vän så hög och stor / han även i mitt hjärta bor / och fyller det med salig fröjd, / att jag kan sjunga glad och nöjd: / Halleluja, jag har en vän...
4. Vad gör det då om jag är svag / och ofta mörk min prövningsdag? / Så länge Jesus är min vän / jag lycklig är och sjunger än: / Halleluja, jag har en vän...
5. O broder, stäm i sången in, / ty denne vän är också din! / Om du ej är så from du vill, / hans nåd för dej dock räcker till. / Halleluja, jag har en vän...
Text: Nils Frykman 1890 (48 år), ngt bearb. Musik: Nils Frykman 1890

50 Omkväde: JAG HAR EN VÄN, SÅ KÄRLEKSFULL OCH TÅLIG, / av alla vänner han mej älskar mest, / och lika varmt, fast jag är kall och dålig. / Av alla vänner denne vän är bäst.
1. Han har min arma själ så dyrt förlossat / ifrån förbannelse och synd och död. / Den gamle ormens huvud har han krossat, / befriat mej från syndafallets nöd. / Jag har en vän...
2. Fast Adams fall i varje lem jag känner / är allting återställt av Kvinnans Säd. / Fast syndens gift i samvetet mej bränner, / mitt skuldebrev är fäst vid korsets träd. / Jag har en vän...
3. Så är jag friköpt. Ingen dom mej fäller, / ty min försvarare är Jesus Krist. / Hans död och blod långt mer än synden gäller, / hans liv och renhet skyler all min brist. / Jag har en vän...
4. Ja, min rättfärdighet däruppe sitter / på Faderns högra hand, på himlens tron, / och fienden, fast ondskefull och bitter / kan inte rubba den i minsta mån! / Halleluja! Jag därför nu vill sjunga: / lov, ära, pris ske dej, o Jesus Krist! / tills jag i himlen med förklarad tunga får lova dej med helgonen till sist.
Text: Carl Olof Rosenius 1851 (35 år), bearb. A.H. 1991, 2007 Musik: Göran Stenlund

51 JESU KÄRLEK ÄR SÅ UNDERBAR, / Jesu kärlek är så underbar, / Jesu kärlek är så underbar, kärlek så underbar! / Så hög - jag kan ej gå över den, / så djup - jag kan ej gå under den, / så vid - jag kan ej gå ut ur den, / kärlek så underbar!

52 JESUS FÖR VÄRLDEN givit sitt liv, / öppnade ögon, Herre, mig giv. / Mig att förlossa offrar han sig, / då han på korset dör ock för mig.
2. O vilken kärlek, underbar, sann! / Aldrig har någon älskat som han. / Frälst genom honom, lycklig och fri / vill jag hans egen evigt nu bli.
3. Tag mig då, Herre, upp till ditt barn. / Lös mig från alla frestarens garn. / Lär mig att leva, leva för dig, / glad i din kärlek, offrande mig.
Text: Lina Sandell-Berg 1889 (57 år) Musik: F A Ekström 1860

53 JESUS HA I STÄNDIGT MINNE, / vill du bli Guds barn och vän. / Jesus bär i hjärtat inne, / Jesus ha för ögonen. / Vid din möda, vid din vila, / i din glädje, i din nöd / se på Jesu liv och död.
2. Se på Jesus, då upplivas / tro och kärlek i din själ. / Till allt gott du då ska drivas, / när du ser hur han gjort väl. / Verka såsom han i tiden / det som evigt frukter bär. / Verka medan dagen är.
3. Se på Jesus när du döden, / när du domen för dig ser. / Jesus än i sista nöden / ger den frid ej världen ger. / Bed som han och böj ditt huvud: / Jesus fullgjort allt för dig, / Jesus tar din själ till sig.
Text: Frans Michael Franzén 1816 (37 år) Musik: "Vänligt över jorden glänser"

54 JESUS, MED DITT BLOD, DIN LYDNAD / tog du bort min skuld och dom / och blev själv min sköna prydnad, / ja, min stora rikedom.
2. Låt din Ande i mitt hjärta / alla stunder tala in / allt vad du med blod och smärta / vunnit har åt bruden din.
3. Jag är född till arvprinsessa / av all himlens härlighet. / Krans och krona skall min hjässa / bära få i evighet.
4. Låt mej aldrig det förglömma / att jag i ditt blod blev din. / Dina kärleksord så ömma / lär mej tro att du är min!
Text: Ur Sions Nya sånger, bearb. A.H. 2008

55 JESUS, TÄNK PÅ MEJ / när du kommer i ditt rike. / Jesus, tänk på mej / när du kommer i ditt rike.
Text: Okänd men dock känd rövare Musik: Taizé

56 LÅT OSS NU SJUNGA, / sjunga om Jesu nåd. / Gamla och unga, / prisa hans kärleksråd, / prisa hans dyra nåd!
2. Himlen och jorden / är av hans ära full. / Dock är han vorden / fattig för mänskors skull, / barnen av stoft och mull.
3. Villigt han tagit / sjukdom och nöd på sig, / tåligt fördragit / allt, som kan trycka mig / här på min ökenstig,
4. burit vår sveda, / uthärdat korsets död, / just för att freda / oss från sin vredes glöd, / ja, från en evig död,
5. allt för att vinna / åt sig en utvald brud, / som nu kan finna / nåd och behag för Gud / blott i hans egen skrud.
6. Låt oss då sjunga / evigt om denne vän! / Hjärta och tunga: / prisa hans kärlek än, / här och i himmelen!
Text: Lina Sandell 1864 (32 år), ngt bearb. Musik: Oscar Ahnfelt

57 NÄMN MIG JESUS, HAN ÄR LIVET / han är min rättfärdighet. / Han sitt liv för mig har givit, / mig förvärvat salighet.
2. Egen fromhet intet gäller / inför den som hjärtat ser, / mänsklig visdom inte heller / tröst och frid i själen ger.
3. Intet annat än allena / Jesu nåd, förtjänst och blod / kan från all min synd mig rena, / göra saken för mig god.
4. Milde Jesus, nådens källa, / du mitt liv, min salighet, / låt i domen för mig gälla / din förtjänst och helighet.
5. Döm mitt hjärta här i tiden, / innan världen döms av dig, / och när tiden är förliden / i ditt domslut fria mig.
Text: M G Hehl o 1750, P H Syréen 1826, W Söderström 1907 Musik: Herrnhut efter 1735

58 NÄR VÄRLDENS HOPP FÖRTVINAT STOD, / likt blomman mitt i sanden, / rann upp så klar en hälsoflod, / gav kraft och mod / åt kvalda mänskoanden.
2. Det Jesus var, som huld och god / blev oss en livets källa. / Vi fann i Jesu liv och blod / den hälsoflod / som gör oss evigt sälla.
3. Han ljuset är och sanningen, / han vägen är och livet. / Den honom söker finner än, / och även den / som beder skall bli givet.
4. I världen han den ende är / som trösta kan och liva / den själ som syndaångern tär / och som begär / i honom salig bliva.
5. Han genom hela livets dag /utsträcker sina händer / till syndare, och med fördrag / där tron är svag / han veken återtänder.
6. Han som en herde för sin hjord / allt vad oss fattas giver: / sin Ande, salighetens ord, / sitt rika bord, / och alltid trofast bliver.
7. Vad skulle Herren göra mer / att fallna mänskor frälsa? / Han för oss strider, segern ger, / vår längtan ser / och är vårt liv, vår hälsa.
8. Låt oss som dina barn få bo / hos dig och alltid njuta / kraft av ditt ord till hopp och tro, / till själens ro, / tills vi vår färd skall sluta.
9. Du är i lidandet vårt stöd, / o kärlek utan like. / Du för oss genom sorg och nöd / och kval och död / till härlighetens rike.
Text: S J Hedborn 1813 (30 år), ngt bearb. Musik: Johannes Rhau 1589

59 O KRISTE, OSS BENÅDA, / så att i tron vi må / ljus i din sanning skåda, / liv av din kärlek få. / Till dig vårt hjärta längtar, / från världens flärd det trängtar / till din rättfärdighet.
2. Din Fader dig allena / har givit allt i hand, / att du må allt förena / med trons och fridens band, / och så åt dig förvärva / ett folk, som sällt skall ärva / det rike du berett.
3. Vad Fadern dig har givit / du ej borttappa vill. / Du för till rätta livet / allt det som hör dig till. / Dit värdes mig ock föra / att jag må dig tillhöra / i tid och evighet.
Text: Elisabeth Kreuziger 1524 (ca 25 år), Olaus Petri (?) 1536, Johan Åström 1816, ngt bearb. Musik: Folkmelodi/Erfurt 1524

60 OM JAG ÄGDE ALLT MEN INTE JESUS, / vore livet värt att leva då? / Kunde väl mitt hjärtas längtan stillas / blott av jordens ting som sist förgår? / Om jag ägde allt men inte Jesus, / vore vinsten värd en livslång strid? / Och är jordefröjden värd att nämnas / mot en enda stund av Jesu frid?
2. Om jag ägde rikedom och kärlek / och bland människor ett ärat namn, / men ej något hopp för evigheten / och för redlös farkost ingen hamn, / om jag ägde allt men inte Jesus / som mig älskat intill korsets död, / o varthän i hela vida världen / skulle jag då fly i hjärtenöd?
3. O hur tomt är allt i hela världen! / Utan Jesus är blott synd och nöd, / utan Jesus är ock evigheten / idel mörker, gråt och evig död. / Om jag kunde leva utan Jesus, / o hur vore det att dö en gång, / utan honom i den mörka dalen, / utan honom evigheten lång?
4. Men nu har jag allt, ja allt i Jesus: / läkedom för alla hjärtats sår, / ingen synd som inte han förlåter, / ingen nöd som inte han förstår! / Om jag ägde Jesus, endaste Jesus / och i hela världen intet mer, / o så ägde jag dock allt i honom, / han som nog och över nog mig ger!
Text: Anna Ölander 1904 (43 år), Musik: J O Lindberg 1921

61 SAMME JESUS, SAMME JESUS som en gång vid Sykars brunn / ber samariskan om vatten för sin egen torra mun, / och som låter nåden flöda som en livsström stark och klar, / se, han är ännu densamme, ja, densamme som han var.
2. Samme Jesus, som i kärlek till den arme mannen ser, / till den man som sjuk och spetälsk vid hans fötter ligger ner, / samme Jesus, som då säger: "Ja, jag vill! Nu blir du ren", / står än färdig att förlåta, frälsa, hela var och en.
3. Samme Jesus, som om natten under vågens vilda sång / närmar sej den lilla båten på Gennesaret en gång / och som säger till de skrämda: "Var ej rädda, det är jag!" - / se, med samma fridens hälsning nalkas han oss än i dag.
4. Samme Jesus, som till kvinnan som man för till honom fram, / för att han skall henne döma, säger mild men allvarsam: / "Inte dömer heller jag dig, gå och synda inte mer!" - / samme Jesus, samme Jesus ännu samma nåd oss ger.
5. Samme Jesus, som av sorgen själv sig så uppfyllas lät, / att vid graven i Betania han en gång själv stod och grät, / samme Jesus, som när modern grät vid ende sonens bår / gav den döde livet åter, sorgens tårar än förstår.
6. Samme Jesus, som på korset för vår synd lät offra sig, / samme Jesus, samme Jesus älskar ännu dig och mig. / Samme Jesus, som nu alltid i Guds åsyn för oss står, / är i evighet densamme, ja, i dag liksom i går.
Text: Lina Sandell 1873 (41 år) Musik: Folkmelodi

62 SE, JESUS ÄR ETT TRÖSTRIKT NAMN / och i all nöd vår säkra hamn. / Vi genom Jesus får Guds nåd / och finner på det bästa råd.
2. Guds ende Son, o Jesus huld, / förlåt oss all vår synd och skuld. / Vår nöd du ser och hjälpa kan, / du som är både Gud och man.
3. Av dig är all rättfärdighet, / av dig all frid och salighet. / Den som till dig har satt sin tröst, / han blir ifrån allt ont förlöst.
*4. Dig vare pris för livets ord, / för dopets bad och nådens bord! / Din frid oss här i tiden giv / och efter döden evigt liv.
Text: B Förtsch 1609, H Ausius 1641, Jakob Boethius 1694, bearb 1819 och ngt bearb 1986 Musik: Strasbourg 1545

63 SKÖNASTE JESUS, / hela jordens Herre, / både Guds och Marias son! / Dig vill jag älska, / dig vill jag ära, / dig kommer all min glädje från.
2. Skönt lyser fälten, / skönare står skogen / i den härliga vårens tid. / Skönare lyser / du för mitt hjärta, / när du ger själen tröst och frid.
3. Skön strålar månen, / skönare dock solen / och alla stjärnors vida rymd. / Skönare strålar / du i Guds himmel, / av ingen synd och smärta skymd.
4. Skönt blommar örten, / skönare den mänska / som i daggfrisk ungdom står. / De måste ändå / vissna och falla, / men du förblir i evig vår.
5. Himmelens skönhet / likaväl som jordens / innefattas helt i dig. / Ingen ska vara / mig mera dyrbar / och ingen mera kär för mig.
Text: Okänd ("Schönster Herr Jesu"), övers. A.H. 2008 Musik: Tysk folksång ("Härlig är jorden")

63 TACK, DU MIN HIMMELSKE KONUNG / för att du köpte mig fri! / Tack att du är min försoning! / Din är jag, din vill jag bli.
2. Tack, att du kom ned till jorden, / kläddes i armodets dräkt! / O, är det sant du är vorden / människa, med mig i släkt?
3. Syndare alltid du älskat, / det ingen hemlighet är. / Släktet från döden du frälsat, / visst har du människan kär!
4. Du övergiven fick klaga: / ingen kan fatta min nöd, / ingen ur djupen mig draga. / Ensam du gick till min död.
5. Tack, att du mig till dig dragit, / du som är syndares vän, / mig i ditt rike upptagit. / Syndare älskar du än!
6. Tack, du min himmelske Konung, / tack att du tog mig till brud! / Du gav dig själv till försoning, / friköpte världen åt Gud.
Text: Anders Nilsson 1885 (36 år), ngt bearb. A.H 2008 Musik: Folkmelodi

64 TÄNK PÅ HONOM SOM VAR FRESTAD / såsom du i alla stycken, / honom, som vid korset fästad / drack för dig den bittra drycken. / Ren och helig, han allena / kunde frälsning oss förvärva, / att vi, heliga och rena, skulle paradiset ärva.
2. I det heligsta ingången / han ock min förlossning funnit / och åt mig, i synder fången, / frid och frihet återvunnit, /att jag under honom sedan / skulle leva i hans rike, / och, i honom helig redan, / alltmer bli den honom like.
3. Upp, min själ att korset bära, / upp att segerprovet giva! / Vill du tjäna Gud med ära, / red dig till att frestad bliva. / Salig den som tåligt lider, / den skall tröst och styrka finna. / Salig den som modigt strider, / den skall livets krona vinna.
*4. Salig, salig den som kände, / den som trodde dig allena, / sanne Gud, och den du sände / att med dig oss än förena! / Jesus Kristus, du är vorden / vägen, sanningen och livet, / och i himlen och på jorden / är ej annat namn oss givet.
Text: J O Wallin 1816 (37 år), bearb. A.H. 2007 Musik: J Cruger 1649

65 VAR FINNS VÄL JESU LIKE, / vem har hans hjärtelag? / I hela världens rike / alls ingen finner jag.
2. Ditt makalösa hjärta, / min allra bäste vän, / i både fröjd och smärta / jag känt och känner än.
3. Du är en allvis herre, / du allting vet om mig, / ja, både större, smärre, / som kan bedröva dig.
4. Du likväl ej ombyter / ditt sinnelag mot mig, / det aldrig dig förtryter / att vara nådelig.
5. En annan had´ för detta / helt visst förkastat mig, / och kunnat med all rätta / likväl försvara sig.
6. Men du har annat sinne, / som visas alla dar, / ty du har i friskt minne / vad jag dig kostat har.
7. Jag har ej kostat mycke, / nej, jag har kostat allt! / O makalösa tycke, / o rika kärlekshalt!
8. Ja, detta gör allena / att än jag leva får / och mig med dig förena / i tron på dina sår.
9. Ditt tålamod, din godhet / är all min salighet / och på din nåd och trohet / jag nu förtrösta vet.
10. Du har ju på dig tagit / att hålla ut med mig. / Du har mig till dig dragit, / jag håller mig vid dig.
11. I stoftet jag dig beder: / förlåt mig all min skuld! / Det är och blir din heder / att vara nådefull.
12. Det är och blir min visa / i detta nådens år / att blodet ditt beprisa / och vörda dina sår.
13. Jag detta vill bekänna, / förkunna bäst jag kan, / att jag får tro och nämna / dig som min själaman.
*14. Ja, amen allihopa! / Med ett gemensamt ljud / vi må av hjärtat ropa: / Pris vare dig, vår Gud!
Text: O Gren (Ur Sions Nya Sånger) Musik: Folkmelodi

66 VAR MAN MÅ NU VÄL GLÄDJA SIG! / Här är stor fröjd å färde, / ty nu är Gud oss nådelig, / som voro döden värde. / Han haver allom sagt det till, / att han barmhärtig vara vill. / Vad kan vårt hopp förtränga?
2. Jag under satan fången låg / och kunde mig ej hjälpa. / Den synd som rådde i min håg / i grund mig ville stjälpa. / Min synd mig till förtvivlan drev, / mitt samvets dom orygglig blev, / och helvetet stod öppet.
3. Men Gud av sin barmhärtighet / sin´ ögon till mig vände. / Han såg i nåd min uselhet / och hjälp av höjden sände. / Fastän jag var av synder full / var han för mig en Fader huld / och lät sig om mig vårda.
4. Till ende Sonen sade han: / Jag måste mig förbarma. / Far ner uti det syndaland / och lös de fångar arma / av deras synd och stora nöd, / fräls dem ifrån en evig död / och låt dem med dig leva.
5. Sin Fader Sonen lydig var, / kom till mig här på jorden. / I mänskligheten uppenbar / är han min broder vorden. / Sin kärlek ville han bete / och frälste mig från allt det ve, / som jag förskyllt att lida.
6. För mig sitt liv, sitt dyra blod, / han ville icke spara, / att för den dom, mig förestod, / jag måtte tryggad vara. / Han blev hos Gud min löftesman / och i hans död min synd försvann. / Så är jag frälsad vorden.
7. Han upp till Fadern for igen / från denna världs elände, / och i mitt bröst Hugsvalaren, / den helge Ande sände, / den i min nöd skall trösta mig, / mig stödja på min bättringsstig / och i all sanning leda.
*8. Ty vare pris i evighet / och lov förutan ände / Guds eviga barmhärtighet / som oss den hjälpen sände / och nederslog i Kristi död / synd, helvete och dödens nöd. / Vem kan oss nu fördärva?
Text: Martin Luther 1523 (40 år), Olaus Petri 1536, ngt bearb. Musik: Från Nurnberg 1624

67 VI HAR FÅTT EN BARNAVÄN / utav Gud i himmelen, / säg mej, vet du vilket namn den vännen bär? / Han som sade om de små: / Låt nu barnen till mej gå, / himmelriket åt dem alla givet är. / Himmelriket tillhör barnen / - o, det är en härlig sång! / Skulle jag från Jesus då / bort på syndens vägar gå? / Nej, till himlens glädje vill jag nå en gång.
2. För de små hans hjärta slog, / han dem upp i famnen tog / och intill sitt hjärta slöt han dem så ömt. / Ingen är så god som han, / ingen så oss älska kan, / ingen är för liten, ingen har han glömt. / Himmelriket tillhör barnen...
3. Han den gode Herden är, / som små lammen trofast bär / genom livets ökenfaror hem till sej. / Därför i den mörka dal / räds jag inte dödens kval, / ty din käpp och herdestav, de tröstar mej. / Himmelriket tillhör barnen...

68 VI HAR NU I HIMLEN EN ÖVERSTEPRÄST, / och gärna förbarmar han sig. / En sådan ju passar för syndare bäst, / en sådan ju passar för mig.
2. Ack, skulle jag själv komma fram inför Gud, / för evigt jag borta då blev, / ty jag har ju syndat och brutit hans bud, / den lag i vårt hjärta han skrev,
3. den lag som han sedan på Sinai gav / och sände från himmelen ned, / att visa oss alla sin helighets krav / och att han av synden blir vred.
4. Vår överstepräst, han tog på sig att stå / som medlare för oss hos Gud, / att själv under lagens förbannelse gå / och hålla de brutna Guds bud.
5. Ett fullkomligt offer för oss han frambar, / o djup av Guds eviga råd! / Fullkomligt för evigt det offret ju var. / Så är vi då frälsta av nåd!
6. Så är han den nya och levande väg, / som in genom förlåten går. / Är detta ej saligt, o syndare, säg? / Till Herren vi komma nu får.
7. Själv frestad i allting just lika som vi, / fast utan all synd i sin själ, / han kan oss i frestelsestunden stå bi / och fostra och hjälpa så väl.
8. Så har vi förvisso en överstepräst, / och gärna förbarmar han sig. / En sådan ju passar för syndare bäst, / kan han då ej passa för dig?
Text: Clara Ahnfelt, bearb. 1986, 2008 Musik: Oscar Ahnfelt

69 VI TACKAR DIG, O JESUS GOD, / som rinna lät ditt dyra blod. / Från Satans makt och avgrundslist / har du oss löst, o Jesus Krist.
2. Vi beder dig, sann Gud och man, / slit sönder våra synders band. / Fräls oss ifrån en evig död / och var vår hjälp i all vår nöd.
3. När synden frestar, med oss stå. / När korset trycker, skynda då / att hjälpa, styrka, stödja så, / att det för svårt ej vara må.
4. O Jesus, du vår broder kär, / du vill oss alltid vara när. / I vårt elände hos oss bliv / och hjälp oss till ett evigt liv.
Text: Christoph Fischer (Vischer) 1565, Jesper Swedberg 1694 Musik: Svensk 1697 (=Den rätt på dig, o Jesus tror; Du som i alltets mitt har ställt)

Andra utmärkta sånger om Jesus som av upphovsrättsliga skäl inte kan publiceras här: DU SANNA VINTRÄD, JESUS KÄR Text: J A Eklund 1911 Musik: Strassburg 1577 DU SOM LADES PÅ ETT FÅNG Text: Anders Frostenson Musik: Engelsk EN VÄN FRAMFÖR ANDRA ÄR JESUS Text: Inga-Lisa Persson (ur Glad sång) Musik: Lydia Lithell ("Flyttfåglarna") JAG VILL SJUNGA OM MIN VÄN Text: Eva Norberg 1971 (SvPs 472) Musik: J Ulich 1674 JESUS, DU SOM SJÄLEN MÄTTAR Text: J Flittner 1661, J Arrhenius 1691, J A Hellström 1979 (SvPs 355) Musik: Svensk 1691 JESUS KOM TILL JORDEN FÖR ATT DÖ Text: A Börud, övers. Musik: A Börud JESUS ÄR MIN VÄN DEN BÄSTE Text: J Arrhenius 1691, O Hartman 1978 (SvPs 43) Musik: G Duben 1654 LÅGT VAR DET STALL DÄR HAN FÖDDES Text: A Frostenson (v. 1-4, 6) A Holmberg (v. 5) Musik: Kyrkovisor LÅT MIG FÅ HÖRA OM JESUS Text: Fanny Crosby van Alstyne (SvPs 46) K Larsson 1904, 1959 Musik: J R Sweney 1880 SÄG, KÄNNER DU DET UNDERBARA NAMNET Text: Allan Törnberg 1935 (SvPs 47) Musik: Allan Törnberg 1935 VEM ÄR GRUNDEN FÖR MIN TRO Text: Johann Chr. Schwedler 1720, övers. Britt G Hallqvist o 1960, Eyvind Skeie 1980 (NoPs 353), A.H. 1992 Musik: Johann Baptist Reimann 1747 VEM ÄR HAN SOM BOTT I STJÄRNGEMAK Text: Anders Frostenson (Kyrkovisor) Musik: Per-Erik Styf 1958 VILKEN VÄN VI HAR I JESUS Text: J M Scriven o 1855, Eva Magnusson 1984 (SvPs 48) Musik Ch C Converse 1868

Anden - vår Hjälpare och Tröstare

70 ANDE, NÅDENS KÄLLA, / låt din fullhet välla, / kom och hos oss bliv. / Du som plågan släcker / och i hjärtat väcker / kärlekseld och liv, / lär min svaga röst och tunga / att din kraft och nåd besjunga.
2. Kom, Guds dyra gåva, / tröst och hjälp mig lova, / väck på nytt min tro. / Se, min längtan tär mig, / fyll mig du och bär mig, / ge min ängslan ro. / Hör, jag ber dig att du låter / mig få liv och styrka åter.
3. Kom i pingstens skyar, / du som mig förnyar / genom Jesu blod. / Ande av Guds enhet, / ge mig sinnets renhet, / trofasthet och mod. / Styrk mig att din vilja göra / när mig ondskan vill förföra.
4. Styr mig på min bana / bort från syndig vana. / Låt mig där jag går / trots betryck och fara / trygg med dig få vara / tills jag himlen når. / Där skall jag med frigjord tunga / evigt halleluja sjunga.
Text: Johann Franck 1653 (35 år), Petrus Brask 1690, bearb. finlandssvenska psalmboken 1986 (nr 110) Musik: Johann Cruger 1653

71 DET SKALL EJ SKE MED MÄNSKLIG MAKT, / men genom Anden, har du sagt. / Oss, Herre, med din Ande stärk, / ty skört och svagt är mänskors verk.
2. Vår kraft och makt förgår med hast; / vårt eget verk snart åter brast. / Av död och grav ej Anden vet, / hans verk står fast i evighet.
3. Han sanningen på denna jord / befäster med sitt allmaktsord. / Oss med din Ande föd till liv / och oss din vapenrustning giv.
4. Han värnar kyrkans gamla hus, / att tryggt det står i stormens brus, / med dopets bad och korsets ord / och bröd och vin på nådens bord.
5. Det skall ej ske med mänsklig makt, / men med din Ande, har du sagt. / Så ber vi: töm oss på allt vårt / som för ditt verk i vägen står.
6. Och fyll oss med din Ande god, / giv med din högra hand oss mod / och skapa av oss, Herre kär, / ett Andens hus, en Andens här.
Text: Gustav Jensen 1902, A.H. Musik: Omkring år 1000, Erfurt 1524, Wittenberg 1533

72 DIG, HELGE ANDE, BEDJA VI / att med din kraft du står oss bi / under prövotider och svåra strider, / särskilt i den yttersta, / när det till änden lider. / O Gud, förbarma dig.
2. O ädla ljus, gör med ditt sken / vår tro på Jesus sann och ren, / och den själv uppliva / att frukter giva. / Hjälp oss att i denna tro / till änden fasta bliva. / O Gud, förbarma dig.
3. O kärlekseld, uppvärm vårt sinn. / Allt hat, all ljumhet övervinn, / att vi leva lära / som bröder kära / i försonlighet och frid / och Kristi sinne bära. / O Gud, förbarma dig.
4. O högsta tröst i all vår nöd, / oss uppehåll i liv och död. / Låt oss ej försaka / att bedja, vaka / och betänka, att en gång / vi döden måste smaka. / O Gud, förbarma dig.
Text: V. 1 från medeltiden. Martin Luther 1524, Olaus Petri 1536, J O Wallin 1814, 1816. Ngt bearb.

73 DU SOM FRÅN GUDOMSSKÖTET GÅR / att mänskor återföra / till Gud ifrån fördärvets spår / och syndens makt förstöra, / kom, helge Ande, fyll mitt bröst, / mitt hjärta rena, stäm min röst / att dina under sjunga.
2. O gode Ande, led du mig / till sanningen och livet! / Skriv i mitt hjärta vad av dig / i livets ord är skrivet. / Styrkt av din kraft, ledd av din nåd, / jag vill ditt kärleksfulla råd / i ord och gärning prisa.
Text: J Åström 1816 (49 år), ngt bearb 1986.

74 GUD, DIG SKE PRIS AV ALLA, / att du oss velat kalla / uti din Son till livet / och oss din Ande givit.
2. Han oss i dopet tvagit, / i hjärtat boning tagit. / Han verkar genom ordet / och dukar nattvardsbordet.
3. Vem kunde annars tänka / vad gott oss Gud vill skänka? / Vem skulle omsorg bära / att Herren känna lära?
4. Den som av Anden ledes / till salighet beredes. / Han kan förnöjd och glader / benämna Gud sin Fader.
5. Att tron i hjärtat giva, / vårt hopp att stärka, liva, / vår kärlek värma, rena, / är Andens verk allena.
6. Så prisar nu vi arma / Gud, som sig vill förbarma. / Hans Ande i oss verke / och till allt gott oss stärke.
Text: Ph F Hiller, S Cavallin, A.H. Musik: "Till natt det åter lider"

75 ICKE GENOM NÅGON MÄNNISKAS STYRKA eller kraft ska det ske. / Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, / utan genom min Ande, säger Herren, utan genom min Ande. / Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske.
Text: Sakarja 4:6 Musik: L Larsson 1968, S Myrén 1968

76 KOM, DU HELIGE ANDE, MIN TRÖSTARE GOD, / och mitt hjärta slut in i din frid. / Med din himmelska eld kom och liva mitt mod, / var min hjälp under prövningens tid. / Var om dagen mig nära i molnstoden sval, /låt din skugga omhägna min själ. / När om natten jag går genom dödsskuggans dal, / låt då eldstoden skydda mig väl.
2. Gud ske pris, att i dig jag en hjälpare fått, / som var dag och var stund hos mig är / och i allt vill ta del, båd´ i stort och i smått, / som mig möter på vandringen här. / Kom och gör för min själ både viktigt och sant / allt vad Jesus har sagt, och att jag / har dig fått som bekräftelse, vittne och pant / till förlossningens härliga dag.
3. Kom i glädje och sorg, kom i lust och i nöd / till mitt hjärta med sanningens ord. / Låt mig njuta till tröst detta himmelska bröd / som här bjuds mig av nåd vid ditt bord. / Och vadhelst du än ger och vadhelst du än tar, / låt det ske till mitt eviga väl. / Håll i liv och i död mig på blodsgrunden kvar, / göm i klippan, den brustna, min själ.
Text: Joel Blomqvist Musik: Joel Blomqvist

77 KOM, HELGE ANDE, HERRE GOD! / Besök vårt hjärta, ge oss mod! / Fyll våra själar med din nåd / och var med oss i råd och dåd.
2. Du är vår Hjälpare och tröst, / ja, salig den som hör din röst. / Du läker varje sårad själ, / är livets brunn till evigt väl.
3. Hit bringar du de gåvor ner / som Fadern i sin godhet ger, / du delar ut Guds helga ord / på alla språk omkring vår jord.
4. Kom hit i mörkret med ditt ljus / och värm med kärlek våra hus, / och fyll vår brist, fördriv vår nöd / med gåvor av ditt överflöd.
5. Ge kraft i frestelse och strid / och stanna hos oss med din frid. / Gå med oss du i varje stund / och håll oss kvar i ditt förbund.
6. Lär du oss känna Fadern väl / och öppna för hans Son vår själ. / Guds sannings kunskap du oss giv / och styrk vår tro till evigt liv.
*7. Till Fadern och hans Son vi bär / i ödmjukhet vår lovsång här / och prisar Anden likaså. / Gud, låt oss alla nåden få!
Text: Hrabanus Maurus ca 820, Martin Luther 1524, Olaus Petri 1536, bearb. finlandssvenska psalmboken 1986 (nr 106)

*78 KOM, HELGE ANDE, HERRE GUD, / giv lust att hålla dina bud. / Vår köld, vår tröghet övervinn, / o, kom i våra hjärtan in. / Du helga kraft, med nådens sken / gör viljan god, gör själen ren, / att livets väg vi glatt må gå / och heligt rörda sjunga så: / Halleluja! Halleluja!
*2. Du helga ljus, all sannings port, / lär oss på varje tid och ort / att känna Gud och den han sänt. / Gör Sonens höga namn bekänt. / Förklara Faderns välbehag / och falska läror från oss tag. / Det ord är fast, det ord är visst, / som lär oss tro på Jesus Krist. / Halleluja! Halleluja!
*3. Du helga eld, all världens tröst, / låt kärlek brinna i vårt bröst. / Du glädjens källa, fyll vårt blod / i jordisk nöd med himmelskt mod. / På korsets väg oss styrk och led, / mot frestelsen med kraft bered, / att här vi manligt strida må / och genom död till livet gå. / Halleluja! Halleluja!
Text: Martin Luther 1524 (41 år), J O Wallin 1816 (39 år), bearb. A.H. 2007 Melodi: Medeltida processionssång Erfurt 1524

79 KOM, HELGE ANDE, TILL MIG IN, / upplys min själ, upptänd mitt sinn´ / att jag i dig må bliva. / Låt livets ljus få lysa mig / och led mig på den rätta stig. / Dig vill jag helt mig giva.
2. I all din sanning led du mig, / förståndet öppna nådelig / och lär mig, Gud, din vilja. / Från alla synder gör mig ren, / att jag må följa dig allen, / allt ont ifrån mig skilja.
3. Hjälp Herre, nåderik och blid, / att jag av hjärtat all min tid / mig håller vid det ena: / att tro på Herren Jesus Krist / och öva kärlek utan list. / Min hjälp är du allena.
4. Stå alltid på min sida så / att satan mig ej skada må, / ej världen mig förföra. / Gud, med min ande vittne bär / om att ditt barn jag också är, / som du vill salig göra.
5. Jag kännes vid min svaghet all, / jag vet ej vad jag bedja skall, / vad gagnar eller skadar. / O helge Ande, bed för mig / och lär mig sucka innerlig / mitt Abba, käre Fader!
6. Du allt i dina händer har, / behåll mig då i nåden kvar, / med dig vill jag nu vandra. / Förlåt min skuld och mina brott / och giv mig lust att göra gott, / att glädja dig och andra.
7. Giv lycka, Gud, till allt gott verk, / befrämja det och kraften stärk, / så att jag alla dagar / må ständigt växa till i nåd, / i både visdom, kraft och råd, / som dig, o Gud, behagar.
8. Hjälp mig att nyttja tiden rätt, / att bli till glädje på allt sätt, / och ner mitt pund ej gräva. / Ty den som bryter dina bud / och tjänar någon annan gud / förgäves måste sträva.
9. O glädjens Ande, stå mig bi / i all den sorg jag kommer i / och när du hem mig sänder. / Ja, hjälp mig skiljas hädan så / att glad jag överlämnar då / min själ i dina händer.
Text: Okänd svensk författare 1694, bearb. A.H. 2008

80 KOM, HELIGE ANDE, JAG BEDER: / kom, öppna mitt hjärta för dej. / Du som i all sanning oss leder, / fullborda din gärning i mej.
2. När ångest och längtan vill bränna / och samvetet inte ger ro, / o lär mej då Kristus att känna, / på honom förtrösta och tro.
3. Jag själv kan ej slita de banden / som vållar mej jämmer och skam / om du inte tar mej vid handen / och för mej till Frälsaren fram.
4. Blott du kan ånyo mej föda / att inte för evigt jag dör. / Så kom att mej helt genomglöda, / i anden mej brinnande gör.
5. Ej falskhet och synd kan du lida / och bor ej i avgudahus, / så kom i mitt hjärta att sprida / ditt heliga, straffande ljus.
6. Ja, kom att regera därinne / med kärlekens levande lag; / mej fyll med ditt himmelska sinne / och helga mej dag efter dag.
7. O kom att från synden mej skilja, / från onda begär gör mej fri. / Förena mej så med Guds vilja, / att ett jag med honom må bli.
Text: Lilly Lundeqvist 1889 (42 år) Musik: Tysk folkmelodi

81 KOM, HELGE ANDE, SANNE GUD, / Treenighetens sändebud, / vår skrämda själs hugsvalare / och Jesu blods förklarare.
2. Kom, skynda hit, ty utom dig / vår ande aldrig bärgar sig / för mörker, olust, köld och död / - blås upp med nådens vind vår glöd.
3. Kom, Helge Ande, du vår tröst, / och lägg oss intill dina bröst. / Giv spenabarnen, hulda mor, / en droppe av din källa stor.
4. Ledsaga oss, vi dig vill be, / du som är vår förmyndare, / till nådastolen var minut / intill vår korta levnads slut.
5. Förknippa oss och sammansmält / och gör ditt arma husfolk sällt. / Giv oss ett hjärta och en själ, / låt oss i dig må alla väl.
6. Vi har nu alltför länge gått / på var sitt håll och illa mått. / Församla dina fosterfår / kring nådens bord i detta år.
7. Ja, helga duva, låt oss få / inunder dina vingar stå, / och låt oss ha vårt liv i dig / vart våra öden vänder sig.
*8. Vi prisar och tillbeder dig, / ja, din församling fröjdar sig. / Gud Fader, Son och helig And´ / är ett med oss i blodets band.
Text: Anders Carl Rutström (ur Sions Nya Sånger), bearb. A. H. 2007 Musik: "Se, Jesus är ett tröstrikt namn", alt. A.H. 1989

82 O HELGE ANDE, SANNE GUD, / lär världen all din kärleks bud, / att hålla Herren Jesus kär / och älska vad hans eget är!
2. Predika du om Jesu död / som hela världen frälst ur nöd. / Ja, vittna för var själ därom / att hon är Jesu egendom.
3. Säg världen som i mörkret går / att all dess synd däri består / att den ej vill på Jesus tro / och ej hos honom söka ro.
4. Lär världen rätt den hemlighet, / att den har full rättfärdighet, / blott därför att Gud själv blev man / och oss med blodet återvann.
5. Giv världen ock rätt tanke om / den nådefulla frihetsdom, / då varje mänska dömdes fri / från satans makt och slaveri.
6. Hugsvala var bedrövad själ, / så att den mår hos Jesus väl. / Giv rädda hjärtan tröst och mod / att våga tro på Jesu blod.
7. Led alla dem som vilse går, / så att de alla vägen når, / som Jesu kärlek banat har / när han ett offer för oss var.
8. Giv hela Herrens menighet / sann kärlek och sann enighet, / så vi som frälsta syndare / varann i Jesus börjar se.
9. Låt glädjen av den nåd vi fått / uppmuntra oss att göra gott! / Låt Jesu frid oss fägna mer / än all den frid som världen ger.
10. I Jesu namn nu lär oss rätt /att tro och be på barnasätt, / tills vi Gud Fader, Son och dig / får sjunga lov evinnerlig!
Text: Magnus Brynolf Malmstedt, bearb. A.H. 1992, 2007 Musik: Folkmelodi från Sköldinge (Det finns en väg till himmelen)

Andra fina sånger om Anden som av upphovsrättsliga skäl inte kan publiceras här: DINA LÖFTEN ÄR MÅNGA, DIN TROFASTHET STOR Text: Sigurd Lunde, övers. A.H. Musik: Sigurd Lunde GRIP DU MIG, HELIGE ANDE Text: Pia Perkiö (SvPs 646) Musik: I DEN HELIGE ANDE ÄR VI ETT MED VARANN Text: Psalmer och visor Musik: LIVETS ANDE, KOM FRÅN OVAN Text: J A Eklund 1934 (SvPs 53) Musik: G Duben (=Jesus är min vän den bäste) O GUDS ANDE, NU JAG BEDER Text: G Oberg (Sionsharpan) Musik: Folkmelodi TACK, HERRE JESUS, ATT ANDEN DU SÄNDER Text: Svante Österbacka Musik: Juhani Martikainen VINDEN SER VI INTE Text: A Frostenson 1958, 1973 Musik: E Wikfeldt 1958

Guds kyrka och församling

83 DITT ORD, O JESUS, SKALL BESTÅ, / ditt rike kan ej falla. / Hur vilt än otron rasa må /och syndens vågor svalla, / du har ändå för evig tid / i full rättfärdighet och frid / ett härligt rike grundat! /
2. Visst kan det synas, Herre kär, / som skulle det gå under, / visst stormar det än här, än där, / som bävade dess grunder. / Men nej, det endast verkar så / - ditt rike står och skall bestå / när jord och himmel faller.
3. Om moln och töcken samlas här / omkring din tron, vad mera?/ Rättfärdighet dess fäste är, / och du, du skall regera / från evighet till evighet, / då andra rikens härlighet / om några år försvinner.
4. Det segra skall, ditt korsbanér, / trots alla mörkrets makter, / och samla folken fler och fler / från jordens skilda trakter, / på det ditt namn må bliva stort, / liksom ditt lov, från ort till ort, / allt intill världens ände.
5. Ditt helga rike är dock ej / av denna världen, Herre, / och aktas ej av världen, nej, / den ser det ej, dessvärre. / Den ser de kristnas skröplighet / men aldrig deras härlighet / och deras konungs ära.
*6. Pris vare dig, o Jesus kär, / du Konung utan like, / att jag, så arm och svag jag är, / fått syn på detta rike, / att jag får, evigt glad och fri, / som präst och kungabarn däri, / om dina under sjunga!
Text: Lina Sandell 1863, 1867 (31,35 år), ngt bearb. A.H. 2008 Musik: O Ahnfelt 1861 (48 år)

84 EN FADER OSS FÖRENAR, / en herde och en fårahjord, / ett dop som alla renar, / ett frälsningens och livets ord, / en röst från tusen munnar, / en själ i allas röst, / ett bud som frid förkunnar, / en tro med evig tröst, / en kärlek och en längtan / och samma mål till sist: / ett slut på allas trängtan, / ett liv i Herren Jesus Krist.
2. Så går vi med varandra / i bön och hopp vår pilgrimsgång / och sjunger där vi vandrar / det frälsta Sions segersång. / I mörker och i fara, / i trångmål och i nöd / trygg skådar Jesu skara / mot evig morgons glöd. / Från kors, från grav vi ilar/ med saligt lov och pris / till evig sabbatsvila / i Guds, vår Herres, paradis.
Text: B S Ingemann 1843 (54 år), Edvard Evers 1902 (49 år) Musik: 1400-talet H Kugelmann

85 HERRE JESUS, NÄR DU SADE: / "ett nytt bud jag ger åt er", / för din kärleks blick du hade / alla, som dej Fadern ger. / "Visa kärlek er inbördes, / så som er jag älskat har." / Så de ljuva orden hördes, / då du all vår börda bar.
2. Och du gav med tron besinning / av de djupa ord du sagt. / Att oss offra blev vår vinning / och att älska blev vår makt. / Ja, ju mer vi då blev svaga, / var du dock den starkhets hand / som oss kunde sammandraga / med fullkomlighetens band.
3. Inga hjärtan var då kalla, / barnslig tro gör kärlek varm, / en lekamen var då alla, / vilande vid Faderns barm. / Alla samma huvud hade, / ingen lem var nog för sej, / ögat ej till handen sade: / "jag behöver inte dej."
4. Ingen självisk makt fick råda, / fjärran var allt köttsligt kiv. / Kärlek övervann dem båda / genom Andens nya liv. / Ingen fråga gjordes stridig / genom partiskhetens krav. / Kärleken var ömsesidig, / allt var nåd som Herren gav.
5. Så det var - men i vårt sinne / finns väl samma endräkt kvar? / Fridens Ande oss påminne / om Guds kyrkas barndomsdar! / Många hjärtan blivit ljumma / för Guds rikes hemlighet. / Nya budet, lagens summa, / Herre, lär oss åter det!
Text: Lina Sandell, ngt bearb.

