Vi har nu i himlen en överstepräst

Alt. koral:

1. Vi har nu i himlen en överstepräst,
och gärna förbarmar han sej.
En sådan ju passar för syndare bäst,
en sådan ju passar för mej.

2. Ack, skulle jag själv komma fram inför Gud,
för evigt jag borta då blev,
ty jag har ju syndat och brutit hans bud,
den lag i vårt hjärta han skrev,

3. den lag som han sedan på Sinai gav
och sände från himmelen ned,
att visa oss alla sin helighets krav
och att han av synden blir vred.

4. Vår överstepräst, han tog på sej att stå
som medlare för oss hos Gud,
att själv under lagens förbannelse gå
och hålla de brutna Guds bud.

5. Ett fullkomligt offer för oss han frambar,
o djup av Guds eviga råd!
Fullkomligt för evigt det offret ju var.
Så är vi då frälsta av nåd!

6. Så är han den nya och levande väg,
som in genom förhänget går.
Är detta ej saligt, o syndare, säg?
Till Herren vi komma nu får.

7. Själv frestad i allting just lika som vi,
fast helt utan synd i sin själ,
han kan oss i frestelsestunden stå bi
och fostra och hjälpa så väl.

8. Så har vi i himlen en överstepräst,
och gärna förbarmar han sej.
En sådan ju passar för syndare bäst,
kan han då ej passa för dej?


Text: Clara Ahnfelt 1868 (49 år), bearb. 1986, 2008 
Musik: Oscar Ahnfelt, alt. ur Hjärtesånger ("Hur underlig är du")

Vad synes dej om Kristus

1. Vad synes dej om Kristus? Vad är väl han för dej,
för dej som nu förnimmer dessa orden?
Ja, har han för ditt hjärta fått uppenbara sej
och har du liv i honom här på jorden?
Är han din enda tillflykt, den enda väg för dej,
ditt enda hopp i livet, din enda trygghet - säg,
är han din enda tröst mot dina synder?

2. Vad synes dej om Kristus? Är han för dej ej mer
än vishetsläraren bland många andra,
en förebild du kanske för dina ögon ser,
där du i självrättfärdighet vill vandra?
Men är han inget annat än bara fyllnadssten
i något fromhetsbygge du redan satt i scen,
så föga glädje du då har av Kristus!

3. Vad synes dej om Kristus, om hans försoningsdöd
för dina och för världens synder alla?
För om du ännu aldrig i verklig syndanöd
dej lärt att genom tron hans namn åkalla,
då vet du ännu inget om kraften av det namn,
som är för dem som söker den enda säkra hamn,
där de för evigt finner frid och vila.

4. Vad synes dej om Kristus? Vi frågar än en gång,
för på den frågan hänger själva livet.
Är han ditt allt i alla, din evigt nya sång
och är till liv ej annat namn dej givet,
då kan du svara stadigt, trots otrons spott och hån:
"Jag tror att han är Kristus, den levande Guds Son,
som frälsat mej från evig död och våda."

Text: Lina Sandell
Musik: Oscar Ahnfelt

Min vän framför andra

 

Alt koral: 

1. Min vän framför andra, min Frälsare god,
i kärlek betalat min skuld med sitt blod,
och alltid mej helar, förlåter, fördrar han,
och därför alltmera mitt hjärta intar han.

2. Mitt högsta, mitt enda behov är hans nåd,
hans dyrbara närhet, hans ledning och råd.
Mitt liv och min lycka, det är att jag äger
min vän och hans vänskap som allt överväger.

3. Jag kan inte leva förutan min vän,
jag kommer till honom beständigt igen.
Hos honom min vila och trygghet jag finner,
hos honom då stundtals av glädje jag brinner.

4. Du, du är min klippa, mitt fäste, min grund,
o Jesus, min styrka i prövningens stund.
För köttets och världens och frestarens snara
du ska med din trohet och makt mej bevara.

5. Du, du och ditt ord är min sköld och mitt svärd, 
min borg och mitt värn i en farofylld värld.
Ett ord av din mun och en blick av ditt öga,
mot dessa all världen betyder så föga.

