En samling kristna sånger till minne av sångförfattaren Lina Sandell (1832-1903) och trubaduren och kompositören Oscar Ahnfelt (1813-1882) . Kommentera gärna och föreslå förbättringar! Av upphovsrättsskäl kan inte alla verser och melodier publiceras här, även om jag sökt tillstånd från något fler än dem som varit döda i 70 år ;o). Förhoppningsvis blir "Nätsionstoner" till glädje och uppbyggelse, allteftersom den växer fram. Välkommen! Hälsningar Andreas H. (andreas.g.holmberg[at]gmail.com).
1. Kom till oss Jesus, än är vi på vägen. Var är den underbara ort belägen, där vi ditt sällskap får i frid åtnjuta, där du ditt hjärta vill för oss utgjuta?
2. Ge oss din nåd, när vi vår väg skall vandra, så att om dej vi talar med varandra. Går vi till Emmaus på vägen smala och längtar efter dej, då vill du tala.
3. Vi har profeterna, din egen lära, apostlar vittnar om din nåd och ära, men likafullt är våra hjärtan sena att rätteligen tro din sanning rena.
4. Så kom och i vår själ dej uppenbara! Du, världens ljus, må själv för oss förklara, att du, Guds Son, först döden måste lida och sedan sitta vid din Faders sida.
5. Ja, lär oss söka dej, vår del den bästa, och våra hjärtan i din kärlek fästa. Upplys då vårt förstånd och styr vår vilja, att ingen må oss från din kärlek skilja.
6. Bli kvar hos oss, ty det mot kvällen lider. Lär oss att vaka under hårda tider, så vi med Andens olja väl försedda i väntan efter dej må stå beredda.
7. Gör oss uppriktiga till själ och sinne, att vi din kärlek har i stadigt minne. Ja, samla oss, som oron snart förströdde, och lär oss älska dej, som för oss blödde.
8. O hjälp oss, Jesus, vi är än på vägen dit där den nya staden är belägen. Ja, ge oss kraft i tro och hopp att ila, till dess vi får hos dej en evig vila.
1. Å saliga stund utan like! Han lever, han är inte död! Nu sprider i skuggornas rike uppståndelsens morgon sin glöd. Han är inte längre i graven där sargad och bleknad han låg. //: Jag såg honom lysa som dagen och skönare syn jag ej såg! ://
2. Han lever, och jag skall få bringa hans vänner den Levandes ord! Tänk, jag som är ringast bland ringa, den minsta han har på vår jord, tänk, jag får hans hälsning frambära, jag sjunger min lovsång till Gud! //: Mer kunde ej änglar begära än gå med så underbart bud! ://
3. Å saliga stund utan like! Han lever, han lever igen! Han vandrar i segrarens rike, min själ, inte sörjer du än? Ditt hopp att den döde få sköta höll kvar dej i klippgravens lund, //: så fick du den Levande möta, å saliga, saliga stund! :// Text: Johan Halmrast 1890 (24 år), övers. A.H. 2008
*1. Upp, min tunga, att lovsjunga hjälten som på korsets stam för oss stridit, döden lidit som ett felfritt offerlamm. Han ur griften efter Skriften nu i ära träder fram.
*2. Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet. Han avvände vårt elände för båd tid och evighet. Han förvärvde att vi ärvde ljus och frid och salighet.
*3. Vi förlossas; ormen krossas, avgrundens och dödens makt nu är bunden. Från den stunden allt är Sonen underlagt. Nu är helat vad vi felat och Guds nåd i ljuset bragt.
*4. Gamla, unga må lovsjunga Faderns makt och härlighet och hembära Sonen ära för så stor barmhärtighet, prisa Anden, som vid handen leder oss till salighet.
Hovpoeten vid kung Sigiberts hov, Venantius Honorius Clementianus Fortunatus, var berömd för sitt tjusiga verssmide och räknas bl.a. som en av dem som införde rimmet i diktkonsten. På så vis har han haft stor betydelse även för nutida schlagertexter. Efter att ha fått starka andliga intryck av den 10 år äldre drottningen och nunnan Radegunda i Poitiers, blev han alltmer inriktad på andlig diktning och upphöjdes i 70-årsåldern till biskop i just Poitiers.
Någon gång i samma veva diktade han även ovanstående passionshymn med tio strofer om Kristi lidande. I svensk form blev det först 11 strofer (förutom Forsius hade även Gustaf Ållon arbetat med texten i 1695 års psalmbok). Men fr.o.m. 1819 fanns endast 4 kvar, och då var det plötsligt en ren påskpsalm! Wallin hade bearbetat strof 1, 10 och 11 ur 1695 års psalmbok (nr 157), men den andra strofen i ovanstående text, så stark och så evangelisk, verkar den för neologi och dygdelära så misstänkte psalmdiktaren ha formulerat helt själv: "Han fullgjorde / vad vi borde / och blev vår rättfärdighet."
Wallin kunde vara betydligt mer kristlig och luthersk än många nyläsare trodde. Och om än många saknade 8 strofer ur "Upp min tunga", måste man snart medge att psalmen blev betydligt flitigare sjungen och lättare lärd i sin förkortade form.
Den klämmiga melodin är av okänd svensk kompositör, känd från 1693 och första gången tryckt i 1697 års koralbok.
1. Hör vår helgdagsaftons bön: Gud, låt inte syndens lön drabba oss med evig gråt, nej, vår synd och skuld förlåt, så, uppståndna från de döda, glada vi vår vän kan möta! 2. Kristenhet, stå upp, var glad och gå upp till Sions stad, lovsjung Herren mild och god som för våra synder dog, förde livet fram i ljuset, blev vår väg till fadershuset. 3. Helga, folk av alla slag, Herrens stora vilodag, sabbatsvilans helgdagsfrid efter långfredagens strid! Hedra nu med sång och böner Kristus som med liv oss kröner! 4. Kristus! Ära vare dej! Himlens portar öppnar sej! Din korsfästelse igår givit ormen banesår, din uppståndelse imorgon ut i mörkret kastat honom!
Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv övers. A.H. 2021