86 HUR LJUVLIGT, O JESUS, ATT MEDAN VI GÅR / förspridda därute i världen / få äga i Anden gemenskap ändå, / ja, inbördes sällskap på färden / med alla som vandrar till Sion!
2. Dock kommer jag ofta så ofta och klagar för dig: / Hur lämnar du mig så allena? / Ja, bryr du dig nu inte längre om mig? / Vad kan du med detta väl mena? / Jag står ju så ensam, o Herre!
3. Men ordet, det säger att sällskap jag har / med alla Guds trogna på jorden, / att var de än finns här i världen, ja, var, / förspridda i södern och norden, / vi är ändå ett i dig, Herre!
4. Än mera, det säger att sällskap jag har / med hela den jublande skara, / som höjer för tronen sin lovsång så klar / och evigt nu hemma får vara / att sjunga om seger och ära.
5. Det säger än mera: att sällskap jag har / med Fadern och Sonen, vad under! / Att Jesus är evigt densamme han var, / i mörka och ljusare stunder. /O Herre, min tro nu föröka!
Text: Lina Sandell 1864 (32 år), ngt bearb. Musik: Oscar Ahnfelt

87 HUR SALIG ÄR DEN LILLA FLOCK, / den gode Herdens hjord, / som trots allt världens hot och pock / dock hör och tror hans ord. / Fast fienden är verksam än, / de äger dock en mäktig vän / och vandrar, ledda av hans hand / hem till hans eget land.
2. Med nya hjärtan vandrar de / i kärlek, tro och hopp. / De tror, fastän de inte ser, / och lyfter blicken opp / från mörker, ovisshet och nöd, / ja, från förgängelse och död, / till landet där all tro, allt hopp / fullbordar snart sitt lopp.
3. Men kärleken, den upphör ej, / ty kärlek evig är / och ej som tron och hoppet, nej, / den slutar aldrig där. / Blott högre, högre stiger den / hos Gud som själv är kärleken. / Att älska blir vår salighet / hos Gud i evighet.
4. Men Jesus, är jag en av dem / som du kan kalla din? / Går jag med dej på vägen hem / och får jag komma in? / Gör nu den saken viss och klar, / för mej, för alla och envar. / Säg, är vi verkligt dina får / som följer dina spår?
5. Bepröva, Herre, hjärtat mitt. / Du, endast du, det kan! / Och låt det evigt vara ditt, / min käre Löftesman! / Du som har löst mej med ditt blod / långt innan jag din nåd förstod, / o lär mej du att älska dej, / jag vet du älskar mej!
6. Och när du frågar sen min själ / om jag nu älskar dej, / jag svarar: du mej känner väl, / du utrannsakar mej, / du vet, att fastän jag är svag / och jämt i kamp mot syndens lag, / jag ville gärna älska dej / som först har älskat mej.
7. Om än ibland med tvekan så / jag svarar dej ännu, / så vet jag till min tröst ändå / att du ej tvekar, du. / Du älskar mej i lust och nöd, / du vän och brudgum vit och röd, / och en gång ska jag älska dej / som du nu älskar mej.
Text: N J Holm 1829 (51 år), övers. för Ahnfelts sånger 1861, bearb. A.H. 2008 Musik: Ur Sionstoner, alt. L M Lindeman

88 LAMMETS FOLK OCH SIONS FRÄNDER, / lilla hop av köpta får, / som till himlens arveländer / uppå törnestigar går, / Salems barn och Guds församling, / lilla skepp och klena hjord, / som i världen är en främling / och ett mål för våld och mord.
2. Du dig skattar dock lycksalig / och ditt öde aldrig tungt. / Frälsaren med nåd otalig / är din sällhets medelpunkt. / Låt ock honom detta vara, / han allena är det värd! / Sedan är det ingen fara / med ditt liv och hädanfärd.
3. Ljuvlig månde nu oss falla / under livets träd vår lott. / Herren är vårt allt i alla, / ja, vårt tempel och vårt slott. / Där har fågeln funnit näste, / skrämda flyktingen sitt fäste, / trötta trälen sabbatstro.
4. Tro och älska, det är saken, /allt på kärlek kommer an. / Kärleken uppfyller lagen, / tron ej annat göra kan. / Den, som tror, skall salig bliva, / den som älskar, livet får. / Gode Jesus, värdes giva / att din kärlek om mig rår!
5. Och på denna helga grunden, / nu med dig, min Gud och man, / göre Anden mig förbunden / och oss alla med varann. / Låt som grenarna i stammen / oss tillsammans trivas väl. / Jesus, låt i alla lammen / bli ett hjärta och en själ!
Text: Anders Carl Rutström 1754 (33 år), ngt bearb A.H. 2007 Musik: Okänd kompositör

89 LJUVT ÄR DET BAND som på jorden redan / i tron förenar Guds barn till ett. / När Kristi kärlek i dem är mäktig, / en syn mer härlig ej världen sett.
2. I kroppen finns det så många lemmar, / en enda kropp är det ju ändå! / Så, kära syskon, besinna detta, / en enda kropp är ju vi också.
3. En är vårt huvud, vår Herre Jesus, / som troget vårdar sin egen kropp. / Så även vi är varandras lemmar / med samma strider, med samma hopp.
4. Hur gott, när handen väl vårdar foten / och båda undviker kiv och gräl, / när alla lider med den som lider / och alla gläds, när för en går väl.
5. Kom, Herre Jesus, och sammanfoga / i nåd och sanning dem som nu bor / i skilda läger, fastän de äger / en Gud och Fader, ett dop, en tro.
6. Slå ner den onde, som oss har söndrat, / bryt ner de skrankor han uppställt har. / Må våra tycken och tankar fara / och Jesus Kristus bli ensam kvar!
Text: Joel Blomqvist Musik: Joel Blomqvist

90 MED GUD OCH HANS VÄNSKAP, hans Ande och ord, / samt bröders gemenskapoch nådenes bord, / de osedda dagar vi möter med tröst, //: oss följer ju Herden ://den trofaste Herden, vi känner hans röst.
2. I stormiga tider, bland töcken och grus, / en skara dock skrider mot himmelens ljus. /Dess hopp och dess härlighet världen ej ser, //: men före går Herren :// men före går Herren med segerns banér.
3. Den molnstod oss höljer och leder vårt tåg, / den klippa oss följer med springkällans våg / är Kristus, hans kärlek och renande blod, //: där lever vårt hjärta :// där fröjdas vårt hjärta, där livas vårt mod.
*4. O Jesus, bliv när oss,bliv när oss alltfort, / och sköt oss och bär oss som alltid du gjort. / Ja, amen, din trohet skall bringa oss fram. //: Lov, pris, tack och ära :// lov, pris, tack och ära, vår Gud och vårt Lamm!
Text: Carl Olof Rosenius 1851 (35 år) Se även "Får satan mig sålla" under rubr. Vaksamhet, kamp, prövning Musik: Oscar Ahnfelt 1851 (38år) - melodin även kallad "Väckelsesveriges Marseljäs"

91 NI KÄRA GUDS BARN, som för himmelen övar, / hur är det med kärleken, om ni er prövar? / Säg, är ni nu ett genom kärlekens band / och brister det bandet ej sönder ibland? / Ack, sedan ni låtit med Gud er försona, / må Herren för söndringens ande er skona / och kärlekens Ande i hjärtana trona!
2. Jerusalem är vår gemensamma moder / och varje dess barn är en syster, en broder. / Vi har ju tillsammans, du skingrade hop, / en Fader, en Ande, en tro och ett dop. / Om vi av Guds kärlek rätt började brinna / så skulle vår köttsliga tvedräkt försvinna / och Kristus, vår Konung, mer rum bland oss finna.
3. Vår förstfödde Broder, han älskar oss alla / och blygs ej, o under! att syskon oss kalla. / Han ser ej på gåvornas olika glans, / han ser blott på ett: om vi verkligt är hans. / Och vi är ju hans för att älska varandra / och ej för att misstro och döma och klandra / de kära Guds barn, som till himlen vill vandra.
4. Nej, syskon i Kristus, till er vi nu ropar: / kom, låt oss stå samman mot fiendens hopar, / ej blygas för Kristus, fast ringa han är / i alla föraktade lemmarna han bär. / Ja, må vi förenas, så gamla som unga, / att barnsligt och glatt med ett hjärta, en tunga / om Jesus, om Jesus vår Frälsare sjunga.
5. O, må vi då söka av innersta hjärta / att älska varandra i glädje och smärta, / förenade blott i den Frälsares tro, / vars död är vårt liv och vars ångest vår ro. / Ja, må vi så leva alltmer till hans ära, / vars höga och heliga namn vi får bära, / och prisa hans nåd både fjärran och nära!
6. Vi går dock till himlen. Där svävar ej tonen / när syskonen samlade står inför tronen / och sjunger till glädje för Gud och hans Krist / och älskar varandra, men då utan brist. / Ack, ljuvliga tanke! Min längtan du väcker, / och redan i hoppet min ande sig sträcker / dit upp, där den eviga morgonen bräcker.
Text: Christian Andreas Bernstein före 1700 (27 år) Musik: Oscar Ahnfelt

92 OM ALLA MINA LEMMAR / var fyllda helt av sång / och hade tusen stämmor / som ljöd på samma gång / och sjöng jag dag och natt - / jag kunde ej gengälda / Guds rikes stora skatt.
2. Jag vill mitt tack frambära, / o store Gud, till dej! / Dej vare lov och ära / för att du kallat mej / och räknat mej bland dem / som trots vad de förbrutit / hos dej har fått sitt hem.
3. Du grundlagt själv din kyrka / ibland oss, Herre kär! / Allt gott du ville verka / i din församling här. / Låt oss då i ditt hus / i trohet mot dej vandra / och följa Ordets ljus.
4. Låt livets källa flyta / med himmelsk nåd och makt / kring hela jordens yta, / till varje folk och trakt. / Låt lyckas Jesu namn, / så vi kan vägen finna / in i din fadersfamn.
5. Vår sång ska dej upphöja, / o Gud, som allt förmår. / Ditt bistånd skall ej dröja, / var än vår vandring går. / När vi nått hem en gång, / skall nya röster höjas / och sjunga Sions sång!
Text: Petter Dass ca 1704 (57 år), Morten Eskesen 1881, övers. A.H. 1992


94 VÄLSIGNA, KÄRE HERRE GUD, VÅR KYRKA! / Ja, uppväck den och ge den liv och styrka! / Din lära alltid i den ren bevara, / föröka dina trogna vittnens skara.
2. Pris dig, att du ej för vår kyrkas brister / förkastat den och att den än ej mister / din omsorg, dina kallelser, din tuktan, / att än den fostrar barnen i din fruktan,
3. att du mig rum i denna kyrka givit / och att du inom den har skänkt mig livet / i helga dopet, i ditt ord, det klara, / och i din nådemåltid underbara.
4. Ja, tack att du på mig så nådigt tänkte / och denna kyrka till ett stöd mig skänkte! / Hjälp att jag henne som en moder vördar /och bär mitt ax till hennes himlaskördar.
5. O läk du hennes skador, dig förbarma! / Låt sanningen gå ut bland mänskor arma. / Uppväck till liv, förjaga säkerheten / och lär oss leva helt för evigheten!
6. Låt alltid klart mitt i vår kyrka skina / din gudom, din uppståndelse, din pina! / Omkring ditt kors, o Jesus, oss förena / och tänd i oss din kärlekslåga rena!
Text: Betty Ehrenborg-Posse, ngt bearb. Musik: Theodor Söderberg

Andra fina sånger om kyrkan som av upphovsrättsliga skäl inte kan publiceras här:GAMMAL ÄR KYRKAN, HERRENS HUS, GUDS KYRKAS LIV ÄR JORDENS STÖRSTA UNDER, HJÄRTAN ENIGT SAMMANSLUTNA

Helg och gudstjänst

95 DAGAR KOMMA, DAGAR FLYKTA, / håll dig vid Guds ord och säg: / det är mina fötters lykta / och ett ljus på all min väg. / Hav din lust i detta ord, / som av ålder på vår jord / mänskors tröst och frid beredde / och till himmelen dem ledde.
2. Kristne, medan vi här vandra, / låtom oss på fädrens vis / fromma bedja med varandra, / glada sjunga Herrens pris. / Barnens liksom fädrens ljud / stige upp till samme Gud / att hans godhet nederkalla / över oss och över alla.
*3. Herre, signe du och råde / och bevare du oss väl. / Herre, ditt ansikt' i nåde / lyse alltid för vår själ. / Herre Gud, dig till oss vänd / och din frid oss allom sänd. / O Gud Fader, Son och Ande, / dig ske pris i allo lande!
Text: Johan Olof Wallin (v. 1-2) 1816 (37 år), Jesper Svedberg (v. 3) 1694 (41 år) Musik: J Schop 1710

96 DETTA ÄR DAGEN SOM HERREN HAR GJORT, / må vi med honom förlikas! / Han har idag öppnat himmelens port; / det skall var söndag predikas. / Ty i dess heliga timmar / härlig ur graven uppstod Guds ord, / nådig till jorden Guds Ande for, / därför skall klockorna ringa.
2. Herre, i ljuset från ordet oss ställ, / så att du ensam får äran. / Då ska vi prisa dig nu och i kväll, / jubla till satans förfäran. / Läk nu vår dödliga skada, / gör evangelium för oss stort: / detta är dagen som du har gjort, / må vi på den vara glada!
Text: N.F.S. Grundtvig, övers. A.H. 1989, 2007

97 DU SKÖNA SÖNDAGSMORGON då Frälsaren uppstod, / som oss rättfärdiggjorde på korset i sitt blod, / tillintetgjorde döden och hela mörkrets makt / och livet i ljuset frambragt!
2. I den korsfäste Herren har arme syndaren / dött bort från sina synder men ock stått upp igen / i den Uppståndne, härlig som honom själv, o ja, / för evigt sjung: halleluja!
3. Han förde fallna barnen i sig till härlighet / och skapade så mänskan till Guds rättfärdighet, / av hedningar och judar en mänska ny och skön: / hans arv och hans arbetes lön.
4. Den som nu här bekänner att Jesus Herren är / och tror uti sitt hjärta vad Herrens ord oss lär, / att Gud uppväckte Sonen, är fri ifrån sitt fall / och leva för evigt han skall.
5. Här har vi sabbatsvila, som aldrig skall ta slut. / Här får vi alla dagar med hjärtat vila ut. / Och mitt i själva döden i liv vi härska får / och in i Guds salighet går.
6. Dig Gud ske pris och ära av oss på alla rum! / Lär hela världen känna ditt evangelium. / Gör sabbatsvilan kunnig för varje tröttad träl, / hugsvala vår törstiga själ.
7. Den sköna söndagsmorgon för oss då skall ingå, / när vi väcks upp ur graven för att till liv uppstå / i andre Adams-bilden, från förste evigt skild. / Ditt hjälp oss, vår Frälsare mild!
Text: August Jakobsson Musik: Dick Burvall

98 GE OSS ÄN EN NÅDESTUND, O JESUS, / när vi samlas i ditt eget namn! / Gör oss stilla, stilla för din Ande, / dra oss alla till din öppna famn! / Duka än som fordomtid i öknen / för ditt Israel ditt rika bord, //: ge åt var och en vad den behöver / av det sanna livets ord ://
2. Ge oss än en nådestund, o Jesus, / så som du ditt folk så gärna ger! / Och låt dina varningar och löften / tränga djupt i våra hjärtan ner. / Du ju vet, vi ingenting kan ta oss / om du, Herre, inte ger oss det. //: O så ge utöver vad vi ber om, / visa oss din salighet! ://
3. Ge oss än en nådestund, o Jesus! / Låt ditt frälsningsord oss alla nå. / Hjälp oss du att bättre nu ta vara / på de kallelser vi ännu får! / Låt det ske, att särskilt denna stunden / för oss djupare i Ordet in! //: Se, vi lämnar allt i dina händer, / saken, Herre, är ju din! ://
Text: Lina Sandell 1877 (45 år), bearb. A.H. 2008 Musik: Ur Ahnfelts sånger 1868 ("Var jag går")

99 GODE HERDE, TILL OSS TALA, / gör dig känd för varje själ! / Kom att varna och hugsvala, / du som vill vårt sanna väl! / Dina vänner är så skygga, / kan ej själva sig uppbygga, //: gör dem du med nåden trygga, / tänk på fri och tänk på träl ://
2. Kom, gå med oss under vägen / och bered för oss ett bord! / Den som fruktande, förlägen, / talar över dina ord / sans och visdom må du giva / att han vid ditt kors må bliva, //: ej med konstlad visdom kliva / men ge akt på dina ord ://
3. Tack att du har mänska blivit! / Tack för vad du lidit har! / Tack att du dig själv utgivit, / världens synd på korset bar! / Tack att du oss återfunnit, / i din nåd ifatt oss hunnit //: och för evigt övervunnit / den som haft oss i förvar ://
Text: Anders Nilsson 1891 (42 år), bearb. A.H. 2008 Musik: W Bradbury

100 HERRE JESUS, NÄR DU SADE: "Bed, så skall ni också få", / vilken dyr klenod du lade / ner i våra händer då! / Du som, rik i nåd för alla, / hjälper dem som dig åkallar, //: o låt nådens skurar falla, / så att öknen blomstra må! ://
2. Låt din Andes milda susning / ljuvt förnimmas denna stund, / att ej falska lärors tjusning / för oss bort från ordets grund! / Sänd ditt ljus, det underbara, / dina rätter själv förklara, //: i din sanning oss bevara, / håll oss fast i ditt förbund ://
3. Tack och lov för nådens under, / tack för nådens rika bord, / tack för alla himlastunder / redan här på syndig jord! / Herre, hjälp oss, dig till ära, / pryda uti allt din lära. //: Hör vår bön och var oss nära, / Amen är ditt löftesord ://
Text: Nils Frykman 1888 (46 år) Melodi: W B Bradbury

101 HERRE, SAMLA OSS NU ALLA / kring ditt eget nådesord. / Likt ett vårregn låt det falla / på vårt hjärtas torra jord. / Må du oss din Ande sända / och din eld ibland oss tända. //: Mätta ljuvligt de elända, / Herre, vid ditt rika bord ://
2. Lär oss troget taga vara / på det ord oss givet är. / Led oss i ditt ljus, det klara, / på den väg som till dig bär. / Gör vårt hjärta för dig stilla, / låt ej otron oss förvilla, //: Herre, låt oss ej förspilla / nådens stund, då du är här ://
3. Må vi akta på den tiden / då du söker oss, o Gud. / Snart är nådens dag förliden, / och vi får ej flera bud. / O, så hjälp oss nu att höra / vad vår själ kan saliggöra, //: upplåt du vårt hjärtas öraoch förnim vårt böneljud ://
Text: Lina Sandell-Berg 1872 (40 år), ngt bearb. Musik: W B Bradbury (1816-1868)

102 HUR LJUVT DET ÄR ATT KOMMA / till Herrens tempelgård, / där trogna själar blommar / som liljor i hans vård! / Man ser hur skära kalkar / för Gud där öppna står, //: och himmelsk dagg dem svalkar, / att liv och kraft de får ://
2. Hur kärt i Andens enhet / att dem tillsammans se / i trohet och i renhet / åt Herren offer ge. / När de Guds lov upphöjer / på denna fridens ort, //: vem är väl då som dröjer / och stannar vid dess port ://
3. Träd in att se och smaka / hur ljuvlig Herren är, / att bedja och att vaka / med hans utvalda där. / Där ute lever flärden / så glädjelös och tom, //: ack, ringa fröjd ger världen / emot Guds helgedom ://
4. Ej vill jag vandra fjärran / till mörker bort från dag. / Mitt ljus, det är av Herran, / min sol uppsöker jag. / Inför hans anlet klara / vill i hans hus jag bo. //: Där är mig gott att vara, / där har mitt hjärta ro ://
Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), ngt bearb. Musik: Isidor Dannström 1881 (69 år)

103 KOM, FRÄLSARE, IN / och blås på oss Andens välsignande vind. / Lys frid i vårt hus med ditt levande ord, / så blir detta ställe en himmel på jord, / där vardagens liv står i helgvacker skrud / i möte med Gud.
2. Sätt hjärtan i brand / och låt oss få trycka din frälsarehand, / ja, kom med din fridshälsning stilla och varm / och dämpa allt störande buller och larm. / Om vågorna vilda slår aldrig så tungt, / hos dej är det lugnt.
3. O härliga stund / när allt som vill hindra blir nedgjort i grund! / När du går tvärs genom vår reglade dörr / och gör oss så glada som du gjorde förr! / Nu vid dina fötter vi sätter oss ner / och upp till dej ser.
4. Predika ditt ord, / du store Profet över himmel och jord, / så att varje tvivlare erfara får / att du mitt ibland oss livs levande står. / Ja, låt oss få känna, med hjärtan i brand, / din sårade hand!
Text: Mathias Orheim, övers. A.H. 1991

104 KOM TILL HÖGTID! - I Guds gårdar / vila bjuds från livets id. / Herren än de sina vårdar, / står dem bi i stormig tid. / Gud den trötte skänker vila, / frid och stilla sabbatsro, / styrka för hans svaga tro.
2. Kom till högtid! Kärleksflamman / slocknar om du ensam går. / Men om kolen föras samman, / kärlekselden näring får. / Det blir varmt i syskonskaran / när man med en enad röst / ber till Gud om nåd och tröst.
3. Kom till högtid! - Käril tomma / fyller Herren nu som förr. / Gud välsignar sina fromma, / öppnar för dem ordets dörr, / smörjer dem med glädjens olja, när de i sin Herres hus / mättas av hans nåd och ljus.
4. Kom till högtid! - Mottag ordet, / ordet ifrån Herren själv. / Drick vid helga nattvardsbordet / styrka utur nådens älv! / Ur de rika frälsningsbrunnar / får du ösa liv och frid, / hälsokraft till evig tid.
5. Kom till högtid! - Herren bjuder / in till frälsning världen all. / Allmaktsordet redan ljuder, / bådande det ondas fall. / Men så långt som solen lyser / går hans nådebudskap ut, / segrande till tidens slut.
Text: Nils Hylander Musik: "Vänligt över jorden glänser"

105 LÅT OSS FÖRNIMMA, FADER VÅR, / att själv du mitt ibland oss står / och att din ömma fadersfamn / står öppen än i Jesu namn.
2. Låt ordets frö du sår i dag / ge riklig skörd till ditt behag, / och håll om plantan särskild vård / där hjärtats mark är karg och hård.
3. Fullborda, Gud, i oss ditt verk / och med din Andes kraft oss stärk. / Hör, Fader, mild och nådefull, / vårt hjärtas bön för Jesu skull.
Text: Alfons Takolander 1927 (52 år), ngt bearb.Musik: Svensk 1697 (SvPs 158b)

106 NU HERREN ÅTER OSS VEDERKVICKT, / hans hjärtelag är sej alltid likt. / Han är densamme idag, igår, / hans godhet varar från år till år.
2. Han låter regna den rätta tid / på de elända, med nåd och frid. / Ett nådens regn det väl kallas må, / han lovat ge oss långt mer ändå.
3. Guds rika gåvor tar aldrig slut / och hälsobrunnen ej torkar ut. / Om du dej känner som brutet rör, / hans nådesfullhet just dej tillhör.
4. Men dukas borden så härligt här, / vad sköna rätter skall då ej där / vid himlaborden Guds trogna få! / Snart skall den dagen för oss uppgå.
*5. Lov, pris och ära skall Herren ha / på jorden såsom i himlarna! / Ja, amen, amen, halleluja! / Sjung allesamman: Halleluja!

107 O GUD, DET ÄR EN HJÄRTANS TRÖST / att mötas i din kyrka, / där vi får glädjas åt din röst / och hämta frid och styrka. / När ordets kraft vi känner här / och vi ditt lov ur hjärtat bär, / det är en lust och glädje.
2. Hos dig, o Herre, kan en dag / långt bättre för oss bliva / än allt det nöje och behag / som världen har att giva. / Fullkomlig glädje du oss ger, / ty, Herre, i ditt ord vi ser / hur du dig uppenbarar.
3. Ge oss, o Gud, din Ande god, / som på din väg oss leder, / som ger oss ljus och kraft och mod / och nådigt oss bereder / att vi kan rätt ditt ord förstå / och efter ordet leva så / att det blir dig till ära.
*4. Dig, Fader, prisar högt vår röst. / Dig, Jesus, ger vi ära. / Dig, Ande, som är ljus och tröst, / vi samma lov vill bära. / Som det har skett från tid till tid / tar ständigt nya röster vid. / Vi sjunger därtill: Amen.
Text: Laurentius Jonae Gestritius 1591 (?), bearb. finlandssvenska psalmboken 1986 (nr 173)Musik: 1697 års koralbok

108 OM HERREN INTE BYGGA VILL / är sten och trä förgäves, / ty mer än världen tror ska till, / ett annat virke kräves. / Det måste till ett gudomsord / från Herren själv, när på vår jord / ett gudshus ska bli uppfört.
2. Ett klocktorn och en vacker funt, / ett bord med ljus man tänder, / det kan man finna jorden runt, / det görs av mänskohänder. / Men glädje sann och frid med Gud / blir inte till av klockors ljud / och hus som vi har smyckat.
3. Så ber vi: kom, o Herre stark, / låt Anden här regera! / Då byggs här upp en rymlig ark / med frälsning för allt flera. / Var Herrens dag, vart kyrkoår / själv Jesus mitt ibland oss går / när livets ord får ljuda.
4. Till det Guds ord, som likt en sol / med liv och ljus kan verka, / vi reste denna predikstol, / vi byggde denna kyrka. / Vi helgar nu dess skepp och kor, / dess dopgrav och dess altarbord / till trogen tjänst för Ordet.
5. I Jesu namn vi här vill be, / vi på hans ord vill bygga, / ty endast om han själv är med / är vi för evigt trygga. / O du som skapat denna jord, / bygg, Herre Jesus, med ditt ord / ditt tempel mitt ibland oss!
Text: Nikolaj Severin Frederik Grundtvig, övers. A.H. 1994 Musik: "Gud låter sina trogna här"

109 SABBATSDAG, HUR SKÖN DU ÄR, / skänkt av Gud, jag har dig kär. / Kom, o kom att än en gång / samla oss till bön och sång.
2. Efter arbetsveckans strid / får vi sitta ned i frid / vid vår Faders rika bord, / lyssnande till nådens ord.
3. Gud, vår Gud, till dig vi ber: / ge oss rik välsignelse. / Låt ditt evangelium / ljuda klart i alla rum!
4. Låt i dag ditt helga ord / göra under på vår jord. / Kom och våra själar föd, / Herde god, med livets bröd.
5. Kom och månget byte tag / från den onde denna dag. / Bärga mången kärve in, / Herre, skörden är ju din!
6. Låt den komma snart, den tid / då vi efter livets strid / i en evig sabbatsro / får i dina gårdar bo.
Text: Joel Blomqvist 1877 (37 år) Musik: Joel Blomqvist

110 TACK, O JESUS, FÖR DET RIKA BORDET, / som din kärlek dukar upp för oss! / Tack, o Jesus, för det fasta ordet, / det som aldrig, aldrig skall förgås! / Sänd oss också nu din helge Ande, / som oss leder i all sanning här, / och låt Satan ej sitt ogräs blanda / i den säd som bland oss utsådd är.
2. Låt ej ordet fåfängt komma åter, / låt det bära frukt till evig tid! / Och varhelst du oss församlas låter, / låt oss alla samlas i din frid! / Håll oss alltid i din sanna fruktan, / slå alltjämt vår egenvilja ner! / Spar ej heller på din Andes tuktan / och låt köttet ej regera mer!
3. O, låt syskonbandet aldrig brista, / låt ej brödrakärleken dö ut! / Låt oss ej i fåvitsk iver tvista, / så att livet slocknar ut till slut! / Lär oss i det stora och det lilla / troget stanna vid din sanning än / och i ödmjukhet och kärlek stilla / alltid känna syskonen igen!
4. Ja, o Jesus, du som gör utöver / vad vi beder eller tänker här, / giv åt var och en vad den behöver, / giv åt var och en vad nyttigt är! / Bär oss, bär oss på ditt trogna hjärta, / rista där med eldskrift våra namn! / Och låt ingen lust och ingen smärta / rycka lammen ur din herdefamn!
Text: Lina Sandell 1861, 1889 (32, 57 år) Musik: Göran Stenlund, alt. O Lindblad

111 VÄLSIGNADE STUNDER SOM JESUS OSS GER, / då frälsningens under i ordet vi ser, / då ordet förkunnar vårt eviga väl, //: då Jesus är nära, :// att väcka och lära och trösta vår själ!
2. O Jesus, vår Herre, din Ande oss giv! / Vi äger dess värre ej krafter, ej liv, / ej tro och ej kärlek, om inte du ger //: vadhelst vi behöver :// Du hör våra böner och nöden du ser.
3. Dig därför förbarma och tänk på vår nöd. / Ja, gör oss nu varma och fräls oss från död. / Låt lagen få väcka, låt nåden bli stor, //: låt Anden få verka :// så alla kan märka / att du bland oss bor!
Text: Clara Ahnfelt, bearb. A.H. 2008 Musik: Oscar Ahnfelt ("Med Gud och hans vänskap") alt. skotsk ("O gränslösa frälsning" SvPs226)

Ordet

112 EN DYR KLENOD, en klar och ren / oss unnats här att äga, / den pärlor, guld och ädelsten / på långt när ej uppväga. / En skatt, den yppersta på jord, / få vi vår egen kalla, / den skatten är Guds eget ord, /som hörer till oss alla.
2. När annat, som vi akta värt / att äga här och spara, / av rost och mal och tid förtärt, / hör upp vår fröjd att vara, / när dagens verk förgås med hast, / ja, förr än afton stundat, / står än Guds ord så nytt och fast / som när det först vart grundat.
3. Det tärs av ålder ej och tid, / om den ock evigt räckte. / Det går med samma kraft och frid / från släkte och till släkte. / Guds ord förblir i evighet, / när annat allt har farit. / Det ej av tidens växling vet, / likt Gud, som evigt varit.
4. Det kära ord, det enkla ord, / som mänskor dock förgäta, / var är en mänsklig visdom spord / som sig därmed kan mäta? / Var giver världen oss en grund / så fast att därpå bygga / som ordet av Guds egen mun, / det eviga och trygga.
5. Har jag det ordet sökt till stöd, / när andra stöd mig svikit, / från världens hav, dess storm och nöd, / in i den hamnen vikit, / då vet jag vad jag tryggas vid, / var jag kan fasthet finna, / då känner jag en ort av frid, / dit inga sorger hinna.
6. Som vattenfågeln dyker ned / i fjärdens klara bölja / att minsta fläck av stoft därmed / från sina vingar skölja, / så tvår sig anden ren och skär / i ordets djup, det klara, / och känner att hans hem det är, / där han i fröjd får vara.
7. Välsignat vare, Gud, ditt namn, / och utan ände prisat, / att du till säker tröst och hamn / oss alla vägen visat. / Vem är nu fattig, vem är rik, / när ej ditt ord oss fattas? / Den ene har, den andre lik, / ju det som mest må skattas.
Text: Johan Lundvig Runeberg 1857 (53 år) Musik: Wittenberg 1526

113 FEM MOSEBÖCKER KOMMER, Josua, Domar, Rut, / två Samuels, två kungars, två krönikor till slut. / Sen Esra och Nehemja och Ester rullar fram, / och Job och Davids psalmer har växt på samma stam.
2. Så har vi Ordspråksboken och så Predikaren, / så kommer Höga Visan, ja, störst är kärleken. / Jesaja, Jeremia med klagovisorna, / Hesekiel och Daniel, här är profeterna.
3. Hosea, Joel, Amos, Obadja är så kort, / och Jona, Mika, Nahum får inte komma bort. / Habackuk och Sefanja och Haggaj möter vi, / sen hittar vi Sakarja och sist står Malaki.

114 FRAMFAREN ÄR NATTEN som höljde vår jord / och funnen är skatten,Guds heliga ord. / Det folk som hölls fånget i mörker och kval / ser ljuset uppgånget i skuggornas dal. / Och människofunder som dimmor förgår, / men sanningens grunder orubbliga står. / Guds kyrka sig gläder. Halleluja!
2. Vår gärning ej gagnar till salighetsgrund, / försvinner som agnar i prövningens stund. / På Kristus vi bygga, på honom vi tro, / så varda vi trygga och själen får ro. / Vår ande sig gläder och fröjdas i Gud. / Han själv oss ikläder rättfärdighetsskrud / som Kristus förvärvat. Halleluja!
3. Än vårdar och föder vår herde sin hjord, / oss styrker och stöder med sanningens ord. / Se, dukat är bordet med himmelskt bröd, / en läkedom vordet mot synder och nöd. / Och Anden oss renar i döpelsens bad, / med Gud oss förenar, att bo i den stad / där Kristus är Konung! Halleluja!
4. Som stjärnornas skara i midnattens väkt, / så tallös skall vara, o Sion, din släkt. / Som talet av droppar i daggens mängd, / som blommor och knoppar i sommarens ängd. / Ett folk såsom sanden vid havets strand / Gud leder vid handen till löftenas land: / det himmelska Kanaan! Halleluja!
*5. Upp, Sion, att prisa och lova din Gud / och vördsamhet visa hans heliga bud. / Hans under vi skådat, hans sanning vi sport, / han har oss benådat och saliga gjort. / Se, jorden förbrinneroch himlen förgår / som blomstren försvinner.Guds ord dock består / och evigt förbliver. Halleluja!
Text: Svante Alin 1906 (54 år) Musik: Dansk ("Vad ljus över griften"), alt. A.H. 1991

115 FÖR HERRENS ORD VI EJ MÅ SKÄMMAS, / dess kraft är Guds och inte vår. / Om otrons våg skall kunna hämmas, / om bot skall ges för Sions sår, / vi måste föra Ordet ut / från folk till folk till tidens slut.
2. Guds ord har makt, det segrar vinner, / ur fångenskap till frihet för. / Det är en eld som mäktigt brinner / och brinnande vår ande gör. / Det är en hälsokälla god / som ger den svage kraft och mod.
3. Det är en not som mänskor samlar, / ett ljus i tidens mörka rum, / där mången ännu går och famlar / för själens frälsning döv och stum. Det skänker frid i plågat bröst / och ger åt sorgsna evig tröst.
4. Det leder hem de vilsna söner / som irrar kring på farlig stig. / Det manar fram de trägna böner / som ut ur djupen höjer sig / till livets Gud om nåd och frid, / om kraft att kämpa livets strid.
5. Det skall ej fåfängt komma åter, / så ordets Herre lovat har. / Han oss det ordet utså låter. / Vi frukt ej ser, men det står kvar / att himmel skall förgås och jord, / men ej hans eget dyra ord.
6. Ja, Ordet skall helt visst församla / en skara stor i Jesu tro / av alla folkslag, unga, gamla, / som njuta får en salig ro / i Herrens hus till evig tid, / med jubelsång i ständig frid.
7. Så blygs då ej för nådens lära, / för evangeliets frälsningskraft! / Nej, låt dess must din ande nära / med läkedom och livets saft, / att du med mod kan löpa fram / och alltid peka på Guds Lamm!
Text: Arvid Hydén 1907 (43 år) Musik: "Vår store Gud gör stora under", alt. "Jag nu den säkra grunden funnit"

116 HELGA BIBEL, HERRENS ORD, / största skatt på denna jord! / Denna bok mej troget lär / vad jag varit, gjort och är.
2. Den bestraffar synd och fel, / lär hur Kristus frälst min själ. / Den har dömt och friat mej, / visat väg som öppnar sej.
3. Bibeln är mitt säkra stöd, / ger mej tröst i all min nöd, / lovar fröjd och härlighet, / evigt liv och salighet.
Text: John Burton 1803 (30 år) T Truvé, bearb. A.H. 2007 Musik: F Pira

117 HÖR HÄR DE HELGA TIO BUD, / som genom Moses Herren Gud / oss gav på berget Sinai. / Ja, tala Gud, så lyssnar vi.
2. Jag, Herren Gud, din Gud är en, / från andra gudar håll dej ren, / till mej sätt all din tro och lit, / mej lyd och älska med all flit.
3. Mitt helga namn missbruka ej, / ditt tal skall vara ja och nej. / Åkalla mej i nödens stund / och prisa mej av hjärtats grund.
4. Min vilodag skall helgas väl, / till sabbatsro för kropp och själ./ Ditt eget verk låt stilla stå, / mitt ord i dej må verka då.
5. Glöm ej att hedra mor och far / den tid du ännu har dem kvar, / för att du länge leva må / och för att det dej väl skall gå.
6. Stå inte efter andras liv, / förhindra ilska, hat och kiv. / Sök själv ej hämnd, ha tålamod, / var också mot din ovän god.
7. Du skall ej heller göra hor, / ty därpå följer plåga stor. / Men trogen mot den maka var, / som Herren Gud dig givit har.
8. Du skall ej stjäla. Håll dej fri / från ocker och bedrägeri. / Själv på ett ärligt sätt dig föd / och hjälp din nästa i hans nöd.
9. Bär aldrig falska vittnesbörd, / tyd till det bästa allt du hör. / Var rädd om andras goda namn, / sprid inte ut all brist och skam.
10. Din nästas hustru, hus och hem, / begär ej, ha ej lust till dem, / men gör emot en annan så,som du vill att dej själv skall gå.
_ _ _
11. Gud dessa bud oss givit har,att synden må bli uppenbaroch människan rätt lära måden tjänst och kärlek Gud bör få.
12. Hjälp oss därtill, o Jesus kär,som Medlaren hos Fadern är.Vår kärlek är så kall och tom,men du tog på dig lagens dom.
Text: Martin Luther, A.H. 1992, 2007 Musik: Rut Lindmark

118 I DIN BIBEL FINNS EN SKATT: / sök den, sök den / - vänta ej tills dödens natt / för dig bryter in. / Skatten gör dej rik och nöjd, / fyller dej med frid och fröjd, / här och sist i himlens höjd kan den vara din. / Utan pengar, blott du vill, / skatten skall dej höra till, / den i tid och evighet / blir din salighet.
2. Den är mer än all vår jord, / sök den, sök den. / Enligt Herrens eget ord sök vid nådens tron. / Ordets stjärna lyser dej, / Jesus ropar: "Kom till mej!" / Gud vill nu förbarma sej, / sök och sök i tron. / Utan pengar...
3. Vill du bli för evigt rik, / sök den, sök den, / bli Guds goda änglar lik, / sök av hjärtats grund. / Den som beder, skall ju få, / den som söker, finner då, / den som bultar får ingå / - börja denna stund! / Utan pengar...
4. Skatten heter Jesus Krist,sök den, sök den! / Har du nöd och synd och brist /kan han hjälpa dej. / Han som bar din synd och nöd / frälsar dej i liv och död, / blir din tröst, ditt säkra stöd, / sviker aldrig, nej! /Utan pengar...
Text: T Truvé, ngt bearb. A.H. 2007 Musik: Okänd (jfr Flickan i Havanna)

119 I Nya testamentet finns vatten för vår törst: / Matteus, Markus, Lukas, Johannes kommer först, / Apostlagärningarna och Paulus Romarbrev, / och två brev till Korint, ja, åt många håll han skrev:
2. Galatien och Efesus, Filippi och Kolosse, / två fick Tessaloniki, och två Timoteos´, / ja, Paulus brev till Titus och Filemon oss nått, / och brevet till hebréerna av okänd hand vi fått.
3. Sen är ett brev av Jakob, av Petrus har vi två, / och tre är av Johannes, och Judas kommer så. / Sist kommer Uppenbarelseboken underbar. / För allt vi tackar Herren, som är och blir och
var!
Text: Okänd, bearb. A.H. 2007 Musik: Folkmelodi ("Ett stilla barnahjärta")

120 Inga andra gudar -hör Guds första bud! / Ingen får tillbedjas,ingen utom Gud.
2. Låt oss inte synda mot Guds stora namn. / Håll det andra budet,det är oss till gagn.
3. Tredje budet talar om vår vilodag. / Håll den dagen helig till Guds välbehag.
4. I det fjärde budet nämnes far och mor. / Håll dem högt, och se - välsignelsen blir stor.
5. Du skall inte dräpa, är Guds femte bud. / Livet, det är heligt, säger Herren Gud.
6. Buden skapar trygghet när vi följer dem. / Sjätte budet skyddar äktenskap och hem.
7. Nummer sju i raden är ett välkänt bud: / Du ska inte stjäla, säger Herren Gud.
8. Budet nummer åtta, låt oss minnas det: / Du får inte söla andras rykte ned.
9. Budet nummer nio handlar om begär. / Girighet och avund dömer Herren här.
10. Sista budet som vi fick av Gud, vår Far: / Du skall ej begära det din nästa har.
Text: Okänd Musik: F Filitz (=Jesus, jag dig älskar)

121 JAG VAR DEN TRAMPADE VÄGEN, / där såningsmannen god / gick fram, barmhärtig och trogen, / och sådde med tålamod.

2. De små, den många förhinder / förstörde sådden skön. / De borttog ordet ur hjärtat, / som fåglarna plockar frön.

3. Jag var den steniga marken, / jag hörde ordet glad, / men när det kostade smärta / jag snart mej den undanbad.

4. Ty hjärtat lät sej ej krossas / av Herrens helga lag. / Blott ytligt ville det fröjdas / åt frälsningens klara dag.

5. Jag var det törniga snåret. / Vid ordets rikedom all / mitt hjärta ville sej dela / åt Kristus och Belial.

6. De tunga, jordiska sorger / och världslig lustas brand / förkvävde gyllene axet / som knoppats i hjärtats land.

7. Men du har ännu ej tröttnat, / du trogne såningsman. / Du kommer än till det hjärta / där du sådan otack fann.

8. Jag sörjer att jag så ofta / förspillt ditt dyra ord. / Må du den synden förlåta / och bättra min hjärtejord.

9. Ja, ge mej nåd att behålla / din gåva, Herre god, / att gömma ordet och bära / dess frukter i tålamod.

Text: Betty Ehrenborg-Posse (1818-1880)

Musik: A.H.

121 KAN DU EJ TRO SÅ HELT SOM DU VILL: / tro som det står, tro som det står! / Vila vid ordet, sedan var still, / gåvan att tro du får. / Tro som det står, ja, tro som det står! / Aldrig en prick av ordet förgår. / Sällhet och frid i hjärtat du får, / tro som det skrivet står.
2. Kan du ej älska Gud över allt, / tro som det står, tro som det står! /Då skall ditt hjärta ej bliva kallt, / kärlek till Gud du får. / Tro som det står...
3. Lyser ej hoppet klart på din stig, / tro som det står, tro som det står! / Molnen, som skymmer, brister för dig. / Tron genom mörker går. / Tro som det står...
4. Ordet om korset kraften ej mist, / tro som det står, tro som det står! / Löftena väger mer än din brist. / Tro som det skrivet står. / Tro som det står...
Text: K G Sjölin Musik: Ur Kom 1930

122 NU FRÖJDA DIG, DU VIDA JORD, / åt Herrens nåd och helga ord, / predikat med apostlars röst / och givet oss till evig tröst.
2. När Kristus hade fullgjort allt / som Fadern honom anbefallt, / han sände, efter Guds beslut, / kring jorden sina vittnen ut.
3. Olärda var de, enkla män, / men genom tron på Frälsaren / dock deras ord den styrka fann / som världens vishet övervann.
4. Det var om den uppståndne Krist / de vittnade båd först och sist, / om nåden som i honom här / åt hela världen vunnen är.
5. Där ordet blev predikat klart / omvändes hjärtan underbart. / De andligt döda väcktes opp / till liv i kärlek, tro och hopp.
6. Än ljuder detta glada bud / om bättring inför Herren Gud, / om tro på Sonen Jesus Krist, / vår hjälpare mot synd och brist.
7. Gud, lär oss lyssna och förstå / och öppna våra hjärtan så / att ordets helga rikedom / ej blir för oss till straff och dom.
8. Låt oss betänka det var stund / och bära det i hjärtats grund, / och så i tro och kärlek rätt / dig prisa, som ditt ord oss gett.
Text: Latinsk 900-talet, Olaus Petri 1536, bearb. Musik: Worchester hymnarium 1200-talet/Michael Weisse 1531

123 O FADER VÅR, BARMHÄRTIG, GOD, / som oss till dig vill kalla, / och stänka oss med Kristi blod, / som rena kan oss alla, / låt komma, Gud, till oss ditt ord, / det heliga och klara, /låt det i mörkret på vår jord / ett ledljus för oss vara. / Låt ingen vilse fara.
2. Vi alla ropar nu till dig, / vår nöd oss därtill driver, / ty ingen tar ditt ord till sig / om du ej nåd oss giver. / O helge Fader, tänk därpå / att djävulen vill blanda / sitt ogräs i din säd, och få / oss alla sig tillhanda. / Så sänd till oss din Ande.
3. O Gud och mänska, Jesus Krist, / som synden på dig lade, / du känner bäst vår stora brist, / du dog för oss, du sade. / O Jesus, du vår broder kär, / ditt löfte vi påkallar: / sänd Hjälparen, som trofast är / och sanning lär oss alla, / så att vi ej må falla.
4. O du Guds helge Ande, kom! / Slit sönder satans snara. / Giv ordet i vårt hjärta rum / och oss i tron bevara, / så att envar må heliggjord / lovsjunga dig med gamman / och så att Jesu Kristi ord / oss leder allesamman / till himlens glädje. Amen!
Text: Olaus Petri 1526 (34 år), bearb. A.H. 2008 Musik: Medeltida/Magdeburg 1524 alt. R Norén

124 O JESUS KRIST, BLI HOS OSS KVAR, / ty kvällens mörker kommit har. / Din helga läras klara ljus / låt alltid lysa i vårt hus.
2. Din kyrka hjälp, o Jesus Krist, / trots all vår tröghet, köld och brist. / Låt ordet alltmer framgång få / och ut till alla själar nå.
3. Behåll oss fasta vid ditt ord, / förhindra satans själamord / och giv din kyrka nåd och frid, / sann enighet och mod till strid.
4. Nu vill förnuftet mästra dig / och inte låta rätta sig. / Det vill ej dina vägar gå, / men nya budord hittar på.
5. De stolta andra dämpa ned, / som, snabba efter tidens sed / att ändra om varhelst de kan, / förfalskar så din lära sann.
6. Men saken, äran först och sist /är din och inte vår, helt visst! / Stå därför bi din lilla hjord / som tror och litar på ditt ord.
7. Ditt ord är i vår nöd och sorg / vår säkra tröst och fasta borg. / Därvid behåll oss, Herre kär / - allt annat är förgängligt här.
8. Giv att ditt ord oss lyser så, / att vi i mörkret ej må gå, / men genom denna Tåredal / till dig i himlens ljusa sal!