6. Ja, allt vad på jorden är härligt och stort,
och alla de ting som Guds allmakt har gjort,
som droppar i havet de må dock försvinna,
mot detta, min Jesus, att allt i dej finna!

Text: Carl Olof Rosenius, bearb. A.H. 2018
Musik: Oscar Ahnfelt, alt norsk koralo

C O Rosenius:

Att bedja är ej endast att begära

1. Att bedja är ej endast att begära,
att själviskt ropa: Giv mig, Herre, giv!
Att bedja är att komma Gud så nära
att han blir livet i vårt eget liv.

2. Att bedja är att helt sig själv förglömma
i bönen: "Ske din vilja, icke min",
att låta nådens rika källsprång strömma
i egen tomhet, eget armod in.

3. Att bedja, det är kraften att försaka,
att mitt i stormen vara trygg och still
och visa alla "varför" fast tillbaka,
i lugn förtröstan på att Gud så vill.

4. Gud redo är att nådens port upplåta
för varje nödställd själ som klappar på
i ödmjuk bön att livets dunkla gåta
i evighetens ljus förklarad få.

Text: Stina Anderson 1922 (45 år), ngt bearb (v. 4)
Musik: Erik "Erkki" Melartin 1923 (48 år)

Alla löper de, men en får kransen

1. Alla löper de, men en får kransen.
Löp som denne så ni himlen når!
De som står där framme invid målet
ser nu efter hur för er det går.

2. Se ej kring er! Det förlamar foten
och gör blicken irrande och matt.
Nej, se oavlåtligt, fast och troget
på det mål som är er föresatt!

3. Se ej kring er, hur de andra löper,
ej tillbaka på vad här är kvar.
Allt är ju fåfängligt under solen,
se blott framåt mot vad där ni har!

4. Den som söker blott en jordisk seger
avstår ju från många ting - så vi
bör väl något kunna glatt försaka
av det överflöd vi lever i?

5. O vad är väl en förgänglig lager?
Förrän kvällen vissnar ju dess blad.
Och ett ovisst mål kan inte göra
kämpen i sin ande viss och glad.

6. Men det mål som föresatt oss blivit
är en verklighet så skön och stor:
är ett evigt liv med Herren Jesus
- salig, salig den på honom tror!

7. Segerlönen, kransen, se den väntar!
Jesus själv har vunnit den åt dej,
då han här på vandringen till korset
dina synders börda tog på sej.

8. Må han då en gång dej inte sakna
bland de frälsta i sin bröllopssal!
Vik ej av, var trofast intill döden,
om du i hans namn har gjort ditt val! 

 
Text: Lina Sandell, bearb. A.H.
Musik: Andrew Lloyd Webber

Öppet står Jesu förbarmande hjärta

1. Öppet står Jesu förbarmande hjärta, 
kärlekens armar och frälsningens famn. 
Är det väl skäl att försmäkta i smärta, 
då du får ankra i sällhetens hamn? 
Herren i nåd och i kärlek dej möter, 
ropar och ber: Ge ditt hjärta åt mej! 
Är det väl rätt att din vän du bortstöter, 
han som till lösen gav livet för dej? 

2. Världen i Frälsaren frikänd har blivit, 
han på sitt hjärta var syndare bar, 
fäst mellan himlen och jorden han givit
lösen för oss och vårt skuldoffer var. 
Skulden ströks ut genom blodskällans flöden, 

syndaregistret på korset han slog. 
Domaren led för de dödsdömda döden, 
Gud är försonad och detta är nog. 

3. Kom alla mänskor, ja, syndare alla, 
dubbelt tillbaka ni får för vart brott. 
Om vi än alla med Adam måst falla, 
har ändå Jesus alltsammans gjort gott. 
Är det väl rätt att befriade trälar 
håller sej själva i träldomen kvar? 
Nej, låt oss hellre som frigjorda själar 
tacka i frihet vår nådige Far! 

4. Jesus, min Herre, min salighetsklippa! 
Jag din förtjänst mej tillägnar som min. 
Dej vare lov, jag min otro fått slippa,
jag i din hand står ju skriven som din! 
Du får dej själv och din Fader förneka, 
förrän jag därur utstruken kan bli. 
Därför jag sjunger nu utan att tveka: 
snaran är sönder och fågeln är fri!

