måndag 22 augusti 2016

Ni kära Guds barn som för himmelen övar





1. Ni kära Guds barn som för himmelen övar, 
hur är det med kärleken, om ni er prövar? 
Säg, är ni nu ett genom kärlekens band 
och brister det bandet ej sönder ibland? 
Ack, sedan ni låtit med Gud er försona, 
må Herren för söndringens ande er skona 
och kärlekens Ande i hjärtana trona! 

2. Jerusalem är vår gemensamma moder 
och varje dess barn är en syster, en broder. 
Vi har ju tillsammans, du skingrade hop, 
en Fader, en Ande, en tro och ett dop. 
Om vi av Guds kärlek rätt började brinna 
så skulle vår köttsliga tvedräkt försvinna 
och Kristus, vår Konung, mer rum bland oss finna. 

3. Vår förstfödde Broder, han älskar oss alla 
och blygs ej, o under! att syskon oss kalla. 
Han ser ej på gåvornas olika glans, 
han ser blott på ett: om vi verkligt är hans. 
Och vi är ju hans för att älska varandra 
och ej för att misstro och döma och klandra 
de kära Guds barn, som till himlen vill vandra. 

4. Nej, syskon i Kristus, till er vi nu ropar: 
kom, låt oss stå samman mot fiendens hopar, 
ej blygas för Kristus, fast ringa han är 
i alla föraktade lemmar han bär. 
Ja, må vi förenas, så gamla som unga, 
att barnsligt och glatt med ett hjärta, en tunga 
om Jesus, om Jesus vår Frälsare sjunga! 

5. O, må vi då söka av innersta hjärta 
att älska varandra i glädje och smärta, 
förenade blott i den Frälsares tro, 
vars död är vårt liv och vars ångest vår ro. 
Ja, må vi så leva alltmer till hans ära, 
vars höga och heliga namn vi får bära, 
och prisa hans nåd både fjärran och nära! 

6. Vi går dock till himlen. Där svävar ej tonen 
när syskonen samlade står inför tronen 
och sjunger till glädje för Gud och hans Krist 
och älskar varandra, men då utan brist. 
Ack, ljuvliga tanke! Min längtan du väcker, 
och redan i hoppet min ande sig sträcker 
dit upp, där den eviga morgonen bräcker!

Text: Christian Andreas Bernstein (1670-1697)

måndag 15 augusti 2016

Julen med frid kom hit till slut





1. Julen med frid kom hit till slut:

den gläder gamla och unga.
Vad änglarna sjöng i världen ut
nu alla små barn ska sjunga!
Grenen från livets träd står skön
med frukter på sina kvistar,
och den som tar mot i lovsång och bön
ska aldrig den glädjen mista.

2. Glädjen idag är jordens gäst

med himlakungen den lille.
Du fattiga sparv, flyg ner till fest
med duvan vid julens gille!
Dansa, du barn, av änglar stödd,
den högsta vinsten är vunnen:
idag blev vår käre Frälsare född
och paradisvägen funnen!

Text: Bernhard Severin Ingemann, övers. A.H. 2012
Musik: Christoph Ernst Friedrich Weyse 1841 (67 år)

tisdag 2 augusti 2016

Det goda som jag vill, det gör jag ej




1. Det goda som jag vill det gör jag ej,
det onda som jag inte vill det gör jag!
Är detta Kristi sinne? Nej, o nej,
helt annat om hans liv på jorden hör jag!

2. Jag ville gärna ångra synden rätt,
och se, hur ytlig är dock all min ånger!
Jag ville leva på ett annat sätt,
men viker av och faller många gånger.

3. Jag ville tro på Herren Jesus Krist,
jag ville gärna tro av allt mitt hjärta,
men märker i min tro så mycken brist,
det gör mej oro, och det gör mej smärta.

4. Jag ville älska Gud av all min själ,
av alla krafter och av all förmåga,
men går så kall och stum och död likväl
och undrar vart den for, min kärlekslåga!

5. Jag ville söka Herrens ära blott
och verka troget, även i det lilla -
men ändå söker jag i stort och smått
min egen ära, ja, det är för illa!

6. Jag ville vila tyst vid Herrens nåd
och inte låta ängslig klagan tära,
men kommer jämt med mina egna råd
och låter inte honom bördan bära.

7. Jag ville lova Gud med muntert mod,
men ack, istället knotar jag så ofta!
Och ändå är han alltid lika god,
hans fotspår alltid av hans nåd ska dofta.

8. Jag ville ha min skatt i himmelen,
men samlar ofta skatter här på jorden.
Så käre Jesus, kom till mej igen
och lär mej riktigt att ta dej på orden!

9. Se, hos mej kämpar ständigt tvenne "jag",
men de kan likväl inte härska båda.
Ack, anden lider ofta nederlag
och köttet får blott alltför ofta råda.

10. Jag arma mänska, vem ska lösa mej
från denna dödens kropp som så mej trycker?
Min gamle Adam gärna hävdar sej
just när jag honom övervunnen tycker.

11. Men Gud ske tack, som segern åt mej ger!
I den som älskar oss jag kraft ska finna.
Så tjänar jag nu inte synden mer,
men ska i Kristus härlig seger vinna!

Text: Lina Sandell, bearb. A.H. 2016