Jag vet en äng så frisk och grön

     



1. Jag vet en äng, så frisk och grön, 
där morgonsolen strålar skön 
och Sarons lilja utan fläck 
står vid den silverklara bäck 
och böjer för en himmelsk vind 
sin sköna, oskuldsvita kind. 

2. Dit ilar lamm i morgonstund 
att finna gräs på daggig grund; 
och fridens duva sänker sej 
ner över dem och viker ej; 
och herden själv framför dem går,
de följer i hans ljusa spår. 

3. Och fikonträd och oljeträd 
där står bland fält med gyllne säd; 
en vinstock röda druvor bär, 
och mjölk och honung flyter där. 
Jag vid vart steg på ängen ser 
av rikedomar mer och mer. 

4. Och denna undersköna lund 
planterats på en klippas grund, 
som aldrig, aldrig bäva skall, 
om havet än bröt in med svall.
Om jord och himmel än förgår, 
den ändå lika fast består. 

5. Guds ord den sköna ängen är; 
hans eget folk är lammen där; 
och Herden, Klippan, på vars grund 
står fast ett evigt fridsförbund, 
är du och din rättfärdighet, 
Guds egen Son, i evighet.

Text: Betty Ehrenborg-Posse
Musik: John Bacchus Dykes

Lova nu Herren, för lovsång till Herren

1. Lova nu Herren, för lovsång till Herren
är ju så ljuvlig och underbart skön!
Herren Jerusalem bygger och samlar
åter det skingrade Israels folk.

2. Han de förkrossade hjärtana helar,
ja, deras sår han förbinder så ömt.
Stjärnorna räknar han, nämner dem alla,
stor är vår Herre och väldig hans kraft.

3. Över allt mänskligt förstånd går hans vishet,
de ogudaktigas makt slår han ner,
men med sin nåd han de svaga upprättar,
sjung nu i kör och med lyror hans lov!

4. Himlen med regntunga skyar han täcker,
vattnar så jorden och bergen får gräs,
boskapen skänker han foder och mättar
korparnas ungar som ropar om mat.

5. Han har ej lust till de stolta och starka,
men till var gudfruktig har han behag,
till dem som uthålligt hoppas på honom,
till dem som hoppas var dag på hans nåd.

6. Prisa, Jerusalem, Herren, din Herre!
Prisa, o Sion, din Konung och Gud!
Han dina stadsportars bommar gör starka,
och dina barn han välsignar i dej!

Text: Betty Ehrenborg-Posse efter Psaltaren 147:1-11, bearb. A.H. 27/1 2018
Musik: Joël Blomqvist

B Ehrenborg-Posse:

I en stormig tid

1. I en stormig tid,
under kamp och strid,
oro, svaghet, nöd och plågor,
då av tusen ting
hjärtat kastas kring,
irrande som havets vågor,
då i klentro vi, likt Petrus långt från strand,
sjunker men försöker fatta Mästarns hand, 
Herre, träd då fram,
lyssna uppmärksam
till vår bön och våra frågor!


2. Storhet du förstör,
makt tillintetgör,
självklokhet till dårskap bringar,
men ditt rikes brodd,
ringa och försmådd,
skyddas av din starkhets vingar.
Ständigt syns din kungatron väl arm och glömd,
i en krubba låg du ju för världen gömd,
men du går dock fram,
lugn och lyckosam,
och med kärlek oss betvingar.

3. Ja, din krona är
väl av törnen här
och ett kors din tron får vara;
staven som dej slog
du till spira tog,
du fick sår till smycken klara.
Men du är den lilla sten som sönderslår
guldbelätet som all världens offer får,
och du växa skall,
tills för världen all
du din makt skall uppenbara.

4. Herre, lär oss då
att ej kalla gå,
men i dag vår lovsång höja!
Ty du kommer snart, 
allt blir uppenbart,
länge kan det mer ej dröja.
Låt oss här bekänna oss till dej förut,
så du kan bekänna dej till oss till slut,
när inför din makt
och din äras prakt
alla knän sej måste böja.

5. Vi bekänner väl:
du har många skäl
att för evigt oss förkasta.
Vi i överdåd
djärvts försmå ditt råd,
oss med skuld på skuld belasta.
Dock består din nåds och trofasthets förbund,
också denna stund är nådens tid och stund.
Denna dag och tid
till din nåd och frid
låt oss genast saligt hasta!

