Jag älskar livet

Tack, min Gud, för vad som varit

1. Tack, min Gud, för vad som varit,
tack för allt vad du beskär!
Tack för tiderna som farit!
Tack för stund, som inne är!
Tack för ljusa, varma vårar,
tack för mörk och kulen höst!
Tack för redan glömda tårar,
tack för friden i mitt bröst!

2. Tack för vad du uppenbarat!
Tack för vad jag ej förstår!
Tack för bön som du besvarat,
tack för vad jag icke får!
Tack för livets hemligheter!
Tack för hjälp i nödens stund!
Tack för nåd som ingen mäter!
Tack för blodets fridsförbund!

3. Tack för himmel blå i livet!
Tack för moln du strött därpå!
Tack för solljus, av dig givet!
Tack för mörkret likaså!
Tack för prövningar och strider!
Tack för hopp som uppfyllts väl!
Tack för dagen som framskrider!
Tack för hopp som slagit fel!

4. Tack för rosorna bland vägen!
Tack för törnet ibland dem!
Tack för resta himlastegen!
Tack för evigt tryggat hem!
Tack för kors och tack för plåga!
Tack för himmelsk salighet!
Tack för stridens klara låga!
Tack för allt i evighet!

Text (=SvPs1986 nr 261): August Storm 1891 (29 år)

Musik: Johannes Alfred Hultman 1908 (47 år)

Se bilden av den lugne och trygge kompositören Hultman, "Solskenssångaren", här nedan! Bland de många melodierna till "Tack, min Gud" är det slutligen Hultmans trallvänliga som tog hem spelet. Han var generationskamrat med Storm, vars liv dock på flera sätt blev mera stormigt än Hultmans.

Under parollen "Blod och eld" blev Storm 1887 frälsningssoldat och avancerade slutligen (1905) till överstelöjtnant. Däremellan hann han både skriva "Tack min Gud" (och en del andra sånger) och få besvärliga ryggmärgsproblem (strax före sekelskiftet) som till slut gjorde honom delvis förlamad. Vid 51 års ålder dog han, tre dagar efter skotten i Sarajevo. Vilket livsöde!

"Tack, min Gud" har sjungits på otaliga minnesstunder som en summering av ett växlingsrikt liv. Det är också ur det perspektivet ("Slutet gott, allting gott!") som sången känns möjlig att sjunga. Men August, August - skrev du den inte lite för tidigt? Redan när du var 29 år och utan att veta att du bara några år senare skulle få ryggmärgsproblem? Kunde du hålla fast vid din tacksamhet även då? (Jfr Job och hans "Herren gav och Herren tog" - bara en liten tid senare förbannar han sin födelsedag).

Det är väl ändå klart att August Storm inte alltid var glad. Han sjunger ju också om "prövningar och strider" och "vad jag ej förstår." Men hans sång är ett sätt att efterkomma apostelns uppmaning att "tacka Gud under alla livets förhållanden" (1 Tessalonikerbrevet 5:18). Ja, mer än så, att "alltid tacka vår Gud och Fader för allt, i vår Herres Jesu Kristi namn." (Efesierbrevet 5:20). Och jag tror att han menade vad han skrev, kanske även med Romarbrevet 8:28 i åtanke: "Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa". Allt. T.o.m. ryggmärgsproblem.

Samtidigt tänker jag på både Job och Tomas Sjödin med boken Reservkraft (med underrubriken "är det meningen att allt ska ha en mening?"). Det finns tillfällen då vi - liksom Job - får vara "lindrigt fromma" och yttra våra klagomål också (varför finns det annars så många klagopsalmer i Psaltaren?). Och då vi får nöja oss med att sjunga som Margareta Melin i barnpsalmen "Jag vill sjunga och ropa", nämligen säga till Gud ett "Tack för allt som är bra!" Att tacka för det där som inte i sej självt är bra tillhör den högre skolan och ska inte excelleras i när som helst. Det hindrar inte att även en ordinär församling kan sjunga Tack min Gud med glädje och frapperas över författarens tänkvärda paradoxer, uttryckta, tror jag, med en glimt i ögat:

"Tack för vad jag inte får!"

J A Hultman: 

Glad att få leva

Text och musik: Sören Janson 1965 (32 år)

Tack, o Jesus

//: Tack, o Jesus,
tack, o Jesus,
Jesus, tack
att du älskar mej ://

1. //: På Golgata du dog,
min synd och dom du tog.
Jesus, tack
att du älskar mej ://
Tack, o Jesus...