125 OMKRING DITT ORD, O JESUS, oss stilla gör, / och fram till livets källa av nåd oss för. / Du ser i varje hjärta dess djupa nöd, / du ensam kan oss mätta med livets bröd.
2. Var, Herre, själv oss nära, din kraft gör spord / med ljus kring nya vidder av livets ord. / Låt något fridlöst hjärta dig möta här / och se och smaka, Herre, hur ljuv du är.
3. Led oss alltmer, o Jesus, i ordet in / och öppna våra ögon för nåden din. / Det djup av idel kärlek som bor i dig / låt över varje hjärta få gjuta sig.
Text: Anna Ölander 1900 (39 år) Musik: Friedrich Silcher

126 "SKRIFTERNAS TRÖST", o vad det klingar, / himmelska toner, ljuvlig musik. / Tröst i all nöd, glädje den bringar, / hopp bortom graven, himmel så rik. / "Skrifternas tröst", o vilka flöden, / talet om korset kraften ej mist. / Ljus i vår natt, liv mitt i döden, / manna i öknen utan all brist.
2. Strålande sol, eldstod i natten, / skuggrika palmträd Skrifterna är. / Källa så klar, levande vatten, / kärlekens hav som seglaren bär. Skrifternas tröst...
3. Sinais röst, domslut som skallar, / som ställer syndarn brottslig för Gud. / Skrifternas tröst milt honom kallar: / "Allt är fullbordat", ljuder dess bud. / Skrifternas tröst...
4. Himmelska moln, skurar som giver / törstande ängar fägring och prakt. / Strömmar av nåd, ord som förbliver, / talet om Jesu frälsande makt. / Skrifternas tröst...
Text: K G Sjölin 1917 (58 år), ngt bearb. Musik: K G Sjölin 1917

127 TACK FÖR DITT NÅDESORD, / ljus på min stig, / tack för ditt rika bord, / dukat för mig. / Tack för ditt dyra blod, / tack för din Ande god, / tack för ditt tålamod, / Herre, med mig.
Text: Lina Sandell 1859 (27 år) Musik: L Mason 1856

128 UNGDOM, SOM GÅR UT I VÄRLDEN, / o låt bibeln följa dig, / lysa dig på levnadsfärden, / leda dig den rätta stig, / varna dig för dolda snaror, / draga ock din fot ur dem, / och bland bränningar och faror / leda mot ett himmelskt hem.
2. Herrens ord skall aldrig svika, / om allt annat sviker dig, / och än mer: det har tillika / ensamt evigt liv i sig. / Men vad gagnar dig all världen, / om du tappar bort din själ, / om du uti synden, flärden / glömmer bort ditt sanna väl?
3. Många röster skall du höra, / som ej utgått från din Gud. / Mången ton skall nå ditt öra / av förakt för Herrens bud. / Men den goda herderösten, / som du hört i livets vår, / må den intill levnadshösten / följa dig, vart än du går.
4. Mänsklig visdom kan ej rädda / från fördärv och dödens stig. / Jordisk ära kan ej bädda / graven mjuk och varm åt dig. / Men det ord som evigt bliver: / ordet om vår Herre Krist, / liv i själva döden giver / och ett rum i himlen sist.
5. O så låt det dyra ordet / följa dig, vart än du går! / Vid det rika nådebordet / kraft för vandringen du får. / Ingen nöd och ingen lycka, / ingenting på denna jord, / skall ur Herrens hand dig rycka, / om du bliver vid hans ord.
Text: Lina Sandell 1875 (43 år) Musik: Göran Stenlund

129 VADHELST HÄR I VÄRLDEN bedrövar min själ, / med ordet om Jesus det alltid blir väl. / Och om jag ej känner min lycka alltid, / i tron på det ordet jag ändå har frid. / Ack, saliga ro / på Jesus få tro / och äga Guds ord i sitt bo!
2. När synden förskräcker och ängslar min själ, / jag litar på ordet om Jesus likväl. / Min synd är mot Jesus som gnista mot hav, / den slocknar, försvinner i djupaste grav. / Ack, saliga ro...
3. När frestelsens stormar för mäktiga blir, / visst fäller jag modet, men håller dock i: / Du Gud, är min fulla rättfärdighet än, / min seger, min starkhet - jag säger igen: / Ack, saliga ro...
4. När livet blir mörkt, jag är ängslig och svag, / jag skådar i ordet, och där är det dag! / Ser andra jag rika och mig dem ej lik, / jag skådar i ordet - och där är jag rik! / Ack, saliga ro...
Text: Agata Rosenius 1834, ngt bearb. A.H. 2007 Musik: O Ahnfelt

130 VI ÄGER DET FASTA, PROFETISKA ORDET, / och vi gör så väl, om vi aktar därpå! / Guds Ande har däri för oss dukat bordet / av kostliga rätter, att leva vi må. / Ett ljus vill det ordet oss vara / i vildmarkens mörker också, / tills morgonens stjärna, den klara / skall härligt för själen uppgå.
2. Den stjärnan är Jesus, den själabrudgummen, / som köpt oss åt Gud med sitt heliga blod. / O att hela världen den saken förnumme, / hur han har vår sak i vårt ställe gjort god! / Helt visst skulle tacksamhetstonen / då höjas från söder till nord / till honom som sitter på tronen / och vårdar sin dyrköpta hjord.
3. O Gud, låt oss ännu i nåd få behålla / ditt heliga, rena, välsignade ord! / Se, satan begärt att de dina få sålla, / så håll oss var dag vid ditt dukade bord. / Du känner vår vanmakt i striden, / men seger i dig får vi ha! / Ja, för oss till eviga friden, / så sjunger vi halleluja!
Text: Alma Andersson-Bruce (1920-talet), ngt bearb. A.H. 2007 Musik: Ur Guds Lov

Andra utmärkta psalmer om Guds ord som av upphovsrättsliga skäl inte kan publiceras här:BOKEN OM JESUS ÄR BOKEN FÖR MEJText:Musik:MIN GUD HAR JAG ALDRIG SETTText: Juhani Martikainen (Sionsharpan)Musik: Juhani MartikainenÖPPNA DIN BIBELDÄR ORDET STÅR SKRIVETText: Eva Norberg (Kyrksång)Musik: M Thyresson Hedin

Dopet

131 EVIGT FAST ÄR HERRENS FRIDSFÖRBUND, / som han slöt med oss i dopets stund, / då vi, tvagna från vår orenhet, / kläddes skönt i Guds rättfärdighet.
2. I vårt dop oss skänktes allt av nåd / enligt evighetens frälsningsråd. / Nåd det var att Kristus för oss dog, / nåd, ja nåd, att Gud till barn oss tog.
3. Fastän fallna, dock som barn vi får / vilken stund som helst till Fadern gå, / tala om vår synd och söka tröst, / smyga oss till trofast fadersbröst.
4. Må vi prisa Gud för hans förbund! / Må det bli vår trosförvissnings grund! / Känslor, inre fröjd, allt här förgår, / evigt dock Guds fridsförbund består.
Text: Alfred Johannes Bäck 1900 (28 år) Musik: Tysk folkmelodi, alt. O Ahnfelt

132 GLAD JAG STÄDSE VILL BEKÄNNA: / jag är döpt i Jesu namn! / Ingen tillflykt är som denna, / öppen står min Faders famn. / Ringa jordens skatter väga / mot det ena, att få äga, / klädd i dopets helga skrud, / nåd och barnaskap hos Gud.
2. Synden skall mig ej fördöma: / jag är döpt i Jesu namn. / Fadern all min skuld vill glömma, / föra till den trygga hamn / där mitt hjärta rening vinner / och min själ hugsvalan finner. / Mig i Jesu dyra blod / skänkes frihet, kraft och mod.
3. När jag frestas, vill jag svara: / jag är döpt i Jesu namn. / Honom vill jag trogen vara, / / vill ej ryckas ur hans famn. / Han från synden ren mig tvagit / och mig till sin egen tagit. / Honom jag, som han mig bjöd, / följa vill i liv och död.
4. Dopets nåd mig ger i tiden / stöd och fäste för min tro, / skänker hopp att efter striden / i Guds himmel finna ro. / När min blick, mitt hjärta brista, / vill jag säga i det sista: / Jag är döpt i Jesu namn. / Fader, tag mig i din famn.
Text: E Neumeister 1718 (47 år), J A Eklund 1910 Musik: W Wessnitzer 1661

133 TÄNK, JAG ÄR DÖPT! / Jag mitt i arvsyndens orenhet föddes, /men av Guds löften jag lyftes och stöddes, / togs till den härliga, renande flod / som fått sin kraft från vår Frälsares blod.
2. Tänk, jag är döpt! / Jag som i mej är så fattig och naken / är dock så rik, som Gud framställer saken. / Jag har mot himmelen riktat mitt lopp, / ty jag blev döpt till ett levande hopp.
3. Tänk, jag är döpt! Jag fick för intet den himmelska skatten, / ifördes Jesus i döpelsens vatten. / Där blev jag klädd i hans helighets skrud, / smyckad till bröllop som Frälsarens brud.
4. Tänk, jag är döpt! / Det är min frälsning, min salighetsklippa: / Jesus mig håller och aldrig ska släppa. / Det blev min lycka, min glädje och ro, / det gav mej frid trots min famlande tro.
5. Tänk, jag är döpt! / Gud är min fader och himmelen hemma. / Gud, låt mej aldrig din salighet glömma, / hindra mej du från att ens en sekund / bryta det heliga dopets förbund!
6. Tänk, jag är döpt! / Jag har begraven med Frälsaren blivit, / uppstått med honom, som allt mej har givit, / döpts till en obruten tjänst i hans namn, / tills jag en dag andas ut i hans famn.
Text: N P Madsen, övers. A.H. 1991, 2007

134 VÅR HERRE JESUS SJÄLV OSS BJÖD / att ut i världen vandra / och om hans kärlek och hans död / berätta fritt för andra, / att han oss med sitt blod har köpt / och vill oss livet giva, / att den som tror och som blir döpt / skall evigt saligt bliva / och himmelriket ärva.
Text: Martin Luther, övers. och ngt bearb. A.H. Musik: R Norén

Nattvarden

135 MIN JESUS IFRÅN NASARET, / min bäste vän i evighet, / som är för mig på korset död / och friat mig från synd och nöd!
2. Nu går jag på ditt löftesord / till nya testamentets bord. / Så full med tusende besvär / jag kommer till dig, Herre kär.
3. Du är mitt liv, min hälsas Gud, / rättfärdighetens dyra skrud, / min frihet är du, Jesus Krist, / från dödens våld och satans list.
4. Så vet jag intet annat råd / än be om nåd som idel nåd / för mig, den störste syndare, / till syndernas förlåtelse.
5. Upplys mitt mörka själahus / med nådens ord, ditt rika ljus, / som sagt och evigt säga skall / hur du har botat Adams fall.
6.Förändra allt, som inom mig / med viljan din ej passar sig. / En salig del och styrka giv / i din försonings död och liv.
7. Som du är gjord av Gud till min, / så gör mig evigt ock till din! / Du vare all min sol och dag, / din helga vilja mitt behag.
8. Välan, så träder jag nu fram / till hela världens påskalamm, / som blev för mig och världen död / men nu är livets brunn och bröd.
9. Jag tager, äter, dricker dig / och du förenar dig med mig. / Min Skapare, min Frälserman, / ej större nåd mig hända kan.
10. O vilken höjd av nåd för mig! / Min tankekraft förlorar sig. / Du, Gud och människa, skall ha / ett evigt tack. Halleluja!
Text: Anders Carl Rutström Musik: Th Söderberg

136 O JESUS, ÄN DE DINA / du vill omkring dig se, / och av din bittra pina / en salig frukt dem ge. / Dem in i döden älskar du, / och i din Faders rike / vill möta dem ännu.
2. Dock vill du här på jorden / bland oss ock stiga ner. / För oss ett offer vorden, / dig själv åt oss du ger / och säger, evigt mild och god: / "Tag, det är min lekamen, / och tag, det är ditt blod."
3. Dig, Jesus, än vi höra / i dessa dyra ord. / Oss alla vill du göra / till dina vid ditt bord. / Oss alla, då du brödet tog, / du slöt intill det hjärta / som för oss alla slog.
4. Det hjärtat, som i nöden / den armes tillflykt var, / som bad för oss i döden / och våra synder bar, / det hjärtat än med frid och tröst, / med salighet från höjden / här nalkas trogna bröst.
5. Du kommer, kärleksrike, / ännu i Herrens namn / och för oss i ditt rike / emot en Faders famn, / en Faders, som förlåta vill / de barn du återlöste / och som dig höra till.
6. Dig vilja vi tillhöra, / o Jesus, till vår död, / och Herrens vilja göra / i medgång som i nöd. / Då blir du när oss alla dar / intill vår levnads ände, / som själv du lovat har.
Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817 (40, 45 år)

137 DU SALIGA DAG, / då Frälsaren själv gick in under mitt tak! / Nu fyller en underbar glädje min själ, / med Jesus i hjärtat skall allting bli väl. / Vad oförtjänt ära! / Nu hälsar jag dej: / välkommen till mej!
2. Min ande är full / av glädje som inte kan köpas för guld. / Jag smakat och sett att min Herre är god, / han gav mej sin heliga kropp och sitt blod / till pant på förlåtelsens frälsande ord / vid nattvardens bord.
3. Jag givit min tro / åt honom som nu i mitt hjärta skall bo. / Ej avgrundens härar skall komma mej vid /- där Jesus får råda, där lyser han frid. / Ej nöden, ej döden, ej satans försåt / ska skilja oss åt.
4. Vem skulle då väl / mer anklaga denna Guds utvalda själ? / Vem vill väl fördöma mej? Kristus är här, / han gör mej rättfärdig och håller mej kär. / Jag honom vill älska som älskat mej först / och lyda hans röst.
Text: I Brinch, övers. A.H. 1992 Musik: L M Lindeman

138 VAD RÖST, VAD LJUVLIG RÖST JAG HÖR! / Upp, själ, och fira som sig bör / den dag som Herren gör. / I dag till dig sker Herrens ord: / Kom i min famn, kom till mitt bord!
2. Jag kommer, Jesus, på ditt bud, / men kläd mig själv i helig skrud, / min Herre och min Gud! / Ikläd mig din rättfärdighet, / att jag må se din salighet.
3. Lik Petrus jag på villans stig / förnekade och glömde dig, / men du ej glömde mig. / Din blick mig fann, din kärleksblick / till djupet av mitt hjärta gick.
4. Med smärta jag min svaghet ser, / o, hjälp mig att jag aldrig mer / dig, Jesus, överger, / men går med glädje dit du går / och bär mitt kors i dina spår.
5. Och när jag önskar återfå / de krafter som jag ser förgå, / jag likt Maria då / vid dina fötter sitta vill / och vad du talar lyssna till.
6. Ett enda mig nödvändigt är: / att hålla dig av hjärtat kär / och tro vad du mig lär. / Av denna kärlek, denna tro / i liv och död har själen ro.
7. En själ, som du åt himlen vann, / på jorden ej sin näring fann, / av stoft ej mättas kan. / Den dryck och spis, som henne när, / ditt blod och din lekamen är.
8. Dig själv du åt de trogna bjöd. / Du är det sanna livets bröd / som frälsar oss från död. / Du är den källa, av vars flod / en kristen hämtar kraft och mod.
9. Så kom att i mitt hjärta bo. / Till dig jag sätter all min tro, / hos dig jag finner ro. / Med dig jag lugn till målet går / och trygg på Herrens dag består.
10. Din Ande vittnesbörd mig bär, / att intet mer fördömligt är / hos den du bliver när. / Så bliv mig när i liv och död,o nådens källa, livets bröd!
Text: Johan Olof Wallin 1813 (34 år), ngt bearb. A.H. 2007

Vigsel

139 GUD, SE I NÅD TILL DESSA TVÅ / som vi här ser inför dig stå / med löfte att i liv och död / gemensamt dela lust och nöd.
2. De slutit nu i denna stund / ett heligt kärlekens förbund. / I nåd, o Herre, hos dem bliv / och din välsignelse dem giv.
3. Här levs ej blott i rosengård / och mången prövning kan bli hård; / behåll dem då, o Herre god, / i kärlek som ger tröst och mod.
4. Din Ande må ledsaga dem / och bli en gäst i deras hem, / att stilla fröjd och ljuvlig ro / med honom där får bli och bo.
5. O Gud, vi böjer oss för dig, / som är vår Gud evinnerlig, / vårt hopp, vår fröjd, vår frid, vårt råd. / Välsigna oss och giv oss nåd.
Text: Johan Ludvig Runeberg 1857, ngt bearb.Musik: Rudolf Lagi

Vittnesbörd - tjänst - mission

140 BLYGS DU FÖR DIN HERRE JESUS, han som tog din synd på sej? / Se, han blygdes likväl inte att av kärlek dö för dej! / Vågar du ej låta märka att du håller kärt hans namn? / Han på korset vågat mera när han öppnat dej sin famn.
2. Räds du för en liten smälek, fast den inte blir din död? / Se, han räddes ej för hånet, när han tog på sej din nöd! / Vill din själ sej dra tillbaka för att ha en ostörd frid? / Se, han drog sej inte undan när det gällde kamp och strid.
3. Skäms du för hans arma vänner, kan blott fel hos dem du se? / O, då skäms du ju för honom, som är vän till syndare! / Men besinna nu på allvar: vem är han och vem är du? / Han är Herren Gud allsmäktig, du ett ringa stoftkorn ju.
4. Hör, ja, hör vad själv han säger: "Den som blyges vid mitt ord, / se, för honom skall jag blygas inför himmel och för jord. / Men den som mitt namn bekänner inför mänskor, lyssna till: / för min Fader och hans änglar jag hans namn bekänna vill."
5. Den ej vågar kan ej vinna. Den är mot som ej är med. / Är du rädd att offra något, träd då strax ur stridens led! / Har du hittills kunnat blygas för din Frälsare så god, / blygs då ej att återvända och bli salig i hans blod!
Text: Lina Sandell 1860 (28 år) Musik: Jonas Andersson

141 DEN GAMLE ADAM SEJ MED MÄNSKOFRUKTAN PLÅGAR. / Bekänna Kristi namn är mera än han vågar. / Men denna feghet svår vi undertrycka må / och bedja Gud att vi frimodighet ska få.
2. Guds vittnen skall av nåd i rikligt mått belönas, / med livets krona de i himmelen skall krönas. / Men du som alltid är så aktsam om ditt skinn / skall aldrig tro att du kan smyga dej dit in.
3. Den gamle Adam vill ej världens gunst försaka, / går fram ett litet steg och så ett steg tillbaka. / Han ängslas och han räds för allting utom Gud, / han vill nog synas from men tummar på Guds bud.
4. Vad Jesus för oss gjort får många aldrig veta, / bland allsköns budskap de förgäves måste leta. / Att för vår frälsnings skull Guds Son till världen kom, / tycks ingen anse värt att säga något om.
5. Han höll sej ej för god att vårt elände bära, / han miste för vår skull all heder och all ära, / det straff vi skulle få tog han som helig är / - men säg den människa som håller honom kär.
6. Märk: "den som för mej blygs, för honom ska jag blygas", / det av vår Frälsare i Skriften klart betygas. / Gud skrive detta in med eldskrift i vår själ / - o att vi denna dag besinnade vårt väl.
7. Då skulle vi ej se åt någon annan ära / än att i Jesu spår vårt kors med trohet bära. / Då blev hans börda lätt, hans ok blev milt och sött, / man blev då ej så fort på himlavägen trött.
8. Den väg Guds Son oss lärt, den må vi alltid följa / och aldrig någonsin med ord och gärning dölja. / Ty många vakna skall ur säkerhetens natt, / om varje litet ljus på staken nu blir satt.
9. Stå upp! Nu är det dags att sig till Herren vända, / att sin försumlighet och Jesu nåd bekänna. / Ty vad betyder denna tidens korta ve, / mot glädjen att till slut vår Frälsare få se!
Text: H A Brorson, A.H. 1991 Musik: A.H. 1991

142 DIN KÄRLEK, JESUS, GRÄNS EJ VET. / Du själv oss uppenbarar / den nåd som var av evighet, / som är och evigt varar. / Där nöd och sorg ett hjärta tär, / där någon tröst och råd begär, / du med din hjälp är nära.
2. Dem som i världen vilse går, / de trötta och de gamla, / de sjuka, fattiga och små / du vill kring dig församla. / Av det i världen intet var / åt dig ett folk du utvalt har, / som du vill rikt benåda.
3. Du skänker oss ett nådens år, / du löser träldomsbanden. / Där bland betryckta fram du går / Guds rike är för handen. / Du, Herre, själv dess spira bär, / när du mot oss barmhärtig är. / Du härskar, när du tjänar.
4. Och stor i himmelriket är / den som din kärlek tvingar, / den som ej tack och lön begär, / men tyst sitt offer bringar, / som går med glädje där du går, / och tacksam är att dig han får / i dina bröder tjäna.
5. O Jesus, oss din Ande sänd, / som liv från ovan föder. / Den eld i din församling tänd / som av din kärlek glöder. / Oss alla hjälp, att vi förmår / vad vi av dig för intet får / med fröjd för intet giva.
Text: Ernst Lönegren 1917 (55 år) Musik: Strassburg 1545/Johann Cruger 1653

143 DU SOM AV KÄRLEK VARM / blödde för mig, / drag mig för varje dag / närmare dig. / Fyll du mitt hjärta så / att jag av kärlek må / offra med fröjd också / något för dig.
2. Du som i himlens höjd / beder för mig, / hjälp mig att se i tro, Herre, till dig. / Giv att jag korset bär, / nöjd med vad du beskär, / redo att vittna här / något om dig.
3. Bo med din Andes kraft, / Herre, i mig, / att jag må varje dag / leva för dig, / lindra ett hjärtas sår, / söka ett vilset får, / göra varhelst jag går / något för dig.
4. Allt vad jag är och har / skänkte du mig. / Hjälp mig att helga det, / Herre, åt dig. / Och när jag utan brist / en gång dig ser till sist, / blir du, o Herre Krist, / allting för mig.
Text: S D Phelps 1862 (46 år), Erik Nyström 1893, ngt bearb. Musik: R Lowry 1871

144 DU SOM FÖR INTET HAR FÅTT ALLT AV HERREN, / giv nu för intet åt mänskor igen! / Många från Herren och himlen går fjärran, / se, bröllopsbordet ej fullsatt är än! / Människor än / Gud vill få hem, / rum i sitt rike han tillrett åt dem.
2. Jonas exempel må vara en varning, / att vi ej nekar att gå dit Gud vill, / att vi må lyda helt villigt hans maning, / även då skam och förakt stundar till. / Må det bli sport / vida och fort / vad han till syndares frälsning han gjort.
3. Det att kungöra han bjuder oss alla / som har fått smaka hans kärlek och nåd. / Låt oss då allt i hans hand anbefalla, / öppet predika hans salighetsråd! / Därvid giv akt: / ett som han sagt / är att all synd han på Lammet har lagt.
Text: August Östlund (1846-1945), ngt bearb. A.H. 2008

145 DU TALAR OM VÄDER, DU TALAR OM VIND, / du talar om rosen på ungdomlig kind, / men varför så lite om Jesus?
2. Du talar om solsken, du talar om regn, / du talar om staten, dess lagar och hägn, / men varför så lite om Jesus?
3. Du talar om kungar och furstar och allt / som har här på jorden en härlig gestalt, / men varför så lite om Jesus?
4. Du talar om vetenskap, konst och musik, / men sällan om honom som ensam gör rik. /
Ja, varför så lite om Jesus?
5. Du talar om kyrkan, bekännelsen än, / om böcker och läror, om kvinnor och män, / men varför så lite om Jesus?
6. O har du fått tunga och talande röst, / så tala om Israels glädje och tröst, / så tala, ja, tala om Jesus!
7. Han, han är den solen, som aldrig går ner, / som värme och ljus åt din livsvandring ger, / så tala, ja, tala om Jesus!
8. Han, han är den konung, som, mäktig i strid, / har grundat sitt rike i sanning och frid, / så tala, ja, tala om Jesus!
9. Han, han är den vännen som trofast och god / har köpt dej från döden så dyrt med sitt blod, / så tala, ja, tala om Jesus!
10. Han älskar dej evigt - han sviker dej ej / i livet, i döden, i domen, o nej! / Så tala, ja, tala om Jesus!
Text: Lina Sandell

146 FÅR EJ I VÅRT HJÄRTA BO / kärleken till bröder, / död och kraftlös är vår tro, / ingen frukt den föder. / Stängs för nödens barn vår famn, / när de hjälp begära, / svek det blir att Kristi namn / våra läppar ära.
2. Att ge faderlösa stöd, / änkors sorg ej glömma, / att för vilsekomnas nöd / av allt hjärta ömma, / vara dem ett glädjebud, / vilkas fröjd är gäckad / - det är inför Herren Gud / gudstjänst obefläckad.
3. "Salig den barmhärtig är", / så ditt löfte ljuder, / du som våra sorger bär / och din tröst oss bjuder. / Hur vi fyllt din kärleks lag / skall du utrannsaka, / när du sist på domens dag / kommer hit tillbaka.
4. Den Guds vilja göra vill, / andras bördor dela / och med saktmod giva till / vad hans bröder fela, / den av Jesu vittnesbörd / räknas till de trogna, / när en gång till evig skörd / Herrens åkrar mogna.
Text: Erik Natanael Söderberg

147 FÖR ATT TJÄNA, INTE TJÄNAS, / Jesus själv kom hit en gång, / bar vår svaghet, våra bördor / och allt främlingskapets tvång.
2. Är det ringa att få vandra / samma väg som Jesus gått? / Är det ringa att få giva, / sen jag allt för intet fått?
3. Är det ringa att få bära / samma dräkt som Jesus bar? / Är det ringa att få tjäna / då ock Jesus tjänat har?
4. Är det ringa att i lydnad / vandra för min Faders bud? / Är det ringa att få älska / i min arma nästa Gud?
5. Jesus god, förlåt min klagan, / låt din frid i hjärtat bo. / Öppna för mig ordets källa, / vid dess rand är ljuvlig ro.
6. Låt din kärlek tända kärlek / och sen vidmakthålla den! / Lär mej älska som du älskar, / där jag inget får igen!
7. Lär mej tjäna glatt min nästa / på det sätt din Ande lär / och besinna att din kärlek / grunden för min frälsning är!
Text: Lina Sandell Musik: Ur Ahnfelts sånger

148 GENOM LIDANDE TILL SEGER / är den väg som Jesus gått, / och en annan väg att vandra / vi ej heller löfte fått. / Se, då Israel skall tåga / hän till löftets sköna land, / vägen full av nöd och fara / går igenom öknens sand!
2. Genom lidande till seger / går missionens väg också. / Jesu sändebud, de måste / alltid i hans fotspår gå. / Himmelrikets säde lägges / obemärkt i tårdränkt jord. / Kornet måste dö i mullen, / men får liv på Herrens ord.
3. Genom lidande till seger! / Ja, till seger vägen går, / om än stundom tåren bränner, / om än striden blir oss svår. / Jesus segrade i döden, / Israel vann löftets land, / och de frälstas glada skara / stått en gång på stormig strand.
4. Genom lidande till seger! / Sjung, ja sjung med kraft och mod! / Sjung om seger mitt i kampen, / blott i kraft av Jesu blod! / Segra skall hans verk på jorden / över mörker, synd och nöd, / segra i vartenda hjärta / som fann liv i Jesu död.
Text: Hedvig Posse

149 GUD, VÅR GUD, FÖR VÄRLDEN ALL / högt din nåd förkunnas skall, / att du oss en konung gett, / som vår frälsning har berett.
2. Se, han kommer, och hans fred / sänker sig till jorden ned. / Såsom regnet är hans ord, / ger nytt liv åt törstig jord.
3. Med rättfärdighet hans hand / råda skall från strand till strand. / Han förtryckaren slår ner, / räddning åt de svaga ger.
4. Lika långt som dagen går / och som månens skimmer når / skall hans ära spridas ut / överallt till tidens slut.
5. Mot oss alla är han god, / åt betryckta ger han mod. / Den som svag och hjälplös går / stöd och hjälp av honom får.
6. Himlen har han i sin makt, / jorden han sig underlagt, / världens ändar famnar han / och allt djup han mäta kan.
7. Men så långt hans välde når, / utan gräns och utan år, / lika långt i evighet / räcker hans barmhärtighet.
*8. Herrens nåd och härlighet / prisas må i evighet. / Alla skall vår konung se. / Amen! Låt, o Gud, det ske!
Text: Haqvin Spegel 1694 (49 år) fritt efter Salomo Davids son (Psalt. 72), Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), bearb. för finlandssvenska psalmboken 1986 Musik: Ur 1697 års koralbok, alt. koral från 300-talet/Erfurt 1524 ("Världens Frälsare kom här)

150 GÖR DET LILLA DU KAN, gör det villigt och glatt, / snart de dyrbara tillfällen flyr. / Efter vår kommer höst och på dag följer natt, / då kanhända ej morgonen gryr. / O var flitig att så, medan ännu är tid, / att din skörd måtte mogna i frid!
2. Gör det lilla du kan och se inte därpå / att så ringa, så litet det är. / För hur skulle du då väl med lust kunna gå / dit din Mästare sänder dej här? / Är det uppdrag du fått än så ringa i sej, / o, var nöjd att han gav det åt dej!
3. Gör det lilla du kan, lägg ditt hjärta däri, / gör det allt för din Frälsare blott, / och var viss att han ska inte döma som vi, / blir det fråga om stort eller smått! / Se, han själv gör ju allt, vad betyder det då / om han ställt dej i led med de små?
4. Gör det lilla du kan och besinna att Gud / hos oss alla blott trohet vill se! / O så gläds att få gå med hans ringaste bud / och att själv han all hjälp vill dej ge! / Vilken fröjd, om en dag han ock säger till dej: / "Vad du gjorde, det gjorde du mej!"
Text: Lina Sandell 1885 (53 år)

151 JAG VILL UT, JAG VILL UT / innan dagen är slut / vill jag vara på fiske igen. / Ska jag jämt sitta här, / då så många begär / att få höra om syndares vän? / Nej, o nej, jag vill då / ut med syskonen gå, / mänskofiskarna är ju så få. / Jag vill ut, jag vill ut, / innan dagen är slut / vill jag vara på fiske igen.
2. Och om dagen blir lång / sjung din fiskaresång / och drag noten med kraft än en gång. / O så ljuvligt att se / att ett notdrag kan gefiskar etthundrafemtiotre! / Såväl gammal som ung / bed, arbeta och sjung / och förhärliga Jesus, vår kung! / Och om dagen blir lång, / sjung din fiskaresång / och drag noten med kraft än en gång.
Text: E A Skogsbergh Musik: E A Skogsbergh

152 JAG ÄR EN KRISTEN, DET VILL JAG VARA / tills sol och måne ej skiftar mer. / Jag är en kristen, så vill jag svara / om hela världen än åt mej ler. / Jag är en kristen å hjärtats vägnar, / jag älskar Kristus, se där mitt skäl. / Min första kärlek jag honom ägnar, / det är han värd, ty han frälst min själ.
2. Jag är en kristen, o kärleksunder / att syndaslaven blev frälst av nåd! / Jag är en kristen trots mänskofunder, / trots lärostrider och kyrkoråd. / Jag är en kristen som går att strida / i Herrens namn emot synd och värld, / en ringa stridsman vid Jesu sida / som vinner seger med Andens svärd.
3. Jag är en kristen, det ordet gäller / som lösen här på min pilgrimsfärd. / Jag är en kristen, som färden ställer / till hemmet där i en bättre värld. / Jag är en kristen, mitt hemland ligger / långt ovan jorden, dess sorg och nöd, / där ingen längre om smulor tigger, / ty alla äter av samma bröd.
4. Jag är en kristen, det ordet klingar / i sorgens timmar som skön musik. / Det lyfter anden på örnavingar / till evig vila i himmelrik. / Jag är en kristen, och klappar döden / på hjärtedörren med tunga slag, / jag skyndar genast från sorgen, nöden / till fadershemmet - o sälla dag!
Text: Josef Grytzell 1892 Musik: Okänd

152 KONUNG OCH PRÄST, träd in i denna skara. / Oss med din Ande hägna och bevara. / Låt våra hjärtan dina tempel vara, / Jesus, vår Herre.
2. Du som för oss har burit syndanöden, / värm våra själar med den starka glöden, / att vi dig älskar, trofast intill döden, / Jesus, vår Herre.
3. Giv oss ditt milda, ditt ödmjuka sinne. / Hjälp att vår sköld vi i ditt saktmod finner, / att till din likhet närmare vi hinner, / Jesus, vår Herre.
4. För oss den väg som fram i stillhet drager, / giv oss den kärlek som alltmer tilltager, / allt tror och hoppas, lider och fördrager, / Jesus, vår Herre.
5. Var oss i döden med din Ande nära. / Låt oss en gång med jubel säden skära / och för ditt anlet våra kärvar bära. / Jesus, vår Herre.
Text: J A G Disselhoff 1860?, R T Kihlberg 1890?, bearb.

153 LÖST FRÅN GAMLA TRÄLDOMSBAND, / löst till frihet av Guds hand, / kristen, lägg ej på dej sen / något träldomsok igen! / Göm i hjärtat korsets ord, / följ din store vän och bror / och var fri var än du bor.
2. Löst och fri från mänskobud / fråga dej: vad önskar Gud? / Vörda inte form och skick / som Guds vigning aldrig fick. / Ingen människa tillbed, / gör ej heller själv dej bred, / trampa blott den onde ned.
3. Allt är ert! Ja ditt, märk väl: / var då inte mänskors träl! / Jesus gottgjort Adams fall, / hans och din är världen all. / Barn i huset redan här, / barn till Gud som har dej kär, / köpt med Kristi blod du är,
4. fri, men i all evighet / fäst vid Guds barmhärtighet / - fri och fäst blir samma sak / under hemmets höga tak / - kallad att till Guds behag / tjäna andra varje dag, / fylld av Kristi sinnelag.
5. Du vår Frälsare, hos dej / får en kristen lära sej / att stå fri från bud och lag / men med svaga vara svag. / Din är äran, Herre, som / tjänande till världen kom / och till tjänst oss vände om.
Text: Gustav Jensen , övers. A.H. 1998 Melodi: A.H. 1998

154 NU FÅR DIN TJÄNARE I FRID / från världen fara, / för att hos dig till evig tid / lycklig vara, / som ditt ord har lovat mig / - min död en sömn har blivit.
2. Guds ende Son, min Frälsare / jag nu har skådat. / Att jag min Herre skulle se / Gud mig bådat. / Han det rätta livet är / och nåden mitt i nöden.
3. Se, alla människor kan få / hos honom frälsning. / Och ut i världen skall nu gå / fridens hälsning / genom Herrens eget ord / som kallar till Guds rike.
4. Sitt ljus bland folken han allt mer / nu låter skina. / Sin frid och härlighet han ger / åt de sina. / Han är alltid hos sitt folk, / han är dess fröjd och glädje.
Text: Simeon i templet, Martin Luther 1524 (41 år), Lars Stenbäck 1865, bearb. Musik: Martin Luther 1524

155 O VAR ÄR DET FOLK SOM PÅ ANDENS BUD / bland människor samlar en skörd åt Gud? / Han själv har oss bjudit till verket gå, / och ingen får tveka och stilla stå. / Vem går i dag? Vem vill gå med? / Vem tar nu sin plats i skördemännens led? / Vem samlar in för Faderns hus? / Vem skall få lönen i fröjd och ljus?
2. Guds folk, ut på gator och gränder gå, / så alla kan bjudning till bröllop få. / Gå ingen förbi medan än är tid, / att bjuda dem hem till en evig frid. / Vem går i dag...
3. Nu fälten har vitnat kring jorden vid / och världen den väntar på skördens tid, / men ännu är de som går ut för få, / fast människors räddning beror därpå. / Vem går i dag...
4. Ni villiga tjänare, kom nu hit / och samla den mognande skörd med flit. / Han kommer, vår Konung - i tro håll ut, / oss väntar en skördemans fröjd till slut. / Vem går i dag...
Text: E E Rexford 1877 (29 år), Anna Ölander 1900 (39 år), bearb. 1986 (v. 1-3 enligt Psalmer och Sånger 475, v. 4 enligt 1986 års EFS-tillägg till den svenska psalmboken 721). Musik: G F Root 1877

156 RÄDS EJ BEKÄNNA KRISTI NAMN, / om världen än det skyr. / Det är ett fäste och en hamn, / när allting annat flyr.
2. Blygs ej för Kristi ord, ty vet / att i det ordet bor / Guds kraft till frid och salighet / för var och en som tror.
3. Vik ej från Kristi kors. Det är / för världen dårskap blott, / men Herrens trogna finner där / en oförgänglig lott.
4. Bevara som din högsta skatt / vad Kristi kärlek gav. / I livets dag, i dödens natt / han är ditt ljus, din stav.
Text: E N Söderberg 1911 (42 år) Musik: W Croft 1708

157 TILLKOMME DITT RIKE, o Herre, vår Gud, / tillkomme ditt rike på jorden. / Sänd ut dina vittnen med frälsningens bud, / sänd ut dem till södern och norden, //: att kalla och bjuda all världen. ://
2. Var själv deras starkhet, med kraft dem bekläd / och lär dem att uthålligt strida, / att utså i hoppet den himmelska säd / och växten i tålamod bida //: av dig som allena den giver ://
3. Du lovat i ordet en vildmarkens vår, / då öknen skall stå som en lilja. / Vi väntar därefter vart gryende år, / och är det din nådiga vilja, //: låt, Jesus, den tiden snart komma ://
4. Så kastar vi alla bekymmer på dig, / du lovat för allting att sörja. / Gå med oss på livets och sanningens stig, / att mitt under striden vi börjar //: dig tacka och lova för segern ://
Text: Lina Sandell-Berg 1872 (40 år) Musik: G Wennerberg 1870

158 TÄNK VILKEN UNDERBAR NÅD AV GUD, / att du får vara hans sändebud / och till den döende världen gå / för att hans kärleks säde så. / Gå, gå, såningsman, gå. / Gå, gå, såningsman, gå / ut att den ädla säden så. / Gå, gå, såningsman, gå!
2. Får du ej främst uti ledet stå, / verka Guds verk i det tysta då. / Herren som i det fördolda ser / blott efter trohet lön dig ger. / Gå, gå, såningsman, gå...
3. Tröttna då ej att Guds ord så ut. / Kärlekens möda får lön till slut. / Om än med tårar du nu får så, / skall du med jubel skörda få. / Gå, gå, såningsman, gå...
Text: Eric Bergquist (Onkel Eric) 1898 (43 år) Musik: Eric Bergquist 1898

159 VI MÅSTE FÅ ALLT FLERA MED till sabbatsron därhemma, / till andra strandens härlighet, till Herrens gyllne stad, / vars murar heter salighet, vars portar heter lovsång, / och evig glädje pelarna som skymtar rad vid rad.
2. Vi måste få allt flera med, för svag blir eljest sången, / för fattigt jublet, som en gång till sist skall stiga där / kring honom som har övervunnit lidandet och döden, / som lov och ära, pris och tack allena värdig är.
3. Det är ej nog, o nej, o nej, att ensam finna vägen. / Vi måste räcka ut vår hand till dem som vilse går, / så att vår skaras glesa led alltmera börjar tätna / och tusen sinom tusen vittnen härligt med oss står.
Text: Ida Granqvist 1905 (33 år) Musik: Thure Melander omkring 1920

160 ÖVER FJÄRDEN VID OCH DJUP / ror jag i min lilla slup, /om det stormar eller om det stilla är. / Jag vill inte ligga still, / ut med garnet mitt jag vill, / ut att fånga fiskar åt min Herre kär.
2. Båten saknar allt behag, / fiskarn dålig är och svag, / många menar han bör hellre gå på land. / Mästaren dock bjöd mej gå, / därför vill jag hålla på / tills han själv mej vinkar till den andra strand.
3. Många har det ej så lätt / att förstå hans handlingssätt. / Se, han brukar det som smått och ringa är. / Världen medlidsamt nog ler / och medalj den ej mej ger, / men det är ej heller det jag söker här.
4. Om rätt många ting är små, / så är nätet gott ändå, / bättre fiskredskap har aldrig någon sett. / Evangelium det är / om min Herre Jesus kär / och den salighet han världen all berett.
5. Om jag hem från strida djup / hundra gånger ror min slup / tom på fisk, så vill jag ut på nytt ändå. / Nästa gång jag hemåt far, / kanske båten full jag har, / mina glädjesånger går mot höjden då.
6. När jag sist skall lägga opp, / vila ut min trötta kropp, / o så skönt om tiden då var nyttjad väl! / Därför ut på nytt jag vill, / inte bara ligga still / - dyrbar i Guds ögon är varenda själ.
Text: Sigvard Engeset, övers., ngt bearb. A.H. 2008

Advent

161 BANA VÄG FÖR HERREN, DIN GUD, / bana väg för Herren, din Gud, / gör hans stigar raka, / gör hans stigar raka, / bana väg för Herren, din Gud.

162 BEREDEN VÄG FÖR HERRAN, / berg, sjunken, djup, stån opp! / Han kommer, han som fjärran / var sedd av fädrens hopp. / Rättfärdighetens förste, / av Davids hus den störste. / Välsignad vare han, / som kommer i Herrens namn.
2. Guds folk, för dig han träder, / en evig konung opp. / Strö palmer, bred ut kläder, / sjung ditt uppfyllda hopp. / Guds löften äro sanna, / nu ropa: hosianna! / Välsignad vare han, / som kommer i Herrens namn.
3. Gör dina portar vida / för Herrens härlighet. / Se, folken kring dig bida / att nå din salighet. / Kring jordens länder alla / skall denna lovsång skalla: / Välsignad vare han / som kommer i Herrens namn.
4. Ej kommer han med härar / och ej med ståt och prakt, / dock ondskan han förfärar / i all dess stolta makt. / Med Andens svärd han strider / och segrar när han lider. / Välsignad vare han / som kommer i Herrens namn.
5. O folk, från Herren viket / i syndig lust och flärd, / giv akt, det helga riket / ej är av denna värld, / ej av dess vise funnet, / ej av dess hjältar vunnet. / Välsignad vare han / som kommer i Herrens namn.
6. Den tron som han bestiger / är i hans Faders hus. / Det välde han inviger / är kärlek blott och ljus. / Hans lov av späda munnar / blott nåd och frid förkunnar. / Välsignad vare han / som kommer i Herrens namn.
Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817 (40, 45 år) Musik: Svensk variant av tysk folkmelodi 1693

163 GÅ, SION, DIN KONUNG ATT MÖTA, / Jerusalem, gläds åt din Gud! / Strö palmer på väg för Messias, / bered dig som väntande brud. / Var glad, var glad, / var glad i din Herre och Gud. / Var glad, var glad / och hylla din konung och Gud.
2. Han kommer från eviga fröjder, / han lämnar sin tron av kristall, / sin ära i ljusets palatser / och lägges på strå i ett stall. / Var glad...
3. Han kommer till jorden att bringa / ett offer på korsträdets stam, / att dö för vårt syndiga släkte / och föra rättfärdighet fram. / Var glad...
4. Han kommer ur graven med byte / och skuggornas boning blir ljus, / och gravarnas slumrare väckas / till liv utur seklernas grus. / Var glad...
5. Han kommer till sörjande hjärtan / och livet får annan gestalt. / Han kommer i makt att regera, / tills Gud uti alla blir allt. / Var glad...
Text: Erik Nyström 1893 (51 år), ngt bearb. Musik: James McGranahan 1891

*164 //: HOSIANNA, DAVIDS SON, välsignad vare han, / välsignad Davids son, som kommer i Herrens namn ://: Hosianna i höjden, hosianna, hosianna, / välsignad Davids Son, som kommer i Herrens namn ://
Text: Matteus 21:9 Musik: G J Vogler omkring 1795

165 JERUSALEM, HÖJ UPP DIN RÖST, / och, dotter Sion, fatta tröst. / Din konung kommer, och hans hand / skall råda över alla land.
2. En sanningens och nådens tolk / till världens konungar och folk, / han kommer, frid hans hälsning är / och kärleken hans spira bär.
3. Ett salighetens sändebud / till jordens barn från jordens Gud, / han kommer, hoppet föregår / och glädjen följer i hans spår.
*4. All världen stämme upp med fröjd: / Pris vare Gud i himlens höjd! / Välsignad blive jordens krets / och mänskan bättrad och tillfreds.
Text: J O Wallin 1813 (34 år), ngt bearb. Musik: Martin Luther 1539 (56 år), alt. "Narniamelodin"

166 KONUNG ÄR DU VISST, / Herre Jesus Krist, / om du bär en törnekrona / eller högt i himlen tronar, / Herre Jesus Krist, / Konung är du visst!
2. Men ditt rike är / ej av världen här. / Du med svärd ej seger vinner, / ej med våld ditt folk du binder, / för av världen här / ej ditt rike är.
3. Sanning är din makt, / all din kungaprakt. / Villigt kommer de du samlat, / hjärtan som i mörker famlat / du dej underlagt / med din sannings makt.
4. Konung, gör mej ren / ifrån lögn och sken! / Låt mej av din sanning vara, / lär mej korsets visdom bara! / Konung, kom hit in! / Rena själen min!
5. I ditt sanningsord / hos ditt folk du bor. / Hjälp oss, konung utan like, / att vi breder ut ditt rike / över hav och jord / med ditt sanningsord.
Text: Gustav Jensen 1915, A.H. 2008 Musik: Greta Lagenskjöld, alt. Per Stenberg

167 MED SINA BARN NU JUBLAR SALEM: / pris den som kom och komma skall! / Ja, hosianna uti höjden / den högste Faderns ende Son!
2. Pris honom, som har sig förnedrat / av kärlek för vår frälsnings skull, / pris Konungen, som fattig blivit / den fattige att göra rik.
3. Pris honom som skall här uppfylla / vad oss profeter förutsagt, / pris honom som vill världen fröjda / med håvor ur sin Faders skatt.
4. Vem skall ej, Herre, sig förundra / att du av kärlek sänkt dig så / i stoftet ned, då själv keruben / med bävan bär din härlighet?
5. Och likväl bar en liten fåle / din underbara helga makt, / du som förbarmat dig och kommit / att oss upphöja med din nåd.
6. Min mun med jubel skall förkunna / och prisa din rättfärdighet, / min tunga skall ditt lov upphöja / vid denna glada segerfest.
Text: Efraem Syrern, Axel Emanuel Friedlander

168 NÄR FÖRSTA LJUSET BRINNER, / då rider Jesus in. / Han kommer på en åsna, / den kungen, han är min!
2. När andra ljuset brinner, / då ropar Jesus: Kom! / För nu är tiden inne / att tro och vända om.
3. När tredje ljuset brinner, / då går Johannes fram. / Han visar oss på Jesus / och säger: Se Guds Lamm!
4. När fjärde ljuset brinner, / då ser vi Herrens mor. / Snart ska Maria föda / och glädjen ska bli stor!
Text: Andreas Holmberg 2004, 2007 (34, 37 år) Musik: F Filitz 1847

169 NÄR VINTERMÖRKRET KRING OSS STÅR, / då gryr på nytt vårt kyrkoår / med nåd och tröst från världens ljus, / från konungen av Davids hus.
2. I dag densamme som i går / han bryter bojor, helar sår. / Mot själens armod, folkens nöd / han bjuder världen livets bröd.
3. Guds folk, inför din konung träd, / med helga offer honom gläd. / Ditt liv åt ärans konung vig; / sin salighet han bjuder dig.
4. Han kallar oss till helig strid / mot mörkrets makt, för ljus och frid. / Säll den hans maning följa vill, / ty honom hör Guds rike till.
5. Snart denna världens tid förgår, / då gryr Guds kyrkas jubelår. / Av nåd oss då, o Herre, giv / med allt ditt folk ett evigt liv.
Text: Edvard Evers 1914 (61 år) Musik: Johann Cruger 1640

170 PÅ GRUND AV JESU BLOD OCH SÅR / jag börjar nu mitt kyrkoår. / Hans resa till Jerusalem / gör att jag trygg får vandra hem. / Hans mål var smälek, hån och spott, / men jag får gå till Sions slott.
2. På Jesus Kristus, livets ord, / min tro och salighet beror. / Det arv han lovar vill jag få / den väg han visar vill jag gå, / och utan Ordets lykta klar / ej minsta lilla steg jag tar.
3. Åt Jesus jag mej offra vill, / han ska få allt som hör mej till. / Ja, här ska ingenting bli spart / om än det vore oskattbart. / Vad till hans ära här sås ut / ger tusenfalt igen till slut.
4. Jag håller daglig kyrkogång / med ordets läsning, bön och sång, / och fast jag här går ut och in / är Jesus kvar i själen min. / Att Davids Son hos mej vill bo, / det är min högsta fröjd och ro.
5. Gud vare pris, som är så blid / att han oss givit denna tid / då vi en salig försmak får / av evighetens kyrkoår! / Ja, vi får redan börja att / stå inför tronen dag och natt.
6. Hosianna! Fräls oss, Davids Son! / Nu tystne fiendernas hån / och allt vad sej på jorden rör / nu blive till en väldig kör / i himlarymdens helgedom, / för att Guds Son till världen kom!
7. Upp, Sion, byt din änkedräkt / mot ljusets helga bröllopsprakt! / Strö palmer där din vän går fram / och sjung hans lov i salig skam. / Låt det bli känt hur god han är / som mättade din själs begär!
Text: Hans Adolph Brorson, övers. A.H. 1989 Musik: A.H. 1989

Jul

171 DET ÄR EN ROS UTSPRUNGEN / av Davids rot och stam, / av fäderna besjungen, / en ros i Juda land, / en blomma skär och blid, / mitt i den kalla vinter, / i midnatts mörka tid.
2. Om denna ros allena / ljöd förr Jesajas ord, / att född av jungfrun rena / han frälsa skall vår jord. / Av Herrens nåd och makt / oss detta under skedde / som oss profeten sagt.
3. Den späda rosen fina, / som doftar salighet, / i mörker skall den skina, / besegra dunkelhet. / Sann Gud och mänska sann, / oss arma mänskor frälsa / från synd och död han kan.
4. O Jesus, dem som klagar / i denna jämmerns dal / nu med din hjälp ledsaga / till himlens högtidssal. / Ja, i din Faders hus / låt oss dig evigt lova / i salighet och ljus.

172 DU GJORDE VÄL SOM KOM, ja, så Kornelius talar, / då Petrus med sin röst hans klämda själ hugsvalar. / Kornelius faller ner och tar sin vän i famn: / oändligt kärt besök - det var i Jesu namn.
2. Bör ej vår tunga då i dag de orden säga? / Kom, öppnom nu vår famn att få vår Jesus äga! / Vi vet ju vad som skett i evighetens råd: / Vår Frälsare är född, vårt släkte har fått nåd.
3. Han som ger hjärtat rymd och lungan sammandrager / själv av den luft han gjort nu andedräkten tager. / Han, i vars hand var dag är räknad, mörk och klar, / han räknar själv i dag bland mänskor sina dar.
4. Han som ger alla djur sin kraft att kunna föda / blir född och själv i dag han känner livets möda. / "Du gjorde väl som kom!" Din kärlek frälsar oss: / det blod, som i dig rörs, utsläcker avgrunds bloss.
5. De späda ögonkast som strålar kring din linda, / de skänker världen liv och mörkrets här skall binda. / "Du gjorde väl som kom!" Men, ack, min frälserman, / din vagga och ditt kors står redan när varann!
Text: Carl Michael Bellman (1740-95), bearb. A.H. 2007 Musik: "Träd fram, du nattens"

173 EN JUNGFRU FÖDDE ETT BARN I DAG, / det vi skola prisa och ära. / I det haver Gud ett gott behag / och bjuder oss höra dess lära. / Och vore ej det barnet fött, / förtappat bleve då allt kött, / nu frälsning bjuds åt alla. / Pris vare dig, o Jesus Krist! / Du är vårt enda hopp förvisst. / Vi för din fot nedfalla.
2. De herdar vaktade deras hjord / i markene, där de lågo. / Där fingo de höra ängelens ord, / och Herrens klarhet de sågo. / "Stor fröjd åt eder bådar jag, / stor fröjd åt alla, ty i dag / är Kristus födder vorden, / som herren är i Davids hus. / Si ljuset av Guds klarhets ljus / har uppgått över jorden."
3. De himmelska härar med högan röst / begynte med ängelen sjunga. / De lovade Gud med glädje och tröst, / med helig, odödelig tunga: / "Pris vare Gud i höjdene, / frid vare ock på jordene / och människor god vilje." / Pris vare Gud! Sin nåd och fred, / den han med Sonen sände ned, / han aldrig från oss skilje.
Text: V. 1 latinsk växelsång från 1300-talet, tysk folkvisa från 1400-talet, Olaus Petri 1530Musik: Böhmisk 1410/1531

174 ETT BARN I DAG ÄR OSS GIVET, / en son har skänkts oss idag! / I honom finner du livet, / i honom Gud har behag. / I honom uppgår för alla / den nya himmelens sol. / Låt nu de orden få skalla / med kraft från pol och till pol!
2. I världen krigen väl bullrar / och makt sig spänner mot makt. / Men på den spädaste skuldra / är herradömet dock lagt. / Och överänglarnas skara / kring honom prisande står, / som är och var och skall vara / då jord och himmel förgår.
3. Han Råd och Underlig kallas, / så må han råda för dig! / Han känner hjärtana allas, / han skådar doldaste stig. / Han heter Kraft, o var stilla, / låt honom föra dig an! / Vem kan nu göra dig illa, / sen han för dig blivit man?
4. Han, Hjälten, stred för dig striden, / bröt sönder mörkrets förbund. / Han, Fridens Furste, till friden / har lagt den säkraste grund. / Han Evig Fader vill vara / åt dig, då skall du ock tro, / att den är trygg för all fara, / som har i honom sin ro.
Text: Betty Ehrenborg-Posse 1856 (38 år), bearb. A.H. 2007 Musik: Fransk folkmelodi (Det folk som vandrar i mörkret).