Text: Abraham Falk 1754 (27 år), bearb. A.H. 9/7 2016
Musik: Norsk folkmelodi, alt. Oscar Ahnfelt

Tro Gud om gott

 


1 . Tro Gud om gott och räkna med hans kärlek! 
Han ger det bästa som dej skänkas kan. 
Han gav dej Jesus, och han bar din smälek; 
Tro Gud om gott! Vem älskar dej som han? 

2. Tro Gud om gott! Sitt barn han ej förgäter, 
han älskar ömmare än någon mor.
Hans djupa kärlek ingen nånsin mäter.
Tro Gud om gott! Hans famn är vid och stor. 

3. Tro Gud om gott! Han trofast är i nöden, 
hans löfte fastare än klippan står.
Han bär sitt barn igenom själva döden. 
Tro Gud om gott, och all hans nåd du får. 

4. Tro Gud om gott! Låt inte otron störa! 
På otron kan du gärna tvivla här. 
I med- och motgång Gud dej hem vill föra.
Tro Gud om gott, snart bärgad står du där. 

5. Tro Gud om gott! Hans kärlek kan ej svika. 
I Kristus allt sitt goda han dej gav.
Han älskar barnet alla stunder lika! 
Tro Gud om gott, och sorgen får sin grav. 

Text: K-G Sjölin, bearb. A.H.
Musik: Erkki Melartin

Hör jag rätt, o Jesus, har du blivit

1. Hör jag rätt, o Jesus, har du blivit
gjord till synd för alla för att vi
genom dej, som din apostel skrivit,
Guds rättfärdighet nu skulle bli?

2. Inte nog att Fadern är försonad,
vreden stillad, straffet efterskänkt,
inte nog att syndaren blir skonad -
här är mer än någon mänska tänkt!

3. För här hör jag ju att jag har blivit
Guds rättfärdighet igenom dej,
jag som ej vad lagen krävde givit
men har fullt av synder inom mej.

4. Jag min Guds rättfärdighet? Vad under!
Jag fullkomlig, helig inför Gud?
Ja, så visst som han nu alla stunder
ser mej stå i din försoningsskrud.

5. För så visst du dej för mej utgivit
och en gång är gjord till synd för mej,
har jag nu i kraft av bytet blivit
Guds rättfärdighet igenom dej.

6. Om jag riktigt kunde tro det, Herre!
Vad jag skulle jubla varje dag!
Men mitt hjärta är så trångt, dess värre,
och min tro, den är alltjämt så svag.

7. Men jag tror dej, Herre, hjälp min otro,
och behåll mej ständigt hos dej kvar,
och förvara trots all strid och oro
kronan du mej redan vunnit har.

Text: Lina Sandell, bearb. 12/4 2016
Musik: Oscar Ahnfelt

Välsignade stunder som Jesus oss ger

Alt. koral:



1. Välsignade stunder, 
som Jesus oss ger, 
då frälsningens under 
tillsammans vi ser, 
då ordet förkunnar 
vårt eviga väl,
//: då Jesus är nära ://
att väcka och lära 
och trösta vår själ! 

2. O Jesus, vår Herre, 
din Ande oss giv! 
Vi har ju dess värre
ej krafter, ej liv, 
ej tro och ej kärlek, 
om du inte ger
//: vadhelst vi behöver, :// 
du hör våra böner
och nöden du ser. 

3. Vi är ju så kalla, 
ja, hårda som sten 
av födelsen alla;
det finns bara en
i himlen, på jorden
som vill och som kan 
//: vårt hjärta förändra :// 
vårt hjärta omvända, 
du ensam det kan. 

4. Så vänd du vårt sinne 
mot målet i tid,
och giv att vi finner 
vår frälsning och frid, 
vår näring, vårt liv
i vad du för oss gjort:
//: ditt blod och din pina :// 
har gjort oss till dina, 
så dyrbart och stort! 

5. Dej därför förbarma 
och tänk på vår nöd. 
Ja, gör oss nu varma
och väck oss ur död; 
låt lagen få väcka, 
låt nåden bli stor,
//: låt Anden få verka, ://
så alla kan märka, 
att du bland oss bor! 
 