2. //: Du uppstod ur din grav,
ett evigt liv mej gav.
Jesus, tack
att du älskar mej ://
Tack, o Jesus...

3. //: Du kommer hit igen,
den rätte Konungen.
Jesus, tack
att du älskar mej ://
Tack, o Jesus...


Text och musik: Negro Spiritual,

övers. A.H. 2009

Jag kan icke räkna dem alla

1. Jag kan icke räkna dem alla,

de prov på Guds godhet jag rönt.

Likt morgonens droppar de falla

och glimma likt dessa så skönt.

Jag kan icke räkna dem alla,

de prov på Guds godhet jag rönt.

2. Likt stjärnornas tallösa skara

de hava ej namn eller tal,

men stråla likt dessa så klara

jämväl i den mörkaste dal.

Likt stjärnornas tallösa skara

de hava ej namn eller tal.

3. Jag kan icke räkna dem alla,

men ack, må jag tacka dess mer!

Guds kärleks bevis må jag kalla

de under av nåd han beter.

Jag kan icke räkna dem alla,

men ack, må jag tacka dess mer.

Text: Lina Sandell 1880 (48 år)

Musik: Albert Lindström 1889 (36 år)

Lina Sandell satt och arbetade på Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens bokförlag. Hon höll på med att redigera Barnens bilderbok, del II (1880). Hon skulle skriva korta texter till bokens bilder. En bild föreställde en pojke och hans syster. Pojken sitter på en stol med en griffeltavla i handen och försöker göra sina hemuppgifter i räkning. Storasystern står bredvid med armarna om pojkens axlar. Till den bilden skrev Lina Sandell först bara raden "Jag kan icke räkna dem alla!"

Men så kom hon att tänka på allt annat som inte kan räknas, vägas eller mätas, särskilt det största och värdefullaste som vi får. Och så fick hon inspiration till den psalm vi nu har i vår psalmbok (och som redan tidigare fanns i nästan alla samfunds sångböcker).

Andra strofen är dock inte helt bibelenlig. Det finns ju En, som faktiskt räknar stjärnorna, ja, t.o.m. har namn på dem alla, se Psaltaren 147:6: "Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn." Men i ett rent mänskliga perspektivet är det naturligtvis sant att stjärnorna är tallösa. (Astronomen Peter Nilson berättar om hur föregångaren Knut Lundmark halvt arbetade ihjäl sej med att försöka utarbeta ett kartotek över stjärnor och galaxer, en gigantisk "nebulosakatalog" som blev ett fiasko genom sin oöverskådlighet).

Lina Sandell:

Å se så kär han hade

JOH. 11:36

1. Å, se så kär han hade
sin hädangångne vän!
Han grät av sorg vid graven
och skänkte liv igen.

2. Å, se så kär han hade
en värld försänkt i nöd.
Han till dess frälsning offrat
sej själv i kval och död.

3. Å, se så kär han hade
envar, ja, mej också.
Han mej till livet väckte,
till Fadern fick jag gå.

4. Å, se så kär han hade
dej också. Säg, min vän,
har kärleken fått dra dej
från syndens vägar än?

Jesus lever! Därför kan

Alt. tysk koral:



Alt. finsk koral:



1. Jesus lever! Därför kan 
dödens hot mej ej förskräcka. 
Han uppstånden är, och han 
också mej till liv ska väcka.
Jesu kärlek allt förmår,
detta får jag lita på.

2. Jesus lever! Vägen så
till hans rike blivit banad.  
Jag med honom ärva får
himmelsk sällhet, här ej anad.
Evigt Herrens ord består,
detta får jag lita på. 

3. Jesus lever! Han begär 
nu ditt hjärta, inget annat. 
Kom till honom som du är, 
du som tveksam fjärran stannat. 
Nådens famn nu öppen står,
detta får du lita på.  

4. Jesus lever! Ja, jag vill 
ge mej själv åt honom bara. 
Nu allt mitt hör honom till, 
hans jag alltid vill få vara. 
Jag är svag, han allt förmår,
detta får jag lita på. 

5. Jesus lever! Ingen makt 
ska mej från hans kärlek skilja. 
Sorg och glädje, allt jag lagt 
i hans helga, goda vilja 
som all vishet övergår,
detta får jag lita på. 

6. Jesus lever! Och min död 
blir en port till själva livet. 
I den sista kampens nöd 
är mitt hopp i honom givet. 
Himlen för mej öppen står. 
Detta får jag lita på.