175 ETT BARN ÄR FÖTT PÅ DENNA DAG, / så var Guds välbehag. / Det föddes av en jungfru skär, / Guds Son det barnet är. / Här vilar du i ringhet klädd / på fattigdomens bädd. / Välkommen var, o Herre kär! / Vår gäst du vorden är.
2. Om världen ännu större var, / av pärlor prydd och klar, / så vore den dock alltför klen / till säng åt dig allen. / Dock vilar du i ringhet klädd / på fattigdomens bädd. / Välkommen var, o Herre kär! / Vår gäst du vorden är.
Text: Martin Luther 1535 (52 år), Olaus Martini tr. 1617, J O Wallin 1817Musik: Tysk (?) folkmelodi

176 ETT BARN ÄR OSS FÖTT OCH EN SON ÄR OSS GIVEN. / Den evige Guden är människa bliven! / Ur människosläktet tog han sig en moder / och föddes i armod, en mänskornas broder.
2. Vad salighet nu att en människa vara, / då Gud i vårt kött låtit sig uppenbara! / Nu får varje människa, nöjder och glader, / rätt barnsligen ropa: Gud, Abba, min Fader!
3. Det elände Adam oss ådrog i fallet, / se, allt är nu botat av barnet i stallet! / Nu syndare alla sig väl må berömma, / att de fått till broder den världen skall döma.
4. Så litet ett barn oss kan skrämsel injaga, / så gärna vill Gud oss all fruktan betaga. / Ja, därför kom Herren så liten och späder, / att vi ej må rädas, men hellre oss gläder.
5. Här ligger i lindor den vän som oss lisar, / han dias vid bröstet, fast han oss utspisar, / här gråter nu den som bedrövade fägnar, / han ansas och sköts, fast han världarna hägnar.
6. I stallet och krubban där ligger en gåva / som ingen tillfyllest kan prisa och lova, / och gåvan, den skänkes för intet åt alla, / o låt oss då ej gå så hårda och kalla!
7. Nej, låt oss vår Fader i Andanom lova / för Sonen, hans dyra och härliga gåva. / Fast hjärtat kan därför tillfyllest ej prisa, / så vare och blive själv Barnet vår visa!
Text: C M Lilliehöök 1747 (56 år), bearb. A.H. 2007 Musik: Oscar Ahnfelt

177 (Ängeln): "FRÅN HIMLEN KOMMER JAG MED BUD / till alla människor från Gud. / Ett glädjebud från himlens höjd / jag sjunger ut med lust och fröjd:
2. Ett barn är fött åt er i dag, / en Frälsare i Davids stad. / Ja, den ni väntat är nu här, / och Herren själv det barnet är.
3. Om ni förstår mitt budskap rätt, / så ska ni finna vägen lätt: / ett nyfött barn på krubbans strå, / det är det tecken ni ska få."
4. (Alla): Kom, låt oss allesammans då / med herdarna till staden gå! / Med egna ögon får vi se / vad Herren Gud oss velat ge.
5. Du himlabarn, välkommen hit! / Fastän din dräkt var ren och vit / kom du till dammet här hos mej! / Hur ska jag kunna tacka dej?
6. Om världen vore än så stor / och prydd med guld och pärlemor, / så vore den för ful och trång / att bli din vagga ens en gång.
7. Och ändå vilar du så här, / du barn som mej och världen bär. / För min skull är du född att dö / och vilar på en bädd av hö.
8. Med detta du mej lära vill / att himlen hör de minsta till. / All världens makt och sköna ting / kan inte föra oss dit in.
9. Min Herre Jesus, hör min röst: / gör dig en vagga i mitt bröst. / Om du för alltid där vill bo, / så har jag evig tröst och ro.
10. Ja, fyll min själ så att jag ej / i evighet kan glömma dej! / Jag vill så gärna dagen lång / få sjunga just för dej min sång.
*11. Pris vare Gud till evig tid, / som sände oss sin Son med frid! / Vi sjunger nu med änglars kör / den nya sång som aldrig dör.
Text: Martin Luther 1535 (52 år), A.H. 1993 Musik: Martin Luther 1539 (!)

178 FRÖJDAS, VART SINNE, / julen är inne, / Frälsaren kommen är! / Se, hur nu ljusen / brinner i husen, / prisande vännen kär!
2. Natten förjagas, / redan det dagas, / sällhetens sol uppgår. / Herden för hjorden / mänska är vorden. / Nu är det jubelår.
3. O vilken ära: / Gud är oss nära, / Herren ibland oss bor. / Han till de ringa / himlen vill bringa. / Säll den på honom tror!
4. Gamla och unga, / låt oss nu sjunga: / Äran skall Herren ha! / Ljude de orden / vitt över jorden. / Amen, halleluja!
Text: Nils Frykman 1881 (39 år), ngt bearb. A.H. 2007 Musik: Theodor Söderberg 1881.

179 FÖDD AV KVINNA UNDER LAGEN, / se din broder i ett stall! / Men i stallet börjar dagen: / han har botat Adams fall.
2. Barnaskap åt dig han vunnit, / du står skriven i hans sår. / Själv han döden övervunnit, / Kristi seger är nu vår.
3. Mot din Frälsare du väger / dock så litet, käre vän! / Synd och fromhet som du äger / kommer ej i räkningen.
4. Vad du känner, ser och tycker, / o, det väges aldrig här. / Fastän mycket här dig trycker / är du friköpt som du är.
5. Börja då att honom lova, / glöm så dina "men" och "ack"! / För så outsäglig gåva / kan du gärna säga tack.
6. Visst får du hos honom bliva, / hur bedrövligt det än gått. / Skiljebrev kan han ej giva, / skiljebrev har ingen fått.
Text: Anders Nilsson 1891 (42 år), bearb. A.H. 2007 Musik: Folkmelodi

180 FÖRUNDERLIGT OCH MÄRKLIGT, / omöjligt att förstå, / men dock så ljust och verkligt / och ljuvt att tänka på: / inunder öppen himmel, / på bädd av strå och blad, / du finner, Herre Jesus, / din första vilostad.
2. En fågel har sitt näste, / sin kula varg och lo, / var blomma har ett fäste, / var humla har ett bo, / men fursten i Guds rike, / det levande Guds ord, / får bli en hemlös´ like / sin första natt på jord.
3. Men kom! Jag vill upplåta / mitt hjärta, själ och sinn / och bedja, sucka, gråta: / Kom, Jesus, till mig in! / Här är din egen hydda, / du köpt den dyrt åt dig, / mitt hjärta skall dig skydda, / ack, giv mig jul med dig!
Text: H A Brorson 1732 (38 år), ("Mitt hjerte alltid vanker") N F S Grundtvig 1837 (54 år) O Mannström 1934 Musik: Carl Nielsen 1919alt. folkmelodi i moll (jfr "Till Betlehem mitt hjärta").

181 GIV MIG EJ GLANS, ej guld, ej prakt / i signad juletid. / Giv mig Guds ära, änglavakt / och över jorden frid. / Giv mig en fest / som gläder mest / den konung jag har bett till gäst. / Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt, giv mig en änglavakt.
2. Giv mig ett hem på fosterjord,en gran med barn i ring,en kväll i ljus med Herrens ordoch mörker däromkring.Giv mig ett bomed samvetsro,med glad förtröstan, hopp och tro.Giv mig ett hem på fosterjordoch ljus av Herrens ord.
3. Till hög, till låg, till rik, till arm,kom, helga julefrid.Kom barnaglad, kom hjärtevarmi världens vintertid.Du ende somej skiftar om,min Herre och min konung, kom.Till hög, till låg, till rik, till arm,kom glad och hjärtevarm.
Text: Zacharias Topelius 1887 (69 år) Musik: Jean Sibelius 1909

182 HERREN AV HIMLEN ÄR KOMMEN TILL JORDEN, / enfödde Sonen är människa vorden. / Gud har fullbordat profetiska orden: / Född är oss Frälsaren, Israels tröst.
2. Sion, din bidan var lång i årtusen, / Kristus är kommen, se julen, se ljusen! / Glädje i templen och glädje i husen, / frid och försoning för skuldtyngda bröst.
3. Herdar på marken som vaktade hjorden / hörde Guds änglar och heliga orden: / Ära i höjden och frid här på jorden, / människor alla Guds goda behag! /
4. Än faller mörker med skuggor så tunga / över oss alla, båd´ gamla och unga. / Dock blir det ljust - och vid julen vi sjunga, / sjunga om Jesus, om frälsningens dag.
Text: v. 1-3 Johan Dillner 1858, v. 4 K J Montelius 1906Musik: Medeltida julvisa

183 O, HUR LÄNGE SKALL MITT HJÄRTA / sucka, söka efter friden / och i outsäglig smärta / aldrig finna den i tiden? / Ja, hur länge skall mitt öga / efter ljus förgäves spana / i det molnbetäckta höga / och på livets dunkla bana?
2. Stilla, heligt dunkla minne / av ett Eden som försvunnit! / Tysta aning i vårt sinne / om ett mål som vi ej hunnit! / Vi har dock en väg till livet, / som oss uppenbar är vorden: / vi har ordet, som är skrivet / först i himlen, så på jorden.
3. Oförgänglig profetias / löftesord sig här fullbordar. / Han är kommen, vår Messias! / Herrens, Herrens Ande ordar: / Flydda är nu nattens väkter, / över Sion uppgår ljuset, / och för jordens fallna släkter / öppnas åter fadershuset!
4. Ner i dödligheten stiger / nåd och sanning och försoning / och Guds Ande kroppen viger / till sitt tempel och sin boning. / Sig med människonaturen / Herrens härlighet förenar, / och Guds Son, av kvinna buren, / blir det offer som oss renar.
*5. Salig, salig den som kände, / den som trodde dig allena, / Sanne Gud, och den du sände / att med dig oss än förena. / Jesus Kristus, du är vorden / vägen, sanningen och livet. / Och i himlen och på jorden / är ej annat namn oss givet.
Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. A.H. 2007 Musik: J Cruger

184 HÄRLIG ÄR JORDEN, / härlig är Guds himmel, / skön är själarnas pilgrimsgång! / Genom de fagra / riken på jorden / gå vi till paradis med sång.
2. Tidevarv komma, / tidevarv försvinna, / släkten följa släktens gång. / Aldrig förstummas / tonen från himlen / i själens glada pilgrimssång.
3. Änglar den sjöngo / först för markens herdar, / skönt från själ till själ det ljöd: / Människa, gläd dig! / Frälsarn är kommen, / frid över jorden Herren bjöd.
Text: B S Ingemann 1850, Cecilia Bååth-Holmberg 1884 (=SvPs 297) Musik: Schlesisk folkmelodi 1700-talet/Breslau 1841

185 IMMANUEL! / Hylla din broder och allt skall bli väl! //: Kristus har människa blivit, / sig åt oss givit ://
2. Gud bland oss bor, / alla får glädjas och glädjen är stor. //: Änglar förkunnar Guds frälsning, / /tänk vilken hälsning! ://
3. Tecknet jag ser: /Gud i en krubba! Vad önskar jag mer? //: Han måste gottgöra fallet, / börja i stallet ://
4. Nådig och huld / kom han ibland oss, tog på sig vår skuld, //: kom för att synderna bära, / honom ske ära! ://
5. Om du fick se / hur han förlossat och frälst syndare, //: skulle du tacka och lova / Gud för hans gåva ://
6. Allt vad vi mist / vunnits tillbaka av honom till sist. //: Lammet är värdigt - upplåter / himmelen åter ://
Text: Anders Nilsson, ngt bearb.Musik: Folkmelodi

186 KOM NU TILL KRUBBAN I STALLET ATT SKÅDA / undret som himmelens änglar oss bådar. / Född är nu Jesus, vår Frälsare kär! / Se då hur fattig och ringa han är!
2. Fattig han blivit att rika oss göra, / nu han oss alla till hemmet kan föra. / Alla till honom nu vågar sig fram, / ingen väl rädes att nalkas Guds Lamm?
3. Konungars Konung är människa vorden. / Himlen han lämnat och kommit till jorden, / kommit att lösa ur fängslande garn / alla Guds fallna och bortsprungna barn.
4. Makten och äran hos Gud han försakat, / djupaste nöden för oss har han smakat. / Allt för att frälsa oss enligt Guds råd. / O vilket under av kärlek och nåd!
5. Kom nu då, alla ni gamla och unga, / kom att vår Frälsares kärlek lovsjunga. / Vägen till krubban står öppen som förr. / Öppen står nådens och frälsningens dörr.
Text: Ur den laestadianska sångboken Sions Sånger, ngt bearb. A.H. 2007Musik: Okänd

187 LYSSNA, FOLK OCH ALLA SLÄKTER, / tungomål och hedningar, / religioner, band och sekter, / lyssna nu och redo var: / Herren över världarna / är nu född till människa!
2. Han som skapat alla himlar, / världar och vad däri är, / det för allas ögon vimlar / - Gud, vår Gud är själv nu här. / Ordet har nu blivit kött, / ligger där och sover sött.
3. Hjärtats barn, min Jesus söte, / både Gud och människa, / du med oss idag har möte, /- ära, lov, halleluja! / Allt vad mänska är som du, / vare dig ett offer nu.
Text: Anders Carl Rutström, ngt bearb. A.H. 2007 Melodi: Sven Rubenson

188 NI KRISTNA, TRÄD NU FRAM FÖR GUD / med lov och glädje stor! / Nu himlen öppnats på hans bud, //: hans Son ibland oss bor ://
2. Ur Faderns sköte ut han går, / ett barn han bliver här. / Den bädd, vari han vila får, //: en ringa krubba är ://
3. Den Herre, som har skapat allt / och och har all rikedom, / han antog tjänaregestalt, //: kom hit i fattigdom ://
4. Han ligger ringa, späd och svag / i fattig moders famn, / men himlars här till Guds behag //: lovsjunger dock hans namn ://
5. Han Davids rot och telning är, / en tröst för världen all, / och Gud igenom honom här //: sitt rike bygga skall ://
6. Vårt kött och blod han själv nu har, / med oss ett byte gör: / bland oss han här sin boning tar //: och oss till himlen för ://
7. Han blir en ringa tjänare, / till herre gör han mig. / Ett bättre byte kan ej ske. //: O Jesus, pris ske dig! ://
8. I dig jag åter öppnat ser / Guds sköna paradis. / Keruben vaktar inte mer. //: Gud vare lov och pris! ://
Text: N Herman Musik: N Herman

189 NU ALLT ÄR VÄL, JA EVIGT VÄL! / Nu är jag hjärtligt nöjd. / Här har nu varje mänskosjäl / en skänk från himlens höjd, / som mer än tusen världar är: / Guds egen Son, vår broder kär! / Nu är jag hjärtligt nöjd.
2. Nu skall med allting bliva väl / trots alla jordens kval. / Om mig försmäktar kropp och själ / i tidens jämmerdal: / har jag på himlens tron en bror, / då blir allt väl - min tröst är stor, / jag är av hjärtat nöjd.
3. Se, det var evighetens råd, / försoningsgåtan stor: / ack, under av en evig nåd: / Guds Son blir mänskors bror / och sina bröders borgesman! / Ja, i hans död min synd försvann / och jag är hjärtligt nöjd.
4. Jag är i mig en bunden träl, / i Kristus är jag fri. / Min gamle Adam gör min själ / otaligt bryderi, / men när Guds egen Son för mig / blir människa och offrar sig, / då är jag hjärtligt nöjd.
5. Då vågar jag ej låta bli / att tro och vara nöjd, / då vågar jag ej se förbi / försoningsvärdets höjd. / Ty är den stor, min syndaflod, / långt större Lammets död och blod. / Jag är av hjärtat nöjd.
6. Nu allt vad mänska heter, kom / till denna julfröjd ren! / Fast inte du är ren och from, / du likaväl är en / av dem som Gud till broder fått, / i himlens arv du har en lott. /Så var av hjärtat nöjd!
*7. Vi stämmer in med salig fröjd / i änglaskarans ord: / "Pris vare Gud i himlens höjd / och frid uppå vår jord, / till människor Guds välbehag." / Jag sjunger till min sista dag: / jag är av hjärtat nöjd!"
Text: C O Rosenius 1847 (31 år), ngt bearb. Musik: Sven Holmströmel. Oscar Ahnfelt

190 NU TÄNDAS TUSEN JULELJUS / på jordens mörka rund. / Och tusen, tusen stråla ock / på himlens djupblå grund.
2. Och över stad och land i kväll / går julens glada bud / att född är Herren Jesus Krist, / vår Frälsare och Gud.
3. Du stjärna över Betlehem, /o, låt ditt milda ljus / få lysa in med hopp och frid / i varje hem och hus.
4. I varje hjärta armt och mörkt / sänd du en stråle blid, / en stråle av Guds kärleks ljus / i signad juletid.
Text: Emmy Köhler 1898 (SvPs 116) Musik: Emmy Köhler 1898

191 NÄR JULDAGSMORGON GLIMMAR, / jag vill till stallet gå. //: Guds Son i nattens timmar / där vilar uppå strå ://
2. Välkommen hit till jorden / i signad juletid! //: Du är vår konung vorden / som ger oss ljus och frid ://
3. Till dej vårt lov vi höjer, / du barn i krubban där, //: och våra knän vi böjer / för dej, o Jesus kär ://
Text: Abel Burckhardt, Betty Ehrenborg-Posse, bearb. Musik: Okänd

192 O DU SALIGA, / o du heliga, / nådebringande juledag! / Ära ske Herran, / nära och fjärran! / Änglar förkunna Guds välbehag.
2. Född är Frälsaren / och förlossaren, / Kristus, Herren i Davids stad. / Kommen är friden, / himmelska tiden / nu är fullbordad. Min själ, var glad!
3. Gåvor heliga, / outsägliga, / gav oss Faderns barmhärtighet. / Krist vare hälsad. / Världen är frälsad. / Fröjda, fröjda dig, o kristenhet!
Text: V. 1 J D Falk, 1816, v. 2-3 J C H Holzschuher 1829, övers. 1859 (SvPs 127)Musik: italiensk 1700-talet/Tubingen 1807

193 O HELGA NATT, o helga stund för världen, / då gudamänskan till jorden steg ned! / För att försona världens brott och synder / för oss han dödens smärta led. / Och hoppets stråle går igenom världen, / och ljuset skiner över land och hav. / Folk, fall nu neder / och hälsa glatt din frihet! //: O helga natt, du frälsning åt oss gav! ://
2. Ty Frälsarn krossat våra tunga bojor, / vår jord är fri, himlen öppen nu är. / Nu i en slav du ser en älskad broder, / och se, din ovän skall bli dig så kär. / Från himlen bragte Frälsaren oss friden, / för oss han nedsteg i sin stilla grav. / Folk, fall nu neder / och hälsa glatt din frihet! //: O helga natt, du frälsning åt oss gav! ://
Text: J D Rockemaure Musik: A Adam

194 STILLA NATT, / heliga natt, / allt är frid, / stjärnan blid / skiner på barnet i stallets strå / och de vakande fromma två. / Kristus till jorden är kommen, / oss är en Frälsare född.
2. Stora stund, / heliga stund! / Änglars här / slår sin rund / kring de vakande herdars hjord, / rymden ljuder av glädjens ord: / Kristus till jorden är kommen, / eder är Frälsaren född.
3. Stilla natt, / heliga natt! / Mörkret flyr, / dagen gryr. / Räddningstimman för världen slår, / nu begynner vårt jubelår. / Kristus till jorden är kommen, / oss är en Frälsare född.
Text: Joseph Mohr 1816, 1818 (24,26 år), Oscar Mannström 1915 (SvPs 114)Musik: Franz Gruber 1818, 1838

*195 VAR HÄLSAD, SKÖNA MORGONSTUND, / som av profeters helga mun / är oss bebådad vorden! / Du stora dag, du sälla dag, / på vilken himlens välbehag / ännu besöker jorden! / Unga / sjunga / med de gamla, / sig församla / jordens böner / kring den störste av dess söner.
*2. Guds väsens avbild, och likväl / en mänskoson, på det var själ / må glad till honom lända, / han kommer, följd av frid och hopp, / de villade att söka opp / och hjälpa de elända, / värma, / närma / till varandra / dem som vandra / kärlekslösaoch ur usla brunnar ösa.
*3. Han tårar fälla skall som vi, / förstå vår nöd och stå oss bi / med kraften av sin Anda, / förkunna oss sin Faders råd / och sötman av en evig nåd / i sorgekalken blanda, / strida, / lida / dödens smärta, / att vårt hjärta / frid må vinna / och en öppnad himmel finna.
*4. Han kommer, till vår frälsning sänd, / och nådens sol, av honom tänd, / skall sig ej mera dölja. / Han själv vår herde vara vill, / att vi må honom höra till / och honom efterfölja, / nöjda, / höjda / över tiden / och i friden / av hans rike / en gång varda honom like.
Text: Johan Olof Wallin 1819 (40 år) (SvPs 119) Musik: Philipp Nicolai 1599 ("Koralernas drottning")

196 VISSTE NATUREN att världarnas Herre / låtit sig föda i krubba och stall, / alla dess alster, så större som smärre, / skulle sig fröjda med himmelen all./ Lummiga ekar och dalar och lunder, / skuggrika parker på bördiga fält / skulle då lyssna till frälsningens under: //: Skaparen uppslår på jorden sitt tält ://
2. Visste min cittra att Gud i en linda / ligger och sover så sött som ett barn, / visste min harpa Gud låtit sig binda, / vilar i krubban på hö och på skarn, / själva de stämde sig, började klinga, / lockande alla att höra sitt ljud, / starka cymbalen sig själv skulle tvinga, //: spela för himlen och lova vår Gud ://
3. Kände den blinda och lomhörda världen / fröjden därav att Guds Son blivit född, / aldrig den sökte sin glädje i flärden, / aldrig den vore så trög och förströdd, / utan då tänkte nog gamla och unga: / glädje i bojorna dåraktig är, / men när blott Jesus löst hjärta och tunga //: ljuder hans lov både fjärran och när ://
4. Märk vem som kommer att världen försona: / himmelen öppnas och Gud stiger ned! / Frihet och seger och rike och krona / gives med Sonen, se, Gud är ej vred! / Se hur de rika välsignelsens floder / släcker förbannelsens frätande glöd! / Märk vad det gäller att Gud blir vår broder, //: löser från skulden, dess dom och dess nöd ://
5. När jag den hemlighet rätt överväger: / Gud bliver född och sluts in i ett rum / - dock inget hem här på jorden han äger - / tanken blir matt, och min tunga blir stum. / Samlar jag än alla krafter i själen, / stilla till slut i förundran jag står. / Gud sig förnedrar och upphöjer trälen, //: höghet, som ingen i världen förstår ://
6. Se hur de äldste för tronen nedfaller, / häpnande här vid Guds vägar och råd! / Hör, hur den himmelska lovsången skallar, / när för oss arma förkunnas Guds nåd! / Lyssna, då änglarnas saliga skara / stämmer sin harpa att fira vår fest! / Skulle vi inte av hjärtat då svara: //: var nu välkommen, vår himmelske gäst! ://
7. Kom då, min Jesus, välkommen till jorden, / att i mitt ställe fullborda Guds lag, / så jag bland helgon får sitta vid borden, / Herre, en gång på fulländningens dag. / Du har ju tecknat mig på dina händer, / därför jag vet att jag rättsligt är fri, / lever på nåd och hur allting sig vänder //: vet att för evigt jag lycklig skall bli ://
Text: Haquin Enroth 1768 (46 år), bearb. A.H. 2007 Musik: Leonard Höjer

197 VÄLKOMMEN, JULAFTON, HÄRLIGA, KLARA! / Du tänder ljus uti hjärta och tjäll. / Lovsången ljuder från änglarnas skara, / genom århundraden hörd i kväll: / "Ära vare Gud i höjden, och på jorden frid, / människorna en god vilja, ära vare Gud!" / Välkommen julafton, härliga, klara, / nu tändes ljus i vårt hjärta och tjäll.
2. Jesus är gåvan, given åt jorden, / Gud denna gåva åt syndare ger, / likasom midsommarsolen i norden / djupaste midnatt sin ljusglans beter. / "Och det folket som i mörkret vandrar ser ett ljus, / över dem som bor i mörka landen skiner det." / Jesus är gåvan, given åt jorden, / Gud denna gåva åt syndare ger.
3. Jesus är gåvan: salighet, ära, / frälsning och liv uti honom vi fått. / Jesus, vårt julträd, frukter vill bära, / Jesus, vårt julbröd, ger oss allt gott. / "Ty ett barn är fött i dag, en son oss given är, / vilkens herradöme varar och han heter Gud." / Jesus är gåvan, given åt jorden, / frälsning och liv uti honom vi fått.
Text: Charlotte av Tibell 1852 (32 år), Fredrik Engelke, ngt bearb. A.H. 2007Musik: Okänd

198 VÄRLDENS FRÄLSARE KOM HÄR. / Rena jungfrun moder är, / ty en börd så underlig, / Herre Jesus, hövdes dig.
2. Nådens under här vi sett, / av Guds Ande är det skett. / Ordet, utav Fadern fött, / har i tiden blivit kött.
3. Utan synder buren är / den all världens synder bär. / Han, i oskuld född och död, / frälsar oss ur dödens nöd.
4. Han med himmelsk fröjd och fred / kommit har till jorden ned, / ty han är båd Gud och man, / som oss alla hjälpa kan.
5. Han från Fadern gången var / och till Fadern han uppfar, / sitter på Guds högra hand, / råder över alla land.
6. Stor, gudomlig är hans makt, / döden har han nederlagt, / nederlagt i väldig strid / mörkrets här till evig tid.
*7. Pris ske Gud i himmelshöjd! / Bäre jorden frid och fröjd, / och hans vilja med hans ord / kring all världen blive spord.
Text: Ambrosius 300-talet, Martin Luther 1524 (41 år), Olaus Petri 1536 (43 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år) (SvPs 112) Musik: Medeltida hymn / Erfurt 1524

199 ÖVER VÄRLDEN STRÅLAR LJUSET / mitt i vintermörkrets tid. / Genom stressen, mediebruset / tränger himmelrikets frid. / Skapelsen med andlös häpnad / nu sin Gud bland djuren ser. / Fattig, liten, obeväpnad / kom vår Herre till oss ner.
2. Låt då mammons rappel ramla, / sjung tillsammans, kvinnor, män! / Läs tillsammans, barn och gamla, / evangeliet igen! / Se Guds Lamm, som i naturen / sej bland får och oxar lagt! / Han som föddes där bland djuren / övervunnit satans makt.
3. Jesus, här är mina händer, / Jesus, tack för världens chans! / Medan mörkret bort sej vänder / bjuder du till sång och dans. / Tack att satan blev bestulen / på sin stulna huvudroll. / Fyll nu våra liv och julen / med dess sanna innehåll!
Text: Andreas Holmberg v. 1 2002, v. 2-3 2006 (32, 36 år) Musik: Engelsk carol ("Deck the halls")

Julsånger som av upphovsrättsliga skäl inte kan publiceras här:DAGEN ÄR KOMMEN (SvPs 122)Text: "Adeste fidelis", J F Wade ca 1740, v. 5 J F Borderies ca 1790, Eva Norberg 1974, 1984Musik: J F Wade ca 1740DET FOLK SOM VANDRAR I MÖRKRET (Psalmer och Sånger 489)Text: Arne Widegård 1965Musik: Fransk melodi 1724GLÖM INTE STALLET OCH KRUBBANText: Erik PerssonMusik: Erik PerssonGUD BOR I ETT LJUS (SvPs 605, Psalmer och Sånger 357)Text: Margareta Melin 1969Musik: Lars Åke Lundberg 1970LYSS TILL ÄNGLASÅNGENS ORD (SvPs 123)Text: Charles Wesley 1739, G Whitefield 1753, M Madan 1760, B G Hallqvist 1976Musik: F Mendelssohn Bartholdy 1840SE NATT SKALL INTE FÖRBLIVAText: Per JuliussonMusik: Fransk melodi 1724 (jfr "Det folk som vandrar i mörkret")SE NATTEN FLYR FÖR DAGENS FRÖJDText: S J Hedborn?, J O Wallin 1813, Anders Frostenson 1979Musik: Martin Luther 1539

Den helige Stefanus dag - Annandag Jul

200 O GUD, VÅR BRODER ABELS BLOD / till dig från jorden ropar. / Än rasar ondskans övermod, / än brott på brott den hopar. / Dock vid allt otrons överdåd / de dina du hugsvalar. / Till jorden ser du än i nåd, / ty Jesu blod här talar.
2. Och se, då en rättfärdig man / står fram att sanning yrka, / all världens makt ej fruktar han, / Guds sak ger honom styrka. / Förgäves ondskan tänder skär / och till hans död sig väpnar: / hans uppsyn lik en ängels är, / för vilken brottet häpnar.
3. Med himlens glädje för sin syn / går Stefanus att lida / och skådar i den öppna skyn / Guds Son vid Faderns sida. / Lik honom ber han i sitt fall / för dem som ont vill göra / och dör med lugn, ty en gång skall / dock mörkrets makt upphöra.
4. Ja, Herrens ljus ej slocknar ut, / fast det i moln sig döljer. / Det goda segra skall till slut, / fast världen det förföljer. / Och han som kom i Herrens namn / och utstod korsets pina / skall samla i en evig hamn / från tidens storm de sina.
Text: Frans Michael Franzén 1813, 1814 (42 år) Musik: J B Dykes, alt. "O giv oss, Herre, av den tro"


Nyårsdagen
201 SALIGHETEN ÄR NU HÄR! / Upp, mitt hjärta, upp, min tunga, / nu ska ni om Jesus sjunga, / om hans namn, hur stort det är! / Allt som är i mej ska röras / till min Herres lov och pris, / så min jubelsång kan höras / ända in i paradis!
2. Jesus ville kärleksfull / detta namn på jorden bära. / Tidigt måste han sej lära / lida smärta för vår skull. / Ja, till blods han måste strida / för det frälsarnamn han fick. / Vad han för vår synd fick lida / honom djupt i själen gick.
3. Å, min synd är gränslöst stor! / Större än jag själv kan bära, / inte törs jag nåd begära / när jag hör på lagens ord. / Men då du har JESUS blivit / och min synd på korset tog, / tror jag, Herre, att du skrivit / in mitt namn i livets bok!
Text: Hans Adolf Brorson 1732 (38 år), Musik: L M Lindeman

Trettondedag Jul

*202 NU SEGRAR ALLA TROGNAS HOPP: / vid änglars lovsång rinner opp / en salig morgonstjärna. / Hon stannar över Herrens hus, / och folken skola i dess ljus / församla sig så gärna. / Stort ljus, / klart ljus / nedergjutes, / natten slutes, / dagen börjas, / att kring hela världen spörjas.
2. I nåd och sanning bland oss bor / den dolde Guden, mild och stor, / en Frälsare för alla. / Vi skåda nu hans härlighet / som ende sonens härlighet / och till hans fötter falla. / Hav tröst, / mitt bröst, / gläds att Ordet / kött är vordet, / Gud förklarad / och hans kärlek uppenbarad.
*3. O gläds, min själ, och sjung hans pris, / som öppnat dig det paradis, / vars port din synd tillslutit. / O gläds, att Gud förbarmar sig / och hult förnya vill med dig / förbundet som du brutit. / Ära / vare / Gud i höjden, / friden, fröjden, / helig vilje / sig från jorden aldrig skilje.
Text: Samuel Johan Hedborn 1811 (29 år), Johan Olof Wallin 1819 (40 år). Musik: P Nicolai ("Koralernas drottning")

203 STÅ UPP, O SION, OCH LOVSJUNG / din Frälsare, Profet och Kung. / Du hans stjärna skådar, / stäm upp i helig fröjd din röst! / Glädjerik den bådar / att kommen är, till världens tröst, / Herren, som benådar / vart förkrossat bröst.
2. Hur skön och klar för oss hon går! / Vi följer hennes ljusa spår, / följer med de visa / att dig med våra läppars ljud, / Herre Jesus, prisa / och ödmjukt hylla dina bud.Värdes nåd bevisa, / du all kärleks Gud!
3. I nåd, o Herre, tag emot / vad vi nu lägger för din fot. / Våra gåvor blive / ej myrra, guld och rökelse. / Vi vårt hjärta give / åt dig, o Gud, vår Frälsare. / Själv däri du live / tro och helgelse.
4. Ditt ord, o Jesus, bliva må / den stjärna i vars sken vi går. / Låt din helga lära / ledsaga oss i all vår tid, / ljus och kraft beskära / åt oss i livets sorg och strid / och i döden bära / till vårt hjärta frid.
5. Lys, helga stjärna, mild och ren, / kring jorden sprid Guds klarhets sken. / Alla knän må böjas / vid Jesu nådefulla röst, / alla böner höjas / i Jesu namn, med hopp och tröst, / och hans kärlek röjas / klart i alla bröst.
Text: Johan Olof Wallin 1819 (40 år), ngt bearb

Kyndelsmässodagen

Jungfru Marie bebådelsedag

205 MIN SJÄL BERÖMMER GUD MED FRÖJD, / min ande gläder sej. / Ty Gud, min Frälsare i höjd, / har sett i nåd till mej. / Mej ringa stoft han saliggjort, / min själ med nåd han fyllt / och öppnat mej sitt rikes port / av kärlek, oförskyllt.
2. Hans starka arm har övat makt / och gjort så stora ting. / De mäktiga han nederlagt / och strött som stoft omkring. / De andligt rika har han sänt / ifrån sej tomma bort / och prål och högmod har han vänt / i armod inom kort.
3. Ja, hans barmhärtighet är stor / och utan gräns dess längd. / För den som på hans löfte tror / är hjälpen aldrig stängd. / Och det förbund han slöt en gång / med fäderna i frid, / det skall stå fast för släkter mång´ / i nåd till evig tid.
4. Hans visdom outgrundlig är, / ej världen den förstår, / men den som håller honom kär / hans planer veta får. / Förtro dej därför mer och mer, / min själ, åt fridens Gud. / Tag mot med glädje vad han ger / och vandra i hans bud.
Text: Carl Boberg 1885 (26 år) Musik: J O Lindberg 1921 (51 år)

Passionstiden

206 ALLT VAD OSS ADAM I FALLET ÅDRAGIT, / botats av kvinnans gudomliga Säd. / Kristus har själv alla synder borttagit, / då han var fäst på förbannelsens träd. / Han som var ren / gjort det allen, / en dog för alla och alla i en.
2. "Se, min lekamen, mitt blod jag för eder / till edra synders förlåtelse ger." / Så han ju sade, och bjuder och beder: / "Tag det och låt det få gälla för er! / Allt vad jag gör, / lider och dör, / gör jag för eder, för eder, ack, hör!"
3. Om dina synder än blodröda vore, / skall de nu likväl bli snövita här. / O ja, det blodet av Herren, den store, / tusenfalt mera än synderna är. / Ack, att du fick / endast en blick / in i det helga, dit Medlaren gick!
4. Men om i lättsinne du hela dagen / tar över Golgata lättaste språng, / trampande blodet och trotsande lagen, / tänk då så svårt det ska bli att en gång / möta på nytt / den som du skytt, / den som du stungit, föraktat och flytt!
5. Må du, o Jesus, för syndare alla / visa dig så i din smärtas gestalt, / att de förkrossade strax vill nedfalla, / söka och finna vid korset sitt allt! / Uslaste träl / är ju en själ / som med ditt blod du har friköpt likväl.
6. Hjälp oss att hålla det evigt tillräckligt, / att du har dött för varendaste själ! Tveka och tvivla på det är förskräckligt, / trampa Guds Son och bli frivilligt träl. / Nej, det är nog: / Frälsaren dog, / evigt för alla tillräckligt och nog!
Text: Carl Olof Rosenius 1848 (32 år) Musik: Oskar Lindberg, alt finsk folkmelodi (holarilarila)

207 BÖJD UNDER KORSET, sargad och blodig / ledes till döden smärtornas man. / Se hur han tåligt går under bördan! / Hånad av hopen släpas han bort.
2. Se, hur han naglas fast där på korset! / Solen förmörkas vid denna syn. / Blodströmmar röda flödar ur såren. / Mänska, besinna: det är för dig!
3. Nattsvarta mörkret djupt in i själen / griper Guds rena, heliga Lamm. / Hatad av mänskor, lämnad av Fadern, / ensam i döden sjunker han ned.
4. "Det är fullbordat!"ropar han högljutt, / huvudet böjer, beder och dör. / Ära ske Herren! Kampen är slutad. / Segern är vunnen, dyrköpt den var.
5. Pris ske dig, Jesus, härlighetskonung! / Syndarn till godo segern du vann. / Dödsfångar arma, lösta med blodet, / med dig, o Jesus, leva nu får.
Text: Joel Blomqvist, ngt bearb. Musik: Joel Blomqvist

208 DE TOG GUDS SON TILL FÅNGA. / Men jag blev löst och fri / från fjättrarna, de många, / som jag var bunden i. / Min synd, min tunga börda / bands hårdhänt fast på dig. / Då blev de band förstörda / som hade plågat mig.
2. Jag ber dig nu att banden / som du blev bunden med / må binda mig i anden / vid dig som för mig led. / Ja, ta mig med på färden / från död till liv, så jag / får tjäna dig i världen / intill min sista dag.
Text: Hallgrimur Petursson Musik: H L Hassler ("O huvud, blodigt, sårat")

209 DET SKEDDE FÖR MIG / att Gud i vårt kött uppenbarade sig, / att himlarnas Herre på jorden blev träl, / helt fattig och plågad för syndares väl. / Det undret, min Jesus, det skedde för mig. / Så tackar jag dig!
2. Det skedde för mig / att du måste vandra på mödosam stig. / Du ofta av kärlek arbetat dig trött, / men blev dock föraktad och illa bemött. / Din lydnad och möda, den gäller för mig. / Så tackar jag dig!
3. Det skedde för mig / att översteprästerna fängslade dig. / Att du av Pilatus blev oskyldigt dömd / har gjort att min synd blev förlåten och glömd. / Din plågsamma smälek ger ära åt mig. / Så tackar jag dig!
4. Det skedde för mig / att syndares händer marterade dig. / Din ångest, din pina och blodiga sår, / som du så saktmodigt och tåligt utstår, / ger rening och hälsa tillfyllest åt mig. / Så tackar jag dig!
5. Det skedde för mig / att du uppå Golgata offrade dig. / Vart salighetsord av din heliga mun, / det säger: du vann i försoningens stund. / Allt har du med döden beseglat åt mig. / Så tackar jag dig!
6. Det skedde för mig, / att du efter blodigt, men segrande krig / stod upp ur din grav med all makt i din hand / och sedan for upp till vårt fädernesland. /Allt detta din Ande betygar för mig. / Så tackar jag dig!
Text: Magnus Brynolf Malmstedt 1754 (30 år), bearb. A.H. 2007 Musik: A. B-g (Ahnfelts sånger 1853)

210 DET ÄR EN SOM LED DÖDEN I STÄLLET FÖR MEJ. / Jag var skyldig men friheten fick. / Mina synder i kärlek han tagit på sej, / när till korset han blödande gick. / Mina synder han bar / och mitt skuldoffer var, / o min Frälsare dyrbar och kär! / Vilken ångest han led, / då på korset han stred! / Ty han tog all min synd på sej där.
2. O så stilla och mild han mej mötte en gång, / han som frälste från synden min själ! / Endast han är min frid och jag sjunger min sång, / som ett tack, att han allt gjorde väl. / Mina synder han bar...
3. Jag med allt som mig dömer till Jesus får gå, / han ger vila och trygghet åt mej. / Jag vill leva för honom som älskat mej så, / att han tog mina synder på sej. / Mina synder han bar...
Text: Carrie E Breck o 1900 (ca 45 år), sv. övers 1913, bearb.

211 DET ÄR FULLKOMNAT! Profeters längtan / sen tusen år / och många konungars varma trängtan / fullbordan når. / Ty kvinnans Säd, han som är Guds Lamm, / har seger vunnit på korsets stam.
2. Det är fullkomnat! Se, bergen rämnar / och solens ljus / förbyts i mörker. De döda lämnar / sitt trånga hus. / Ty i den seger som nu är skedd / har frälsning blivit åt oss beredd.
3. Det är fullkomnat, vi säger åter. / Du arma själ, / som stundom hoppas och stundom gråter, / märk: allt är väl! / Förvärvad, vunnen och köpt du är / av Herren Jesus, din broder kär.
4. Det är fullkomnat! Men ännu frågar / rätt mången så: / Vad bör man göra, förrän man vågar / till Jesus gå? / Men tänk, när allt han fullkomnat har, / så är ju inget att göra kvar.
5. Det är fullkomnat! Guds Lamm, du kära, / har ställt det så! / Låt nu din Ande vårt hjärta lära / att tro därpå / och vila tryggt på den klippas grund, / som ej skall rämna i domens stund.
Text: M B Öhrnstedt 1871 (39 år), bearb. 1987, A.H. 2008 Melodi: Ur Sionsharpan

212 DU BAR DITT KORS, o Jesu mild, / då dödens väg du trädde, / till frälsning för den värld som vild / och full av hat dig hädde. / O kärleks höjd! / Du blöder böjd / för dem som dig förfölja.
2. Du bar ditt kors. Då bar du ock / med världens skulder mina. / Och bland de otacksammas flock / som du vill nämna dina / är också jag, / fast dag från dag / din kärlek mig besöker.
3. Du bar ditt kors. Din härlighet, / som alla himlar prisa, / din makt, som icke gränser vet, / du lade av, att visa, / det intet finns, / som icke vinns / av kärleken som lider.
4. Du bar ditt kors. Så lär ock mig, / o Segerhjälte, vinna / och uppå korsets helga stig / till himlamålet hinna. / Då är min själ / förvarad väl / och lever i din kärlek.
Text: Erik Gustaf Geijer 1819 (36 år) Musik: Darmstadt 1600-t.

213 FRÅN FRÄLSAREN PÅ KORSETS STAM / ljus faller på min dräkt. / Då träder syndens fläckar fram, / jag blir med rövarn släkt. / Men han som var mot rövarn god, / han gör mig snövit i sitt blod. //: Så helt förlåter Gud ://
2. Min synd låg mellan mig och Gud, / så hög som bergets kam, / och hindrade mitt böneljud / att nå till Herren fram. / Då kastar Gud bakom sin rygg / all synden min; nu är jag trygg. //: Så helt förlåter Gud ://
3. I havets djup min synd blev sänkt, / o evangelium! / Det är som hade Herren tänkt: / jag vill se ut ett rum, / där synd kan stängas in så väl, / att aldrig mer den når din själ. //: Så helt förlåter Gud ://
4. Mitt hjärtas svåra plågoris, / som tuktade så hårt: / min synd som jag på intet vis / själv kunde driva bort, / så fjärran är, så Skriften lär, / som öster ifrån väster är, //: så helt förlåter Gud ://
5. Som molnen flyr för solens sken / och ej en sky blir kvar / och himlen strålar klar och ren / där nyss blott töcken var, / så plånar Gud all synden ut / och gör på all min vånda slut. //: Så helt förlåter Gud ://
Text: Kämpe Gleerup 1913 (42 år) Musik: A Eriksson 1955 (37 år)

214 FRÅN ÖRTAGÅRDEN LEDER / till Golgata en väg / som Anden själv bereder / och tecknar steg för steg. / Till paradis den vägen bär, / men en smärtornas väg det är.
2. Av kärlek till oss arma / vår Jesus den har gått. / Hans hjärta ömma, varma / sitt dödsstyng där har fått. / Till paradis...
3. Vi ser olivträdslunden, / där han i ångest ber, / i mörka midnattsstunden / sej själv till offer ger. / Till paradis...
4. Han ingen av oss glömmer, / han villigt tar på sej / de synder oss fördömer, / att frälsa dej och mej. / Till paradis...
5. De sköna himlens dräkter / han härligt vävde då / åt alla folk och släkter / som inför Gud ska stå. / Till paradis...
6. Kom, syskon, låt oss dröja / i tro vid korsets stam, / i andakt blicken höja / mot Frälsaren, Guds Lamm! / Till paradis...
7. Vi bara så kan lära / den evigt nya sång / till Guds och Lammets ära, / som sjungs hos Gud en gång. / Han allt för oss fullbordat har, / men en smärtornas väg det var.
Text: C G Liander 1887 (39 år), bearb. A.H. 2008 Musik: C G Liander 1887

215 GUD BEVISAR SIN KÄRLEK TILL OSS / genom att Kristus dog för oss / medan vi ännu var syndare.
Text: Aposteln Paulus Musik: Okänd (sången kan sjungas som trestämmig kanon)

*216 GUDS RENA LAMM, OSKYLDIG / på korset för oss slaktad, / alltid befunnen tålig / fastän du var föraktad, / vår synd på dig du tagit / och dödens makt nedslagit. / Pris vare dig, o Jesus!
Text: Nikolaus Tech före 1529 (44 år), Olaus Petri (?) 1536 (43 år), ngt bearb. Musik: Ombildad gregoriansk melodi/Erfurt 1542

217 JESUS FÖR VÄRLDEN givit sitt liv, / öppnade ögon, Herre, mig giv! / Mig att förlossa offrar han sig, / då han på korset dör ock för mig.
2. O vilken kärlek, underbar, sann! / Aldrig har någon älskat som han. / Frälst genom honom, lycklig och fri, / vill jag hans egen evigt nu bli.
3. Tag mig då, Herre, upp till ditt barn. / Lös mig från alla frestarens garn. / Lär mig att leva, leva för dig, / glad i din kärlek, offrande mig.
Text: Lina Sandell 1888 (56 år) Musik: F A Ekström

218 JESUS, TÄNK PÅ MEJ / när du kommer i ditt rike. / Jesus, tänk på mej / när du kommer i ditt rike.
Text: Okänd men dock känd rövare Musik: Taizé

219 MED SITT BLOD PÅ LÅNGFREDAGEN / Jesus allas lösen bragt, / gav sitt liv, uppfyllde lagen / och förgjorde mörkrets makt.
2. Allas synd han på sig hade, / upp på korsets trä dem bar, / ner i evig grav dem lade, / vann så frälsning åt envar.
3. Så vill jag ej mer arbeta / för att salig bli, ty märk, / det är gott för mig att veta: / Gud är nöjd med Jesu verk.
4. Hur min skuld jag än begråter, / lika stor den står dock kvar. / Men på korset ser jag åter: / Jesus fullt den gäldat har.
5. Han mig iklätt segerskruden, / hela sin rättfärdighet, / andedöpt den täcka bruden, / krönt mig med sin helighet.
6. Genom tron, i tåredalen, / ser jag dunkelt Jesus kär, / men en gång i bröllopssalen / ser jag honom som han är.
7. Aldrig kan hans lov jag sjunga / för den kärlek som jag fann, / ty en styv och jordisk tunga / himmelskt språk ej tolka kan.
8. Men i boningarna ljusa, / i Guds sköna paradis, / där skall sången evigt brusa / till min Jesu lov och pris.
9. Intet nya tungan binder, / inga tårar flyter där. / Tänk vad sällhet: inga hinder, / när jag skådar Jesus kär.
10. "Helig, helig, helig" redan / sjunger jag i tidens tvång, / men i härligheten sedan / klingar evigt lovets sång.
Text: Ur den laestadianska sångboken Sions Sånger, ngt förkortad Musik: Finsk folkmelodi

220 MIN BLODIGE KONUNG OCH SARGADE MAN, / föraktade Herre, oskyldiga Lamm, / din klädnad är blodig, du ängslas, du ber, / du ligger på marken med ansiktet ner. / Du gråter, du kvider, du tigger om nåd, / du händerna vrider och vet ingen råd. / I tretti års träldom du lider all nöd, / och sist du oss frälsar igenom din död.
2. För mig blev du sårad, för mig blev du träl, / du smakade döden att rädda min själ, / du hänger föraktad, men tänker på mig, / du beder för andra, men glömmer bort dig. / Din helga lekamen mitt påskalamm var, / den bittraste galla för vällust du tar. / Att göra mig salig du lider all nöd, / att skänka mig livet du aktar ej död.
3. Så blev då fullkomnat Guds eviga råd, / och grundvalen lades till frälsning och nåd. / Uppståndelsen följde, allt väl blev beställt, / vår Skapare nöjdes, och släktet blev sällt, / ja, sällt såsom det uti skapelsen var / och ännu mer saligt, ty medlaren har / en evig rättfärdighet för oss tilreds: / kom, fattige syndare, var nu tillfreds!
4. Vad är då att vara försonad med Gud? / Det är att han tystat förbannelsens ljud. / Vad är då att vara upprättad igen? / Det är att ha rättighet vara Guds vän. / Förtro dig fördenskull så usel du är / med hela din börda och allt ditt besvär / i Frälsarens händer, han vill och han kan / för hela din salighet vara din man.
Text: Fredrika Eleonora Nieroth-Falck senast 1749 (30 år) Musik: Okänd

221 NU ÄR FÖRSONINGSDAGEN kommen för världen all, / fullgjord är hela lagen, satan har bragts på fall. / Tallösa skaror ilar hem till sin arvedel, / nu har de funnit vila, läkdom för sargad själ. / Dig, o Guds Lamm, ske ära, att du vårt offer blev / och med den stungna handen skuldbrevet sönderrev, / och utav oss ett evigt rike av präster gjort. / Bland alla namn på jorden endast ditt namn är stort.
2. Nu har ock nådastolen funnit sitt offerblod / och utan nedgång solen lyser för ond och god. / Bröstsköldens ädelstenar, de är Guds kärleks tolk. / Blodet till ett förenar nya förbundets folk. / Dig, o Guds Lamm, ske ära...
3. Kom, du som hjälplös driver fram på det vida hav. / Golgata kulle giver vad intet annat gav: / vila för trötta tankar, läkdom för öppna sår, / fäste för själens ankar, kärlek som allt förmår! Dig, o Guds Lamm, ske ära...
Text: Henrik Schager 1925 (55 år), ngt bearb. Musik: F Campana (1819-1882)

222 O DU GUDS LAMM, DIG VARE LOV OCH TACK, / att du för oss den bittra kalken tömde! / "Allt är fullbordat", så du själv har sagt, / och därmed världen frälst och fri du dömde.
2. Du friköpt mänskligheten till din brud, / och har oss med ett enda offer renat / och återlöst till egendom åt Gud / och i dig själv med Gudomen förenat.
3. Vår frälsningsgrund, Guds eget Lamm består, / han har all makt i himlen och på jorden. / Om ej vårt ja, vår brudetro han får, / förbundet står dock fast i löftesorden.
4. Ej i vår tro och ej i Andens verk, / o nej, i Jesus endast har vi livet, / ty Jesus är, o lyssna nu och märk, / det enda namn till salighet oss givet.
5. Han trofast älskar varje mänskosjäl, / hans hjärta glöder, nej, av kärlek brinner! / Han lika omsorg bär om allas väl / och trofast bär han hem de får han finner.
6. Hans kärlek starkare än döden är, / all världens synd ej kunde den utsläcka, / och fastare än helvetet den är, / i alla evigheter skall den räcka.
7. Om synd och värld och djävul stormar på / att rubba friden, tryggheten i Lammet, / för nådens löftesord de måste gå / och faller ned för nådens regn likt dammet.
8. Ty Hjälten Jesus makten innehar / och i hans namn skall alla knän sig böja. / Ej någon spiran ifrån honom tar / - till sist han skall sitt folk med sig upphöja.
9. Då skall hos Gud i nya stadens hov / hans folk i evighet med honom trona / och sjunga högt till Segerhjältens lov / för blod och sår, för seger, arv och krona!
Text: S. J. Wirsén 1875 (36 år), bearb. A.H.

