Milde Jesus, du som sade

Milde Jesus, du som sade: 

"låt nu barnen komma få",

händerna på dem du lade 

och välsignar än de små. 

Själv som barn till Herrens tempel 

bars du i din moders famn. 

Låt mej minnas ditt exempel 

som jag alltid minns ditt namn.

Text: Frans Michael Franzén, bearb. A.H. 2024

Musik: Ludvig van Beethoven ("An die Freude")

Vad skapat är, från stjärnorna till gräsen

1. Vad skapat är, från stjärnorna till gräsen,

Guds vishet, godhet, härlighet beter.

Men honom själv den ur hans eget väsen

ursprungne synligt för oss återger.

2. Och hur i gudomsdjupet än må spana

en prisad vishet: ack! vad vet hon mer,

än vad det budskapet oss låter ana,

att Gud, som mänska, till oss stigit ner;

3. att vi må nära se och känna Herran;

liksom av oss med glädje igenkänns

i älsklig yngling, sänd till oss ur fjärran,

hans faders bild, en länge saknad väns!

4. Han kom från himlen, för att dit oss föra,

förnedrad, för att vi upphöjas må,

och detta skulle ej oss fallna röra,

ej mer än lagens blixt vårt hjärta slå?

5. Se Fadern, som sin ende Son ej skonar,

se Sonen, som sig själv till offer ger!

Vad vet du väl som världens synd försonar,

om det ej så, av sådan kärlek sker?

6. I varje tid, vart vi vill ögat välva,

omväxlar fint fördärv med vild natur.

Ack, vad eländighet inom oss själva!

Ve oss om ej förlossning sker därur!

7. Behövs då ej en lösen för den fångne?

Och vem betalar den, om icke han,

den med sitt blod för oss i borgen gångne,

som syndens makt och döden övervann.

8. Med synden döden kom. Men du det glömmer,

du som bestrider syndens straff av Gud.

Vad sker då på den dag, då Herren dömer,

och visar bort dem, som ej lytt hans bud?

9. Vi saknar hopp, det må var dag betonas,

om vi ej får vid korset falla ner,

där han, som lider för att vi ska skonas,

i hånat kval för sina bödlar ber.

10. Har Kristus endast med sin sedelära

förmått att lösa syndavanans band? -

Se där den lame, som sig låter bära

till Frälsarns fot, att helas av hans hand.

11. "Din synd förlåtes dej, min son", så ljuder

till syndarns tröst det första nådens ord.

"Stå upp och gå", det andra sedan bjuder.

Och han står upp och går, helbrägdagjord.

12. Men märk hans tro; från dörren undanskjuten

han kom från taket in, och nu han bär

vad honom bar liksom en fånge sluten.

Fri, som hans kropp, nu ock hans ande är.

13. Så Frälsarn själv oss nådens ordning visar,

vem är det som med tröst från honom går?

Månn farisén, som sej rättfärdig prisar?

Nej, synderskan, vars gråt hans fötter tvår.

14. Men som försoning är tillika rening,

i kraft utav det blod, som offrat är,

så måste grenen röja sin förening

med ädla stammen i den frukt den bär.

15. Den gode Herden gav sitt liv för fåren

och som uppstånden vårdar sina får.

Hans röst dem samlar ifrån villospåren,

och ulven flyr, då de med honom går.

Text: Frans Michael Franzén 1842 (70 år), ngt bearb. 2022

Musik: Erkki Melartin 1923

F M  Franzén:

Är det ej helt, vad Gud oss uppenbarat

 

1. Är det ej helt, vad Gud oss uppenbarat?

Är det ej ett från början och till slut?

Hur kunde Evangelium bli förklarat,

om profetian icke gått förut?

2. Det står för evigt, vad de har gemensamt,

de två förbunden; och det främsta är,

att över allting älska Gud. Det ensamt

om bådaderas enhet vittne bär.

3. Ej blott till Israel, nej, till oss alla

ur Sinais åskmoln höjdes Herrens röst.

Den skarpa domsbasun där hördes skalla,

genljuder än från syndarns slagna bröst.

4. Som i ett tornur, på de tolv i ringen

vad tiden lider allas ögon ser,

så, vad är rätt, vad brytas må av ingen,

de tio bud, de tvenne tavlor ter.