Älskande Jesus, lär mej att vörda

1. Älskande Jesus, lär mej att vörda 
kärleken varmed du älskar din brud! 
Frälsningens källa 
ser jag nu välla 
över oss alla, förbarmande Gud. 

2. Ängslige Jesus, lär mej att vörda 
ängslan i själen du känt för din brud: 
halvdöd i dvala, 
oss att hugsvala 
låg du, vår kvalde, bedrövade Gud. 

3. Fängslade Jesus, lär mej att vörda 
banden, med vilka du löste din brud. 
Friköpt blev trälen, 
lösgiven själen 
genom en bunden men allsmäktig Gud. 

4. Blodige Jesus, lär mej att vörda 
blodet, med vilket du tvådde din brud. 
Att vi är rena 
kan vi allena 
tacka vår röde och blodige Gud. 

5. Pinade Jesus, lär mej att vörda 
smärtan och slagen du tog för din brud.
Så ifrån pina
har du de dina
räddat för evigt, vår korsfäste Gud!  

6. Dödade Jesus, lär mej att vörda 
döden du dött för din fattiga brud!
Här ser vi döden
dödad och glöden 
släckt av vår döde, men levande Gud! 

7. Jesus, min Jesus, lär mej att vörda brudgummehjärtat du har för din brud! 
Må vi oss glädja, 
evigt tillbedja 
Jesus, vår Frälsare, Konung och Gud!

Text: Anders Carl Rutström, bearb A.H.

Musik: Oscar Ahnfelt

A C Rutström:

Under tidernas tvång

1. Under tidernas tvång
vill jag sjunga en sång,
fastän synden mej jämt gör besvär.
Men när Gud är min far
ingen bättre det har,
och min Frälsare håller mej kär.

2. Jag är döpt till hans barn
och ur djävulens garn
har han frigjort och frälsat min själ.
Prisad vare hans nåd,
hans gudomliga råd,
som har gjort att nu allting är väl.

3. Jag är fattig och rik,
alla dem är jag lik
som i Kristus har funnit sitt liv.
Genom honom allen´
är jag skuldfri och ren,
trots allt jordlivets buller och kiv.

4. Att ej se och dock tro
ger en underbar ro,
men den konsten är inte så lätt.
Ingen tror på Guds nåd
som har egna förråd
av förtjänster och inbillad rätt.

5. Den som här endast lärt
eget namn hålla kärt,
har ej mycket förstått av Guds råd.
Teori ej förslår,
om praktik jag ej får
av att leva i Frälsarens nåd.

6. Den som känner sej själv
flyr till frälsningens älv,
i Guds Lamm får han hela sin tröst.
Vilken ro givs ej där,
vilken sällhet det är
att få vila vid Frälsarens bröst!

7. Jag är bunden och fri,
kan här bättre ej bli,
men snart flyttar jag hem till den borg,
där ej synder och nöd
eller djävul och död
mer ska finnas och tillfoga sorg.

Text: Adolf Andersson 1907, bearb. 1985, 2008
Musik: Oscar Ahnfelt ("Vilken sällhet det är")

Ack kära, så säg mej, hur kom du så väl

1. Ack kära, så säg mej, hur kom du så väl
igenom de portarna klara,
då ej någon oren och syndsmittad själ
kan våga sej genom dem fara?
Du var ju av syndares släkte.

2. "På nåden jag levde, på nåden jag dog,
av nåd kom jag in i den staden.
Se, detta är skälet och orsaken nog
till att jag står med i den raden
som sjunger Halleluja evigt."

3. Ja, lycklig var du som på nåden alltid
i livet och döden har dristat.
För där, bara där har en syndare frid,
som all sin berömmelse mistat.
Så tacka då evigt för nåden!


Text: Ur Sions Nya Sånger (1700-talet)
Musik: Oscar Ahnfelt ("Var är du, var är du?")

På nåden i Guds hjärta

1. På nåden i Guds hjärta,
som Jesus åt oss vann,
då han för oss i smärta
blev död på korsets stam,
på bara den jag bygger
min tro och salighet
och därför glad och trygg är,
den onde till förtret.

2. På nåden i mitt hjärta
jag stödde mej en tid,
men då vid syndens smärta
jag miste all min frid.
Så länge som jag rördes,
så kände jag mej nöjd,
men all min ro förstördes
när jag var mindre böjd.