223 O DU VÅR HERRE JESUS KRIST, / som på dig tog vår synd och brist, / som plågad var och slagen hårt, / som måste draga korset svårt, / dig beder vi att för din död / du hjälper oss i all vår nöd.
2. Ditt stora verk fullbordat är. / Guds nåd och stränghet ser vi här: / En helig Gud för mänskors brott / har offer krävt och offer fått; / en nådig Gud, en himmelsk Far / till sina barn oss återtar.
3. Men ack, hur svaga är ej vi, / om, Herre, du ej står oss bi! / O Jesus, både snart och lätt / förspiller vi vår barnarätt / om du som oss förvärvat den / ej styrker själv de svaga än.
4. Så styrk oss, hjälp oss, var oss när / i faror, sorger och besvär. / I frestelsen giv heligt mod, / i striden kraft utav ditt blod. / Giv tröst av din försoningsdöd / i livets och i dödens nöd!
Text: V. 1 Okänd tysk förf. 1643 efter latinsk bön. Jesper Svedberg 1694 (41 år).V. 2-4 J O Wallin 1816 (37 år), ngt bearb.

224 O HUVUD, BLODIGT, SÅRAT, / av hån och smälek höljt! / O huvud, slaget, fårat, / i kamp och ångest böjt. / O huvud som skall siras / med ärans krans en dag, / men nu med törne viras, / dig ödmjukt hälsar jag.
2. O ansikte, du höga, / som nyss betvang en värld, / din makt nu gäller föga, / din fägring är förtärd, / din glans till intet vorden. / O, vem har släckt den blick / vars ljus allt ljus på jorden / i klarhet övergick?
3. Den börda du har burit / min syndabörda är. / Den skörd som du har skurit / jag sådde, Herre kär. / När skuldens tyngd mig böjer / hos dig jag söker råd. / Till dig mitt rop jag höjer: / se ned till mig i nåd!
4. Jag vill hos dig förbliva / som återlöste mig / och dig mitt hjärta giva / och alltid älska dig. / När, Herre, du mig sluter / in i din kärleks famn, / jag lugn och trygghet njuter / i denna sälla hamn.
5. Dig tackar allt mitt hjärta, / min Herre Jesus god, / för all din djupa smärta / och allt ditt tålamod. / Du vän, för evigt trogen, / dig vill jag mig förtro. / När jag till skörd är mogen, / mig bärga till din ro.
6. När jag skall lämna världen, / o lämna du ej mig, / och låt vid hädanfärden / min blick ej släppa dig. / När vånda trycker anden / i sista kampens nöd, / kom då och lossa banden, / o Jesus, för din död.
7. Träd i min sista timma / själv för mitt öga fram. / Ack, låt mig då förnimma / din bild på korsets stam. / Dess drag jag då vill gömma / i djupet av min själ / och dödens smärta glömma. / Den så dör, han dör väl.
Text: Arnulf av Löwen 1200-talet, Paul Gerhardt 1656, Samuel Ödmann 1793 (v. 4), Emanuel Linderholm 1920 (v. 1-3, 5-7), ngt bearb. Musik: H L Hassler 1601

225 PÅ GOLGATA MIN JESUS TOG / min syndaskuld och för mig dog. / För mig hans blod på korset rann / och full försoning åt mig vann. / O Golgata, o Golgata, / där Jesus göt sitt blod för mig! / O Golgata, o Golgata, / där han av kärlek dog för mig!
2. Och bergen brast och sol gick ned / när han mitt straff för synden led. / En väg till himlen öppnats nu, / sen templets förlåt brast itu. / O Golgata...
3. O Jesus, vad förmådde dig / att offra dig så helt för mig, / att du bar korset, nöden, ja, / att så du dog på Golgata? O Golgata...
Text: W M Dorwood, T Truvé

226 PÅ GOLGATA KORS MIN FRÄLSARE LED / förbannelsens död för mig. / Sitt hjärtblod han gav att vinna min själ / till krona och brud åt sig. / Vid Golgata kors förlossning jag fann, / ur uppstunget bröst livskällan upprann. / Och domaren själv mitt skuldoffer var / och synden på korset upp han bar.
2. Mitt skuldbrev blev fäst på korsträdets stam / och öppen till himlen jag ser / en levande väg, pris vare Guds Lamm, / ty förlåten är ej mer. / På Golgata kors med Kristus jag dog, / mitt straff och min dom på korset han tog. / Med Kristus jag korsfästs. Vad jag än gör, / med Frälsaren lever jag och dör.
3. Vid Golgata kors från världen jag dog / och vandrar som främling här. / Jag lever ej mer, men Kristus mitt liv / och döden min vinning är. / Mitt liv är fördolt med Kristus i Gud / och själv han mig klätt i blodtvagen skrud. / Den huldaste omsorg har han om mig, / och ansvaret tog han helt på sig.
4. Jag tryggar mig vid min Frälsares död / och sluter mig intill hans sår. / Där är mig den bästa delen beskärd, / hans härlighet ej förgår. / Med påskalammsblod min själ är bestänkt, / i blodskällans våg det gamla är dränkt. / Fördärvaren går mig arme förbi, / och då är jag salig, frälst och fri!
5. Som överstepräst vid himmelens tron / min Jesus sig framställt har. / Han längtar, han vill att hela hans liv / skall bliva hans bönesvar. / Som överstepräst han framställer sig / vid allmaktens tron att bedja för mig. / Som svar på hans bön jag vandra nu får / mot himmelens fröjd varhelst jag går.
Text: Henric Schager 1905 (35 år), bearb.Musik: A L Skoog 1890

227 PÅ SINAI STOD HERREN GUD, / bland eld och rök och tordönsljud / han stod, fördold i töcken. / Basunen ljöd, och Herrens röst / med häpnad slog allt folkets bröst, / och berget skalv och öknen. / Och Herren talade och bjödoch sade: / Den är evigt död / som av min budords rätter / blott en åsidosätter.
2. O samvete, o röst av Gud! / Som himlens stjärnor lagens bud / oss lyser evigt klara. / Men vem på hela jordens rund, / vem finns, som kan i domens stund / den starke Hämnarn svara? / En enda finns, som svara kan: / "Allt är fullbordat!" säger han, / sin blick till himlen höjer / och ner sitt huvud böjer.
3. Från Sinai till Golgata / ditt öga vänd, o människa, / och se vad du har brutit. / För dig han lagens vrede bär, / o syndare, för din skull är / hans helga blod utgjutet. / O kom, försmält av ånger, kom / och låt ditt hjärta skapas om. / Låt tron din ande liva / och frukt i kärlek giva.
Text: Frans Michael Franzén

228 SILVER HJÄLPTE EJ OCH GULD / att från dödens snara / och från syndens dom och skuld / frälsa och bevara. / Men Guds egen käre Son / sig till offer gjorde, //: led oskyldigt, frälste från / vad vi lida borde ://
2. Evig död oss förestod, / skulden var otalig, / offerdjurens myckna blod / gjorde ingen salig, / men när Sonen steg hit ned / att sig själv utgiva //: då slöt Gud med mänskan fred /- hjälp mig därvid bliva ://
3. Om jag det i tron tar an, / räknad då jag bliver / lika ren och god som han, / som sin nåd mig giver. / Ja, den synd och skuld jag har / minns ej längre Herren, //: Jesu offer och försvar / driver vreden fjärran ://
4. I hans röda purpurskrud / står jag för Gud Fader. / Jag är nu hans rika brud, / därför är jag glader. / I mitt hjärta vill han bo, / bort, all världslig lusta! //: Jesu nåd, min fröjd och ro, / skall mig väl utrusta ://
Text: v. 1, 3 Johann Arndt 1612, bearb Magdeburg 1727, C O Angeldorff 1839, bearb. A.H.v. 2 Anders Nilsson 1880 Musik: Per Ulrik Stenhammar

229 SITTA UNDER KORSETS STAM, / blicka upp och se Guds Lamm, / "Herren, vår rättfärdighet" / - det är liv och salighet.'
2. Blodet där är Sonens blod, / som han göt så huld och god / även för min synd, mitt brott, / för att göra allting gott.
3. Rövarns bön min bön ock är: / "Tänk på mig, o Herre kär, / i ditt rike" - och han har / ock för mig ett nådigt svar.
4. Jesus, klädd i blodig skrud, / övergiven utav Gud, / är en borgen, att ej jag / övergivs på Herrens dag.
5. Nu hans verk fullbordat är, / därför kan jag nu och här / genom tron till Fadern gå / och hans varma kärlek få.
Text: Pauline Westdahl 1861, bearb.

230 TÅLIG, TÅLIG, / du Guds Lamm, som våra synder bar. / Helig, helig, / allt för oss blott du fullkomnat har.
2. Mäktig, mäktig, / synd och död du övervann till sist. / Härlig, härlig, / himlens frid oss vann du, Jesus Krist.
3. Nådig, nådig, / öknen bytte du i rosenstig. / Salig, salig, / allt du är och intet utom dig.
Text: L Almqvist ("Långfredagshymn") Musik: L Almqvist

231 VAD ÄR DET FÖR SÅR DU I HÄNDERNA HAR, / o Herre, barmhärtig och huld? //: Jo, där skall de bli i all evighet kvar / och vittna: betald är din skuld ://
2. Din sida har ju blivit uppstungen så / att vatten och blod runnit ut. //: Ja, där skall eländiga syndare få / sin fristad, så är mitt beslut ://
3. Ditt blodiga huvud med törnen är krönt, / ack säg, varför blöder det så? //: Jo, se, varje blodsdroppe smyckar dig skönt / och aldrig kan mindre förslå ://
4. Och på dina fötter, se där är ock sår, / du milda och tåliga Lamm! //: Ja, där är försoning för dig som nu går / i synd och förvillelse fram ://
5. Min Jesus, för det skall du evigt ha pris! / Med blodet min ande nu stärk! //: Du världen har frälst på ett fullkomligt vis / med detta ditt dråpliga verk ://
Text: Okänd författare, ur Engelkes sånger 1872, ngt bearb. A.H.

232 VARFÖR HAR PILATUS SKRIVIT / "Jesus, judakonungen" / på det kors, där denne blivit / räknad bland ogärningsmän? / "Vad jag skrivit skall stå kvar", / det är allt vi får till svar. / Utan jordisk makt och ära / Jesus konungs namn får bära.
2. Skriv dig, Jesus, på mitt hjärta, / du min Konung och min Gud, / så att ingen lust och smärta / dig förmår att plåna ut. / Denna inskrift på mig sätt: / "Jesus ifrån Nasaret." / Mera vill jag ej begära, / du min salighet och ära.
Text: Thomas Kingo 1689 (55 år), övers. A.H. 1989

233 VID GOLGATA KORS, KRING VÅR MEDLARE HULD / vi samlas här ännu en gång, / att lovsjunga Lammet som borttog vår skuld. / Nu ljude om honom vår sång!
2. Av evighet utsågs han vara det Lamm / som tog världens synder på sej. / Han därför led döden på korsträdets stam / istället för släktet, för mej.
3. Ack, käraste Jesus, min Herre och Gud, / hur kunde du älska oss så, / sen vi hade brutit emot dina bud? / Det kan jag nog aldrig förstå.
4. Vår Gud steg hit ner och blev mänska som vi, / o, tänk vilken kärlek ändå! / Han själv gick i borgen och bruden blev fri. / Därovan beslutades så.
5. Mitt skuldbrev tog Jesus till korset med sej, / begrov den, jag vet inte var. / Nu säger jag den som vill anklaga mej: / Låt se var du skuldbrevet har!
6. Nu Gud är försonad och nådig och nöjd / med det som vår Borgesman gjort. / Här har vi nu ämne till glädje och fröjd, / Gud göre det själv för oss stort!
7. Kom, tag nu av hans överflödande nåd, / som för oss har uppfyllt Guds lag! / Med bättring, med allt skall nog sedan bli råd, / vadhelst du behöver, först tag!
8. Till liv och till salighet gäller ej mer / än Kristus, hans död och hans sår. / Hans vänskap och nåd lust till helgelse ger / och kraft till att gå i hans spår.
9. Men följ oss, o Jesus, med trofasthet här / och sköt oss, att alltid vi står / i tro och i gudsfruktan just där du är, / tills frälsta ur striden vi går!
Text: Anders Nilsson 1880 (31 år), bearb. 1988, A.H. 2008 Musik: Folkmelodi (variant av "Till Österland vill jag fara"), alt. A.H. 1989

234 VID JESU KORS, DET KÄRA, / jag vill mej lägga ner, / ty skugga här i törstigt land / den höga klippan ger, / ett ljuvligt hem i ödemark, / en fridfull vilopunkt, / där dagens hetta, dagens tyngd / ej känns, där allt är lugnt.
2. O ljuva, trygga näste / där fågeln vila fått, / där kärlek och rättfärdighet / varann till mötes gått! / Som himlen fordom öppnad vart / för patriarkens syn, / i Jesu Kristi kors jag ser / en stege upp till skyn.
3. Se, gömd utav dess skugga, / på andra sidan där, / den hemska dödens mörka gap, / det skadar mej ej mer! / Ty korset står där mellan oss / och håller trogen vakt / med armen sträckt att skydda mej / mot gravens mörka makt.
4. Ty på det korset ser jag en döende gestalt, / av den som pinad blev för mej, / för mej betalat allt! / Och hjärtat smälter i mitt bröst, / två under ser jag här: / hans kärlek är så rik och stor, / jag själv så usel är!
5. Så vill jag glad och ödmjuk / vid korsets fot bli kvar. / Den sol som ger mej liv och ljus / jag nu i Jesus har. / All världen med dess sorg och lust / gör aldrig själen nöjd. / Fördömd i mej, i Jesus har / jag ära, liv och fröjd.
Text: Elisabeth C Clephane 1867 (37 år), Erik Nyström 1876, bearb. A.H. 2008

235 ÄLSKANDE JESUS, LÄR MIG ATT VÖRDA / kärleken varmed du älskat din brud! / Allt vill jag glömma, / blott jag får gömma / mig i din kärlek, förbarmande Gud.
2. Bedjande Jesus, lär mig att vörda / bönen som en gång du bad för din brud, / då på den dagen / du enligt lagen / hängde på korset, förbannad av Gud.
3. Sårade Jesus, lär mig att vörda / såren du burit i kamp för din brud. / Nu är det helat, / allt som vi felat, / så i sitt ord han ju vittnar, vår Gud.
4. Blödande Jesus, lär mig att vörda / blodet som renar din syndiga brud. / Nu såsom rena / kan vi dig tjäna, / Jesus, vår korsfäste, blödande Gud.
5. Plågade Jesus, lär mig att vörda / smärtan du led för din utvalda brud. / Så ifrån pina / har du de dina / räddat för evigt, min Herre och Gud.
6. Jesus, min Herre, lär mig att vörda / priset med vilket du friköpt din brud! / Mig du ock köpte, / frälste och döpte. / Nu är jag din, o min Konung och Gud!
Text: Anders Carl Rutström, bearb.

Påsk

236 DU SEGERN OSS FÖRKUNNAR, / du oss förlossat har. / Dig prise våra munnar, / o Jesus, vårt försvar. / Du dödens udd har krossat / och gravens bommar lossat / och livet fört därut.
2. Du träder fram i ära / och världen fylls av ljus. / Dess strålar hugnad bära / i själva dödens hus. / Fröjd är i änglars boning, / på jorden fröjd, försoning / och ett odödligt hopp.
3. Ej graven oss förskräcker, / den var din bädd också. / Din milda hand oss räcker, / hur djupt vi vila må. / Den dig i livets skiften / har följt, skall ock ur griften / upptagas i din famn.
4. Så lär oss leva, lida / som du och dö din död; / låt oss din hjälp få bida, / i kampen var vårt stöd. / Blott den som delar striden / skall dela segern, friden / och himlens ro med dig.
5. När, Herre, du oss väcker / den sista morgonväkt / och du din hand utsträcker / att döma jordens släkt, / ljuvt skall din stämma klinga / och oss det budskap bringa / att ingen död mer är.
Text: Erik Gustaf Geijer 1812 (=SvPs 150) Musik: Folkmelodi/Erfurt 1524

237 FRÖJD I HÖJDEN, / så att fröjden / genljud ger i världen all! / Fröjd på jorden, / jubelorden / ger i himlen återskall! / Fröjdes djuren, / all naturen: / botat är nu Adams fall.
2. Hela skulden / fullt är gulden, / ty uppstånden Jesus är, / vreden stillad, / lösen gillad / av vår Gud och Fader kär, / döden dräpen, / Satan häpen / att hans välde stäcktes här.
3. Evig seger / jag nu äger / o min Frälsare, i dig! / Du har vunnit, / du har funnit / full rättfärdighet åt mig. / I den skruden / vågar bruden / nu för Fadern visa sig.
4. Må vi alla / då nedfalla / inför dig, vår Borgesman, / dig hembära / lov och ära / för den seger du oss vann! / Lös var tunga / att lovsjunga / dig, som ensam frälsa kan!
Text: v. 1-2 Johan Kahl 1745 (24 år), v. 3-4 okänd 1864, bearb. 1868 Musik: J Neander 1680 (30 år)

238 FRÖJDA DEJ, KÖPTA SJÄL! / Jesus gjort allting väl! / Han med sitt dyra blod / gjort saken god.
2. O vilka hjärtekval, / plågor förutan tal, / då han för dej och mej / offrade sej!
3. Kristus nedtrampade / ormen, vår fiende, / vars huvud krossat blev. / Tro det och lev!
4. Kristus uppstod igen, / men vedersakaren / blev helt tillintetgjord, / säger Guds ord.
5. Nu har vi påskafröjd! / Jag, liksom Gud, är nöjd. / Världen med Kristus dog, / led och uppstod.
6. Tack, du min vän så huld / att du tog bort min skuld! / Tack för din själanöd! / Tack för din död!
7. Hör, du som borta går / och denna nåd försmår: / du var ju ändå med, / när Kristus led.
8. Men lev i frid och ro, / du som fått nåd att tro / att både smått och stort / har Jesus gjort.
Text: U F V Mogren, Anders Nilsson 1891, bearb. A.H. 2007

239 GRAVENS MÖRKER ÖVERTÄCKTE / Himlens Konung, Herren Gud. / Tvenne dagar sorgen räckte, / tredje dagen glädjens bud / kom till sorgsna vänner fram: / Jesus, som på korsets stam / måst för världens synder blöda, / är uppstånden från de döda.
2. Se, i morgonstunden klara / han vid tomma graven står! / Magdalena först skall vara / den som Mästarn höra får: / "Bär till bröderna mitt bud, / till min Gud och eder Gud, / till min Fader skall jag fara, / han skall eder Fader vara."
3. Vid Tiberias´ gröna stränder / står han sen i gryningen, / efter nattens mörker vänder / brödraskaran dit igen. / Milt till deras nöd han ser, / fisk och bröd de trötta ger, / ömt till deras hjärtan talar / och i kärlek dem hugsvalar.
4. Och på Oljeberget höres / sist hans röst välsignande. / Fjärran bort av skyn han föres, / honom kan de mer ej se. / Men osynlig dock han är / hos dem som har honom kär. / Och en gång han kommer åter / och sin himmel dem upplåter.
Text: N F S Grundtvig 1832 (49 år), Lina Sandell 1859 (27 år)

240 HALLELUJA! HALLELUJA! Jubla nu på alla vis: / sjung för Gud en glad ny visa, sjung en hymn till Herrens pris! / Han som på ett kors som offer för all världens frälsning dog, / Jesus Kristus, Ärans Konung, upp från dödens mörker stod!
2. Kristus uppstått, förstlingsfrukten från Guds helga skördefält, / som vid Herrens andra ankomst till sin fulla vidd har svällt. / Ja, de stora, gyllne axen bugar sig för honom då, / mogna i hans äras solsken, stigna upp ur jorden grå.
3. Jesus lever! Vi får leva! Aldrig uttöms Guds förråd, / regn och dagg och solsken flödar från hans ansikte av nåd, / så vi med vårt hem i himlen här på jorden frukter bär / och en dag av änglar samlas, ja, för evigt frälsta är!
*4. Halleluja! Halleluja! Äran tillhör dig, vår Far! / Äran tillhör dig, Guds Lamm, som hela världens synder bar! / Äran tillhör dig, Guds Ande, full av nåd och helighet! / Halleluja, halleluja, heliga Treenighet!
Text: Christian Wordsworth, övers. A.H. 2008, Musik: A. Sullivan

240 HAN LEVER! O MIN ANDE, KÄNN / din Herre och din Gud igen. / Han lämnat har sitt vilorum / och rösten höres, som var stum, / och handen räckes, som var kall. / Han lever, och du leva skall!
2. Han framstår i sin härlighet, / och över tid och evighet / går upp rättfärdighetens sol. / Han lever! Himlen är hans stol / och jorden är hans fotapall. / Han lever, och du leva skall!
3. Så hör hans röst och tag hans hand, / du främling från ett bättre land, / som prövas här en liten tid, / lyft upp ditt huvud, känn med frid / att prövotiden snart är all. / Han lever och du leva skall!
4. Hans ledning följ, och jämn och ljus / blir vägen till din Faders hus. / Med kärlek, tro och saligt hopp / fullborda här ditt vandringslopp / och sedan i hans armar fall. / Han lever, och du leva skall!
5. Och du som är i synden död: / vak upp, stå upp, som Herren bjöd. / Botfärdig kom och trogen bliv, / så äger du i honom liv / förutan död och syndafall. / Han lever, och du leva skall!
6. Och världar skall förgås till slut / och stjärnor måste slockna ut / och himlar störta med vår jord, / men dig som litat på hans ord / ej når förgänglighetens svall. / Han lever, och du leva skall!
Text: J O Wallin 1819 (40 år), bearb. Melodi: Svensk 1697

241 HAN ÄR UPPSTÅNDEN, FRÄLSAREN, / han lever, o hur stort! / Väl stängde man hans grav igen, / han sprängde dock dess port. / Han evigt lever, Herren Krist, / så ljuder segerns bud, / och vi med honom, det är visst. / Högtlovad vare Gud!
2. Nu dödens konung slagen är / och fallit har hans tron. / Nu Kristus dödens nyckel bär, / så sjung i segerton! / Från världens sorguppfyllda land, / där synd och mörker bo, / till himlens glädjerika strand / han slog en frälsningsbro.
3. På den jag nu får vandra hem, / frimodig, säll och glad, / till fridens hem, Jerusalem, / min konungs tempelstad! / Det blir ock påsk för mig en gång, / ty dödens udd bröts av. / Jag skall stå upp till ljus och sång / ut ur min mörka grav.
Text: Carl Boberg 1884 (25 år) , ngt bearb. (= Psalmer och Sånger 516)Musik: Ur Hymns and Psalms 1785-1788

242 I DÖDENS BAND LÅG HERREN KRIST, / sitt liv för oss han givit. / Uppstånden är han nu förvisst, / han vår förlossning blivit. / Därför får vi nu med fröjd / lovprisa Gud i himlens höjd / och sjunga: halleluja,halleluja!
2. Ej fanns på jorden någon man / som kunde döden tvinga, / ty över oss låg syndens bann / och rena fanns här inga. / Därav döden fått sin makt, / ja, den sig alla underlagt, / men nu dess välde krossats. / Halleluja!
3. Guds Son, vår Herre Jesus Krist, / för oss sitt blod har gjutit / och sonat all vår synd och brist / och dödens välde brutit. / Fastän döden synes svår, / nu blott dess skugga återstår, / sin udd har den förlorat. / Halleluja!
4. Förunderligt att skåda var / hur döden stred mot livet. / Men livet seger vunnit har, / uppslukad döden blivit. / Såsom Skriften oss har sagt: / Guds död har krossat dödens makt, / den skall oss inte skrämma. / Halleluja!
5. Här är det rätta påskalamm / som skall oss skänka livet, / för vår skull det på korsets stam / av kärlek är utgivet. / Tryggt dess blod vårt hjärta gör, / det håller döden utanför, / fördärvarn oss ej skadar. / Halleluja!
6. Så firar vi vår höga fest / med hjärtans fröjd och gamman, / där Herren Kristus är vår gäst / och gläder allesamman. / Han är själv den solen klar / som blivit för oss uppenbar / och skingrat syndens mörker. / Halleluja!
Text: Martin Luther 1524 (41 år), svensk övers. 1562, bearb. Musik: Johann Walter 1524

243 JESUS KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN! / Sjung det ut kring världen all. / Jord och himmel nu må fröjdas. / Själva döden bragts på fall. //: Se, han lever, se han lever / och han evigt leva skall ://
2. Jesus Kristus är uppstånden! / Nu han kungaspiran bär. / Han vid Faderns högra sida / alla världars Herre är. //: Se, han lever, se han lever, / han är alltid med oss här ://
3. Jesus Kristus är uppstånden! / Döden nu sin udd har mist. / Han som gravens bommar sprängde / skall ock väcka oss till sist. //: Se han lever, se han lever, / prisad vare Herren Krist ://
Text: P P Bliss 1876 (38 år), E Nyström 1893, bearb. (=SvPs 148) Musik: P P Bliss 1876

244 JESUS LEVER - GRAVEN BRAST! / Allt är underlagt hans välde. / Nu det står för evigt fast / att hans död som lösen gällde. / Så blev döden vänd i seger, / graven brast och Jesus lever!
2. Jag har vunnit - Jesus vann! / Han gjort allt vad lagen kräver. / I sin död han satan band, / jag en dyrköpt frihet äger. / Öppen har jag himlen funnit, / Jesus vann - och jag har vunnit!
Text: Johan Nordahl Brun, övers. A.H. 1994 Musik: "Liebster Jesu, wir sind hier", alt. Andrew L Skoog (Solskenssånger)

245 KRISTUS LEVER - UNDERBARA ORD, som förvandlar tungt och sorgset mod. / Väl är mörkret stort här på vår jord, / men se, Kristus lever!
2. Kristus lever, trogne Frälsaren, / som på jorden var de svagas vän. / Samma milda hjärta har han än. / Herren Kristus lever!
3. Han har kämpat, segern vunnen är / över satan och all mörkrets här. / Dödens välde övervunnet är. / Herren Kristus lever!
4. Han är livet, vi ock leva får. / Om än genom dödens flod vi går, / skall det bli vår segersång ändå: / Herren Kristus lever!
5. Kristus lever, vilsekomna själ, / var ej längre nu en världens träl. / Allt ännu för dig kan bliva väl: / Herren Kristus lever!
Text: Selma Sundelius-Lagerström 1884 (25 år), ngt bearb. (v. 1-4 = SvPs 152) Musik: Lowell Mason 1839

246 KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN, fröjda dej, min själ! / Kristus är uppstånden, nu är allting väl! / Dödad är nu döden, den har ingen makt, / ormens huvud krossat, såsom Herren sagt. / Sjung nu, medarvinge: Kristus lever än! / Ja, han är vår broder, Gud vår Far och vän. / "Kristus är uppstånden!", så är hälsningen, / dödad blev vår Jesus men stod upp igen.
2. Gå till mina bröder, säg dem en och var: / jag går till min Fader och till eder Far, / jag far upp till honom, min och eder Gud. / Tänk en sådan hälsning! Tänk, ett sådant bud! / Sjung nu, medarvinge...
3. Hälsa särskilt Petrus, som förnekat mej, / där han går bedrövad: Jesus älskar dej! / Jag är nu uppstånden, vad du gjort är glömt, / glömt och gömt för evigt. Så i nåd jag dömt. / Sjung nu, medarvinge...
4. Skynda dej, Maria, gå med hast åstad! / Säg att jag har segrat, så blir Petrus glad. / Tala om för honom att jag lever än, / säg jag är densamme trogne Frälsaren. / Sjung nu, medarvinge...
5. Sedan kommer Jesus, hälsar dem så huld: / Frid jag giver eder, borta är er skuld. / Se på dessa såren, som jag bär för er, / och ni skall få leva, ty jag dör ej mer. / Sjung nu, medarvinge...
6. Nu må vi väl jubla, hålla påskafröjd! / Stiga skall vår lovsång upp i himlens höjd. / Vi har ock ett påskalamm, som är Jesus Krist, / ära vare honom, både först och sist! / Sjung nu, medarvinge...
Text: Okänd förf. 1879 Musik: Tullar

247 NU LÅT OSS FRÖJDAS MED VARANN / att Jesus Kristus seger vann! / Hans gudom är nu uppenbar / liksom en morgonstjärna klar.
2. Så var det skrivet i Guds lag: / Han skall uppstå på tredje dag, / sen han med sin försoningsdöd / har frälsat oss från dödens nöd.
3. Fast graven blev bevakad så / att han ur den ej skulle gå, / så hjälpte inte vakt och vård: / han gick igenom stenen hård.
4. Nu helvetet är nederlagt / och nu har döden ingen makt. / Halleluja! Uppstånden visst / är efter löftet Jesus Krist.
5. Vi tackar dig, o Jesus kär, / som ur din grav uppstånden är. / Låt oss på domens dag också / i dig rättfärdiga uppstå!
Text: Fornkyrklig latinsk hymn, svensk övers 1594, bearb. finlandssvenska psalmboken 1986 (nr 94)

248 NÄR PÅ TOMAS SEGERFURSTEN TÄNKER, / ser att tyngd och tvivlande han går, / skyndar han och honom nåden skänker / att få se och röra vid hans sår. / Tomas, rörd av Jesu varma hjärta, / övervunnen av hans marterskrud, //: ropar, full av fröjd och kärlekssmärta: / "O, min Herre och min Gud!" ://
2. Skänk ock mig, o Jesus, denna lycka, / som fördriver otrons mörka kval! / Sårens bild i hjärtat värdes trycka / till besegling av mitt nådaval. / Hulde herde, tänk därpå att fåren, / samlade vid evangelii ljud, //: känner blott av rösten och av såren / dig, sin Herre och sin Gud ://
3. Följ mig, huldaste, uppstungna hjärta / på den väg jag genom öknen går! / Låt min tro i glädje och i smärta / finna vila vid ditt sidosår! / Låt mig somna i ditt hulda sköte, / låt mig uppstå, klädd uti din skrud, //: frälst och salig ropa vid ditt möte: / "O min Herre och min Gud!" ://
Text: Anders Dahlström (?) 1806, ngt bearb.

249 SOLEN PÅ HIMMELEN SLÖT SINA ÖGON / dagen då Jesus, vår Frälsare led. / Dubbel förmörkelse skedde den fredag / då även solen på korset gick ned. / Men så, på påskdagen, var återfunna / bägge de solar, som syntes försvunna! / Halleluja, halleluja!
2. Efter bedrövelsens tid kommer glädjen, / ja, efter regn strålar solskenet klart. / Din är all makt och all ära, o Jesus, / för i uppståndelsen blev uppenbart / att du den Eviges Son måste vara, / som rivit dödens och djävulens snara. / Halleluja! Halleluja!
3. Aldrig blir kornet till glädje och bärgning / om det ej kastas i jorden att dö. / Blommor om våren ju spirar ur marken / där de låg gömda i vinter och snö. / Så ska de blomstra, de vissnade lemmar, / de som i graven med tårar vi lämnar. / Halleluja! Halleluja!
4. Som fisken kastat upp Jona på stranden / graven till slut ska gå miste om dem. / Är du, min Frälsare, verkligt uppstånden, / ska vi stå upp och få följa dej hem. / Där trädet är, där är också dess grenar. / Frukten, den kommer från dej som oss enar! / Halleluja, halleluja!
Text: Petter Dass, övers. A.H. 1997 Melodi: "Faraos härar hann upp oss vid stranden"

250 UPP, MIN TUNGA, / att lovsjunga / hjälten som på korsets stam / för oss blödde, / led och dödde / som ett felfritt offerlamm. / Han ur griften / efter Skriften / nu i ära träder fram.
*2. Han fullgjorde / vad vi borde / och blev vår rättfärdighet. / Han avvände / vårt elände / för båd tid och evighet. / Han förvärvde / att vi ärvde / ljus och frid och salighet.
*3. Vi förlossas; / ormen krossas, / avgrundens och dödens makt / nu är bunden. / Från den stunden / allt är Sonen underlagt. / Nu är helat / vad vi felat / och Guds nåd i ljuset bragt.
*4. Gamla, unga / må lovsjunga / Faderns makt och härlighet / och hembära / Sonen ära / för så stor barmhärtighet, / prisa Anden, / som vid handen / leder oss till salighet.
Text: Venantius Fortunatus o 600 (ca 70 år), S A Forsius 1614, J O Wallin 1816, ngt bearb. Musik: Svensk 1693

251 UPPSTÅNDEN ÄR KRISTUS! HAN KÄMPAT OCH VUNNIT! / Vår fiendes glädje den blev inte lång. / En evig förlossning vår konung har funnit / och dödsfångar friat från bojornas tvång. / Uppstånden är Kristus! Se, natten försvunnit / och dagen vi hälsar med jublande sång.
2. Uppstånden är Kristus! Vem kan oss fördärva / då Frälsaren själv är vår broder och vän? / Att liv och försoning åt världen förvärva / han dog på ett kors, men han uppstod igen! / Uppstånden är Kristus, och nu får vi ärva / med honom all himmelens glädje. Amen!
Text: Joel Blomqvist, bearb. Musik: J A Hultman

*252 VAD LJUS ÖVER GRIFTEN! Han lever, o fröjd! / Fullkomnad är Skriften, o salighets höjd! / Från himmelen hälsad han framgår i glans / och världen är frälsad och segern är hans. / Se, bortvält är stenen och inseglet bräckt, / och vakten har flytt för hans andes fläkt, / och avgrunden bävar. Halleluja!
*2. Här var mellan ljuset och mörkret en strid, / dock segrade ljuset för evig tid. / Nedstörtad är döden och tron står opp / bland jordiska öden med himmelskt hopp. / Ni sörjande kvinnor, vem söker ni här? / Den levande ej bland de döda är. / Uppstånden är Jesus. Halleluja!
*3. Så himlen med jorden försonade sig, / så graven är vorden till glädjen en stig. / Ni huvun som böjdes vid korsets fot, / lyft upp er och fröjdas trots världens hot! / Kom, skingrade hjord, till din herde igen. / Han lever, han lever och följer dig än / osynlig från himlen. Halleluja!
*4. Nu storma, o tider! Hans kyrka står fast, / som ljuset sig sprider hans lära med hast. / Ut går i all världen hans utsända bud / och vittnar bland svärden och bålen om Gud, / och vittnar om honom, o tröst i all nöd, / som, död för vår synd, blev genom sin död / en förstling till livet. Halleluja!
*5. Ni fromma som klagar, vad sörjer väl ni? / Snart är både dagar och nätter förbi. / Snart jorden upplåter sin famn till er ro, / snart uppstår ni åter likt kornen som gror. / Han själv som dem sådde skall komma till slut / och samla in skörden, men först skilja ut / ogräset från vetet. Halleluja!
Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), bearb. finlandssvenska psalmboken 1986 (nr 98) Musik: Dansk ca 1528

253 VAR GLAD OCH SJUNG! Din Frälsare har vunnit, / han vann i striden, i vårt ställe gick! / Benådning för en dödsdömd värld han funnit, / den fann han i sitt sista ögonblick. / "Det är fullbordat!", hör, han vill oss kalla, / och detta gäller dej och mej och alla.
2. Stäm upp en sång, ja sjung till Jesu ära! / I evighet den sången sjungas skall. / Låt bli att mer på Jesu bördor bära / och grubbla inte längre på ditt fall, / ty det är botat. Allt är väl därovan. / Halleluja! Pris vare Gud för gåvan!
3. Och om så alla känslor skulle vika / som molnen för orkanens hastighet, / så kan Gud Fader inte Sonen svika, / ej glömma köpet i all evighet. / Det stora köpet, det som gällde alla, / skall aldrig nånsin ändras eller falla.
4. Så bort med allt som vill mig ängslig göra, / med Kristus är det inte något fel! / Visst har jag skulder, men de skall tillhöra / min Borgesman, som fick dem på sin del. / Som Kristi brud är jag bestämt fritagen / från skuldkapitlet i den kära lagen.
Text: Anders Nilsson 1884 (35 år) Musik: Folkmelodi

254 VID GRYENDE DAG / Maria begav / sej bort till sin Mästares grav. / Men häpen hon hör / av änglarna där: / "Din Herre, / din Herre / han är inte här!"
2. Av talet förskräckt, / bedrövad och stum / hon vet varken tid eller rum. / Och utan all tröst / på jorden hon är, / ty Jesus, / ty Jesus / hon finner ej där.
3. Med suckar och gråt / i tankar hon står, / från hjärtat de tårarna går. / Ty stenen togs bort, / men den hon höll kär, / försvunnen, / försvunnen / ur graven han är.
4. Maria, skall du / väl kunna få tröst / av örtagårdsmästarens röst? / Du hörde ditt namn, / du vände dig om. / "Maria, / Maria!" / Vem var det som kom?
*5. Sjung halleluja, du himmel, du jord, / och jubla med Psalmernas ord: / "Förgängelsen ej Guds helige tär!"/ Uppstånden, / uppstånden / ur graven han är!
Text: John Newton 1779 (54 år), Betty Ehrenborg-Posse 1852 (34 år), bearb. A.H. 2000

255 VÄLSIGNAD ÄR DU, JESUS KRIST! / Din död har räddat mången! / Som Simson välte du till sist / den makt som höll dej fången. / Och mörkrets stora, stängda port, / den bar du bort, / fastän din dag var gången.
2. Från korsets träd du lyftes av / och bars till örtagården. / Där lades du i Josefs grav, / Pilatus skötte vården. / Du blev Guds sköna, gröna kvist, / o Jesus Krist! / En evig sommar spår den!
3. Tack Jesus, att min vilas tid / i stillhet ska förflyta! / För din skull får jag ro och frid, / hur satan än kan ryta. / Du håller vakt om mina ben / bland mull och sten / - vem törs då friden bryta?
4. För gott ska alla kroppens men / i graven stängas inne. / Jag ska stå upp helt frisk och ren, / all synd och brist försvinner. / Det gamla ska som rök förgå, / jag ska uppstå, / nytt liv med dej jag finner!
Text: Petter Dass, övers. A.H. 1993

256 Å SALIGA STUND UTAN LIKE! / Han lever, han är inte död! / Nu sprider i skuggornas rike / uppståndelsens morgon sin glöd. / Han är inte längre i graven / där sargad och bleknad han låg. //: Jag såg honom lysa som dagen /och skönare syn jag ej såg! ://
2. Han lever, och jag skall få bringa / hans vänner den Levandes ord! / Tänk, jag som är ringast bland ringa, / den minsta han har på vår jord, / tänk, jag får hans hälsning frambära, / jag sjunger min lovsång till Gud! //: Mer kunde ej änglar begära / än gå med så underbart bud! ://
3. Å saliga stund utan like! / Han lever, han lever igen! / Han vandrar i segrarens rike, / min själ, inte sörjer du än? / Ditt hopp att den döde få sköta / höll kvar dig i klippgravens lund, //: så fick du den Levande möta, / å saliga, saliga stund! ://
Text: J Halmrast 1890 (24 år), A.H. 2008

Kristi himmelsfärds dag

257 DU SOM OSS FRÄLST UR SYNDENS BAND, / ur dödens natt och avgrundsbrand, / du höjs från vansklighetens land / till ära på Guds högra hand.
2. Du Faderns verk fullbordat har / och till din Faders boning far, / men är osynlig hos oss kvar / när skyn dig från vår åsyn tar.
3. En herde för din kära hjord / du leder oss med livets ord. / Din kärlek verkar på vår jord / i dopets bad, vid nådens bord.
4. Till tidens slut din lära än / skall leda jordens vandringsmän, / till dess du kommer hit igen / med härlig makt från himmelen.
5. Säll den som fast i tron består / och bär sitt kors i dina spår! / Dit du har gått med fröjd han går / och av din hand sin krona får.
Text: Johan Olof Wallin 1814 (35 år), ngt bearb. Musik: Johann Cruger 1640

258 HAR KRISTUS, ERT HUVUD, TILL HIMMELEN FARIT, / ni lemmar, så sök det som ovantill är! / Har Kristus, er konung, en främling här varit, / så gör er då inte så bofasta här! / Ja, låt det då fara, / vadhelst det må vara / som ännu er binder och hindrar i loppet / - se endast på målet och gläd er i hoppet!
2. Må ingen som en gång satt handen vid plogen / nu börja med tvekan att se sig omkring! / Nej, hellre han blive mer ivrig och trogen / i farandet efter de himmelska ting! / Ack, måtte ej världen / och synden och flärden / få draga oss bort från det eviga, ena: / det livet, som är uti Sonen allena.
3. En gång skall han hälsa de sina med orden: / "Besitt nu det rike min Fader mig gav!" / Och sitter än kvar efter striden på jorden / en tår i vårt öga - han torkar den av. / Men Jesus, bliv när oss / och hjälp oss och bär oss / härefter som hittills. Till dig vi oss vänder: / giv du åt vår vandring en fröjdefull ände!
Text: Lina Sandell 1864 (32 år)

259 JAG SER DEJ, O GUDS LAMM, NU STÅ / i glans på Sions topp. / Men svår var vägen du fick gå / förrän du kom dit opp. / Din börda, tung och mödosam, / var världens synd och skam. / Så sjönk du i vår jämmer ned; / vem anar vad du led?
2. Oskyldige, som så för mej / gick smärtans tunga stig, / din kärlek hårt har bundit dej, / att fri jag skulle bli. / Då slet du sönder våra band / med genomspikad hand. / Du gick med seger ur din grav; / din död oss livet gav.
3. Nu står en skara kring din tron, / som snö så vit och ren. / Vart öga strålar som en sol / av att din glans få se. / Och ordet om ditt slaveri / då världen köptes fri, / ja, vad du led för oss en gång / är ämnet för dess sång.
4. Tack, Fader, att du var så god / mot Adams fallna ätt! / Du frälste oss med Lammets blod / och gav oss barnarätt. / Dej prisar varje andetag / och hjärtats alla slag. / O Gud, för din barmhärtighet / tack, TACK i evighet!
Text: H A Brorson Musik: Norsk folkmelodi

260 JESUS, SOM FARIT DIT UPP TILL GUDS HIMMEL, / är ändå nära i jordlivets vimmel. / Och, som han lovade, ljuvligt och stärkande, / kommer han igen, / kommer han igen!
2. Må vi hans ankomst i tron då förbida, / vaka och bedja och manligen strida, / ty som han lovade, ljuvligt och stärkande, / kommer han igen, / kommer han igen.
3. Då skall han komma i makt och i ära, / må också vi då få stå honom nära! / Ja, som han lovade, ljuvligt och stärkande, / kommer han igen, / kommer han igen.
Text: Lina Sandell 1888 (56 år)

261 PRIS SKE DIG, JESUS, SOM NÅD ÅT OSS VUNNIT! / Evig den prästvigning är som du fick. / Du med diitt blod som på korset har runnit / levande in i Guds helgedom gick. / Du åt oss vunnit en evig försoning, / vägen är öppen till himmelens boning.
2. Den som i Frälsarens blod blivit renad / lovsjunge Jesus med hjärta och röst! / Ingång till Fadern kan ej bli förmenad / någon som äger i Jesus sin tröst. / Fröjdas med bävan, ja mitt under gråten: / himlen är öppen och synden förlåten!
3. Upp dit du gått du oss slutligen tage, / Jesus, med dig nu till Fadern vi går. / Du våra hjärtan med kärleken drage / dit, där de trogna sin nådelön får. / Ge oss den trösten, när hän vi skall fara, / att för oss himmelen öppen skall vara.
Text: Philip Friedrich Hiller, S Cavallin, bearb. A.H. 2008 Musik: A.H. 1989

262 STOR OCH HÄRLIG VAR DEN DAGEN, / då från Oljebergets topp / Jesus, från de sina tagen, / for till Fadern åter opp. / Till sin tron han återvänder, / genom korset härliggjord, / med de genomstungna händer / än välsignande sin hjord.
2. Han som under dödens smärta / har mot världen sträckt sin famn, / nu, likt Aron, på sitt hjärta / bär de återlöstas namn. / Hos sin Fader i det höga / för de sina beder han / och för Faderns helga öga / står han som vår löftesman.
3. Helt allena sågs han fara / till sin tron i himmelen, / men med tusen änglars skara / kommer han till oss igen. / Jesus, låt din ankomst bliva / fröjdefull och ljus för mig / och av nåd mig värdes giva / evig frid och fröjd hos dig!
Text: Lina Sandell 1881 (49 år)

263 TILL HÄRLIGHETENS LAND IGEN / jag ser dig, Jesus, fara. / Men jag på jorden måste än / en gäst och främling vara. / Långt från mitt hem jag vandrar här, / mitt sällskap sorg och möda är.
2. Långt från min Faders hus jag går, / ack, Herre, säg hur länge? / Men dit mitt öga inte når / mitt hjärtas bön sig tränge. / Den outsäglig, innerlig / skall dela skyn och hinna dig.
3. En skymt jag då i hoppet ser / utav det goda landet, / där du från mig ej skiljes mer, / när löst ur syndabandet / bland helgonen jag fri och glad / får bo i levande Guds stad.
4. Där uppe är det ingen natt / och ingen gråt och smärta. / Där uppe är min högsta skatt, / där vare ock mitt hjärta. / I himlen hos min Frälsare, / där vare min umgängelse.
5. Och som du for du komma skall, / o Jesus, hit tillbaka. / Jag här vill akta på mitt kall, / jag bedja vill och vaka. / Jag vet ej stund, jag vet ej dag, / men dagligt dig förbidar jag.
6. Och salig är den tjänaren / som du så finner göra, / när sist du komma skall igen: / du honom lovat föra / till ära och odödlighet / uti din Faders härlighet.
Text: Johan Olof Wallin 1816 Musik: B Gesius 1605/H Schein 1628

Pingst

252 DU VID DIN BORTGÅNG, HERRE VÅR, / oss lovat Anden sända, / den helge Ande som utgår / att Herrens eld upptända / i alla hjärtan som i tro, / trots synd och brist, som i dem bor, / på ordets kraft förtröstar.
2. Ty ej åt lärjungarna blott / är detta löfte givet. / Nej, samma löfte vi har fått, / det står så tydligt skrivet. / Vi därför ber av hjärtats grund: / O Jesus Krist, du livets brunn, / uppfyll oss med din Ande.
3. O Jesus, gjut i våra bröst / din glädjeolja rena. / Uppfyll oss med din Andes tröst / och innerligt förena. / Ja, till ett hjärta och en själ / i kärlek slut oss samman väl, / med fridens band omhägna.
4. Din Andes eldsdop du oss giv, / samt nya tungors gåva. / Din lag i våra hjärtan skriv / och lär oss rätt dig lova. / Ja, öppna för oss ordets dörr, / så med helt annan kraft än förr / ditt ord av oss förkunnas.
5. Du minns ditt löfte, Jesus kär, / du kan ditt ord ej glömma: / från den som tron inom sig bär / skall livets vatten strömma. / Så ber vi dig av hjärtats grund: / O Jesus Krist, i denna stund / gjut över oss din Ande!
Text: F G Hedberg

253 FRÅN HIMLEN KOM EN VÄLDIG VIND, / en väldig vind, / med eld till lärjungskaran in. / Halleluja, halleluja!
2. Guds Ande var å färde då, / å färde då, / och folket kom och hörde på. / Halleluja, halleluja!
3. Och Sankte Per i Anden stark, / i Anden stark, / bar vittnesbörd om allt Guds verk, / halleluja, halleluja,
4. och först och främst om Jesus Krist, / om Jesus Krist. / Allt folket kände då sin brist. / Halleluja, halleluja!
5. Man sökte då Guds fred och nåd, / Guds fred och nåd: / "Ni män och bröder, ge oss råd." / Halleluja, halleluja!
6. "I Jesu namn låt döpa er, / låt döpa er / till syndernas förlåtelse." / Halleluja, halleluja!
7. Som gåva ska ni alla då, / ni alla då / den heliga Guds Ande få." / Halleluja, halleluja!
8. Det skedde så till Guds behag, / till Guds behag. / Guds kyrka föddes denna dag. / Halleluja, halleluja!
9. Det såddes ut ett litet frö, / ett litet frö, / till synes dömt att fruktlöst dö. / Halleluja, halleluja!
10. Det växte till ett väldigt träd, / ett väldigt träd, / och himlens fåglar bygger där. / Halleluja, halleluja!
11. Av Anden och hans allmaktsord / hans allmaktsord, / Guds kyrka växer på vår jord. Halleluja, halleluja!
*12. Vi tackar Gud, som hör oss bäst, / som hör oss bäst, / för pingstens underbara fest. / Halleluja, halleluja!
Text: M. B. Landstad, övers. A.H.

254 FRÅN NÄR OCH FJÄRRAN VI NU HÖR / om nya segrar för Guds rike. / Gå inte då förbi vår dörr, / du Gud, i kärlek utan like! / Fullborda ock på oss ditt råd, / besegra ock vårt överdåd / med din nåd!
2. Giv åt din torra vingård här / ett nådens regn, som förr du givit! / Du vet hur stor vår vanmakt är, / du ser hur mäktig världen blivit. / Så kom då, käre Herre, snart / och låt oss se vår fara klart, / uppenbart.
3. Du som förmår att göra mer / än vi kan bedja eller tänka, / bryt alla otrons fästen ner / och må du nya hjärtan skänka! / Ja, kom med stark och väldig hand / och lossa alla syndens band / i vårt land!
4. Och ger du oss en pingstvind än / och är en sökningstid oss nära, / så låt oss ej förspilla den, / men vad vår frid tillhör få lära. / Ja, öppna våra ögon då, / att vi din Andes verk också / må förstå.
5. Låt oss ej fåfängt bedja om / din helge Andes stora gåva! / Till allas våra hjärtan kom, / att vi dig snart må glada lova! / Ja, amen, se, vi tror därpå / att vad du lovat skall bestå! / Ske alltså!
Text: Lina Sandell

255 HELIGE ANDE, KOM TILL OSS FRÅN OVAN, / du som med Fadern och Sonen är Gud. / Kom att oss skänka den himmelska gåvan, / möt din församling, din längtande brud. / Du är det ljus som kan Jesus förklara, / bygga Guds kyrka och leda hans folk, / hela Guds sanning för oss uppenbara, / vara den himmelska kärlekens tolk.
2. Jesus, du sänder från himmelens boning / Anden som nådens och frälsningens pant. / Härligt förklarad blir så din försoning, / världen får veta att ordet är sant. / Eldstungor flammar, hör, gamla och unga / vittnar i jubel om undret som hänt. / Lösta från fruktan igen kan vi sjunga / lovsång till Gud som sin Ande har sänt.
3. Himmelska Tröstare, du som kan gjuta / läkande olja i svidande sår, / styrk oss och led oss så att vi får njuta / frukt av din frälsning som allting förmår. / Skapa du i oss förnyade hjärtan, / led oss i sanning och hjälp oss ur nöd. / Tålamod skänk oss i striden och smärtan, / var du vår levande kraft i vår död.
Text: Johan Nordahl Brun 1786 (41 år), Alfons Takolander 1927, bearb. Musik: O Ahnfelt

256 KOM, UTGJUT DIN ANDE, O JESUS KRIST! / Låt ordet oss väcka och kalla. / I världen så mången sin tro har mist, / du ensam kan rädda oss alla.
2. Vi ber dig om bättringens sinnelag, / blott du kan oss rena och tukta. / Kom, hjälp oss av nåd, att vi varje dag / må högmod och säkerhet frukta.
3. Du ser hur den onde med andlig död / vill bygden och landet föröda. / Kom, Herre, och giv oss din nåd, ditt stöd / och liv åt de andligen döda.
4. Du väckelsens eldar har tänt en gång, / vårt folk såg välsignelsens tider. / Ur samvetets nöd föddes bot med sång, / man prisade Frälsarens strider.
5. Den elden nu tänd i vårt eget bröst. / Sänd Anden till gamla och unga, / så synden vi lämnar och världens tröst, /men Frälsarens verk vill besjunga.
6. O Jesus, så bed du för oss till Gud. / Din Fader, han lyssnar till orden. / Han sänder sin väckelses förebud / och vinden från himlen når jorden.
Text: Wilhelmi Malmivaara, Mikael Nyberg, ngt bearb. A.H. 2001

257 LÅT ANDEN FALLA ÖVER OSS SOM FORDOM, / när lärjungskaran väntade i bön. / Låt samma eld från himlen komma åter / och oss med tro och heligt mod bekrön.
2. Låt Anden falla över oss som fordom, / då Petrus talte i Kornelii hus. / Ge kraften med ditt ord och skingra mörkret, / i sorgsna hjärtan tänd ditt milda ljus.
3. Låt Anden falla över oss som fordom, / då skaror frälsta blev på heligt rum. / Låt Andens kraft ibland oss mäktigt verka / och ge oss liv med evangelium.
Text: K G Sjölin 1906 (49 år)

258 NU STUNDEN ÄR KOMMEN, o saliga fröjd, / den stund som bebådad är vorden, / då Anden sig sänker från himmelens höjd / att bygga Guds kyrka på jorden. / Vad tröst och vad trygghet det budet beskär, / att Hjälparen, sanningens Ande, är här, / som lovats i mästareorden!
2. De fromma som bidat i längtan och hopp / får skåda Guds väldiga under. / Ej löftena glömts under tidernas lopp, / de vilar på klippfasta grunder. / Men tungor av eld giver himmelen svar / på brinnande böner och suckar, som var / så tunga i tvivlande stunder.
3. Ej fåfängt förklingar den mäktiga röst / som bot i Jerusalem bjuder. / Det går likt ett styng genom tusende bröst, / när Petrus´ förkunnelse ljuder. / Guds kyrka nu föds i den heliga stund, / och än står hon fast på sin eviga grund, / hur tiden än stormar och sjuder.
4. O människa, gläd dig och prisa din Gud, / som dig med sin Ande hugsvalar, / och var ej en träl under bokstav och bud, / när nåden från himmelen talar. / I ordet och bönen din hugnad du får / och mod i ditt hjärta, om vägen än går / igenom de mörkaste dalar.
5. Ack, mildaste Jesus, din Ande oss sänd / att väcka vårt domnade sinne! / Och giv att din sanning må bliva bekänd / och gömd i vårt hjärta och minne. / Försmäktar vår själ under ångest och strid, / låt komma din Ande med strömmar av frid, / där vi vår hugsvalelse finne.
Text: O Bergqvist 1934 (70 år), ngt bearb.Melodi: Svensk folkmelodi

259 NU ÄR DET PINGST. I vårdräkt skön / står lunden doftande och grön, / och tusen fåglar sjunger glatt / i trädens kronor dag och natt.
2. Med nyfödd skönhet, kraft och hopp / naturens liv har vaknat opp. / I solsken jorden badar sällt / och blommor smyckar skog och fält.
3. Men säg, min själ, har du väl fått / i pingstens glädje del och lott? / Kan du med glada lovsångsljud / för Andens gåva tacka Gud?
4. Har du med Jesus blivit nöjd / och så fått smaka Andens fröjd? / Ja, är du löst ur syndens garn, / ett fritt, ett levande Guds barn?
5. Nu är det pingst, nu är det tid / att få Guds Ande, ljus och frid. / Guds Ande, lär oss, du som kan, / att älska Jesus och varann.
Text: Lina Sandell-Berg 1877 (45 år), Carl Boberg 1893 (34 år), bearb. A.H. 2008 Musik: Sophie Dedekam före 1845

260 O ATT DEN ELDEN REDAN BRUNNE, / som du, o Jesus, tända vill! / O att all världen redan funne / den frid som hör Guds rike till!
2. Visst glimmar det i mörka natten / en liten gnista här och där, / visst är den stora frälsningsskatten / för månget hjärta dyr och kär.
3. Men låt den elden spridas vida / och gör den skatten vida känd! / I tron ditt löfte vi förbidar, / att Anden rikligt blir oss sänd.
4. Kom snart, o Jesus, till oss alla / och värm oss med din kärleks glöd! / Låt oss ej längre gå så kalla / för egen och för andras nöd.
5. Låt nådens bud till alla föras, / giv åt ditt rikes framgång fart, / så att ditt lov dock måtte höras / från alla världens ändar snart!
6. Och stärk din eld i våra hjärtan, / bränn bort, bränn bort allt eget slagg, / men lindra även luttringssmärtan / med din hugsvalans ljuva dagg.
7. Låt alla egna nästen brinna, / de usla brunnar torka ut / och alla egna stöd försvinna, / då blir du ensam Gud till slut!
8. Du, du är värdig, du allena / att få all ära, lov och pris. / Ack, håll oss alltid vid det ena, / att du är ensam god och vis.
9. Men dina svaga lemmar, Herre, / ack, låt dem inte söndra sig! / De är ju få - så mycket värre / om inte de är ett i dig.
10. De är så få, de är så svaga, / men håll dem med din starka hand. / Lär dem att älska och fördraga, / knyt till, knyt till ditt kärleksband.
11. Smält allt vad åtskilt är tillsamman, / gör varmt vad nu är ljumt och kallt! / Blås liv i svaga kärleksflamman / och bliv du själv vårt allt i allt!
Text: G F Fickert 1812, Lina Sandell 1861 (29 år) Musik: Folkmelodi

261 SJUNG HÖGT, GUDS FOLK, HAN HÅLLER ORD: / nu är det åter pingst på jord. / Guds Ande med Guds välbehag, / han kommer till oss än i dag.
2. Han kommer till sin kyrkas hem / som förut i Jerusalem. / Han är med evangelium / hos dem som nu ger ordet rum.
3. Än kommer han i eld och storm / och river sönder stelnad form. / Än kommer han med sakta sus / och fyller oss med liv och ljus.
4. Välkommen, pingstens kära dag! / Nu känner vi Guds andetag. / Nu vaknar livet av hans ord, / det grönskar ur den mörka jord.
5. Guds Ande, döden från oss driv / och tänd i oss ditt eget liv. / Ta bort var ond och bitter tagg / och läk oss med din kärleks dagg.
6. Vårt hjärta utan dig är dött, / av synden härjat och förött, / som eldstad utan eld och glöd, / som brusten sträng som aldrig ljöd.
7. Kom ned som liv till öde fält! / Kom ned som eld till kalla tält! / Kom ned som sol till frusen äng! / Kom ned som ljud till brusten sträng!
8. Kom ned till oss med tunga ny, / så lovsång går från stad och by, / tills med din änglakör en gång / vi sjunger himlens nya sång!
Text: Elias Blix, övers. A.H

Kristi förklarings dag

262 VÅR BLICK MOT HELGA BERGET GÅR, / där, Jesus, du förklarad står / i glans så ren / som solens sken / och pris av Fadern får. / Med fäderna från löftets tid / du talar om din nöd, din strid, / då du ditt kall / fullborda skall / och oss förvärva frid. / Du styrker här de dinas tro / med försmak av en salig ro, / en helgad fröjd / från himlens höjd / där dina frälsta bo.
2. Här nere är en smärtans dal, / vår hydda är ett bräckligt skal, / av stoft vår dräkt, / vårt liv en fläkt / och himlavägen smal. / Men Jesus, från din härlighet / du våra sorger ser och vet, / du lyfter mig / i tron till dig, / till frid och ljuvlighet. / Och fast jag åter måste ned / i sorgedalen, följer med / från glädjens stund / i hjärtats grund / en stilla tröst och fred.
3. En gång när slutat är allt ve / skall skyn sig öppna, jag skall se / i evigt ljus / mitt fadershus, / min Gud, min Frälsare. / Då skall min blick ej skymmas mer, / min hydda aldrig brytas ner, / och hunnen dit, / i klädnad vit, / jag allt förklarat ser; / och med Guds folk i paradis / jag tala får på himmelskt vis / om allt hans råd, / hans makt, hans nåd. / Hans namn ske lov och pris!
Text: Edvard Evers 1906 (53 år) Musik: Otto Olsson 1916 (37 år)

Den helige Mikaels dag

263 Gud låter sina trogna här / allt gott av nåd erfara, / och tecken på hans kärlek är / mång tusen änglars skara. / Ty sjunga vi med gott behag: / Guds änglar från vår barndomsdag / oss följa och bevara.
2. De lägra sig kring var och en / som fruktar Herren gärna, / och deras hjälp är icke sen / mot dem som ont oss ärna. / Ty sjunga vi med gott behag: / Guds änglar från vår ungdomsdag / för våld och list oss värna.
3. På vägen de oss föra så, / att vi vår fot ej stöta, / men trygga och förnöjda gå, / fast nöd och sorger möta. / Ty sjunga vi med gott behag: / Guds änglar oss till ålderns dag / på hulda armar sköta.
4. Med vänlig hand, fast icke sedd, / de gravens skräck förjaga / och hålla tröstens kalk beredd, / när ångsten gör oss svaga. / Ty sjunga vi med gott behag: / Guds änglar oss i dödens dag / till himmelen ledsaga.
5. O Herre Gud, var mild och god / när vi med döden strida. / Din Ande give kraft och mod / att vi i frid avlida. / Så skola vi med gott behag / dig sjunga på den stora dag / som vi med fröjd förbida!
Text: G Reimann 1639, Jesper Svedberg 1694, J O Wallin 1816

Tacksägelsedagen

264 KOM INFÖR HERREN med tacksamhet, gamla och unga, / kom att vår himmelske Fader av hjärtat lovsjunga. / Vidga dig, bröst, / lyft dig mot himlen, min röst, / jubla Guds ära, min tunga!
2. Härliga gåvor har skänkts oss ur Skaparens händer: / sommarens ymnighet strödde han kring våra stränder, / syndares jord / dukar han liksom ett bord, / manna från himmelen sänder.
3. Gud har gjort under och rikligt välsignat vår möda. / Växten han givit, och jorden har burit sin gröda. / Än mera gott, / rikare gåvor jag fått, / själen till glädje och föda.
4. Innan jag ropat om nåd är han redo att svara. / Saligt det är i hans heliga tempel att vara. / Han med sitt ord / mättar sin hungrande hjord, / leder till källan den klara.
*5. Kom, Guds församling, och gläd dig att Herren är nära. / Sjung, alla himlar, med jorden den Eviges ära. / Hjälp oss i dag, / Fader, att dig till behag / heliga tackoffer bära.
Text: Paul Nilsson 1908 (42 år). Musik: Stralsund 1665

Allhelgona

265 ACK KÄRA, SÅ SÄG MEJ, HUR KOM DU SÅ VÄL / igenom de portarna klara, / då ej någon oren och syndsmittad själ / kan våga sej genom dem fara? / Du var ju av syndares släkte.
2. "På nåden jag levde, på nåden jag dog, / av nåd kom jag in i den staden. / Se, detta är skälet och orsaken nog / till att jag står med i den raden / som sjunger Halleluja evigt."
3. Ja, lycklig var du som på nåden alltid / i livet och döden har dristat. / Ty där, bara där har en syndare frid, / som all sin berömmelse mistat. / Så tacka då evigt för nåden!
Text: Ur Sions Nya Sånger (1700-talet) Musik: Oscar Ahnfelt ("Var är du, var är du?")

266 I HIMMELEN, I HIMMELEN, / där Herren Gud själv bor, / hur härlig bliver sällheten, / hur outsägligt stor! / Där ansikte mot ansikte / jag evigt, evigt Gud får se, / se Herren Sebaot.
2. I himmelen, i himmelen, / vad klarhet, hög och ren! / Ej själva solen liknar den / uti sitt middagssken. / Den sol som aldrig nedergår / och evigt oförmörkad står / är Herren Sebaot.
3. I himmelen, i himmelen, / vad sälla utan tal! / Av änglarna och helgonen / vad glans i ärans sal. / Min själ skall bliva dessa lik, / av evighetens skatter rik, / hos Herren Sebaot.
4. I himmelen, i himmelen / man inga tårar ser. / Ej döden, ej förgängelsen / där skola härja mer. / Där skänkes fröjd och härlighet / och frid och oförgänglighet / av Herren Sebaot.
5. I himmelen, i himmelen / en sällhet du berett, / som intet öra hörde än / och intet öga sett, / ej njuten av ett dödligt bröst, / ej sjungen av en dödligs röst, / o Herre Sebaot.
6. I himmelen, i himmelen / själv alla väsens Far / med Sonen och Hugsvalaren / en evig boning har. / Ett trefalt helig sjunges där, / då himlaskaran offer bär / för Herren Sebaot.
*7. O Fader, Son och Ande, dig / ske evigt lov och pris. / Ack, öppna ock en gång för mig / din himmels paradis. / Ja, när jag fast i tron består, / jag av din hand min krona får, / o Herre Sebaot.
Text: L Laurinus 1620, 1651, J Åström 1815, 1816 Musik: svensk 1693

267 VEM ÄR DEN STORA SKARAN DÄR, / med palm i hand? / Var hjässa segerkrona bär / på evighetens strand.
2. I rena, vita kläders glans / den står för Gud / med oförgänglig bröllopskrans / liksom en smyckad brud.
3. Den skaran kom från livets strid, / från tidens nöd. / Dess väg har gått till himlens frid / igenom salig död.
4. Ett tecken på var panna klart / du flamma ser. / Förr var det dolt, nu uppenbart, / vad glans åt dem det ger!
5. En gång som främlingar de gått / i ökenland. / De livets smärtor smaka fått / och bränts av solens brand.
6. Från syndens väg de vikit av / till Lammets spår. / Sitt kors de burit till sin grav, / det var en vandring svår.
7. Nu är den slutad. Inför Gud / de står med fröjd / och höjer segersångens ljud / i ljusa himlens höjd.
8. Bland änglar de kring tronen står / inför sin Gud / och gyllne harpors strängar slår / till nya sångens ljud.
9. Och detas jubel slut ej tar / till evig tid. / De är nu hos sin Gud, sin Far, / i salighet och frid. Text: G G Lewenhaupt 1855 (64 år) Musik: G G Lewenhaupt 1862 (71 år)

268 VEM ÄR SKARAN, SOM SYNS GLIMMA / uti livets morgontimma / uppå Sions sälla höjd? / Det är Lammets förstlingsskara, / som från jordens nöd och fara / går till himmelrikets fröjd.
2. Trogen genom jordens öden / här hon följde in i döden / Lammets blodbestänkta spår. / Nu hon får i himlen stanna, / Faderns namn på varje panna / uti evig klarhet står.
3. O vad strålglans, o vad toner / brusa ned från himlens troner / över bergets ljusa kam! / Harpor klinga, orglar brusa, / sånger dåna, vingar susa / kring det heliga Guds Lamm.
4. Vad är det för sång, som brusar / likt en flod och sinnet tjusar / med de helga toners fröjd? / O det är den nya sången, / som, ur frälsta hjärtan gången, / fyller alla himlars höjd.
5. Herre, lös och stäm min tunga, / att ock jag må kunna sjunga / i förklaring denna sång. / Giv min själ den vita dräkten, / då den stora morgonväkten / bryter fram i glans en gång.
Text: Carl Boberg 1884 (25 år) Musik: A Sandborg-Westerberg 1884, ngt bearb.

269 VÄLSIGNADE ALLA NI KÄRA / som vilar från världens strid! / Nu prisar ni Frälsarens ära / med änglar till evig tid. / För er är det jordiska tvånget / i frihet och jubel förbytt. / Se, nu är det gamla förgånget / och allting har blivit nytt.
2. All oro och klagan försvunnit / vid himmelska toners ljud. / Det längtande hjärtat har funnit / sin saliga vila i Gud. / Ert huvud för honom ni böjer, / vars välde ej gränser vet. / För honom och Lammet ni höjer / er lovsång i evighet.
3. Nu pryds ni med livets krona, / med pärlor och ädelsten, / och blodet som allt kan sona / har tvättat er mantel ren. / Ni kom ifrån strider och möda / och nådde er himmelska hamn. / Ni lever, ni är inte döda! / Pris vare vår Frälsares namn!
4. Välsigna du, Herre, de kära / som vilar från världens brus / och alltid får vara dig nära / och skåda ditt anletes ljus. / Åt dig vill vi helt oss befalla / i dag och i all vår tid, / till dess även oss du vill kalla / till dig i din eviga frid.
Text: Alfons Takolander 1924 (49 år), bearb. Musik: Svensk folkmelodi

Vid kyrkoårets slut

270 EN DAG SKALL RANDAS FÖR VÅR SYN, / det får vi inte glömma, / då Herren stiger fram i skyn / för att all världen döma. / Hur går det då för syndens träl? / Var skall en arm, förfärad själ / för Herrens blick sig gömma?
2. Då ekar domsbasunens ljud, / runt världen skall det höras, / ty då skall jordens barn till Gud / från hav och länder föras. / Ja, levande och döda då / för Herrens åsyn måste stå / och räkenskap skall göras.
3. Då slås den stora boken opp, / där allting står beskrivet / som under tidevarvens lopp / i världen är bedrivet, / och sedan döms vi, en och var, / allt efter som vi handlat har / i det förflutna livet.
4. O Jesus, Frälsare, jag ber / för din förtjänst och pina, / att du i nådens ljus mig ser / och räknar bland de dina. / Jag tror att du som gjorde slut / på ondskans makt har plånat ut / de synder som är mina.
5. Var själv min medlare i nåd / när Gud till doms mig ställer, / så mina tankar, ord och dåd / mig ej för evigt fäller. / Ack, säg ett ord, ett ord med makt / om offret som du en gång bragt: / att också mig det gäller!
6. O Jesus Kristus, kom dock snart, / kom när det dig behagar! / Jag gläder mig åt tidens fart / och mödans flydda dagar. / Med varje stund som går, jag vet / att närmare din härlighet / du mig i nåd ledsagar.
Text: Bartholomäus Ringwald 1584 efter latinsk 1200-talstext, Lorentz Springer 1676, bearb. finlandssvenska psalmboken 1986 (nr 136).Musik: Heinrich Scheidemann 1651

271 FÖR GUDS DOMSTOL EN OCH VAR / måste bliva uppenbar. / Ingen sig fördölja kan. / Alla ser och känner han.
2. Sök nu ej från honom fly! / När han ses på himlens sky, / vart har du väl tänkt att då / från hans ansikte bortgå?
3. Allt då skall i ljuset fram. / De som här har följt Guds Lamm / och i Herren haft sin ro / evigt får hos honom bo.
4. Vad en människa här sår, / hon den dagen skörda får. / Den i Anden sått får sist / evigt liv av Jesus Krist.
5. Den i köttet sått - o ve! - / skörda får förgängelse / i den eld som ej upphör / och där masken aldrig dör.
6. De som sig från Herren vänt / och sin sökningstid ej känt / han då måste kasta ut. / Aldrig deras kval tar slut.
7. Med Guds ord är intet skämt, / alla Gud åt sig bestämt. / Han med smärta ser därpå / att så många bort vill gå.
8. Må vi giva honom rätt / i hans ord och på så sätt / få ha domedagar här! / Då vår räkning uppgjord är.
9. Ja, i Kristi lydnads skrud / kan vi då bestå för Gud / och får glädjas med vår vän / när han kommer hit igen.
Text: Emil Kruse (?), bearb. A.H. 2007 Musik: F Pira

272 JAG SÅG EN STJÄRNA FALLA / ifrån Guds himmel blå. / Då tänkte jag på alla / som bort från Herren går.
2. De har då mist sitt fäste, / sin frid, sitt hopp, sin tro. / Som fågeln utan näste / de färdas utan ro.
3. O fallna stjärnor arma, / o lampor utan glans! / Må Herren sig förbarma / och föra er till sans!
4. Man skämtar ej bort döden / och ej bort Herrens dom. / Man tvivlar ej bort glöden / som brinner där bortom.
5. Stå redo, bröllopstärnor! / Se, Jesus kommer snart! / O vakna, fallna stjärnor! / Stå upp och stråla klart.
Text: Carl Boberg Musik: A.H

273 MEDAN MAN LEVER I VÄRLDEN HÄR / skall man besinna och minnas det väl / att döden snart skall oss gästa: / "O människa, du skall nu följa med mig, / jag vill inte längre fördröja med dig", / så kallar han oss och vår nästa. / O Jesus, o Jesus! / Hjälp oss betänka vårt bästa.
2. Den stund vi lever och mår helt väl, / då aktar vi litet vår fattiga själ, / som synden skall dyrt få betala. / Vi river och slår efter världens ting, / vår håg den löper all världen omkring / och önskar så tiden förhala. / O människa, o människa! / Ja, det skall din själ få betala.
3. Lekamen lägges i jorden igen, / den rörs inte mer än en nergrävd sten, / när livstiden väl går tillända! / Nu vänner och fränder tar pengar och gull, / din kropp de begraver i svarta mull, / men godset vill de använda. / O människa, o människa! / Vart tror du att själen skall lända?
4. När själen kommer för domen att stå, / hon darrar och fruktar för hur det skall gå / och minnena känns då så svåra. / Hon ser sina gärningar framför sig stå / och ville då gärna vara långt därifrån, / hon fäller otaliga tårar. / O människa, o människa! / Vad vill du din Herre då svara?
5. Så kläd den nakna och låna hus därtill, / och visa dem väg, som du ser fara vill, / och hjälp att de döda begrava. / Hugsvala den som bedrövad är / och vårda den sjuke, hans börda bär, / de gärningar vill Gud av dig hava. / O människa, o människa! / Gör det i alla dina dagar.
6. Men tro dig inte förtjäna därmed / Gud Faders vänskap och andliga fred, / den skall du av Sonen åtnjuta: / han har ju så dyrt återlöst din själ / med pina och död, han vill lösa dig väl / från evig ångest och kvidan. / O Jesus, o Jesus! / I tron vi din ankomst må bida.
Text: Laurentius Petri Gothus 1572, bearb. A.H. 2008Musik: Ur 1697 års koralbok

274 O MÄNSKA, HAR DU VÄL RÄTT BETÄNKT / den nådetid som dig Herren skänkt? / Med varje slag som ditt hjärta slår / mot evigheten ett steg du går.
2. Tid fås ej åter när den förgått. / Ej finns mer värdefullt jordiskt gott. / Hur kan du tanklöst förslösa då / vad du ej mera kan återfå?
3. Vad har du verkat till Herrens pris? / Säg, har hans ord gjort din ande vis? / Har du sökt livet i Kristi död / och har din nästa du gett ditt stöd?
4. O mänska, mänska, så mycket än / är oplanterat för himmelen! / Din såningstid snart till ända går / och skördedagen dig förestår.
5. Din Gud och Skapare säger blid: / jag skänkte här dig en gynnsam tid. / Nu är din salighets tid, i dag, / så bruka den till din Guds behag!
6. Ja, verka nu medan dagen är, / när natten kommer vet ingen här. / Gör trogen tjänst i ditt kall, håll ut / till dess din utmätta tid är slut.
7. Den stora dagen är här till sist, / då världen döms av vår Herre Krist. / Då är till ända allt tidens lopp / och livets eviga sol går opp.
8. Så hjälp, o Herre, vår arma själ / och lär oss bruka vår tid så väl, / att när en gång vi för domen står / ett evigt liv vi med Kristus får.
Text: Zacharias Topelius 1868. 1879, bearb.Musik: Tysk 1741(?)/Erik August Hagfors 1887, alt. A.H. 1989

Morgon

275 DIN KLARA SOL GÅR ÅTER OPP, / jag tackar dig, min Gud. / Med kraft och mod och nyfött hopp / jag höjer glädjens ljud.
2. Din sol går opp för ond och god, / för alla som för mig; / o, må jag så i tålamod / och kärlek likna dig.
3. O, hjälp mig lyda dina bud / och ha din vilja kär, / förnöjd och glad i dig, min Gud, / var dag jag lever här.
4. Då skall jag, trygg i råd och dåd, / till dig, o Fader fly / och än förnimma att din nåd / är varje morgon ny.
Text: J O Walloin 1814, bearb.Musik: Tysk 1710

276 HERRENS NÅD ÄR VAR MORGON NY! / Varför skulle vi sörja? / Jordens skuggor, hur snart de fly! / Må vår lovsång då börja! / Pris ske Gud! Vi mot målet ila, / Jesus följer oss trofast än idag, / bjuder här allt Guds välbehag / och därhemma sin vila.
2. Herrens nåd är var morgon ny! / Bort med tvekan och fruktan! / Herrens röst mitt i stormens gny / blandar nåd i hans tuktan. / Nåd, ja, nåd hur han än den kläder, / nåd som fostrar för himmelriket opp, / nåd som livar vår tro, vårt hopp, / nåd som tröstar och gläder.
3. De som gråta, de vare då / såsom gräte de icke. / De som fröjdas och le också / såsom gladdes de icke. / Herren kommer! Hans dag är nära. / Må vi bida den längtansfullt i tron, / höja redan vår lovsångs ton: / Honom, honom ske ära!
Text: L Sandell 1865 (33 år) Musik: O Ahnfelt 1874 (61 år)

277 MORGON MELLAN FJÄLLEN, / hör hur bäck och flod / sorlande mot hällen / sjunger: Gud är god, / Gud är god.
2. Se, hur dagen bräcker, / fram går ljusets flod. / Dalen som den väcker / svarar: Gud är god, / Gud är god.
3. Skogens grenar glittrar / och med gladligt mod / fåglarna som kvittrar / sjunger: Gud är god, / Gud är god.
4. Själ, vak upp och svara / dem med nyfött mod. / Höj din lovsång klara: / Gud, vår Gud, är god, / Gud är god.
Text: Amerikansk författare o 1850, Betty Ehrenborg-Posse 1852 (34 år) Musik: K H E Hauer före 1852

278 NU KLINGAR FÅGLARNAS MORGONVISA / och solen lyser i sommarprakt. / Så vill jag tacka, så vill jag prisa / min gode Fader för vård och vakt.
2. Hans nåd och ära jag glad vill sjunga, / ty all min skuld han förlåtit mig. / Och synd och sorg skall ej mer betunga, / då han mig leder på livets stig.
3. Tack, Herre Jesus, för kors och smärta, / för dödens kalk, som för mig du tog, / för att mitt fridlösa, arma hjärta / nu skall få liv och ha övernog.
4. Tack, att jag inte behöver bygga / på vad jag varit och är och gjort, / men på ditt löfte som gör oss trygga / och på ditt namn, som är högt och stort.
Text: Carl Boberg 1920 (61 år), ngt bearb.

279 NU LOVAR MIN SJÄL dig, Jesus, min vän, / som bar alla synderna mina / och visar att du en nådedag än / av himmelen låter mig skina, / på det jag nu må betänka igen / din ångest och blodiga pina.
2. Att höra ditt ord och lyda din röst / själv böj du mitt hjärta och öra. / Din ångest låt bli min glädje och tröst / mot allt som min ro kan förstöra, / ja, eftersom du så dyrt har mig löst, / så låt mig dig evigt tillhöra!
3. Kom, Frälsare kär, och fatta min hand, / kom, led mig i frid denna dagen! / Låt mig av din nåd och helige And´ / var stund till dig mera bli dragen / och så vid dig fäst med kärlekens band, / att jag ej må dädan bli tagen!
Text: Johan Kahl 1746 (25 år) Musik: P U Stenhammar

280 PRIS VARE GUD SOM LÅTER / oss glada vakna opp / och över jorden åter / en dag av nåd gå opp, / en dag som skall försvinna / lik den i går förgick; / o må vi då besinna / dess dyra ögonblick.
2. O, må vi noga märka / vad Gud av oss begär / och med all trohet verka / så länge dagen är, / att icke syndens minne / vårt hjärta förebrår / när aftonen är inne / och vi ej mer förmår.
3. Att gärna åt sin nästa / råd, hjälp och glädje ge, / ej blott på eget bästa, / men ock på andras se, / ej blott Guds vilja veta, / men vandra i hans bud, / det är att kristen heta, / det är att tjäna Gud.
4. Och salig är och bliver, / när Herren komma skall, / den tjänaren som giver / så akt uppå sitt kall. / Han dela skall den fröjden / som intet öga sett, / men Herren Gud i höjden / åt sina barn berett.
5. Vår kraft, o Gud, föröka, / att vi med trofasthet / må först ditt rike söka / och din rättfärdighet. / Då vill du nådigt skänka / allt övrigt åt envar. / O, må vi det betänka / i dag och alla dar.
Text: J O Wallin 1812 (33 år), ngt bearb. Musik: Melchior Teschner 1615, bearb.

281 VÄLSIGNAT vare Herrens namn, / som mej i natt bevarat! / Ännu en dag i nådens famn / hans kärlek åt mej sparat.
2. Låt bön och arbete gå väl, / o Gud, som gett mej tiden! / Bevara både kropp och själ / i nåden och i friden.
3. Ge mej en trogen, flitig hand, / ett gott och vänligt öga, / ge mej din kärlek ren och sann / och kraft ifrån det höga.
4. Din kärlek ger mej ödmjukhet / att med min nästa vandra, / gå i mitt kall med ärlighet / och ej avundas andra.
5. All fara, sjukdom, synd och nöd / från mej och världen vike! / Ge oss för varje dag vårt bröd, / men först och sist ditt rike!
Text: Dorothe Engelbretsdatter (1634-1716), övers. A.H. 2008 Musik: Johann Cruger ("Op, al den ting som Gud har gjort")

Under dagen

282 JESUS KÄR, / var mig när / och livets väg mitt hjärta lär. / När dagen gryr, när natten skymmer: / Jesus kär, / var mig när.
2. Håll du mig / tätt vid dig / och jämna för min fot din stig. / I glädjen och i sorgen lika: / håll du mig / tätt vid dig.
Text: Lina Sandell 1888 (56 år) Musik: Tysk

283 MED JESUS I HJÄRTAT JAG TRYGG GÅR TILL RO / och drömmer om himlen, där sist jag får bo.
2. Med Jesus vid handen jag modigt uppstår / och glad i mitt sinne till arbetet går.
3. Med Jesus för ögat, vad skadar mig, säg? / Mig intet skall draga från sanningens väg.
4. Med Jesus i sinnet jag synden kan sky, / för honom, den rene, allt orent må fly!
5. Med hjärtat hos Jesus får sorgen ej makt, / min fröjd och min smärta på honom jag lagt.
6. Med Jesus, med Jesus i döden jag ler, / då skuggorna viker och Jesus jag ser.
Text: Okänd tysk författare, Anna Ölander

Kväll

284 AFTONSOLEN SJUNKER BAKOM BERGEN, / hälsar oss farväl så skön och blid. / Över nejden strör hon purpurfärgen, / i naturen råder stilla frid. / Sakta vattnets vågor slår mot stranden, / rodnande i guld står aftonskyn, / ljuset bryter sig mot himlaranden, / vilken färgprakt, vilken härlig syn!
2. Allt är tyst, blott där i gröna lunden / fågelskaran sista drillen slår, / och uti den stilla aftonstunden / allt i frid till ro och vila går. / Nattens stjärnor re´n på fästet blinkar, / vittnande om högre världars ljus, / skönt de tindrar och förtroligt vinkar, / som en hälsning från vår Faders hus.
3. För den dag som nu har gått till ända, / o min frälsnings Gud, jag tackar dig. / Allt du låtit mig till godo lända, / hjälpt och tröstat och bevarat mig. / Som en Fader ljuvligt sig förbarmar / över sina barn, så har ock du / burit mig på hulda fadersarmar / och ej tröttnat på ditt barn ännu.
4. Låt mig nu i natt, o Gud, få vila / skyddad av din faderliga makt. / Bjud din ängel till mitt läger ila / att omkring mig hålla trogen vakt. / Frid jag finner ej i hela världen, / endast uti dig min själ har ro. / Led mig, hulde Herde, väl på färden, / tills jag får uti ditt rike bo.
Text: A G Lindqvist 1887 (53 år), ngt bearb.Musik: Folkmelodi

285 BLIV KVAR HOS MIG, se, dagens slut är när. / Bliv kvar, o Herre, snart är natten här. / Då allting annat sviker och bedrar, / du, ende trogne tröstare, bliv kvar.
2. Som drömmar flyr, så ilar våra år. / All jordens glädje likt en fläkt förgår. / Allt hastar hän mot sin förvandling snar. / Du är densamme, bliv du hos mig kvar.
3. Ej blott en blick, ett ord jag beder om. / Nej, som till Emmaus du fordom kom / och sorgsna bröders tunga börda bar, / kom, ej att gästa blott, bliv hos mig kvar.
4. Du ensam kan betvinga mörkrets hot / och giva styrka att stå frestarn mot. / Var stund din närhet jag av nöden har; / i köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar.
5. Som späd jag lades i din kärleks famn / och blev välsignad i ditt dyra namn. / Du mig ej lämnat, fast på villors stig / jag ofta svek dig. O, bliv kvar hos mig.
6. Ej fruktar jag, då du är när i nåd. / Då viker smärtan, aldrig fattas råd. / Av gravens fasa ej ett spår är kvar, / och döden mist sin udd, när dig jag har.
7. Ditt kors skall skina för min blick, när sist / jag somnar in, o Herre Jesus Krist. / Då viker natten, morgon bräcker klar. / I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.
Text: H F Lyte 1847 (54 år) Musik: W H Monk 1861

286 BRED DINA VIDA VINGAR, o Jesus, över mig, / och låt mej stilla vila i ve och väl hos dig. / Bli du min ro, min starkhet, min visdom och mitt råd, / och låt mig alla dagar få leva av din nåd.
2. Förlåt mig alla synder och två mig i ditt blod. / Giv mig ett heligt sinne, en vilja ny och god. / Tag i din vård och hägnad oss alla, stora, små, / och låt i frid oss åter till nattens vila gå.
Text: Lina Sandell 1865 Musik: Svensk folkmelodi

287 DAGEN GÅR NU FRÅN OSS BORT, / är försvunnen inom kort. / Solen sjunker ner i väst, / svarta natten blir vår gäst.
2. En dag äldre jag nu blev, / skuggans gång så klart beskrev / hur jag med min vandringsstav / kommit närmare min grav.
3. Kära själ, minns Herrens bud, / och bekänn inför din Gud, / att du som ett Adams barn / fallit i den ondes garn.
4. Därför också denna dag / blev det nöd och nederlag. / Res dej upp, i bön gå fram / till din Frälsare, Guds Lamm.
5. Bed om nåd, gör ärlig bot, / vät med tårar Jesu fot, / grip hans hand och släpp den ej / förrän han välsignar dej.
6. Nu min Jesus, själens skatt: / stanna över här i natt! / Se, åt dej en enkel bädd / i mitt hjärta står beredd.
7. Låt din starka änglavakt / på min vilostad ge akt. / Mina vänner, barn och släkt / skydda under nattens väkt.
8. Stilla sjukas hjärteve, / tänk på de bedrövade, / var de faderlösas tröst / och ge akt på änkors röst.
9. Nu till sömnen trår mitt sinn´, / men förrän jag slumrar in / vill jag tänka lite på / hur det snart med mej ska gå.
10. Jag ska ner i dödens dal / med en skara utan tal, / ligga där den långa natt / - ja, så är det med oss fatt.
11. Fyra bräder är den prakt / varuti mitt stoft blir lagt / med ett lakan eller två / - mera äger jag ej då.
12. Alla världens ting förgår. / Jag till härlighet uppstår / när en dag basunens ljud / kallar mej till fröjd hos Gud!
Text: Dorothe Engelbretsdotter 1678, övers. A.H. 1994 Musik: Dalamelodi ("Lova Gud i himmelshöjd", i e-moll)

288 DIN SOL GÅR BORT, men du är här. / O Gud, du alltid hos oss är. / I mörkret ser du oss ännu, / och när vi sover, vakar du.
2. Allt vilar under Herrens hand, / som hägnar både stad och land, / och till de trötta barnens ro / hans goda änglar hos dem bo.
3. Sött sover den som fruktar Gud / och vandrar efter Herrens bud. / Med glädje står han upp igen / och prisar Gud, sin Far och vän.
Text: Frans Michael Franzén, ngt bearb. Musik: Folkmelodi enligt Leksands-tradition

289 GUD, FÖRLÅT MEJ ALLT VAD JAG / syndat mot dej denna dag. / Det jag vet och inte vet, / käre Gud, förlåt mej det!
2. Tack, o Fader, för allt gott / som av dej idag jag fått! / Lär mej älska, lyda dej, / du som först har älskat mej!
3. Denna natt beskydda mej. / Låt mej sova tryggt hos dej. / Låt mej vakna lycklig här / eller salig där du är!
Text: Gammal bön Musik: Göran Stenlund

290 GUD SOM HAVER BARNEN KÄR, / se till mig som liten är. / Vart jag mig i världen vänder / står min lycka i Guds händer. / Lyckan kommer, lyckan går / - du förbliver, Fader vår. 2. Skydda, Gud, min barnasjäl / från allt ont, och göm mig väl / undan frestelse och fara, / låt mig trygg hos dig få vara, / medan dagens timmar går / och när natten faller på.
Text: OkändMusik: Ivar Widéen 1912

291 NU ÄR EN DAG FRAMLIDEN / och kvällen kom till sist. / Från oss är solen skriden, / bli kvar, o Jesus Krist. / Ge oss en stadig tro / och alltid oss bevara, / så att vi utan fara / kan gå till nattens ro.
Text: Okänd svensk författare 1682, Jesper Svedberg 1694, bearb. A.H. 2008 Musik: Fransk vismelodi/Erfurt 1572

292 I DEN STILLA AFTONSTUND, / Jesus, var mej nära. / Påminn mej ditt fridsförbund, / dina löften kära. / Låt mej sitta vid ditt ord, / detta rika nådens bord, / där din härlighet blir spord / än ibland de dina.
2. Samla mina tankar nu / in på dej allena / och bestänk mitt hjärta, du, / med ditt blod, det rena, / så att jag i tron nu må / fram till dej, o Jesus, gå / och utav din fullhet få / allt vad jag behöver.
3. Vad mej under dagen mött / utav fröjd och smärta, / vad som gjort mitt sinne trött / eller styrkt mitt hjärta, / allt jag säga vill för dej, / som vad än som händer mej / bäst förstår och känner mej, / bäst kan dej förbarma.
4. Må jag så, fast arm och svag, / dock med helgad tunga / till din ära dag från dag, / o min Jesus, sjunga: / Hitintills min tröst du var, / ja, min tillflykt, mitt försvar, / hitintills du hjälpen har, / skall ock framgent hjälpa!
Text: Lina Sandell 1866 (34 år) Musik: Siciliansk folkmelodi

293 SKÖNT DET ÄR I KVÄLLENS TIMMA, / då all dagens oro dör, / att få Herrens röst förnimma / som det sista ljud man hör. / Skönt det är att sig få gömma / undan världens larm och strid / och som barnet ljuvligt drömma, / hägnad utav Herrens frid.
2. Tänk, att alla källor äga / i sin Gud och Fader kär / och av hjärtat kunna säga: / nog och övernog det är. / O det är att lycklig vara, / det är vila, ljuv och skön. / Dock det är en försmak bara / av de trognas nådelön.
Text: Eric Bergquist 1890 (35 år) Musik: Gunnar Wennerberg 1850 (33 år)

294 SOV GOTT, MITT BARN, sov gott i Gud! / Guds änglar i sin vita skrud, / som för Guds ansikte får stå, / de vakar här hos dej också.
2. Du ligger mjukt, du sover gott, / du har den sköna sängen fått. / Vår Frälsare låg inte så / när han blev lagd på hö och strå.
3. Du sover här i stilla ro, / men han fick ej i trygghet bo. / Han måste fly i natt och gråt / för onda människors försåt.
4. Men då han varit barn som du / välsigne han din vila nu, / så du kan växa i hans frid / och älska honom all din tid.
5. Han styrke dej med kraft och råd, / hans Ande helge dej i nåd / och lyse dej på varje stig, / så du blir hans evinnerlig.
6. Sov gott, mitt barn, sov gott i Gud! / Han kläder dej i snövit skrud, / så du hos Barnavännen vår / till sist en evig glädje får.
Text: J C Rube 1712, Zacharias Topelius 1869, bearb. A.H. 2008 Musik: Folkmelodi enligt Leksands-tradition ("Din sol går bort")

295 SÅ GÅR EN DAG ÄN FRÅN VÅR TID / och kommer inte mer, / och än en natt med Herrens frid / till jorden sänkes ner.
2. Men du förbliver den du var, / o Herre, full av nåd, / och våra nätter, våra dar / du tecknat i ditt råd.
3. Trygg i din vård jag lämnar mig / när solen från oss flyr. / Med glädje skall jag prisa dig / när dagen åter gryr.
4. Men om det stilla dödens bud / i denna natt jag hör, / det är min tröst att din, o Gud, / jag lever och jag dör.
Text: C F Neander 1766? (43 år?), J O Wallin 1814 (35 år), ngt. bearb. Musik: A Krieger 1656 (22 år)

296 TILL NATT DET ÅTER LIDER / och solen från oss skrider. / Jag sluter mina händer / och till min Gud mig vänder.
2. O Herre, du som varit / min tröst den dag som farit, / låt mig din nåd förnimma / också i nattens timma.
3. För Jesu blod, som flutit, / förlåt vad jag har brutit, / att ej min skuld mig gnager / och sömnens frid förtager.
4. När mina sinnen alla / i vila sammanfalla, / då låt din änglaskara / min vakt och hägnad vara.
5. Mig själv och vad i livet / mig kärt av dig är givet / jag ger liksom tillbaka / åt dig att övervaka.
6. O Gud, min bön jag slutar / och mot din nåd mig lutar. / Ej finnes ro i världen / som på den huvudgärden.
Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år) Musik: N Selnecker 1587

Årsskifte

294 JAG VET INTE VAD SOM SKALL MÖTA / mej under det kommande år. / Gud hängt för mitt öga en slöja, / vars flik jag ej lyfta förmår.
2. Jag ser ej en handsbredd framför mej, / dock vet jag, att Herren är här, / och över de brusande vågor / det bävande barnet han bär.
3. Så vill jag ej ängsligt då fråga, / som otron så gärna det gör: / vad månne det kommande året / av nöd eller lust till mej för?
4. För mig är det nog, att min Fader / vet utväg för det och för det / och känner den ofarna stigen, / och vad jag ej vet, se, han vet!
Text: Lina Sandell 1872 (40 år), bearb.Musik: Tysk folkmelodi tr 1810

295 LÅT DITT ANSIKTE OSS LYSA, / Herre, även detta år, / du som är alltjämt densamme, / så i morgon som i går! / Du som har all makt på jorden, / led oss vid din starka hand / genom öknens alla faror / tills vi hunnit löftets land.
2. Låt ditt ansikte oss lysa / såsom det i fordom tid / lyst för flyktingen i Betel, / lett ditt Israel i frid, / visat Moses, då han ropat, / väg, där spår till väg ej fanns, / kastat över mörka vågen / morgonsolens purpurglans.
3. Hjälp oss, Herre, att besinna / vad du hitintills har gjort, / att ock vi i tron må bida / av din godhet något stort! / Hjälp oss under livets skiften, / så i klar som mulen dag, / skåda upp till dig och vila / stilla blott vid ditt behag.
4. När förhärjande som haglet / otrosstormen brusar fram, / lyft vårt öga och vårt hjärta / till det blödande Guds Lamm! / Låt din kyrka och församling, / uppå hälleberget byggd, / växa och fullkomnas, Herre, / i det helga korsets skygd.
5. Låt ditt ansikte oss lysa / på den väg oss återstår! / Ja, om detta år, o Jesus, / skulle bli vårt sista år, / säg oss då att du gått före / genom dödens mörka dal / att bereda åt oss alla / rum uti Guds fröjdesal!
Text: Lina Sandell 1886 (54 år) Musik: D Bortnianski

296 NU TACK OCH LOV, ETT NÅDENS ÅR vi fått i Jesu namn / och Jesus som en herde oss burit i sin famn. / Men han är än densamme i dag liksom i går / och själv han vill bevara i nåden sina får.
2. Nåd och pardon det förra år var all vår salighet / och nåden är densamma i tid och evighet. / För blodets skull allena, som flöt ur Jesu sår, / är året som nu ingått ett salighetens år.
3. Vi är ju ej förgångna än, tänk vilken härlig nåd! / Vi är ju barn i huset i kraft av fridens råd, / som gjordes upp med Sonen och står för evigt fast, / sen för all världens synder hans frälsarhjärta brast.
4. Ja, lova Herren, o min själ, förgät ej vad han gjort! / Han har ju gjort dej salig och öppnat himlens port. / Han lever, du får leva just för hans egen skull, / och aldrig, aldrig upphör han vara nådefull.
5. Jag har förtjänt fördömelse för alla mina brott, / men Jesus gått i döden och i mitt ställe stått / och tagit bort allt straffet och domen ifrån mej, / och därför är jag salig och fruktar inte, nej!
6. Och han står än som präst för mej inför sin Fader huld, / som nu ej mer behöver tillräkna synd och skuld, / ty Sonen gått emellan med blod och död och sår / och därför är jag salig just sådan jag här står.
7. Halleluja och pris för det, o Gud och Fader vår! / Tack käre Herre Jesus, för alla dina sår! / Vi firar jul och nyår på Guds barmhärtighet / och har i påskalammet all vår rättfärdighet.
Text: Okänd författare, ur Engelkes sånger 1871, bearb. A.H. 2008 Musik: Folkmelodi

297 NÄR DEN ARMA JORDENS TID FÖRGÅR / lever likväl Kristus år från år. / Och vad fruktar vi om han är vår / i de växlande tider?
2. Mänska, har du endast Kristus kvar, / har du själva Gud till vän och far, / nog och över nog, ja, allt du har, / trots de växlande tider.
3. Kommer på en gång all mörkrets här, / kommer satan och vår död begär, / se, den starke Hjälten är oss när / i de växlande tider.
4. Upp då modigt i vår Herres spår! / Segerns fröjd är genom honom vår. / Kristi stridsman icke vila får / under växlande tider.
5. Herrens domar över världen går, / mänskor ser med ångest deras spår. / I sin svaghet intet de förstår / av de växlande tider.
6. Se, sin eld vill Kristus här ha tänd, / därför blev han hit till jorden sänd, / aldrig av den blinda världen känd / under växlande tider.
7. Men sin lilla hjord han känner än / och med evig makt han skyddar den. / Må han kännas ock av den igen / i de växlande tider!
Text: Lars Stenbäck 1840 (29 år) Melodi: John Sundberg 1944el. Oscar Ahnfelt

298 O SÅ HASTIGT DE FLYR, VÅRA DAGAR OCH ÅR, / ja, det är såsom flöge vi bort! / Som den härliga sommar och blommande vår / är vår livstid förgänglig och kort! / Som en nattväkt framskrider, omärkligt förgår, / så försvinner för oss våra år.
2. O så hastigt de flyr, våra dagar och år, / lika strömmen som sjunker i hav! / För var knäpp, varje slag, som här pendlarna slår, / utav livet ett stycke klipps av. / Snart därframme vid gränsen envar av oss står, / då de flytt, våra dagar och år.
3. O så hastigt de flyr, våra dagar och år! / Djupt i stoftet vi böjer oss ned, / och vi beder: För Frälsarens pina och sår, / för den smärta på korset han led, / ack, förlåt oss, o Fader, den syndaskuld svår / som vi hopat det lyktade år!
4. Och om nådigt du skänker oss ännu ett år, / o, giv kraft med förlåtelsens frid! / Låt oss märka, att jämt vid vår sida du går, / så vi manligt kan kämpa vår strid, / så vår fiende aldrig besegra oss får / i det kommande, okända år!
5. Och när sist de har flytt, våra dagar och år, / och vårt timglas har helt runnit ut, / och den härliga evighetsdagen uppgår, / den som aldrig skall få något slut: / Herre, giv, att envar av oss fira då får / i din himmel sitt evighetsår!
Text: Johannes Neander 1888 (42 år) Musik: Amanda Sandborg-Westerberg

299 SE, KRISTUS ÄR DENSAMME, vad än förvandlas här! / Guds barn, snart är du framme, den tanken ljuvlig är. / Är dagen lång, den skrider, du närmar dig ditt hem / och flyttar glad omsider in i Jerusalem.
2. Hur ljuvt att där få vakna som barn i Faderns hus! / Där slipper du att sakna en kännbar frid och ljus. / Hur skönt att se och smaka hur ljuvlig Herren är! / Det bästa är att vara hos Gud, vår Fader kär.
3. Och Gud är angelägen att få oss hem, min vän! / Bosätt dig ej vid vägen, du har ej långt igen. / Kanske till ringa nytta du har så bråttom här, / du skall ju ändå flytta, du blott en främling är.
4. Må åren gärna flykta, om Jesus är min vän! / Hans ord det är min lykta, som lyst och lyser än. / Och han vill oss bevara, omhägna med sin nåd; / fastän vi står i fara, så vet han alltid råd.
Text: Anders Nilsson, 1892, 1895 (43, 46 år) Musik: Folkmelodi

Årstiderna

Vår

300 DEN BLIDA VÅR ÄR INNE, och nytt blir jordens hopp. / Ny fröjd får varje sinne, nytt liv får varje knopp. / Så livligt solen strålar, så majestätiskt mild! / För dödliga hon målar odödlighetens bild.
2. Förskönad nu naturen står klädd i högtidsdräkt. / Vad ljuvlig vällukt, buren till oss av vindens fläkt! / Vad prakt, vad rikedomar som skiftar tusenfalt! / Se, runt omkring dig blommar och lever, doftar allt.
3. I luften kan nu höras mångtusen fröjdeljud. / Skall ej vår tunga röras och lova Herren Gud? / Må kölden i vårt sinne / lik vinterkylan fly / och kärleken därinne / lik vårens morgon gry.
4. Snart våren är förliden, / men, Jesus, här förbliv! / Rättfärdigheten, friden / och Andens glädje giv, / att hjärtats storm må tystna / och själen fylld av ro / till dina bud må lyssna, / på dina löften tro.
Text: J O Wallin 1807 (28 år), bearb. A. H. 2007 Musik: Svensk folkvisa 1693

301 HÄRLIG ÄR SOLEN I SIN MAKT, / härligt är fästet i sin prakt, / men jag vet en sol som är / mer härlig än den här: / Jesus det är, Guds klarhets sken, / han är den solen, som allen´ / oss till liv och frälsning sänd / är genom ordet känd.
2. Präktig är liljan i sin skrud, / smyckad och firad som en brud, / men mer skön en skrud jag vet, / en skrud av helighet, / åt mej beredd i Jesu död, / vunnen i Jesu blod så röd, / och jag, iklädd denna skrud, / är täck och ren för Gud.
3. Ljuvlig är sången, när den går / från skogens kör i grönklädd vår, / men jag vet en kör vars sång / har ännu högre gång: / Kören av alla trognas röst, / sången i tron om frid och tröst, / här ett förspel är till den / som sjungas i himmelen.
4. Kostlig nu trädens blomning är, / doftar av vällukt ljuvligt här, / likt ett rökverk underbart / av än mer himmelsk art: / bönens och lovets offergärd, / av Herrens Ande tänd och närd, / som för Gud med lukt så söt / i Jesu namn sej göt.
5. Tryggt är ett barn i moderssköt, / vartill det tillitsfullt sej slöt, / så i Jesu famn än mer / Guds barn sej tryggat ser. / Ty om hos Herren blott jag är, / vem kan emot mej vara där? / Se, i Kristus är allt gott / de trognas del och lott.
Text: Carl Wilhelm Skarstedt Musik: Folkmelodi

302 MEDAN ALLTING LER OCH BLOMMAR under livets korta vår, / tänk på honom som så trogen än vid hjärtedörren står. / Öppna, öppna, innan hösten sopar varje blomma bort. / Öppna medan solen skiner, levnadsdagen är så kort.
2. Jesus vandrar vid din sida, kanske okänd av dig än. / Månne han alltjämt skall komma dag från dag på nytt igen? / Öppna, öppna, innan hösten...
Text: Lina Sandell-Berg 1876 (44 år) Musik: Svensk 1876

303 NATUREN ÅTER TRÄDER förnyad fram i högtidsskrud. / Allt av din nåd sig gläder, du världens Skapare och Gud. / Av solens milda strålar förlängs nu glädjens dag, / och blommans knopp du målar med färger och behag. / Du fröjdar alla väsen med känslan av din nåd. / Din dagg på låga gräsen är ymnighetens förebåd.
2. Dig, milde Fader, ärar allt vad du liv och anda gett: / dig prisar luftens härar som din försyn ett bord berett, / dig prisar regnets droppar och vindens ljuva fläkt / och fruktens späda knoppar och trädets rika dräkt / och havets vilda vågor och bäckens lena fall / och blixtens klara lågor och åskans dunder, fart och knall.
3. Till dig naturen sänder, o Skapare, sin högtidssång. / Dig prisar flodens stränder, dig prisar källans friska språng. / De stjärnbeströdda himlar och djupets mörka stig, / allt vad i böljan vimlar, allt, Fader, prisar dig, / och allt vad ljuset gläder och allt vad jorden bär / till dig med lovsång träder och vittne om din godhet är.
Text: Samuel Ödmann 1795 (45 år) Musik: 1400-talet/H Kugelmann 1540 ("Min själ skall lova Herran")

304 VÅRSOL BLICKAR vänligt ner, / glatt hon nickar, skönt hon ler, / giver sippan liv på nytt / när från klippan isen flytt.
2. Gräset spritter upp så grönt, / fågelns kvitter klingar skönt. / Allt sig gläder: det är vår! / Högtidskläder ängen får.
3. Bönen stige då till Gud / och invige med sitt ljud / glada vårens korta stund, / under årens snabba rund.
4. Må ock fröjden lyfta mig / upp mot höjden, Gud, till dig! / Böj mitt sinne själv därvid, / bo därinne med din frid.
5. Låt min tunga röra sig / till att sjunga glatt om dig. / Dig jag prise i mitt bo / och bevise så min tro.
Text: Lina Sandell 1850 Musik: L Almqvist (1829-1861)


Sommar

305 DEN BLOMSTERTID NU KOMMER / med lust och fägring stor. / Du nalkas, ljuva sommar, / då gräs och gröda gror. / Med blid och livlig värma / till allt som varit dött / sig solens strålar närma / och allt blir återfött.
2. De fagra blomsterängar / och åkerns ädla säd, / de rika örtesängar / och lundens gröna träd, / de skola oss påminna / Guds godhets rikedom, / att vi den nåd besinna, / som räcker året om.
3. Man hörer fåglar sjunga / med mångahanda ljud. / Skall icke då vår tunga / lovsäga Herren Gud? / Min själ, upphöj Guds ära, / stäm upp din glädjesång / till den som vill oss nära / och fröjda på en gång.
4. Du milde Jesu Kriste, / vår glädjesol och sköld, / ditt ljus och hägn ej briste, / uppvärm vårt sinnes köld. / Giv kärlekseld i hjärta, / förnya själ och and´, / vänd bort all sorg och smärta / med mild och mäktig hand.
5. Du Sarons blomster sköna, / du lilja i grön dal, / ack, må du själen kröna / med alla dygders tal. / Av Sion må hon fuktas / med nådens dagg, att hon / förskönas och befruktas / som ros på Libanon.
6. Välsigna årets gröda / och vattna du vårt land. / Giv oss var dag vår föda, / välsigna sjö och strand. / Ditt fotspår drype fetma, / bespisande vår jord, / och flöde nådens sötma / till oss av livets ord.
Text: Israel Kolmodin (?) 1694 (51 år), ngt bearb. Musik: Svensk folkmelodi 1693.

306 EN VÄNLIG GRÖNSKAS RIKA DRÄKT / har smyckat dal och ängar. / Nu smeker vindens ljumma fläkt / de fagra örtesängar. / Och solens ljus / och lundens sus / och vågens sorl bland viden / förkunnar sommartiden.
2. Sin lycka och sin sommarro / de yra fåglar prisa: / ur skogens snår, ur stilla bo / framklingar deras visa. / En hymn går opp / av fröjd och hopp / från deras glada kväden, / från blommorna och träden.
3. Men du, o Gud, som gör vår jord / så skön i sommarns stunder, / giv att jag aktar främst ditt ord / och dina nådesunder. / Allt kött är hö / och blomstren dö / och tiden allt fördriver. / Blott Herrens ord förbliver.
4. Allt kött är hö. Allt flyktar här, / och snart förvissnar gräsen. / Hos dig allena, Herre, är / ett oförgängligt väsen. / Min ande giv / det nya liv / som aldrig skall förblomma, / fast äng och fält stå tomma.
5. Då må förblekna sommarns glans / och vissna allt fåfängligt. / Min vän är min och jag är hans, / vårt band är oförgängligt. / I paradis / han, huld och vis, / mig sist skall omplantera, / där intet vissnar mera.
Text: C D af Wirsén 1889 (47 år) Musik: W Åhlén 1933

307 GUDS LAMM, HÖR, HELA JORDEN vill hedra din person! / Din kyrka sjunger orden i Andens kraft och ton, / med fågelskarors kvitter är hela rymden full / och tusen blomsters glitter betäcker jordens mull.
2. Du själv är hälsobrunnen, där livets källa rann. / Dess make är ej funnen, kom, drick här alle man! / Ja, här bemöts ni lika till hälsa för er själ, / kom, fattiga och rika och må här evigt väl!
Text: Anders Carl Rutström ("Vid en hälsobrunn"), bearb. A.H. Musik: G Webb

308 I DENNA LJUVA SOMMARTID, / gå ut, min själ, och gläd dig vid / den store Gudens gåvor. / Se, hur i prydning jorden står, / se, hur för dig och mig hon får / så underbara håvor.
2. Av rika löv är grenen full / och jorden täckt sin svarta mull / med sköna gröna kläder. / De fagra blommors myckenhet / med större prakt och härlighet / än Salomos dig gläder.
3. Oss åkern bådar ymnig tid / och ung och gammal gläds därvid / och bör Guds mildhet prisa / som vill i överdådigt mått / oss människor så mycket gott / var dag och stund bevisa.
4. Låt, Jesus, mig nu i ditt hägn, / alltjämt av nådens milda regn / bevattnad, stå i blomma. / Din kärleks sol upplive så / min själ, att Andens frukter må / av hennes värme komma.
5. Behåll mig till ditt paradis, / och låt mig på de trognas vis / i dina gårdar grönska. / Låt mig få tjäna dig allen / i trohet sann, i kärlek ren, / så vill jag mer ej önska.
Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år), J von Duben 1725, C O Angeldorff 1855, ngt bearbMusik: Nathan Söderblom 1916

309 O VAD VÄRLDEN NU ÄR SKÖN, / klädd i sommardräkten! / Känn i skog, på äng, på sjö / ljumma, friska fläkten, / ljuva dofter, fågelsång. / Mänska, höj ock du din sång!
2. Jorden, smyckad som en brud, / högt lovsjunger Herren. / Jubla, lund i vårlig skrud, / ängder när och fjärran. / Allt hans Ande skapar nytt, / vinterns tunga välde flytt.
3. Skulle ej min själ, min mun / honom offer bringa, / helig sång av hjärtats grund / till Guds ära klinga? / Är vår jord så rik på fröjd, / o, hur blir då himlens höjd!
Text: J A Josephson 1861 (43 år) Musik: W A Mozart (1756-1791)


Höst

310 AV FÖRGÄNGELSEN ÄR FÄRGAD / all den fägring sommarn gav. / Åkerns sista skörd är bärgad, / ängens blommor fallit av. / Och när höstens vindar svala / härja lund som gulnad står, / höra vi Guds stämma tala / om hur snart vår tid förgår.
2. Liksom strån för lien falla, / skola vi ock mejas ned. / Hö och stoft vi äro alla, / lång är ej vår vandringsled. / Men om också döden skriver / lag för allt som föds på jord, / dock evinnerligen bliver / oförvissnat Herrens ord.
3. Låt, o Gud, på oss fullbordas / löftet i dess vittnesbörd / om det vetekorn som jordas, / men skall gro till evig skörd. / Värdes ock, när levnadshösten / brett sin skymning kring vår stig, / rikt hugsvala oss med trösten / om ett liv i ljus hos dig.
Text: E N Söderberg 1917 (48 år) Musik: A Holmberg 1991

311 FRUKTA EJ OM JORDENS SOMMAR hastigt blir i höst förbytt! / Allt är nåd: den dag som kommer, likasom den dag som flytt.
2. Frukta ej om mörka skyar kring ditt huvud samlar sej! / Vet, din käre, trogne Fader ock i stormen nalkas dej.
3. Vet, om glädjens solsken länge skiner på din örtagård, / vissnar snart de ädla frukter och dess mark blir torr och hård.
4. Nådens plantor, se, de fordrar regn och solsken dag från dag. / I ett ständigt solsken växer plantor av ett annat slag:
5. törnen som fördärvar jorden, tistlar som dej stinger blott, / ogräs som förkväver grödan / och till ingenting är gott.
6. O så klaga ej då himlen mulnar till ett nåderegn. / Står du inte under stormen kvar i samme Faders hägn?
7. Klaga ej om trädens rika lövverk skulle falla av, / kanske skymde det din utsikt åt det hem dej Jesus gav.
8. Herren glömmer ej de sina, räknar varje deras tår, / och på jordens höst och vinter följer evighetens vår.
Text: Lina Sandell, ngt bearb. Musik: Jakob Nyvall


Vinter

312 HUR HÄRLIGT VITTNA LAND OCH SJÖ / ännu i frost och vintersnö, / o Gud, om dina under! / Förvissnad, öde, mörk och kall / är jorden dock din fotapall / som i sin blomstrings stunder.
2. Ljus är din klädnad, Herre Gud: / i norrskensprakt och stjärneskrud / din himmel skådar neder. / Dig bliver intet mörker när, / du våra fötters lykta är / som oss i natten leder.
3. Upplys oss, Herre, med ditt ord, / att vi på denna mörka jord / ifrån din väg ej vike. / Och för oss sist i Kristi tro / från dödens skugga, där vi bo, / till ljuset i ditt rike.
Text: Zacharias Topelius 1880 Musik: Nathan Söderblom 1916

313 SÅ GLÄNSANDE VITT ETT TÄCKE AV SNÖ / nu höljer den slumrande jorden, / för blommorna små, de skall inte dö, / de bidar blott våren i norden. / Min Frälsare kär, mig två så att jag / så vit som den snön kan få vara / och bida med fröjd den saliga dag / då du dig i mig skall förklara.
2. När vinter och köld för evigt har flytt / för vår som ej här har sin like, / o väck mig till liv och glädje på nytt / däruppe i himlarnas rike! / Men medan jag än förbidande står / och vintern strör flingor i håren, / jag sjunger i tron idag som igår: / det lider, det lider mot våren!
Text: Lina Sandell Melodi: Ole Bull (Seterjentens söndag)

Stillhet och bön

314 ACK, KÄNDE DU, HERRE, DEN DARRANDE HAND / som rörde din mantelfåll, / då folket en gång vid Tiberias strand / dig trängde från alla håll, / då känner du också den hand, som ännu / sig sträcker i nöden till dig!
2. Och hörde du bönen som saknade ord, / men dock som ett nödrop ljöd, / och skådar du ännu kring hela vår jord / med hjärta för all dess nöd, / du hör ock den bön som ur djupaste nöd / än stiger till dig utan ord.
3. Och sade du fordom: "Min dotter, hav tröst, / din tro, se den hjälpte dig!" / så viskar du än med din ljuvliga röst / de orden jämväl till mig, / och bördan som nyss ner till jorden mig tryckt / du lyfter ifrån mig med ens.
4. Tack, käraste Herre och Frälsare god / för så outsäglig nåd! / Ja, tack för ditt renande, helande blod / och tack för ditt frälsningsråd! / Allt, allt är av dig och allt gör du själv / - pris, ära och tack vare dig!
Text: Lina Sandell 1874 (42 år) Musik: G Lundström, alt. L Höijer

315 BE SÅ SKA NI FÅ. / Sök, så ska ni finna. / Be, så ska ni få. / Sök, så ska ni finna. / Bulta, bulta, bulta, / så ska dörren öppnas.
Text: Jesus (Matteus 7:7) Musik: Lars Åberg

316 DÅ JAG MED BÖNEN "FADER VÅR" / till Gud, min Fader kom, / är det då säkert att jag får / det jag bad honom om? / Ja, han har gett mej Andens pant / och Jesus lärt mej be. / Vad Herren sagt är visst och sant, / ja, amen, det ska ske!
2. Och detta är det högsta av / Guds trofasthets bevis, / att han sin käre Son oss gav, / sin nåd till evigt pris. / Se, han det rätta Amen är! / Kring honom står i glans / likt en otalig stjärnehär / Guds alla löftens krans!
3. Så är den grund som bönen fått / ej oviss eller svag. / Till denna enda grunden blott / har Gud ett gott behag. / Han lovat att i Sonen kär / ta mot vårt hjärtas bön. / Ja, Jesus bönens Amen är / och själv den trognes lön.
4. Ja, om du Herren Jesus Krist / av hjärtat håller kär, / du trons förvissning ges till sist / att få vad du begär. / Ty han dej då till ljus och tröst / sin gode Ande ger, / som säger amen i ditt bröst / till vad du honom ber.
Text: Betty Ehrenborg, bearb. A.H. 2008 Musik: Folkmelodi ("Vad än dig möter, käre vän")

317 EN LITEN STUND MED JESUS, o vad den jämnar allt / och ger åt hela livet en ny och ljus gestalt! / När jag är trött av vägen och allt som möter mig, / en liten stund med Jesus, och allt förändrar sig.
2. En liten stund med Jesus, när synden gör mig ve / och otron vill mig hindra att blott på ordet se. / En liten stund med Jesus, och bördan lyftes av / och faller från min skuldra i Kristi öppna grav.
3. En liten stund med Jesus, och hjärtats oro flyr, / och blicken vändes åter från jordens små bestyr / till livets verkligheter, de ting som ej förgås / när himlarna och jorden av sin förvandling nås.
4. En liten stund med Jesus, vad frid den har med sig, / när kärlekslösa domar av mänskor sårar mig. / Om missförstådd och sargad från vänners krets jag går, / en liten stund med Jesus dock helar alla sår.
5. En liten stund med Jesus, vad kraft den har med sig, / vad lust den ger att vandra på Herrens viljas stig, / vad mod den ger att leva och lida för hans namn, / en ljuvlig försmak redan av vilan i hans famn.
6. Så giv mig, käre Herre, ja, giv mig ofta då / en liten stund med Jesus i hemmets tysta vrå. / Mitt hjärtas djupa längtan är denna enda blott: / en evighet med Jesus - och allt, ja, allt är gott.
Text: A L Ashley-Greenstreet 1871, Lina Sandell 1879 (47 år) Musik: Ur Ahnfelts sånger 1872

318 GÅ OCH TALA OM FÖR JESUS / allting som dig trycker här. / Tala om din nöd, din smärta, / säg hur ond och död du är! / Allt som du för ingen annan / uppenbara vill och kan, / trygg till honom kan du säga / - ingen dig förstår som han.
2. Gå och tala om för Jesus / striderna i hjärtats hus, / hur det skiftar om därinne, / än är mörker, än är ljus, / hur den onde vill fördärva / Guds plantering i din själ, / hur han åter vill dig fånga / till att bli en syndens träl.
3. Gå och tala om för Jesus / vilken liten tro du har, / då det mörknar, då det stormar / och du korsets tyngd erfar, / då den egna viljan talar, / så att du ej hör hans röst, / som i själva stormen ropar: / "Det är jag, hav tröst, hav tröst!"
4. Gå och tala om för Jesus / varje fröjd och varje sorg. / Vila ut invid hans hjärta, / ty där är en säker borg! / Säg, hur trött du är av vägen, / att du längtar hem till Gud, / ty i mörka främlingslandet / inte stanna skall hans brud.
Text: Augusta von Zweigbergk 1871 (33 år), ngt bearb. Musik: C Converse

319 HERRE, HÖR MIN BÖN, / Herre, hör min bön, / svara mej när jag ropar. / Herre, hör min bön, / Herre, hör min bön, / svara mej när jag ropar.
Musik: Taizé

320 //: HERRE, LÄR MIG DINA VÄGAR, visa mig dina stigar ://: Led mig i din sanning :// Led mig i din sanning, lär mig, du som är min Gud, min räddare. //: Du som är min Gud ://
Text: Psaltaren 25:4-5 Musik: M Thyresson Hedin

321 JAG KASTAR DET ALLT PÅ JESUS, /vad ängslar och trycker mig, / ty synden, den tyngsta bördan, / en gång han ju lagt på sig. / Nu skall den mig ej fördöma, / ej över mig råda mer, / ty rättfärdig, ren och helig / mig Fadern i Sonen ser.
2. Jag kastar det allt på Jesus, / min svaghet och myckna brist, / mitt mörker, min köld, min tröghet, / min hjälplöshet först och sist. / Han ensam är mäktig giva / den frukt han hos mig vill se. / O må han min vilja böja / och låta sin vilja ske!
3. Jag kastar det allt på Jesus, / min möda för varje dag, / de stora och små bekymmer / av tusende skilda slag. / Han dagligen kläder öknen / för mig uti rosor än, / om lidandeskalken räcks mig, / med sötma han blandar den.
4. Jag kastar det allt på Jesus, / min kallelses värv jämväl, / min omsorg för dem jag älskar, / min oro för kropp och själ, / de bävande framtidsfrågor / som griper i hjärtat tag, / de tysta, de mörka tvivel, / som höljer i moln Guds dag.
5. Jag kastar det allt på Jesus, / ty så har han mig befallt, / i det han på allvar lovat / själv sörja för allt, ja, allt. / Så börjar jag obekymrad / var dag, som jag möta får, / och beder: var med mig, Herre, / i dag som du var i går!
Text: Lina Sandell Musik: S Salonen

322 JAG LYFTER ÖGAT MOT HIMMELEN / och knäpper hop mina händer. / Du käre Gud, som är barnens vän, / till dej min tanke jag vänder.
2. Jag är så glad att få tacka dej, / och gärna vill jag det göra. / Jag vet det visst att du ser på mej, / och vad jag ber vill du höra.
3. Tack för allt gott du mej ständigt ger / att känna, älska och äga./ Tack, gode Fader, för mycket mer / än jag kan tänka och säga.
4. Så skydda mej med din starka hand, / du Fader god utan like, / och låt mej växa för livets land, / som är ditt himmelska rike.
Text: J L Runeberg 1855 (51 år), bearb. Musik: Oskar Lindberg 1917, alt. R Lagi

323 JAG VET, O GUD, ATT DU ditt löfte aldrig ryggar. / Det är min fasta borg, varvid min själ sej tryggar. / Fast himmel liksom jord skall störtas ner i grund, / förgås dock intet ord som utgått av din mun.
2. Och du har lovat mig att mina böner höra, / och inget är för dig för stort och svårt att göra. / Du råder över allt, om allt du vårdnad bär. / Vem är en sådan Gud som du, o Fader, är?
3. Och alltså flyr jag nu till dig i mitt elände. / Jag faller i din famn, gör på min nöd en ände. / Hos dig är hjälp och tröst, hos dig är makt och råd. / Var morgon är den ny, din godhet och din nåd.
4. Giv mig vad nyttigt är och vad dig helst behagar, / ja, så att ingenting mig från din fruktan drager. / I motgång styrk min tro, i medgång led du mig, / att jag av övermod ej må förlora dig.
Text: Birger Carlberg (tr. 1694)

324 JESUS KÄR, GÅ EJ FÖRBI MIG, / låt mig bönhörd bli. / Då åt andra nåd du skänker, / gå ej mig förbi. / Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli, / och då andra du välsignar, / gå ej mig förbi.
2. Låt ock mig vid nådatronen / finna himmelsk ro. / Då jag sjunker ned förkrossad, / Herre, lär mig tro. / Jesus, Jesus...
3. Blott på din förtjänst jag kommer / och din nåd begär. / Intet i mig själv jag äger, / fräls mig som jag är. / Jesus, Jesus...
4. Du är all min glädjekälla, / mer än liv för mig. / Vad i himlen, vad på jorden / har jag utom dig! / Jesus, Jesus...
Text: Fanny J Crosby-van Alstyne 1868 (48 år), E Nyström 1875 (33 år), Okänd 1962Musik: W H Doane 1868

325 LÅNGT BORTOM RYMDER VIDA, / längre än solar går, / högre än stjärnor tindrar, / den bedjandes suckar når. / Anden från stoftets världar / lyfter sitt vingepar, / klappar på himlaporten / och söker sitt hem, sin Far.
2. Trång är all världen vida, / hjälplös var jordisk vän. / Själen får ro och fäste / allena i himmelen. / Mörkaste natt skall ljusna, / bittraste kval få ro, / lär du dig blott att vandra / på bönernas himlabro.
3. Ringaste barn som beder / lever oändligt tryggt, / mäktar långt mer än hjälten / som starkaste fästen byggt. / Måtte vi aldrig glömma, / var vi i världen går, / att till Guds eget hjärta / den bedjandes suckar når.
Text: Augusta Lönborg 1895 (33 år) Musik: Julius Dahllöf 1906

326 LÅT, SION, EJ HÄNDERNA SÄNKAS / i otro, när nöden är stor, / ty segern förvisso skall skänkas / åt dem som på Frälsaren tror.
2. Må vi ej i bönen förtröttas / och fångas i missmodets bur. / Må bröder av förböner stöttas, / som Mose av Aron och Hur.
3. Ni kristtrogna, fäll inte modet, / om än ni blott fiender ser. / Ert tecken är Korset och Blodet. / Fördenskull skall segern bli er.
Text: Gunnar Holmberg 1993 (48 år) Musik: Einar Isacson 1993

327 O GUD, ALL SANNINGS KÄLLA, / jag tror ditt löftes ord. / Vad du har sagt skall gälla / i himmel och på jord: / "Åkalla mig i nöden / så får du hjälp av mig." / Ja, Herre, intill döden / vill jag åkalla dig.
2. Vad lindring i min smärta / att lita på din nåd / och anförtro mitt hjärta / åt dina visa råd. / När du mig bedja lärde / i Jesu Kristi namn, / jag fick vad jag begärde: / en fristad i din famn.
3. Och vad mitt hjärta beder, /det vet jag att du hör; / och vad mitt väl bereder, / det vet jag att du gör. / I nödens högsta smärta / din hjälp mig närmast är. / Jag vet att på ditt hjärta / du mina sorger bär.
4. Jag skall ej övergiva / det enda hopp jag har. / Min tröst skall det förbliva / att ropa till min Far. / Förtvivlan, håll dig fjärran! / Till avgrund bär din stig. / Jag släpper icke Herran / förrn han välsignar mig.
Text: P O Nyström 1814 (50 år), J O Wallin 1816 (37 år), bearb. Musik: Tysk folkvisa 1546, alt. dalakoral

328 SÅ MÅNGA HINDER KOMMER PÅ / när vi till nådens tron vill gå! / Men den som vet vad bön förmår, / dock ständigt till den tronen går.
2. I prövningen blir striden svår, / men den som beder vingar får. / Det svagaste Guds barn i bön / mot satan vinner seger skön.
3. När Moses arm i bön var höjd, / stred Israel med segerfröjd. / Men när den sjönk och släppte tag, / strax Israel led nederlag.
4. Be nu till Gud - för tänk ändå / så många ord du kostar på / när du till mänskor bär din nöd, / då har du ord i överflöd.
5. Så många ord, så ringa lön! / Ta hälften med till Gud i bön, / och du ska oftare få skäl / att sjunga: "Gud gör allting väl."
Text: Nils Frykman (?) Musik: Nils Frykman ("Min framtidsdag är ljus och lång")

329 SÄG HONOM ALLT! Kom till din Fader åter, / som gärna hjälper dej i stort och smått. / Han som för Jesu skull din synd förlåter / vil ingen hjälplös från sej visa bort.
2. Säg honom allt! Han mycket bättre hör dej / än du kan känna i din fattigdom. / Var bönesuck som i ditt hjärta rör sej / hörs som ett rop i himlens helgedom.
3. Säg honom allt! De skyndar sej i himlen / med hjälp till dem som litar på hans ord. / De ser så väl din plats i mänskovimlet, / och känner noga stället där du bor.
4. Säg honom allt! Ja nämn din svaga sida, / låt synden ha det fula namn den bär! / De onda andar ska i ljuset lida, / de trivs ju bara där det mörker är.
5. Säg honom allt! Den oro som vill tära, / den dunkla framtidsbild som tecknar sej. / Den tyngsta börda du försöker bära / är den du själv på förhand lagar dej.
6. Säg honom allt, intill det sista stycket! / Då är det inte ditt, då är det hans! / För honom kan ej något bli för mycket / som älskat dej långt innan världen fanns.
Text: Mauritz Andreas Brekke, övers. A.H. 1992, 2008

330 TAG INGENTING UNDAN, när du till din Fader / med synden och sorgen och glädjen får gå. / Tag ingenting undan! De doldaste gömslen, / dem skådar hans ögon igenom ändå.
2. Tag ingenting undan, hur illa du handlat, / förtig det blott ej, när du talar med Gud. / Sök ingenting dölja, ej heller förringa, / då samvetet dömer din synd mot hans bud.
3. Tag ingenting undan, när ofta du beder: / "O Gud, låt din vilja i allt med mig ske!" / Låt inte din egen, din själviska vilja / förrädiskt då efter ett undantag se.
4. Tag ingenting undan, när Herren dig bjuder: / "Bär villigt det kors jag bestämt åt dig här!" / O, må det ej hemligt inom dig då heta: / "Ja, Herre - men inte, nej inte det här!"
5. Tag ingenting undan. Säg inte: "Jag kan ej". / Säg hellre i ödmjukhet: "Herre, jag vill, / jag vill, men giv kraft åt den villiga anden / och säg ditt allsmäktiga Amen därtill!"
6. Tag ingenting undan! Din himmelske Fader / tar ingenting undan av glädjen hos sig, / den dag då de eviga portarna vida / på Herrens befallning skall öppnas för dig!
Text: Lina Sandell 1892 (60 år), ngt bearb.

331 VÅR FADER SOM I HIMLEN ÄR, / du vet vad vi behöver här. / Men milt du bjuder oss att be / dig om allt det som du vill ge. / Så må vår bön av hjärtat gå / och inte blott i ord bestå.
2. Giv att din sanning ren och klar / med kraft må läras hos envar, /så att vi falska läror skyr / och bort från syndens snaror flyr. / Ditt namn blir helgat bland oss här / var gång vi lever som du lär.
3. Ditt rike komme till oss nu / men också när vårt liv är slut. / Kom, led oss med din Ande god, / i oss förnya håg och mod, / så att vi helt må frälsta bli / från satans våld och tyranni.
4. Din vilja, Herre, ske nu den / på jorden som i himmelen, / så vi i lydnad tåligt står / hur än det oss i livet går. / Avvärj och hindra kött och blod / som står din helga vilja mot.
5. Giv oss idag ett dagligt bröd / och hjälp oss i all brist och nöd. / Bevara oss för kiv och strid, / för sjukdom och för olyckstid. / Till arbete och bön oss stärk, / välsigna våra händers verk.
6. Förlåt oss, Gud och Fader huld, / vår stora synd och svåra skuld, / som också vi vill utan knot/ förlåta dem oss ont har gjort, / så vi din frid i hjärtat får / och frid ibland oss alla rår.
7. I frestelse oss ej inled / men hjälp oss mot vår ovän vred, / så vi mot honom fasta står /och ej från dina budord går. / Beväpna oss med stadig tro /och med din Andes tröst och ro.
8. Från allt den onde kan och vet / fräls oss av din barmhärtighet. / Bistå oss i vår sista nöd / och rädda oss från evig död. / Vår arma själ tag hem och giv / av nåd hos dig ett evigt liv.
9. Amen, det är: det skall så ske! / Stärk du vår tro att den som ber / i Jesu namn och på ditt ord / får höra: Ske dig som du tror! / Ja, allt varom vi nu dig bett /är lika visst, som om det skett.
Text: Martin Luther 1534, övers., bearb. A.H. 2008 Musik: Tysk ("Att be till Gud han själv oss lär"), alt. ("Min enda fromhet inför Gud")

332 VÄNTA EFTER HERREN, stilla, o min själ! / Han så gärna hjälper, han gör allting väl. / Bida oförskräckt / efter morgonväkt, / snart på vinterstormen följer vårens fläkt. / Under all oro, under all nöd / Herren dej skall vara ett trofast stöd.
2. Vänta efter Herren, stilla, o min själ! / Han så gärna hjälper, han gör allting väl. / Hur allt skiftar här, / Herren är dej när, / och är nöden mycken, Gud dock större är. / Eviga trohet, tröst i all nöd, / må du mej bevara i liv och död.
Text: J F Räder 1848, Anna Ölander 1900 (39 år) Musik: O Olsson 1921

Sökande - tvivel

333 SKINGRA, GUD, ALL TVIVLETS DIMMA, / låt mej ljus i Ljuset se. / Låt i tron mej få förnimma, / att blott du kan frälsning ge, / att den väg som Jesus banat / är den enda jag kan gå / för att liv och räddning få.
2. Var mitt ljus på livets bana, / var mitt ljus i dödens dal. / Låt mej, fri från syndens vana, / lagens hot och ångerns kval, / mer och mer det landet nalkas, / där allt mörker skingrat är, / ty du själv är solen där.
Text: J Åström 1816 Musik: Troligen svensk 1694/95

334 //: LED MEJ, GUD, / led mej i rättfärdighet, / låt mina ögon se din väg ://: Ty endast du, Gud, endast du / låter själen få ro och trygghet ://

Kallelse

335 ALLT ÄR NU REDO! Se, Gud har utgivit / till vår förlossning ej silver och guld, / enfödde Sonen själv lösen har blivit / då han som broder betalat vår skuld. / Allt är nu redo! Till bröllop han bjuder / halta och krymplingar, stora och små, / onda och goda - till alla det ljuder: / "Kom nu till bröllopet! Allt skall ni få!"
2. Konungens tjänare ljuvligt inbjuder, / ropar på vägar och gårdar och fält: / Kom, bara kom! Så hans bjudning nu ljuder, / Jesus, vår konung, har allt väl beställt. / Är du helt naken, han själv ger dej kläder, / är du helt oren, du rening här får, / är du helt ovärdig, Jesus sej gläder / om han med nåden dej undfägna får.
3. Allt är nu redo och dukat är bordet, / rätter man frambär på himmelska fat. / Lammet är slaktat och bjuds oss i Ordet, / om ni är hungriga, här finns det mat! / Lammet är slaktat, dess dyra försoning / ger nu åt alla som kommer och tror / nåd och förlåtelse, liv och förskoning, / evig rättfärdighet, glädje och ro.
4. O, vill du sådana rätter försaka, / offra din eviga frälsning och frid, / blott för ditt köp eller gods eller maka / svara din konung: "Jag har inte tid." / Ve, han skall svara dej, vredgad däröver / att du ej kände besökelsens tid: / "Aldrig min nattvard du nånsin skall smaka, aldrig få del av min eviga frid."
5. Saliga då de som hungrar och törstar, / saliga de som blott kommer, ack ja! / Synderna alla, de minsta och största, är nu utplånade, halleluja! / Kom då, du arme, kom genast på stunden, / kom så ovärdig och syndig du är! / Du kan dock aldrig bli bättre i grunden / förrän du kommit till Frälsaren kär.
6. Allt är nu redo! Må detta betänkas, / bjudningen är ju ej skämt eller hån. / Grunden att allt kan på stunden oss skänkas / är lösepenningen, själva Guds Son. / Se, denna penning, av evighet slagen, / gäller för alla, förordnad av Gud, / därtill på Golgata präglad av lagen / - allt är nu redo, du Frälsarens brud!
7. Nu sedan Lammet för oss blivit slaktat / aktar vår Gud dess rättfärdighet blott. / Ve den som denna i otro föraktat / och i sin egen rättfärdighet gått! / Konungen sist ibland gästerna träder, / mönstrar sitt folk och utkastar en man, / mannen som ej befanns ha bröllopskläder / bort i det yttersta mörkret försvann.
8. Mildaste Frälsare, skona oss, lär oss / räkna allt eget för skada och skam! / Vita rättfärdighetsskruden iklä oss / som du har vunnit åt oss, o Guds Lamm! / Klädd i den dräkten skal bruden då föras / in uti brudgummens konungahov, / där skall din ära i evighet höras, / strålande skaror förkunna ditt lov.
Text: Henrik Lindbom 1855, ngt bearb. Musik: O Ahnfelt ("Öppet står Jesu förbarmande hjärta")

336 AV NÅD ÄR JAG SALIG, benådad och frälst, / och nåden den passar för mej. / Den gives och skänkes åt vilken som helst, / den passar ju också för dej.
2. Det finns ingen skillnad på oss inför Gud, / så säger han själv i sitt ord, / ty alla har syndat och brutit hans bud, / ja, ingen är ren på vår jord.
3. Men Medlaren köpte oss alla åt Gud, / han friköpt båd´ stora och små. / Det var ju hans släkte, han tog det till brud, / därovan beslutades så.
4. Av nåd levde David, om nåden han sjöng, / han sjöng om Guds nådesförbund. / Utfattig men salig, fastän han var kung, / det var han av nåd var sekund.
5. Av nåd levde Paulus, om nåden han skrev, / välsignat om arvet vi fått. / Det kan du ju läsa i alla hans brev / - vad nåd om du saken förstått!
6. Ty nåden är given åt alla som nåd, / har du tagit till dej din del? / För blodröda synder vet Herren själv råd, / o kom då, och allt skall bli väl!
7. Om än du har syndat i stort som i smått, / i tankar, i ord och i verk, / så har dock vår broder alltsammans gjort gott / och just i ditt ställe, det märk!
8. Och den till mej kommer jag kastar ej ut, / så säger din Frälsare kär. / Låt nu din försummelse raskt få ett slut, / sök Herren, ty Herren är här!
Text: Fritz Mogren 1895 (35 år)

337 BYGGER DU DITT HUS PÅ SANDEN / här vid hav och vindars sus? / Eller bygger du på klippan / som står fast vid böljans brus? / Det är viktigt, det är viktigt / se sej själv i Ordets ljus.
2. Sätter du ditt hopp till Kristus, / har du säker byggnadsgrund. / Då skall du gå trygg mot faran / i den vilda stormens stund. / Och din sällhet, och din sällhet / kan ej rubbas från sin grund.
3. Bygg på klippan, bygg på klippan! / Snart kan slagregn komma på! / Stormens makter är så stora, / hårt ska hoppet prövas då. / Bygg på klippan, bygg på klippan! / Evigt ska du då bestå.
Text: Maria Lundell 1889, ngt bearb. 2008 Musik: W B Bradbury 1864

338 BÖRJA I UNGA ÅR / vandra i Jesu spår. / Bed att han leder dej / när vägen delar sej. / Fortsätt i alla år / vandra i Jesu spår. / Låt honom leda dej / hem, hem till sej.

