Jungfru Maria, jungfru Maria

Text: Eva Norberg 1957 (42 år)

Musik: Per-Erik Styf 1957 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte  noterna publiceras här] 

En klassisk "kyrkovisa" för Kyndelsmässodagen, publicerad i "Kyrkovisor för barn" 1960. Med sin suggestiva upprepning av orden "jungfru Maria" i varje vers, dubbelt upp i de två första dessutom, betonas verkligen dagens karaktär av "Jungfru Marie Kyrkogångsdag" som den kallats i svensk tradition. Förmodligen är det p.g.a. det namnskicket som Eva Norberg i första strofen talar om "kyrkans kor", fast det ju handlade om Jerusalems tempel. (I andra strofen talar hon om "Herrens hus" och i tredje om just "templet"). 

Idag uppfattas det nog som lite av ett förnekande av det judiska, men så var knappast avsikten - bara att för svenska barnaöron koppla till något de finner bekant, ungefär som svenska kyrkobyggnader i andra psalmer kallas "tempel". Den som vill kan dock byta ut sista raden i första strofen mot "min Gud, min bror", alt "en gåva stor".

Hur som helst är denna Maria-psalm som sej bör också, och framför allt, en Jesus-psalm. Han skildras i både andra och tredje strofen som "världens ljus", som "lyser för folken som vandrar i

Vem är det som kommer på vägen?

1. Vem är det som kommer på vägen?
Det lyser så grant om hans hår...

Text: Britt G Hallqvist 1955 (41 år)

Musik: Per-Erik Styf 1955 (32 år)

[Av upphovsrättsliga skäl får varken text eller noter publiceras här än]

En av de mest originella psalmerna i psalmboken är utan tvivel denna om "barnen som sprang från sitt hopprep". Psalmen bygger helt och hållet på berättelsen om "Jesus och barnen" (Markusevangeliet 10:13-16), men författaren berättar mycket som den korthuggne Markus inte fått med. Hennes inlevelsefulla skildring gör ett mycket trovärdigt intryck, även om bibeltexten inte utesluter att även pappor följde med. (Men de nämns ju annars så ofta ändå).

När en av psalmens många berömmande kommentatorer däremot tror att Hallqvist försökt fläta in ett anakronistiskt stycke 1950-talsvardag med sitt tal om hopprep, är han helt fel ute. Författaren har ju fullt medvetet endast tagit med leksaker som bevisligen fanns även på Jesus tid, förutom hopprep även "fästning av lera och strå". (Det står ju inget i psalmen om att hopprepen var av plast!). Man kan ju mycket väl se lekföremålen som valda för att kännas igen även av barn på 1950-talet, men typiska bara för 1900-talet är inget av dem.

Psalmen publicerades första gången i Kyrkovisor för barn (1960), som nr 745 under rubriken "Mikaels dag" (som då var både barnens och änglarnas)! Och den innebar verkligen, precis som flera av Anders Frostensons texter, en språklig revolution vad gäller andliga sånger. Den klyschiga sentimentalitet och moralism som ibland präglat barnsångsproduktionen är här som bortblåsta. Har någonsin Markus´ lakonism "men lärjungarna visade bort dem" levandegjorts så fängslande som i Hallqvists dramatisering: "Gå bort ifrån Jesus, ni stör! Ni knuffas och skriker och bråkar, och han ska predika, så hör!"? Och Jesus´ reaktion beskrivs så festligt, att man utan vidare är beredd att tro på slutklämmen om mammornas (och kanske även pappornas) glädje vid hemkomsten.

Psalmen har sjungits rätt ofta vid s.k. "familjegudstjänster", däremot mera sällan vid dop, trots att den bygger på den evangelietext som är helt central vid dop av barn i Svenska kyrkans ordning.