3. Men Gud ske pris, som lärt mej

att felet nu förstå

och bättre grund beskärt mej

att nu få vila på:

på nåden i Guds hjärta,

som Jesus åt oss vann

när han för oss i smärta

var hängd på korsets stam.

4. Visst har jag ännu skiften,
ja, känslan växlar om:
än varm och rörd av Skriften,
än kall och död och tom.
Men nu jag lärt betrakta:
det skiftar ej hos Gud!
Jag slipper då beakta
min känslas alla ljud.

5. Visst är min tro anfäktad,

men är dock nu en tro,

vanmäktig och försmäktad

jag dock med den har ro,

och kan jag rätt mej dölja

i Kristus och stå still,

ska också kärlek följa,

fast inte som jag vill.

6. Den egendom som köptes
med Jesu Kristi blod,
beseglad när jag döptes,
blott den är fast och god.
Den ligger i Guds hjärta
och i det gåvobrev
som under dödens smärta
Guds Son med blodet skrev.

7. Nu är det väl därovan,
hur än det skiftar här,
och given är nu gåvan
av Gud, min Fader kär.
Den stund vi var ovänner
försonade vi blev.
Om intet alls jag känner,
jag tror Guds gåvobrev.

Text: v. 1-5 C M Montin 1753 (32 år), v. 6-7 Carl Olof Rosenius 1844 (28 år), bearb. A.H. 2008 (OBS: bearbetningen i v. 7 är inte avsedd som en gärd åt Waldenströms försoningslära utan åt sammanhanget och det citerade bibelordets faktiska lydelse. Men det är ingen tvekan om att man, i motsats till W efter 1875, bör hålla samman de tre stora sanningarna om Jesu offerdöd att "Gud krävde offret, Gud gav offret och Gud var offret". Se t.ex. psalm 288:2 i Stora Nätpsalmboken).

Musik: Filip Kofod, alt. Oscar Ahnfelt 1853 (40 år)

Herrens nåd är var morgon ny

1. Herrens nåd är var morgon ny!
Varför skulle vi sörja?
Jordens skuggor ju snart ska fly,
må vår lovsång då börja!
Pris ske Gud! Vi mot målet ilar,
Jesus följer oss trofast än idag,
bjuder här allt Guds välbehag
och därhemma sin vila.

2. Herrens nåd är var morgon ny!
Bort med tvekan och fruktan!
Herrens röst mitt i stormens gny
blandar nåd i hans tuktan.
Nåd, ja, nåd hur han än den kläder,
nåd som fostrar för himmelriket opp,
nåd som livar vår tro, vårt hopp,
nåd som tröstar och gläder.

3. De som gråter, de vare då
såsom gräte de icke.
De som fröjdas och ler också
såsom gladdes de icke.
Herren kommer! Hans dag är nära.
Må vi bida den längtansfullt i tron,
höja redan vår lovsångs ton:
Honom, honom ske ära!

Text: Lina Sandell 1865 (33 år), ngt bearb. 

Musik: Oscar Ahnfelt 1874 (61 år) - jfr Carolas framförande.

L Sandell:

O Ahnfelt:

Var är du, var är du

1. Var är du? Var är du? Vart skyndar du hän,
o mänska, i skuggan och gruset?
Var döljer du dej ibland lustgårdens trän?
Träd fram för din Herre i ljuset!
Så ropar den himmelska rösten.

2. Var är du, var är du? Ack, trivs du väl än
därute i synden och flärden?
Föraktar du ännu din himmelske vän?
Går själen förlorad i världen,
den värld som är fjärran från Herren?

3. När vill du då börja att söka din Gud,
som snart skall din domare bliva?
När vill du då börja att akta hans bud
och rätt i hans ord honom giva?
Just nu är den lägliga tiden.

4. Så tänk ej: "Än lyser ju solen så klart,
än är det för tidigt att börja.
Min Herre, han kommer nog inte så snart,
nog hinner för själen jag sörja,
nu vill jag ha glädje i världen."