339 DEN PORT ÄR TRÅNG OCH SMAL DEN STIG, / som till Guds rike bär, / dock är där ännu rum för dig, //: för dig, vem än du är ://
2. Se, himlen är ej ännu full, / än finns det rum för dig! / I Jesu namn, för Jesu skull //: dess portar öppnar sig ://
3. Fast tusen sinom tusen står / i vita kläder där, / av Herrens nåd åt dig också //: ett rum förvarat är ://
4. I Jesu hjärta, där är rum / och i hans paradis, / så lär mig evangelium, //: Gud vare därför pris ://
5. Gud vare pris, att även jag / får i den staden bo / den långa evighetens dag //: i ostörd frid och ro ://
6. I ostörd frid och salighet, / hur ljuvt att tänka blott: / säll var och en i evighet //: som borgarskap där fått ://
Text: Thomas Hastings 1830 (46 år) Lina Sandell 1859 (27 år) Musik: Thomas Hastings före 1859

340 DEN SOM HAR SONEN, den äger livet, / så vittnar ordet till evig tid. / Den ej har Sonen, den har ej livet / - hur hårt det ljuder, det blir därvid.
2. Och Faderns vilja, så säger Jesus, / är den att alla må Sonen se / och tro på honom och finna frälsning / från synden, döden och evigt ve.
3. Så låt, o Jesus, på oss fullbordas / din Faders vilja, som ock är din. / Ja, med din kärlek tag allas hjärtan, / om möjligt, Herre, fullkomligt in.
Text: Lina Sandell 1876 (44 år) Musik: Finsk, alt. Joel Blomqvist

341 DET FINNS ETT HJÄRTA SOM FÖR DEJ ÖMMAR, / du arme fånge i syndens band. / Det finns ett öga som ivrigt spanar / just efter barnet i fjärran land. / Ja, kom till Jesus, och du skall finna vad du behövertill salighet, / ty Jesus, Jesus, ja, bara Jesus / är nog för alla i evighet.
2. Det finns ett öra som ned sej böjer / och hör den arme som hjälp begär. / Det finns en tunga som talar ljuvligt / med den elände som sorgsen är. / Ja, kom till Jesus...
3. Det finns en källa för dej som törstar, / för dej som hungrar det finns ett bröd. / Det finns en fristad så trygg och säker / för dej som jagas av synd och död. / Ja, kom till Jesus...
4. Är nu här något som du behöver, / så käre, skynda, vem än du är / till Gud, som alltid och allestädes / har haft och ännu dej håller kär. / Ja, kom till Jesus...
Text: Joel Blomqvist 1878 (38 år) Musik: Börje Lillsjö

342 DET GÅR EN VÄG TILL HIMLENS LAND, / en väg så underbar. / Den leder genom öknens sand / till källan frisk och klar. //: Vill du gå med den smala väg / till himlens glädje, säg? ://
2. En sällsam vandring nog det är, / som över djupen går, / men till de sköna höjder bär / i Jesu Kristi spår. / Vill du gå med...
3. När modet sviktar, tron blir matt / och väg du ej kan se, / då skall i tvivlets mörka natt / en hoppets stjärna le. / Vill du gå med...
4. Och när du stapplar här och där / och resan blir dig svår, / den gode herden själv dig bär / och snart du hemmet når. / Vill du gå med...
5. Se, målet vinkar! Evig fröjd / skall bliva deras lott, / som upp till Sions sälla höjd / den smala vägen gått. / Vill du gå med...
Text: H-dur Musik: Sionstoner

343 DU BETUNGADE SJÄL, / Herren Jesus vill frälsa dej! / Hör hans ljuvliga röst, / kom, o kom till hans bröst, / de betungade ger han sin tröst: / "Var vid gott mod, min son, / var vid gott mot, min son, / dina synder förlåtas dej!"
2. Du förvillade själ, / se, din Frälsare söker dej. / Han dej kallar vid namn; / i hans öppnade famn / skall du finna din fridfulla hamn. / Var vid gott mod, min son...
3. Hör, du sargade själ, / Herren Jesus vill hela dej. / Han som efter dej går / ensam hela förmår / dina blödande, svidande sår. / Var vid gott mod, min son...
4. Du uttröttade själ, / Herren Jesus vill bära dej. / Du som ej orkar stå, / ej kan krypa, ej gå, / märk, du duger att bäras ändå. / Var vid gott mod, min son...
5. Kom, du hungriga själ, / Herren Jesus vill mätta dej. / Vid hans bord sätt dej ner, / ät av brödet han ger, / du behöver ej hungra nu mer. / Var vid gott mod, min son...
6. Kom, du frestade själ, / Herren Jesus vill hjälpa dej. / Samme Jesus, som ju / blivit frestad som du / kan de frestade hjälpa ännu. / Var vid gott mod, min son...
7. Du avfälliga barn, / kom igen! Herren kallar dej. / Kära själ, hör nu på: / han har gåvor också / för avfällingar, stora och små. / Var vid gott mod, min son...
8. Du förtvivlade själ, / var vid gott mod, han kallar dej! / Var ej rädd, men kom fram, / kom till Jesus, Guds Lamm, / som för dej dog på korsträdets stam. / Var vid gott mod, min son...
Text: Joel Blomqvist 1877 (37 år) Musik: Joel Blomqvist 1877

344 DU KAN INTE TRO, ja, men käre, så hör: / Gud har ju sej själv inte skonat! / Kom hit, kom till korset, se Lammet som dör, / dess blod har med Gud oss försonat / och borttagit mänskornas synder.
2. Så sök då allenast hos Kristus din ro, / ty där är du trygg för all fara. / Bli liten, bli barn, på din Frälsare tro, / bli en bland de syndares skara / som endast vill tacka och lova.
Text: C O Rosenius (?) 1853 (37 år) Musik: O Ahnfelt ("Var är du, var är du"), alt. nykomponerad 1992 (?)

345 DU NEDERSLAGNA SJÄL, / som hungrar efter tröst, / märk dock de orden väl, / att du är återlöst! / Om du det bara fatta vill / och sätta hjärtats tro därtill, //: ja, som ett barn på Jesus tro, / så skall du finna ro ://
2. Märk, allt som leder dig / försoningen förbi / är satans villostig, / förnufts bedrägeri. //: Gå ej till råds med kött och blod, / men tro att Jesus är dig god. //: Låt inte otron hindra då, / nåd kan du genast få! ://
3. Så driv misströstan bort / och fatta tillförsikt! / Den glädjen blir så kort / som grundar sig på plikt, / men som den störste syndare / sig köpt och återvunnen se, //: det är den ordning Jesus vill / att du dig håller till ://
Text: Lars Thorstensson Nyberg 1743 (23 år), bearb. A.H. 2007 Musik: Folkmelodi

346 EN BLICK PÅ DEN KORSFÄSTE livet dej ger, / ja, just nu där är liv ock för dej! / Så se, kära själ, och så bliver du frälst, / se på honom som offrade sej! / Se! Se! Se och lev! / En blick på den korsfäste livet dej ger, / ja, just nu där är liv ock för dej!
2. Varför kom han väl hit för att bära vår synd, / om din börda ej också han tog? / Varför flöt från hans sida det renande blod, / om din skuld han ej gäldade nog? / Se! Se! Se...
3. Ej med dina tårar, din ånger och bön, / blott i blodet försoning du får. / Ack, salig du är om du strax med din tyngd / utav synder till Frälsaren går. / Se! Se! Se...
4. Var viss, du får komma, ty Gud har ju sagt / dej att allting fullbordat nu är, / ty en gång i yttersta tiden han kom / och sin gärning fullbordade här. / Se! Se! Se...
5. Så tag då med fröjd utav Jesus med ens, / då han eviga livet dej ger. / Då han, din rättfärdighet, lever, så vet / att i evighet dör du ej mer. / Se! Se! Se...
Text: Amelia M Hull 1860 (35 år), övers. Erik Nyström

347 FAST SYNDERNAS VÄLDE HAR HUNNIT SIN HÖJD, / fast frukter av otron syns grönska, / fast djävulens träl är i fängelset nöjd / och gör vad hans herre kan önska, / så varar dock Frälsarens förbön.
2. Man lever i vällust, i högmod, i prakt, / i köttets och ögonens lustar, / man talar om Jesus med hån och förakt / och glatt sej i flärden förlustar, / dock varar vår Frälsares förbön.
3. Ni syndare, som nu i svordom er själ / jämt önskar i avgrunden neder, / ack, hör att vår Frälsare vill er så väl / och för er så hjärtligen beder: / låt stå än ett år detta trädet!
4. När ni nu så djärvt ger er fattiga själ / och hjärtat till djävulens boning, / så visar vår Frälsare fram såsom skäl / åt Fadern sitt blod, till försoning. / Han säger: de dyrt blivit köpta.
5. Om inte hans död hade frälsat vår själ / från lagen och Sinai dunder, / så hade vår syndfulla mänsklighet väl / i otro och straffdom gått under, / men Frälsarens förbön, den gäller.
6. Sen han har sitt offer för synden gett ut / av kärlek, till mänskornas fromma, / så ber han till sista livsaftonens slut / att vi till vår Fader ska komma. / Det skedde ej utan hans förbön.
7. Hans förbön uträttar att själen blir rörd, / när ordet till hjärtat han leder, / att bönen i himmelen nådigt blir hörd, / som frigjorda syndare beder. / Han talar så gott för oss alla.
8. Hans förbön uträttar att syndares tro / i frestelsen inte försvinner, / att syndare får i sin Frälsare ro, / att satan ej över oss vinner. / Så viktig är Frälsarens förbön.
9. Ni dyrköpta själar, låt detta er gå / till hjärtat och samvetet väcka. / Ni kan nu för intet all salighet få, / se, Jesus er handen vill räcka. / Låt honom ej bedja förgäves!
Text: Ur Sions Sånger

348 HAR DU MOD ATT FÖLJA JESUS, / vad det än kan kosta dej? / Har du mod när världen hånar / och till motstånd reser sej?
2. Har du mod att bli en kristen / och ta steget riktigt ut? / Har du inte mod att börja, / o hur går det då till slut?
3. Inte kan den staden döljas / som är uppbyggd på ett berg. / Inte kan den tro / varav livet fått sin färg.
4. Om din Frälsare har blivit / för ditt hjärta riktigt stor, / se, då måste du bekänna / inför världen vad du tror!
5. Världens ogunst eller bifall / gäller sedan inte mer. / Kristi ära blir det enda / som du ser.
6. Pröva dej, det gäller livet, / den som ej är med är mot. / Har du hittills motstått Herren, /böj dej nu vid korsets fot!
6. Bed om frälsning, bed om rening / genom Jesu Kristi blod. / Bed om kraft att följa honom, / bed om heligt hjältemod.
8. O, besinna vad det kostar, / överväg din sak i tid: / korset först och kronan sedan, / strid - och sedan evig frid.
Text: Lina Sandell 1858 (26 år) ngt bearb. Musik: Okänd

349 HAR DU MOD ATT FÖLJA JESUS, ljuder frågan mången gång. / Hör dock här en annan fråga, framställd i min enkla sång: / Har du mod att stanna borta, när din Konung kallar dej, / kallar dej till evig glädje, evig salighet hos sej?
2. Har du mod att välja döden medan livet bjuds dej än? / Har du mod att låta Jesus ohörd vända om igen? / Har du mod att vända ryggen till Guds rikes bröllopssal / och istället sorglöst vandra mot ett djup av evigt kval?
3. Har du mod att ännu drömma om ett liv av lycka här, / fastän du så många gånger sett hur tom den lyckan är? / Rikedomen tar ju vingar, nöjets rosor faller av / och du kastas kring i världen / likt ett spån på stormigt hav.
4. Har du mod att nalkas graven utan något grundat hopp, / mod när evighetens portar ganska snart för dej slås opp? / Har du mod att slå i vädret Herrens maningar och bud? / Har du mod att utan Jesus träda fram för världens Gud?
5. O besinna dej, han kallar, / kallar dej i nåd ännu! / Skall han väl förgäves kalla? Säg mej, varför dröjer du? / Lyssna till hans Andes maning, hör, ja hör, han klappar än! / Har du mod att längre stänga hjärtats dörr för denne vän?
Text: Lina Sandell 1871 (39 år)

350 HÄR KOMMER EN FRÄMLING från fjärran ort / - lås upp, lås upp! / Han gästa vill i ditt hus. Dess port / lås upp, lås upp!
2. Hans blick är kärlek, hans röst ger frid / - lås upp, lås upp! / Han stillar blödande hjärtans strid / - lås upp, lås upp!
3. Och om han finner ett öppet hus / - lås upp, lås upp! - / så blir där måltid och fest och ljus / - lås upp, lås upp!
4. Och Jesus heter den vännen god / - lås upp, lås upp! / För dej han gjutit sitt eget blod, / lås upp, lås upp!
5. Och vill du ha i ditt hjärta ro, / lås upp, lås upp! / Och vill du lyckligt på jorden bo, / lås upp, lås upp!
6. Och vill du alltid Guds vägar gå, / lås upp, lås upp! / Och vill du himmelens glädje nå, / lås upp, lås upp!
7. Och låsa upp är att ta emot, / hans nåd tag mot! / Hans evigt gällande syndabot / tag mot, tag mot!
8. Har du ej städat, är du ej ren, / likväl lås upp! / Han själv nu kommer med reningen. / Lås upp, lås upp!
Text: Johan Michael Lindblad 1844 (27 år), ngt earb. A.H. 2008 Musik: Oscar Ahnfelt

351 HÖR, ANDEN OCH BRUDEN SÄGER KOM, / och den som hör det säger kom, / dej törstige vi bjuder, kom / och drick till evigt liv.
Text: A L Skoog Musik: A L Skoog

352 INGEN ÄR FÖR LITEN, / ingen är för stor / för att följa Jesus här på denna jord. / Jesus älskar alla, säger Herrens ord, / ingen är för liten, ingen är för stor.

353 JAG VET EN PORT SOM ÖPPEN STÅR, / där från de gyllne salar / en klarhet som från korset går / om Kristi kärlek talar. / O djup av nåd, min Gud, hos dig, / att porten öppen står för mig, / för mig, för mig, / står öppen ock för mig!
2. Den öppen står för varje själ / som nådens ord anammar, / för rik och fattig, kung och träl, / för alla folk och stammar. / O djup av nåd...
3. Så skynda fram, trots oväns hot, / förrn porten sluten bliver, / och kors och krona tag emot, / som Frälsaren dig giver. / O djup av nåd...
4. Då vi på andra stranden står / läggs korset av, det tunga. / Oss livets krona skänkes då, / och Jesu lov vi sjunga. / O djup av nåd...
Text: Lydia Baxter 1874 (65 år), Erik Nyström 1875 (33 år) Musik: S J Vail 1872

354 JESUS OSS FRÄLSAT, vår sak han gjort klar. / Så lyder frälsningens bud. / Allt på sitt kors han ju fullbordat har / och oss försonat med Gud.
2. Mänskor vid korset likväl skiljes åt, / tungt är att skåda därpå: / rövarn till höger går himmelens stråt, / rövarn till vänster ej så.
3. Talet om korset är dårskap för dem / vilka förtappade blir. / Men för var själ som till Gud vill gå hem / korset Guds kraft skall förbli.
4. Tänk att det gäller ditt ve eller väl, / fröjd eller eviga kval! / Tro blott på Jesus, han frälsat din själ, / för dig till himmelens sal.
Text: Gustaf Wilhelm Pass (1877-1919) Musik: Folkmelodi

355 KAN DU GIVA DITT HJÄRTA FÖR TIDIGT ÅT GUD, / som så tidigt dej slöt i sin famn? / Kan du börja för tidigt att älska hans bud / och bekänna för värlen hans namn?
2. Tror du ungdom och vår inte passar för Gud, / inte lovsångens jublande röst? / Månne hellre de tunga, de klagande ljud / i den kalla och vissnande höst?
3. Tror du glädjen i livet blir mindre med Gud? / Skall var ros sina blad börja strö / för den levande fläkt? Tror du sångernas ljud / då ska tystna på vägen och dö?
4. O du vet ej vad lycka, vad salighet är, / förrän Jesus har blivit din vän / och fått släcka den evighetstörst som dej tär, / om än ofta fördold för dej än!
5. O hur fattig din sång och hur kylig din vår, / om ej Jesus har skänkt dej sin frid! / Men med honom du trygg mitt i stormarna står / och är viss i den växlande tid.
Text: Lina Sandell 1875 (43 år) Musik: Folkmelodi från Hälsingland, upptagen av Jonas Andersson

356 KOM NU ALLA, ljuder ordet / från den gode Herdens mun. / Kom nu alla till den fria, / till den öppna Sions brunn! / Här är vila för den trötte, / läkedom för varje sår, / även mitt i jordens vinter / försmak av en himmelsk vår.
2. Ljuvliga och glada budskap, / du Guds evangelium, / kalla, samla alla, alla / från de skilda jordens rum: / vinnaren på livets höjder, / fången i sin dystra cell, / barnet i den ljusa morgon, / åldringen i livets kväll!
3. "Under solen", säger Skriften, / är dock allt fåfänglighet", / inget band som inte brister, / hur vi än må knyta det, / ingen blomma som ej fäller / sina blad för höstens vind, / ingen ros som inte vissnar / på den glada ungmöns kind.
4. Må vi därför lyfta blicken, / lyfta våra huvun opp, / se med tillförsikt mot målet / för vårt säkra framtidshopp! / Där är glädjen evigt hemma, / då ju Jesus själv är där. / Men hans armar, se, de når oss / redan nu på jorden här.
5. Ja, de når oss, dessa armar, / dag från dag och år från år. / Efter dej och mej de utsträcks / där vår väg i djupet går. / Och de sluter sej så gärna / med osäglig trofasthet / omkring den som här på jorden / ingen annan tillflykt vet.
6. Hur de faller, livets lotter, / och vadhelst oss trycker än, / må vi dock till honom komma / varje dag på nytt igen! / Må vi vila vid hans löfte: / "kom, så ska jag ge er ro!" / tills vi hemma i Guds gårdar / snart för evig tid får bo.
Text: Lina Sandell

357 KOM OCH SE! / Kom och se! / Jesus frälsar syndare. / Han har hjärta för de arma, / gärna vill han sej förbarma. / Ingen kan, / ingen kan / ömma för dig såsom han.
2. Kom och se! / Kom och se! / Jesus frälsar syndare. / Du som över synden gråter: / synderna han dej förlåter! / Ingen kan, / ingen kan / synd förlåta mer än han.
3. Kom och se! / Kom och se! / Jesus frälsar syndare. / Väl han känner vad dej felar / och han dina brister helar. / Ingen kan, / ingen kan / hela brister såsom han.
4. Kom och se! / Kom och se! / Jesus frälsar syndare. / Han ger liv och frid och hälsa, / från allt ont skall han dej frälsa. / Ingen kan, / ingen kan / allt fullborda mer än han.
Text: Joel Blomqvist, ngt bearb. Musik: Joel Blomqvist

358 KOM TILL JESUS, DU SOM VANDRAR / tyngd av synd och sår och nöd, / Jesus redo är att frälsa dej ifrån en evig död! / Han är mäktig, han är nådig, tvivla ej, han själv dej bjöd!
2. Kom, du fattige, välkommen! Gläds att sådan nåd dej bjuds! / Utan pengar och för intet livets bröd dej står till buds. / All sin nåd vill Jesus ge dej, / han som är ditt liv, din Gud.
3. Låt ej lagens dom dej hindra eller din ovärdighet! / All den värdighet han fordrar är att du din ringhet vet / och att honom du behöver - Herren själv dej läre det!
4. Kom, betungade och trötte, du som fallets prägel bär! / Dröjer du tills du blir bättre, då du aldrig komma lär. / Syndare vill Jesus frälsa, kom så full av synd du är!
5. Se din Frälsare som kämpar i Getsemane, och hör / honom ropa högt från korset: "Allt fullkomnat!" och han dör. / Syndare, för dej det skedde, därpå du ej tvivla bör.
6. Hör, din Gud som mänska blivit prisar kraften av sitt blod, / lita då därpå fullkomligt, tag ej annan tröst för god! / Ingen utom Jesus Kristus kan ge tröstlöst hjärta mod.
Text: Joseph Hart 1762 (50 år), Carolina Blixén-Rogberg 1860 (26 år), ngt bearb. 1985 och 2008

359 KOM TILL JESUS IDAG! / Så är Faderns behag, / se han väntar, han väntar på dej! / Du får tro dina synder förlåtna idag, / ja, all salighet skänks nu åt dej. / I sin blodiga skrud / tog oss Jesus till brud, / hör, ja hör hur han sänder oss bud! / Kom till Jesus idag, / så är Faderns behag, / se han väntar, han väntar på dej!
2. Med förhärligad kropp / Segerhjälten stod opp / ut ur graven - Guds amen det var. / Han har fött oss på nytt till ett levande hopp, / ty i döden vår borgen han var. / Säg nu synden farväl, / var ej mer världens träl, / nu då Jesus har frälsat din själ! / Kom till Jesus idag...
3. Det är allvar och sant: / Kristi blod är en pant / på att lösen från synden är gjord. / Ej åt Gud kan du ge ens den ringaste slant, / men du bjuds nu till Frälsarens bord. / Sin lekamen, sitt blod, / nådens mäktiga flod, / han oss bjuder, barmhärtig och god. / Kom till Jesus idag...
Text: August Sjödin 1857 (25 år), Fredrik Engelke 1875 (28 år), ngt bearb A.H. 2008 Musik: Anders Andersson

360 KÄRA SJÄL, HAR DET DIG SMÄRTAT / att en syndare du är? / Har det gått dig djupt till hjärtat / att dig Jesus håller kär? / Är du osäll utan honom? / Har du fått en skatt i honom? / Vill du leva, dö för honom? / Är blott han din själs begär?
2. Säg, har du Guds Ande låtit / rätta dig och därom bett? / Har du över synden gråtit / och i tron på Jesus sett? / Har hans kors din räddning blivit? / Har hans död dig livet givit? / Har du Jesus hjärtat givit? / Är du nu med honom ett?
3. Det finns mänskor som bekänner / Jesus med sin mun var dag, / trivs så väl bland Jesu vänner, / i hans ord har stort behag, / men det ena, enda fattas: / tro och liv i Jesus fattas, / och den själ som detta fattas / får ej tröst på domens dag.
4. Tio jungfrur alla hade / ordet och bekännelsen, / och sig allesammans gladde / åt att möta brudgummen. / Men Guds Andes olja rena / fanns hos fem av dem allena, / när de andra kom för sena / kände ej vår brudgum dem.
5. Därför nu jag ömt dig beder: / ack, betänk dig rätt i dag! / Fall i tron för Jesus neder, / all hans nåd för intet tag! / Lämna all din synd åt honom, / tag rättfärdighet av honom, / sök ett hjärta nytt hos honom, / giv dig helt åt hans behag.
6. Kanske håller dig ett hinder / hemligt kvar i världens lopp? / Kanske blott en synd dig binder, / alltför kär att offras opp? / Akta dig, o låt den fara! / Annars skall den synden vara / dig en osäll, dödlig snara / som fördärvar själ och kropp.
7. Jesus med en helig iver / vill att allt du honom ger. / Då han själens brudgum bliver / tål han ingen annan mer. Han vill all din synd förstöra, / han vill ensam säll dig göra, / i sin famn dig ständigt föra / till du honom evigt ser.
Text: Betty Ehrenborg 1855 (37 år)

361 KÄRE, LÖP EJ OFÖRVÄGET, / stanna, tänk, vart färdas du? / Är det inte angeläget / göra upp sin räkning nu? / Vad ska väl en gång bli av / när du först invid din grav / blir ur syndasömnen vaken / och får se att du är naken?
2. Vilket mörker ljusa dagen / mänskan nu har råkat i! / Ack, så mången blir bedragen / av den ondes lismeri, / så att även mörkrets träl / tror sej må otroligt väl, / tills han ut ur uselheten / rusar in i evigheten.
3. Tänk, vad ängslan en gång bliver / då när döden bryter in / och på väggen hastigt skriver: / mene, tekel, ufarsin, / ropar: "syndare, nu kom / fram att svara för Guds dom, / denna stunden, denna dagen / skall din själ från dej bli tagen!"
4. Hedningar på sista dagen, / som på havets öar bor, / som knappt vetat alls av lagen, / inget om vad kristna tror, / de till slut ska träda fram / och fördubbla deras skam / som nog gärna kristna hetat / men av hjärtats tro ej vetat.
5. Kära själ som hör på detta, / vet att det går aldrig väl / mot sin evighet fortsätta / med en insövd syndasjäl. / Fall för Jesu fötter ned, / bed om nåd, om liv, om fred! / Tar du inte dig till vara, / får du själv för detta svara.
Text: Ur Sions Sånger (1700-talet), bearb.

362 LEVER DU DET NYA LIVET / uti Jesu Kristi tro? / Är ditt namn i himlen skrivet, / skall du i Guds rike bo? //: O jag frågar dig ännu: / lever du? ://
2. Lever du ännu måhända / syndens tygellösa liv, / tänker ej på livets ände, / blott på världens tidsfördriv? //: O jag frågar dig ännu:lever du? ://
3. Men ett liv i synden är ju / blott en död, en säker död. / Utan liv i Kristus är du / nu på väg mot evig nöd. //: Därför frågar jag dig nu: / lever du? ://
4. Bed att Herren hos dig väcker / Andens nya liv och glöd / och det syndalivet släcker / som för med sig sorg och död. //: Fråga dig varenda dag: / lever jag? ://
5. Lever jag till Herrens ära, / i hans fruktan, stilla, nöjd? / Är mig Herrens Ande nära? / Är hans ord min högsta fröjd?//: Herre Jesus, kom och bliv / själv mitt liv ://
6. Bliv mitt liv jämväl i döden / som en gång mig förestår! / Hjälp mig i den sista nöden, / att med dig jag leva får, //: leva som din kära brud / sist hos Gud :/
Text: Lina Sandell 1858 (26 år), bearb. A.H. 2008 Musik: Folkmelodi

363 LÄMNA DEJ HELT ÅT JESUS! / Själv vill han helt bli din. / Se, med sin nåd och sanning / vill han till dej gå in. / Lämna dej helt åt Jesus! / Förr blir dock allt ej väl. / Villigt din Gud och Herre / giv både kropp och själ.
2. Lämna dej helt åt Jesus! / Han som är god och sann / leda, befria, bära, / trösta och hjälpa kan. / Lämna dej helt åt Jesus, / stilla för honom bliv. / Hela ditt hjärtas kärlek / honom, din Herre giv!
3. Lämna dej helt åt Jesus / nu, nu i denna stund! / Han skall dej aldrig svika, / evigt är hans förbund. / Lämna dig helt åt Jesus, / själv vill han helt bli din. / Se, med sin nåd och sanning / vill han till dej gå in.
Text och musik: Joel Blomqvist 1884 (44 år), ngt bearb.

364 MISSTRÖSTA EJ, MIN SJÄL! Gud gärna sej förbarmar. / Kom fram och kasta dej i Guds, din Faders, armar! / Han har dej hjärtligt kär, hans famn dej öppen står / och i hans ömma vård som barn du vila får.
2. Fastän din syndaskuld allt upp till himlen räcker, / hans nåd dock högre går än himlens valv sej sträcker. / Fast syndabördan dej till avgrund trycker ner, / hans hand dock hjälpa kan och säker räddning ger.
3. Om han ej hade lust att våra själar frälsa, / att döda skänka liv, åt sjuklingar sin hälsa, / om han sitt nöje fann i syndarns dom och död, / och inte gärna ville hjälpa dem ur nöd,
4. månn´ han då givit ut det käraste han ägde, / en skänk som himmelen och jorden övervägde, / sin Son, sin ende Son, att dö för syndare / och därmed lösa oss från avgrundskval och ve?
5. Nej, då han gav sin Son, vad skall han mera giva, / att mänskor må ur nöd och dödsdom frälsta bliva? / Kan du väl ändå tro att han ej vill dej väl? / Vad kan han göra mer än han dej gjort, o själ?
6. Den tyngd som trycker dej, den sorg, ditt hjärta plågar, / den längtan efter nåd som i ditt inre lågar, / o låt den föra dej idag till korsets fot, / hos Jesus finner du för allt elände bot.
7. O om vi bara rätt vår Gud, vår Jesus kände, / och såg hur kärleksfullt han ser till vårt elände! / O om vi bara rätt på honom kunde tro! / Han säger: "Kom till mej, så vill jag ge dej ro."
Text: Peter Lorents Sellergren, bearb. A.H. 2008 Musik: Folkmelodi

365 NÅDEN, NÅDEN, DEN ÄR FRI, / alla vill den bjuda, kalla. / Vem som helst kan salig bli, / nåden räcker till för alla. / Märk blott, att vid nådatronen / är ej fråga om personen.
2. Alla inför Herren är / syndare och alla lika, / ingen som rättfärdig är, / ingen som ej givit vika / för begärelsen som dragit / och i hjärtat rötter slagit.
3. Den som här fått namn av lärd, / mycket verkat, tänkt och skrivit, / och den som i denna värld / dömd från liv och ära blivit, / måste båda, märk det ena, / frälsas av Guds nåd allena.
4. Den som mer än tjugo år / under Moses aga suttit / och mång´ bitter bättringstår / uppå magra kinder gjutit, / måste i sin otro lida. / Rövarn frälsas vid hans sida.
5. Egen änglaärbarhet, / som för syndens utbrott fasat, / och den största gudlöshet, / som i synden hejdlöst rasat, / måste för att frälsning vinna / samma nåd hos Jesus finna.
6. Den som sökt på alla vis / fri från syndens välde bliva, / känt de hårda samvetsris / som ej hjärtat frid kan giva, / måste sen han tröttnat löpa / nåd som nåd för intet köpa.
7. Den som här med verk och ord / sig på Herrens barn försyndat, / liksom den som Kristi hjord / jämt till hjälp och bistånd skyndat, / måste inför Herren ligga / och om samma nåd blott tigga.
8. Den som ser sin fattigdom / och är över synden vaken, / men vill se sig mera tom, / mera fattig, arm och naken, / förrän nåden tro han vågar / - o hur fåfängt han sig plågar!
9. Ingen självförsakelse, / ingen smälek, ingen ära, / inget eget arbete, / vad slags namn det månde bära, / kan förvärva själen prydnad. / Det kan endast Sonens lydnad.
10. Salig den som då går fram / och på nåden dristigt vågar / och som endast med Guds Lamm / sig i denna sak befrågar. / Ty det är för alla skrivet / att den Sonen har, har livet.
Text: Lars Thorstensson Nyber 1748 (28 år), bearb. 1860, 1985

366 NÄR HERREN KALLAR, o lyssna då! / Förhärda inte ditt hjärta! / En evig salighet kan du få / men ock en ofattbar smärta. / Om du föraktar en sådan vän, / kanhända kommer han ej igen.
2. Har du ej stannat, så gör ditt val: / det gäller livet och döden. / Till livet leder en väg så smal, / den breda leder till döden. / Har du ej valt, o så gör det nu! / Var du skall hamna, det avgör du.
3. När Herren kallar, då vill du ej, / det är just detta som felat; / i hjärtats inre du svarat nej, / hur gärna Herren än velat. / Du kan bedröva Guds Ande så / att han dig lämnar och - du får gå.
4. När Herren tiger, då går det så, / att du ej mera kan väckas. / Så hör i dag, du, och passa på, / då Herrens armar utsträckas! / Om du dig dömer och lyder råd,visst blir du salig av idel nåd.
5. Så lyd hans maning och hulda råd, / det blir ju en gång det sista! / Bortkasta inte Guds dyra nåd, / det är för mycket att mista. / Om du blir borta omkommer du, / men allt kan hjälpas ännu, ännu.
Text: Anders Nilsson

367 O, JUBLA, MITT HJÄRTA! Se, Herren har sagt / att nåden för alla är fri, / och till sina löften han eden har lagt, / att tvivel må omöjligt bli.
2. Han Sonen har givit åt världen - och då / han gett honom också åt mej. / För jag är ju en utav världen också, / ja, så är det även med dej.
3. Så kom även du som nu suckande går / och ser på din skuld och din brist. / Se, här finns en salva för svidande sår, / en salva som helar förvisst.
4. Men kan du ej tro för ditt eländes skull, / förblir dock din Frälsare sann. / Din otro ej vräker Guds löften omkull, / de står lika säkert som han.
Text: Okänd Musik: Tom Bergman

368 OM DU ÄR USEL OCH DÖD OCH KALL, / så är du friköpt i alla fall. / Din synd av Frälsaren buren är / om än du nu på den bördan bär. / Till barn du valdes av evighet, / Guds barn du är, o glöm ej det / - Guds kära barn om du kommit när´, / men sorgebarn om du borta är.'
2. Frivilligt Jesus i döden gick / och syndens lön han uppbära fick. / Vad han har lidit, det slipper du, / och testamentet har kraft ännu. / Så kom då dristigt till honom fram, / han är ditt eget offerlamm. / För dina synder han lidit nog / - det var väl ändå för dej han dog?
3. Och kan du sjunga, så lova Gud / att du får vara en Kristi brud. / För dej är ingen fördömelse, / men om du inte kan grunden se, / så bli dock stilla, ty Herren ser / dej i sin Son - vad vill du mer? / Se, har du Sonen, då har du allt / om hjärtat också känns dött och kallt.
4. Gud väger aldrig din arma tro; / en bättre grund finns för frid och ro: / den grund som lades i Jesu blod / då han så huld och så hjärtegod / tog på sej hela vår syndamängd / och blev bland rövare upphängd. / Se, denna grund, det var ej din tro. / Men tror du det får du samvetsro.
Text: Anders Nilsson Musik: Okänd

369 OM VI INTE TAR VARA på den frälsning Gud oss gett, / när han utgav sin ende käre Son, / om vi motstår hans kallelse som om vi inte sett / någon nöd vi behövde frälsas från, //: om vi inte tar vara på den frälsning Gud oss gett, / hur ska vi då komma undan? ://
2. Därför bör vi så mycket mer ta till oss vad vi hört, / så att vi inte går förlorade. / Satans välde och makt har Jesus med sin död förstört, / med sitt liv han Guds lag fullbordade. //: Om vi inte tar vara på den frälsning Gud oss gett, / hur ska vi då komma undan? ://

369 SE, ÖPPEN STÅR GUDS FADERSFAMN / ännu idag för dej! / Än kallar han dej ömt vid namn / och lockar dej till sej! / Än ljuder högt hans maningsord: / Säg, varför dröjer du? / Se, vid hans rika bröllopsbord / är rum för dej ännu.
2. Så tveka ej! Se, Herrens nåd / är nog jämväl för dej, / för Herrens stora frälsningsråd / till alla sträcker sej. / Han har ju sagt sitt "var och en!", / o lägg då inte till: / "jag måste komma from och ren", / nej, kom, vem än som vill!
3. Ja, kom idag, vem än du är / som fridlös irrar än / i världens öken här och där, / långt skild från denne vän. / Dess usla brunnar ger ju ej / det vatten som förslår / att stilla själens törst, o nej, / han ensam det förmår.
4. Har du i syndens tjänst förspillt / det arv du en gång fått, / hör hur han kallar dej så milt / och ber dej komma blott! / Och högtidskläder, skor och ring / han har tillreds, ty se, / av dej han väntar ingenting, / blott att dej allt få ge.
5. Och får han det, blir glädjefest / i hela himlens hus. / O vem vill där ej vara gäst / och fröjdas i hans ljus? / Hör änglaskarans jubelljud: / "Den son som fjärran gick / har kommit hem igen till Gud!" / Vad saligt ögonblick!
6. Och du som redan vilar säll / i denna trygga hamn, / bliv stilla där till livets kväll / och prisa Jesu namn! / Bli stilla där i ve och väl / hur åren skiftar här! / Blott så du vinna skall din själ / och få din krona där!
Text: Lina Sandell 1869 (37 år), Musik: Folkmelodi ("Vad än dej möter, käre vän")

370 SKULDEN ÄR GÄLDAD, segern är vunnen, / Kristus har dött, försoning är funnen. / Lagen fördömer, synden gör men, / Kristus oss frälsat var och en. / Var och en, o syndare, tro det! / Var och en, o broder, tag mot det! / Skynda till korset, där blir du ren, / Kristus har löst oss var och en.
2. Fria vi är där domen ej når oss, / Gud för vår synd vill ej förebrå oss. / "Kom till mig alla!" bjuder vår vän, / kom, han vill frälsa var och en. / Var och en...
3. O tänk så stort Guds barn att få vara! / Visst skall hans kraft från fall oss bevara. / Finns någon nåd så rik såsom den: / frälsning av nåd för var och en! / Var och en...
Text: P P Bliss 1874 (36 år), övers. Erik Nyström

371 SÄG, HAR DU HÖRT VAD SOM EN GÅNG HÄNT, / att Gud i världen sin Son har sänt, / att du är friköpt just som du är, / att Gud i Kristus har dej så kär? / O, är det sant, då är allting väl, / då bör du inte gå som träl. / Säg, har du hört vad som en gång hänt, / att Gud i världen sin Son har sänt?
2. Det var för alla som Jesus dog, / och på den grunden får du ha nog. / Din dom, ditt straff han själv på sej tog, / ditt skuldebrev han vid korset slog. / Din synd är dödad, o hör, min vän, / fastän den gamle lögnaren / inbillar dej att din skuld står kvar, / den skuld som Jesus betalat har.
3. Får detta blott i ditt hjärta rum, / att du är Frälsarens egendom, / att du är hans, hurudan du är, / att han är din, är din broder kär, / då blir du nöjd och då får du ro, / kan inte låta bli att tro, / då följer du med de andra får / som vandrar tryggt i sin herdes spår.
4. Om det ej känns i ditt hjärta så, / så har dej Frälsaren köpt ändå. / Guds ord, det väger dock mycket mer / än dina synder och vad du ser. / Så sluta med både men och ack / och sjung istället lov och tack! / Ty det är säkert att Lammets sång / ger åt de trötta en trosviss gång. Text: Anders Nilsson 1891, ngt bearb. Musik: Folkmelodi ("Om du är usel och död och kall")

372 TANKE SOM FÅFÄNGT SPANAR, / hjärta som dunkelt anar, / kom till Gud. / Själ som kämpar och bävar, / ande som uppåt svävar, / kom till Gud.
2. Du som är glad bland vänner, / tacksam och rik dig känner, / kom till Gud. / Du som din kärlek visar, / skapelsens skönhet prisar, / kom till Gud.
3. Du som i världen glömmes, / du som av mänskor dömes, / kom till Gud. / Du som är hemlös vorden, / främling och gäst på jorden, / kom till Gud.
Text: v. 1 o 3 Edvard Evers 1917 v. 2 A.H. 2008

373 TID FÖR ALLT SOM TJUSAR SINNET / och som söver själ och håg, / tid att lyda världens furste, / som behärskar hög och låg. / Tid att leka bort sin ungdom / med ett hjärta utan frid, / men för honom, Herren Jesus, / ingen tid, nej, ingen tid!
2. Tid att för en jordisk vinning / sträva både dag och natt, / tid att jaga efter skuggor, / fast man aldrig får dem fatt. / Ingen tid att sitta stilla / lyssnande invid hans fot, / för att i sitt arma hjärta / låta ordets säd slå rot.
3. Ingen tid - och vad är tiden / mot en ändlös evighet, / då ej tid mer ges att söka / en förlorad salighet! //: Ingen tid - o själ, besinna / vad det ordet innebär! / Skynda dig att söka Herren,medan tid det ännu är ://
Text: Anna Ölander Musik: Göran Stenlund

374 TIDEN FLYR! NÄR VILL DU BÖRJA, / o min själ, / för ditt väl / att med allvar sörja? / Gud dig ropat, och han ropar / dig ännu. / Vad gör du? / Skuld på skuld du hopar.
2. Stanna och din frid besinna. / Gud är sann, / än du kan / nåd och tillgift vinna. / Här är döden, här är livet! / Stanna till! / Det du vill / skall dig varda givet.
3. Men förspill ej nådatiden, / ack så dyr! / Se, den flyr / och är snart förliden. / Dröj ej tills de onda dagar / hinnas opp. / Årens lopp / kraft och mod försvagar.
4. Sök i tron med ångerns smärta / Jesu nåd, / följ hans råd / med ett ödmjukt hjärta. / Då skall dig hans Ande stärka / i ditt kall: / se, han skall / håg och gärning verka.
Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år) Musik: A.H. 1991

375 TVÅ VÄLDIGA STRIDER OM MÄNNISKANS SJÄL, / att henne till sig kunna taga. / Den ene han vill hennes eviga väl, / men kan inte alltid behaga. / Den andre vill se henne fången och snärd, / förvillar med smicker och lockar med flärd / och tänker blott på att bedraga.
2. Den ene den gode Guds Ande är, / som bjuder oss frid och försoning. / Vår Hjälpare är han, som syndaren lär / i Kristus att vinna förskoning. / I synd och i mörker den andre går fram, / han börjar i lögn och han slutar i skam. / Förbannelse heter hans boning.
3. Så välj nu, o människa, välj, medan tid / du äger att än dig besinna. / Slut aldrig med synden och frestaren frid, / vad skulle du därpå väl vinna? / Den icke betänker sitt eviga väl, / men binder i stoftet sin fattiga själ, / skall aldrig till himmelen hinna.
4. Men salig är den som vill höra Guds ord / och vet att dess salighet gömma. / För honom blir nåden i evighet spord, / när Herren all världen skall döma. / Guds helige Ande, mig mana och lär / att söka av hjärtat det ovantill är / och aldrig min Frälsare glömma.
Text: A T Strömberg 1883 (?), bearb. A.H. 2008 Musik: Burkhard Waldis (sjung snabb tretakt!) alt. folkmelodi ("Nu stunden är kommen, o saliga fröjd")

376 TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN / att han utgav sin enfödde Son, / så att var och en som på honom tror / inte ska förgås / utan ha ett evigt liv.
Text: Jesus (Joh. 3:16) Musik: Tomas Hagenfors

377 UNDERBAR KÄRLEK SÅ STOR, / säg det ännu en gång! / Underbar kärlek så stor, / ämnet för änglars sång! / Gud på oss människor tänkte, / enfödde Sonen oss skänkte. / Himlen till jorden sig sänkte. / O, vilken kärlek så stor! / Underbar, underbar, underbar, / underbar kärlek så stor!
2. Underbar kärlek så stor! / Fastän du fjärran är / - underbar kärlek så stor - / Gud har dig alltid kär! / Kom till den levande källa / som ifrån korset syns välla, / den kan din själ tillfredsställa. / O, vilken kärlek så stor! / Underbar...
3. Underbar kärlek så stor! / En gång i himlens höjd / - underbar kärlek så stor - / väntar dig evig fröjd. / Frälsad från frestelsens snaror, / höjd över jordlivets faror, / får du bland jublande skaror / prisa Guds kärlek så stor. / Underbar...
Text: J M Driver 1892 (34 år), övers. 1899, bearb.Musik: J M Driver 1892

378 VAD ÄN DIG MÖTER, KÄRE VÄN, / här på din vandringsstig, / o säg det då till Frälsaren, / nog vill han hjälpa dig. / Och det skall ske att vem som helst / som Herrens nåd begär, / skall från all synd och nöd bli frälst / och vara där han är.
2. Om du av vänner misskänd är, / om världen hånfullt ler, / din Frälsare är likväl här / och lyssnar när du ber. / Och det skall ske...
3. Och har du varit barn en tid / åt Gud i himmelen / men nu förlorat Jesu frid, / o kom, kom hem igen! / Och det skall ske...
4. Om du har synd och brott i mängd, / om du är hård och kall, / om nådens dörr ock synes stängd, / så bed i alla fall. / Och det skall ske...
5. Och om du ej kan bedja så / förträffligt som du vill, / så kan du bedja barnsligt då, / din Fader lyssnar till. / Och det skall ske...
Text: C Lundgren 1881 (45 år, "Lundgren med lådan" och med25-öressånghäftet Nöd & Nåd), ngt bearb. Musik: Ur Hemlandstoner 1884

379 VAK UPP! HÖR, VÄKTEN LJUDER från Sions murar än. / Se, nådens sol dig bjuder en bättringsdag igen. / Men snart skall budet fara från livets Furste ner / och i hans namn förklara att ingen tid är mer.
2. För sent skall syndarn vakna där ingen morgon är, / där han skall evigt sakna den nåd han spillde här, / där inga böner höras, där ingen bättring sker, / ty kan väl bättring göras då ingen tid är mer?
3. O du i synden döde, se denna evighet, / där allt är mörkt och öde och ej av ändring vet! / Att synden hopplöst minnas, o mask, som ro ej ger! / Ack, kan väl hoppet finnas då ingen tid är mer?
4. Vak upp! Hör, ropet skallar: nu är behaglig tid, / nu gå dit Herren kallar med bön och bot och strid. / Vill du den nåd förnimma som syndarn bjuds ännu, / så tänk var dag, var timma, att nu är tid, blott nu!
Text: Frans Michael Franzén 1812, 1819 (40, 47 år)

380 VAR ÄR DU, VAR ÄR DU? Vart skyndar du hän, / o mänska, i skuggan och gruset? / Var döljer du dig ibland lustgårdens trän? / Träd fram för din Herre i ljuset! / Så ropar den himmelska rösten.
2. Var är du, var är du? Ack, trivs du väl än / därute i synden och flärden? / Föraktar du ännu din himmelske vän? / Går själen förlorad i världen, / den värld som är fjärran från Herren?
3. När vill du då börja att söka din Gud, / som snart skall din domare bliva? / När vill du då börja att akta hans bud / och rätt i hans ord honom giva? / Just nu är den lämpliga tiden.
4. Så tänk ej: "Än lyser ju solen så klart, / än är det för tidigt att börja. / Min Herre, han kommer nog inte så snart, / nog hinner för själen jag sörja, / nu vill jag ha glädje i världen."
5. Din tid är dock Herrens, det bliver därvid, / du kan den en dag ej förlänga. / Se, nu får du komma, nu, nu är det tid, / men en gång han dörren skall stänga, / och då är försent börja klappa.
6. Var är du, var är du? Kanhända du har / berett dig ett säkerhetsläger / av egna förtjänster och dygder du spar, / fast sådant för Herren ej väger / det ringaste grand i hans vågskål.
7. Din fromhet och renhet, vad gäller väl de / för honom, den helige, rene? / Nej, skall du bli helig, så måste det ske / allenast igenom den ene / som gjordes till synd för oss alla.
8. Var är du, var är du? Ja, har du förstått / att endast i Sonen är livet / och med dina synder till honom nu gått, / vars namn oss till frälsning är givet, / och där i hans blod funnit rening?
9. Då först är du säker, då först kan så här / med glädje din Herre du svara: / "Här är jag, här är jag, min Frälsare kär! / Och vill du nu själv mig bevara, / så är jag i trygghet för evigt!"
Text: Lina Sandell 1863 (31 år), bearb. A.H. 2008 Musik: Oscar Ahnfelt

381 VARFÖR INTE IDAG, varför tvekar du än / när det gäller din eviga frid? / Varför öppnar du ej för din himmelske vän / som kan stilla all oro och strid / i trötta, betungade hjärtan?
2. Varför inte idag, innan sol går i skog, / varför inte idag, just idag? / Var det inte för dej som din Frälsare dog, / ja, för dej som han uppfyllt Guds lag? / Nu är det på dej som han väntar.
3. Varför vill du ej lämna ditt hjärta åt Gud / mitt i livstidens soliga vår? / Varför glömmer du ständigt hans heliga bud / för en fröjd som med jorden förgår, / en fröjd som likt rosorna vissnar?
4. Varför inte idag, medan pulsen slår varm, / medan sinnet är spänstigt och glatt? / Syns den lycka han bjuder dej ringa och arm, / är den intet, hans himmelska skatt? / Bed Herren om öppnade ögon!
5. Varför inte idag, medan än du har tid / att få leva för Jesus ditt liv? / Dra åstad i hans goda och heliga strid, / och en gren i hans vinträd förbliv, / en gren som bär evighetsfrukter.
6. Innan döden fått lägga sin isande hand / över hjärtats oroliga slag, / innan foten beträder det okända land, / o stå upp, medan ännu är dag! / Kom hem, ja kom hem till din Fader!
Text: Anna Helena Ölander 1897 (36 år) Musik: Gustaf Hugo Lindqvist 1900 (39 år)

382 VART GÅR DU, VART GÅR DU, o människa, säj? / Vart leder din väg och vart ämnar du dej? / Vad söker du efter i världen? / Vad talar du om och vad tänker du på? / Var har du din skatt och ditt hjärta? - och så: / vart styr du den ilande färden?
2. Den frågan är viktig, ty därpå beror / långt mera än säkert du anar och tror: / din eviga fröjd eller plåga. / Besinna dig därför, vemhelst du än är: / om allvar behövs, så nog är det väl här, / då liv eller död är i fråga.
3. Blott ett är nödvändigt - o har du förstått / att jämfört med detta allt annat blir smått? / Allt annat blir smått mot det ena: / att helt vara vunnen av Frälsaren god / och äga förlossning och frid i det blod / som ensamt från synden kan rena.
4. Du måste dock verkligt en gång härifrån, / men tänk om du då ej lärt känna Guds Son, / vart vill du väl fly i den nöden? / Så fly då idag, medan ännu är tid, / till Jesus, till Jesus, din Frälsare blid / som också för dig lidit döden.
Text: Lina Sandell Melodi: Göran Stenlund

383 VEM KLAPPAR SÅ SAKTA i aftonens frid / på ditt hjärta? / Vem nalkas med läkedom, ljuvlig och blid, / för själens förborgade smärta?
2. Måhända du hörde det klappandet förr / och den rösten? / Säg, dröjer du ännu att öppna din dörr / för livet, för himmelska trösten?
3. Du känner det ofta så ödsligt och kallt / mitt i världen. / Du känner det nästan som fattades allt, / trots glansen av yrande flärden.
4. Var ros här på jorden sitt törne ju har, / men den friden / som Jesus dig ger intet törne har kvar, / när dagen en gång är förliden.
5. Vad är väl på jorden all ära och glans / och all lycka / mot lyckan och äran att helt vara hans / och låta av honom sig smycka?
6. Så öppna i dag för den vän som så huld / dig begåvar / med skatter långt bättre än finaste guld / och krona och rike dig lovar!
Text: Lina Sandell 1870 (38 år) Musik: Oscar Ahnfelt 1870 (57 år)

384 VEM SOM HELST KAN BLI FRÄLST, / som till Gud sej vänder. / Detta bud sänder Gud / ut i alla länder.
2. Rövare, farisé, / syndare och fromma, / vem som vill lyssn