Text: Betty Ehrenborg-Posse, bearb. A.H.
Musik: Primus Leppänen

B Ehrenborg-Posse:

Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka

1. Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka! 
Ja, uppväck den och ge den liv och styrka! 
Din lära alltid i den ren bevara, 
föröka dina trogna vittnens skara. 

2. Pris dig, att du ej för vår kyrkas brister 
förkastat den och att den än ej mister 
din omsorg, dina kallelser, din tuktan, 
att än den fostrar barnen i din fruktan, 

3. att du mig rum i denna kyrka givit 
och att du inom den har skänkt mig livet 
i helga dopet, i ditt ord, det klara, 
och i din nådemåltid underbara. 

4. Ja, tack att du på mig så nådigt tänkte 
och denna kyrka till ett stöd mig skänkte! 
Hjälp att jag henne som en moder vördar 
och bär mitt ax till hennes himlaskördar. 

5. O läk du hennes skador, dig förbarma! 
Låt sanningen gå ut bland mänskor arma. 
Uppväck till liv, förjaga säkerheten 
och lär oss leva helt för evigheten! 

6. Låt alltid klart mitt i vår kyrka skina 
din gudom, din uppståndelse, din pina! 
Omkring ditt kors, o Jesus, oss förena 
och tänd i oss din kärlekslåga rena!

Text: Betty Ehrenborg-Posse, bearb. A.H.
Musik. Geneve 1542

B Ehrenborg-Posse:

Säg min vän, har det dej smärtat

Alt. koral:



1. Säg min vän, har det dej smärtat
att en syndare du är?
Har det gått dej djupt till hjärtat
att dej Jesus håller kär?
Kan du leva utan honom?
Har du fått din skatt i honom?
Vill du leva, dö för honom?
Är han själv din själs begär?

2. Säg, har du Guds Ande låtit
fostra dej och därom bett?
Har du över synden gråtit
och din nöd och fara sett?
Har den dej till Jesus drivit?
Har hans kors din räddning blivit?
Har du Jesus hjärtat givit?
Är du nu med honom ett? 

3. Tio jungfrur alla hade
ordet och bekännelsen,
och sej allesammans gladde
åt att möta brudgummen.
Men Guds Andes olja klara
fanns hos hälften av dem bara,
och den måste hos oss vara
om vi ska nå himmelen.

4. Därför, mänska, dej besinna,
låt Guds ord få gripa tag.
Jesus vill din kärlek vinna,
ta emot hans nåd idag!
Lämna all din synd åt honom,
ta rättfärdighet av honom,
nytt ditt hjärta blir hos honom
och du har Guds välbehag.

5. Kanske håller dej ett hinder
hemligt kvar i världens lopp?
Kanske någon synd dej binder,
alltför kär att offras opp?
Akta dej och låt den fara!
Annars ska den synden vara
en förskräcklig, dödlig snara
som fördärvar själ och kropp.

6. Jesus vill med helig iver
att vi hela hjärtat ger,
för när oss hans kärlek driver
kan den nå till ännu fler.
Han vill all vår synd förstöra,
oss för evigt saliggöra,
oss mot målet ständigt föra
tills en dag vi honom ser!

Text: Betty Ehrenborg-Posse 1855 (37 år), bearb. 2016
Musik: Ludvig Mathias Lindeman alt. J A Josephson

B Ehrenborg-Posse:

Om någon till ont mej locka vill

1. Om någon till ont mej locka vill,
då svarar jag: nej, nej, nej!
Mitt öga, mitt öra, mitt hjärta sluts till,
mina händer ej öppnar sej.
För jag går till det heliga landets ro,
där ej ont ska få bo.

2. Och ber man mej synda när ingen det ser,
då svarar jag: nej, nej, nej!
Ett öga jag vet som i mörkret ser ner,
och i midnatten slumrar det ej.
Det ser om mitt hjärtas lust och begär
till rättfärdighet är.

3. Men säger mej Frälsaren: Följ du mej!
då svarar jag: ja, ja, ja!
Och frågar mej Herren: Säg, älskar du mej?
då suckar jag: ja, o ja!
Inte så att din kärlek jag fattat än,
nej, men min väcks av den!

Text: Betty Ehrenborg-Posse, bearb. A.H. Fastlagssöndagen 15/2 2015
Musik: Betty Ehrenborg-Posse (?)


B Ehrenborg-Posse:

Ett barn idag är oss givet

1. Ett barn i dag är oss givet,
en son har skänkts oss idag!
I honom finner du livet,
i honom Gud har behag.
I honom uppgår för alla
den nya himmelens sol.
Låt nu de orden få skalla
med kraft från pol och till pol!