5. Din tid är dock Herrens, det bliver därvid,
du kan den en dag ej förlänga.
Se, nu får du komma, nu, nu är det tid,
men en gång han dörren skall stänga,
och då är försent börja klappa.

6. Var är du, var är du? Kanhända du har
berett dej ett säkerhetsläger
av egna förtjänster och dygder du spar,
fast sådant för Herren ej väger
det ringaste grand i hans vågskål.

7. Din fromhet och renhet, vad gäller väl de
för honom, den helige, rene?
Nej, skall du bli helig, så måste det ske
allenast igenom den ene
som gjordes till synd för oss alla.

8. Var är du, var är du? Ja, har du förstått
att endast i Sonen är livet
och med dina synder till honom nu gått,
vars namn oss till frälsning är givet,
och där i hans blod funnit rening?

9. Då först är du säker, då först kan så här
med glädje din Herre du svara:
"Här är jag, här är jag, min Frälsare kär!
Och må du nu själv mej bevara,
så är jag i trygghet för evigt!"


Text: Lina Sandell 1863 (31 år), bearb. A.H. 2008
Musik: Oscar Ahnfelt

Lina Sandell: 

O Ahnfelt:

Vik ej ur mitt hjärta

1. Vik ej ur mitt hjärta,
hälsosamma smärta:
andens fattigdom.
Säg mej mina brister,
att jag aldrig mister
nådens rikedom.

2. Vandringsman på jorden,
fatta djupt de orden:
blott som arma, små
nåden vi erfare.
Gud, den underbare
har beslutat så.

3. Blir du självbelåten
har du lämnat stråten
som till livet bär.
De som synden kände
sökte och använde
vad oss givet är.

4. Hellre må du ligga
djupt i stoft och tigga
nåd i Jesu blod
än att självrättfärdig,
helig, stark och värdig,
äga tröst och mod.

5. Hellre syndbelastad,
under domen kastad,
fallen och oren.
Publikan och sköka
kan sin Jesus söka
förr än farisén.

6. Milde Gud, bevara
mej från denna fara:
självrättfärdighet!
Men i Kristus giv mej
tröst och kraft och bliv mej
du all salighet!

7. Tron, det helga, höga,
underbara öga,
stärk nu i min själ.
Äkta pärlan klara
väl åt mej bevara
till mitt högsta väl.

8. Nådens verk du live,
regn och sol du give,
följ vad sätt du vill,
om blott så du för mej,
att för evigt hör mej
himmelriket till!

Text: C G Cassel (?) 1843 (60 år), C O Rosenius 1850 (34 år), ngt bearb. 2010
Musik: Oscar Ahnfelt

Jag är främling, jag är en pilgrim

1. Jag är främling, jag är en pilgrim,
blott en afton, blott en afton bor jag här.
Försök ej hindra mej, jag vill följa
Guds folk på väg genom sand och bölja!
Jag är främling, jag är en pilgrim,
blott en afton, blott en afton bor jag här.

2. Resemåltid i hast jag äter,
som ett ilbud, som ett ilbud stannar ej.
Jag står omgjordad kring mina länder,
har vandringsstaven i mina händer;
resemåltid i hast jag äter,
som ett ilbud, som ett ilbud stannar ej.

3. Lammets blod har mitt dörrträ tecknat,
mej beseglat, mej beseglat, jag är hans.
Ej syndens surdeg jag mer vill smaka,
iväg jag hastar, ser ej tillbaka.
Lammets blod har mitt dörrträ tecknat,
mej beseglat, mej beseglat, jag är hans.

4. Lammets måltid mej saligt hugnar
som en försmak, som en försmak av hans ro.
Med skodda fötter ur träldomsbandet
jag går att finna det goda landet.
Lammets måltid mej där ska hugna
i en evig, i en evig fröjd och ro.

5. Jorden har ej den ro jag söker,
nej, jag längtar, nej, jag längtar till Guds stad.
Där gråter ingen, där slutar nöden.
Där bor ej synden, dit når ej döden.
Jorden har ej den ro jag söker,
nej, jag längtar, nej, jag längtar till Guds stad.

6. Gode herde, blott ett jag beder:
följ och led mej, följ och led mej alltid du.
Så glad jag ilar nu till ditt möte,
till dess jag vilar uti ditt sköte!
Gode herde, blott ett jag beder:
följ och led mej, följ och led mej alltid du! 