5. Dem vill man dock ifrån oss fjärran skjuta.

Hur kan man det, då Han, som kommen var,

att allt fullborda, allting sammansluta,

med sitt insegel dem förnyat har?

6. Vems var den röst, som Moses´ anda väckte?

Vem var den ängel, som för honom gick,

som folkets törst ur brustna klippan släckte,

och brödet gav, som det från himlen fick?

7. "Mitt namn i Honom är", så Herren sade,

och hör: som Herren själv, så bjuder Han.

Hos Abraham Han redan gästat hade,

och det var Honom, Jakob övervann.

8. Dold inom sej, blir Gudomen i Ordet,

Enfödde Sonen, för oss uppenbar.

Som Skaparordet, Hans är ock budordet.

Hos Gud Han före tidens början var.

9. "Förklara mej", så bad Han själv på jorden,

"o Fader! som jag, förrän världen fanns,

stått härlig inför dej". Märk väl de orden:

av evighet den klarheten var hans!

Text: Frans Michael Franzén 1842 (70 år), ngt bearb. 2022

Musik: Erkki Melartin 1923

 

F M  Franzén:

Jesus, dej i djupa nöden

1. Jesus, dej i djupa nöden 
dina egna överger. 
Dej som går för dem i döden
sviker och förnekar de. 
Ack, jag själv, som bland de dina 
du vill frälsa med din pina, 
överger dej för en värld 
full av dårskap, synd och flärd. 

2. Vem var den som dej förrådde, 
då din tår för honom flöt, 
dej som nyss hans fötter tvådde, 
brödet nyss med honom bröt? 
Ack, jag själv, som från det bordet 
där ditt blod beseglar ordet, 
där du mej min synd förlät,  
återföll i frestarns nät. 

3. Ej förmår de svaga vänner 
vaka ens en stund med dej, 
då du, höljd av blodsvett, känner 
dödens fasor samla sej. 
Ack, jag själv förmår ej vaka, 
ej en flyktig ro försaka: 
rörs en stund, men inom kort 
sover jag min bättring bort. 

4. Vem var den som inte kände
dej, sin mästare och vän, 
bröt den tro han nyss bekände, 
bröt den tredje gången än? 
Ack, jag själv, som flera gånger 
brutit löften, glömt min ånger,  
svikit och förnekat dej
som så ofta sökte mej. 

5. Salig den dej aldrig sviker, 
en gång av din kärlek rörd, 
aldrig från din sida viker
av en fåvitsk värld förförd, 
som, Johannes lik, vid ropen 
från den onda, blinda hopen 
trofast följer dina spår, 
vid ditt kors till änden står. 

6. Men du ock den fallne åter 
med en blick upprätta kan.
Denne då likt Petrus gråter,
får dej lika kär som han. 
Jag dej vållat sorg och smärta, 
se, dej älskar dock mitt hjärta.
Jesus, du min bäste vän,
tack att du känns vid mej än!

Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817, bearb. 2016
Musik: Svensk 1697

F M  Franzén:

O Jesus, än de dina

1. O Jesus, än de dina

du vill omkring dej se,

och av din bittra pina

en salig frukt dem ge.

Dem in i döden älskar du,

och i din Faders rike

vill möta dem ännu.

2. Men redan här på jorden

bland oss du stiger ner.

För oss ett offer vorden,

dej själv åt oss du ger

och säger, evigt mild och god:

"Tag, det är min lekamen,

och tag, det är ditt blod."

3. Vi, Jesus, dej får höra
ännu i dessa ord.

Oss alla vill du göra

till dina vid ditt bord.

Oss alla, då du brödet tog,

du slöt intill det hjärta

som för oss alla slog.

4. Det hjärtat, som i nöden

den armes tillflykt var,

som bad för oss i döden

och våra synder bar,

det hjärtat än med frid och tröst,

med salighet från höjden

här nalkas trogna bröst.

5. Du kommer, kärleksrike,

ännu i Herrens namn

och för oss i ditt rike

emot en Faders famn,

en Faders, som förlåta vill

de barn du återlöste

och som dej nu hör till.

6. Ja, dej vill vi tillhöra,

o Jesus, till vår död,

och Herrens vilja göra

i medgång som i nöd.

Då blir du hos oss alla dar

intill vår levnads ände,

som själv du lovat har.

Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817 (40, 45 år)

Musik: Tysk folkvisa / Köpenhamn 1569

F M  Franzén:

Bereden väg för Herran

Alt. koral:



1. Bereden väg för Herran,

berg, sjunken, djup, stån opp!

Han kommer, han som fjärran

var sedd av fädrens hopp.

Rättfärdighetens förste,

av Davids hus den störste.

Välsignad vare han,

som kom i Herrens namn.

2. Guds folk, för dig han träder,

en evig konung opp.

Strö palmer, bred ut kläder,

sjung ditt uppfyllda hopp.

Guds löften äro sanna,

nu ropa: hosianna!

Välsignad vare han,

som kom i Herrens namn.

3. Gör dina portar vida

för Herrens härlighet.

Se, folken kring dig bida

att nå din salighet.

Kring jordens länder alla

skall denna lovsång skalla:

Välsignad vare han

som kommer i Herrens namn.

4. Ej kommer han med härar

och ej med ståt och prakt,

dock ondskan han förfärar

i all dess stolta makt.

Med Andens svärd han strider

och segrar när han lider.

Välsignad vare han

som kommer i Herrens namn.

5. O folk, från Herren viket

i syndig lust och flärd,

giv akt, det helga riket

ej är av denna värld,

ej av dess vise funnet,

ej av dess hjältar vunnet.

Välsignad vare han

som kommer i Herrens namn.

6. Den tron som han bestiger

är i hans Faders hus.

Det välde han inviger

är kärlek blott och ljus.

Hans lov av späda munnar

blott nåd och frid förkunnar.

Välsignad vare han

som kommer i Herrens namn.

Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817 (40, 45 år) 

Musik: Svensk variant av tysk folkmelodi 1693, alt. dalakoral från Boda

F M  Franzén:

Den korta stund jag vandrar här

DEN GODE HERDEN

1. Den korta stund jag vandrar här,
vad fruktar jag och klagar?
Han som den gode herden är,
han mina steg ledsagar.
Han som gav livet för sin hjord
än med sin Ande och sitt ord
är när oss alla dagar.

2. Jag hör hans röst och känner den
och går dit han vill kalla.
De sina känner han igen,
han räknat har dem alla.
Han söker den som vilse far,
den svage i sin famn han tar,
upprättar dem som falla.

3. Han styrker mig med livets bröd
vid nådens helga källa,
där Andens kraft mot synd och död,
där frid och fröjd uppvälla.
Hur mörk min väg bland törnen går,
blott jag ej viker från hans spår
jag ej skall modet fälla.

4. O du som sade: "Ingen kan
de mina från mig taga",
dig mot en värld jag ropar an,
som vill mig från dig draga.
Låt mig ej villas bort från dem,
som till din Faders sälla hem
du lovat att ledsaga.

5. Hur tomt är allt vad världen har,
hur kort dess nöjen vara!
Snart stundar natten, då envar
av oss skall hädanfara.
Och då, vad är all lycka här
emot det löftet: "Där jag är,
där skall ni också vara!"

Text (=SvPs1986 nr 157): Frans Michael Franzén 1813 (41 år)

Musik: Lyon 1547 / Johann Crüger 1653 (55 år)

Denna psalm, som Franzén första gången publicerade i andra häftet av "Prof-Psalmer" som han utgav tillsammans med Wallin 1813, hade redan från början rubriken "Den gode herden", och har också länge varit stående psalm på "Herdesöndagen" (Tredje söndagen i påsktiden) som har samma överskrift. Psalmen baserar sej på Jesusorden i Johannes 10 men innehåller även referenser till exempelvis Psaltaren 23 och Johannes 17:24.

Melodin har i 1986 års psalmbok återförts till originalets mer rytmiska form. Frågan är dock om inte psalmen tappat i popularitet genom att den förlorat sin mer haeffnerskt utjämnade melodiform, som faktiskt var mycket omtyckt och förknippad med just den här texten. Om psalmer från 15-1600-talet lämpligen sjungs i tidstypiska melodiformer kan man ju dock tänka sej att psalmer från 1800-talets början kan få klinga lite mer, ja just "haeffnerskt". För jämförelses skull låter jag båda formerna stå sida vid sida här i denna melodipsalmbok.

F M  Franzén:

J Crüger: