Öppet står Jesu förbarmande hjärta

1. Öppet står Jesu förbarmande hjärta, 
kärlekens armar och frälsningens famn. 
Är det väl skäl att försmäkta i smärta, 
då du får ankra i sällhetens hamn? 
Herren i nåd och i kärlek dej möter, 
ropar och ber: Ge ditt hjärta åt mej! 
Är det väl rätt att din vän du bortstöter, 
han som till lösen gav livet för dej? 

2. Världen i Frälsaren frikänd har blivit, 
han på sitt hjärta var syndare bar, 
fäst mellan himlen och jorden han givit
lösen för oss och vårt skuldoffer var. 
Skulden ströks ut genom blodskällans flöden, 

syndaregistret på korset han slog. 
Domaren led för de dödsdömda döden, 
Gud är försonad och detta är nog. 

3. Kom alla mänskor, ja, syndare alla, 
dubbelt tillbaka ni får för vart brott. 
Om vi än alla med Adam måst falla, 
har ändå Jesus alltsammans gjort gott. 
Är det väl rätt att befriade trälar 
håller sej själva i träldomen kvar? 
Nej, låt oss hellre som frigjorda själar 
tacka i frihet vår nådige Far! 

4. Jesus, min Herre, min salighetsklippa! 
Jag din förtjänst mej tillägnar som min. 
Dej vare lov, jag min otro fått slippa,
jag i din hand står ju skriven som din! 
Du får dej själv och din Fader förneka, 
förrän jag därur utstruken kan bli. 
Därför jag sjunger nu utan att tveka: 
snaran är sönder och fågeln är fri!

Text: Abraham Falk 1754 (27 år), bearb. A.H. 9/7 2016
Musik: Norsk folkmelodi, alt. Oscar Ahnfelt