Text: Mary Dana-Shindler, sv. övers. Carl Olof Rosenius, ngt bearb. 
Musik: Oscar Ahnfelt, alt. Bernhard Christensen

Ett barn är oss fött och en son är oss given

1. Ett barn är oss fött och en son är oss given,
den evige Guden är människa bliven!
Ur människosläktet tog han sig en moder
och föddes i armod, en mänskornas broder.

2. Vad salighet nu att en människa vara,
då Gud i vårt kött låtit sej uppenbara!
Nu får varje människa, nöjder och glader,
rätt barnsligen ropa: Gud, Abba, min Fader!

3. Det elände Adam oss ådrog i fallet,
se, allt är nu botat av barnet i stallet!
Nu syndare alla sej väl må berömma,
att de fått till broder den världen skall döma.

4. Så litet ett barn oss kan skrämsel injaga,
så gärna vill Gud oss all fruktan betaga.
Ja, därför kom Herren så liten och späder,
att vi ej må rädas, men hellre oss gläder.

5. Här ligger i lindor den vän som oss lisar,
han dias vid bröstet, fast oss han utspisar,
här gråter nu den som bedrövade fägnar,
han ansas och sköts, fast han världarna hägnar.

6. I stallet och krubban där ligger en gåva
som ingen tillfyllest kan prisa och lova,
och gåvan, den skänkes för intet åt alla,
o låt oss då ej gå så hårda och kalla!

7. Nej, låt oss vår Fader i Andanom lova
för Sonen, hans dyra och härliga gåva.
Fast hjärtat kan därför tillfyllest ej prisa,
så vare och blive själv Barnet vår visa!

Vadhelst här i världen bedrövar min själ

1. Vadhelst här i världen bedrövar min själ,
med Jesus och ordet det alltid blir väl.
Och om jag ej känner min lycka alltid,
i tron på Guds ord har jag ändå Guds frid.
Ack, saliga ro
på Jesus få tro
och äga Guds ord i sitt bo!

2. När synden förskräcker och ängslar min själ,
jag litar på ordet och Jesus likväl.
Min synd är mot Jesus som gnista mot hav,
den slocknar, försvinner i djupaste grav.
Ack, saliga ro...

3. När frestelsens stormar för mäktiga blir,
visst fäller jag modet, men ordet förblir:
Du, Gud, är min fulla rättfärdighet än,
min seger, min styrka, jag säger igen:
Ack, saliga ro...

4. När livet blir mörkt och jag känner mej svag,
jag skyndar till ordet, och där är det dag.
Om andra tycks rika och jag dem ej lik,
jag skådar i ordet, och där är jag rik!
Ack, saliga ro...

Text: Agatha Rosenius, ngt bearb.
Musik: Oscar Ahnfelt

A Rosenius:


O Ahnfelt:

Här kommer en främling från fjärran ort

1. Här kommer en främling från fjärran ort
- lås upp, lås upp!
Han gästa vill i ditt hus. Dess port
lås upp, lås upp!

2. Hans blick är kärlek, hans röst ger frid
- lås upp, lås upp!
Han stillar blödande hjärtans strid
- lås upp, lås upp!

3. Och var han kommer och finner hus
- lås upp, lås upp! -
så blir där nattvard och frid och ljus
- lås upp, lås upp!

4. Och Jesus heter den vännen god
- lås upp, lås upp!
För dej han gjutit sitt eget blod,
lås upp, lås upp!

5. Och vill du ha i ditt hjärta ro
- lås upp, lås upp!
Och vill du lycklig på jorden bo
- lås upp, lås upp!

6. Och vill du alltid Guds vägar gå,
lås upp, lås upp!
Och vill du himmelen saligt nå,
lås upp, lås upp!

7. Och låsa upp är att ta emot,
hans nåd ta mot!
Hans evigt gällande syndabot
ta mot, ta mot!

8. Har du ej städat och gjort dej grann,
likväl lås upp!
Han själv gör rent, det kan bara han.
Lås upp, lås upp!

Text: Johan Michael Lindblad 1844 (27 år), bearb. A.H. 2008
Musik: Oscar Ahnfelt