2. I världen krigen hörs bullra
och makt sej spänner mot makt.
Men på den spädaste skuldra
är herradömet dock lagt.
Och överänglarnas skara
kring honom prisande står,
som är och var och ska vara
då jord och himmel förgår.

3. Han Råd och Underlig kallas,
så må han råda för dej!
Han känner hjärtana allas
och allt som bortirrat sej.
Han heter Kraft, så var stilla,
låt honom föra dej an!
Vem kan nu göra dej illa,
sen han för dej blivit man?

4. Han, Hjälten, stred för dej striden,
bröt sönder mörkrets förbund.
Han, Fridens Furste, till friden
har lagt den säkraste grund.
Han Evig Fader vill vara
för dej, och då ska du tro
att den är trygg för all fara,
som har i honom sin ro. 

Text: Betty Ehrenborg-Posse, bearb. A.H.
Musik: Friedrich Silcher

Jag var den trampade vägen

1. Jag var den trampade vägen,
där såningsmannen god
//: gick fram, barmhärtig och trogen,
och sådde med tålamod ://

2. De små, de många förhinder

förstörde sådden skön.

//: De borttog ordet ur hjärtat,

som fåglarna plockar frön ://

3. Jag var den steniga marken,

jag hörde ordet glad,

//: men när det kostade smärta

jag snart mej den undanbad ://

4. Ty hjärtat lät sej ej krossas

av Herrens heliga lag.

//: Blott ytligt ville det fröjdas

åt frälsningens klara dag ://

5. Jag var det törniga snåret.

Vid ordets rikedom all

//: mitt hjärta ville sej dela

åt Kristus och Belial ://

6. De tunga, jordiska sorger

och världslig lustas brand

//: förkvävde gyllene axet

som knoppats i hjärtats land ://

7. Men du har ännu ej tröttnat,

du trogne såningsman!

//: Du kommer än till det hjärta

där du sådan otack fann ://

8. Så ge mej nåd att behålla

din gåva, Herre god,

//: ta till mej ordet och bära

dess frukter i tålamod ://

Text: Betty Ehrenborg-Posse (1818-1880), bearb. A.H. 2009 
Musik: Folkmelodi

Då jag med bönen Fader vår

Alt. koral:




AMEN

1. Då jag med bönen "Fader vår" 
till Gud, min Fader kom, 
är det då säkert att jag får 
det jag bad honom om? 
Ja, han har gett mej Andens pant 
och Jesus lärt mej be. 
Vad Herren sagt är visst och sant, 
ja, amen, det ska ske! 

2. Och detta är det högsta av 
Guds trofasthets bevis, 
att han sin käre Son oss gav, 
sin nåd till evigt pris. 
Se, han vårt rätta Amen är! 
Kring honom står i glans 
likt en otalig stjärnehär 
Guds alla löftens krans! 

3. Så är den grund som bönen fått 
ej oviss eller svag. 
Till denna enda grunden blott 
har Gud ett gott behag. 
Han lovat att i Sonen kär 
ta mot vårt hjärtas bön. 
Ja, Jesus bönens Amen är 
och själv den trognes lön. 

4. Ja, om du Herren Jesus Krist 
av hjärtat håller kär, 
du trons förvissning ges till sist 
att få vad du begär. 
Ty han dej då till ljus och tröst 
sin gode Ande ger, 
som säger amen i ditt bröst 
till vad du honom ber. 

Text: Betty Ehrenborg-Posse, bearb. A.H. 2009
Musik: Svensk folkmelodi, alt. Johann Sebastian Bach

Kom till mitt kalla, domnade sinne

1. Kom till mitt kalla,
domnade sinne,
avgudar alla
för dej försvinne,
kom att befalla
ensam därinne!
Kom, o min Jesus!

2. Kom, du min kära,
mej att besöka.
Tron må du nära,
kraften föröka.
Må du mej lära
allt hos dej söka.
Kom, o min Jesus!

3. Kom när jag glädes,
kom mitt i nöden.
Kom när jag rädes
eviga glöden.
Kom, var tillstädes
nu och i döden.
Kom, o min Jesus!

4. Ja, du ska komma
sist full av ära!
Väl dina fromma,
väl dina kära!
Träden ses blomma,
sommarn är nära.
Kom, o min Jesus!


Text: Betty Ehrenborg-Posse 1855 (37 år)

Musik: Ferdinand Fleming

B Posse:

O Jesus, jag häpnar för kärleken stora

1. O Jesus, jag häpnar för kärleken stora,
som gjorde att du kom till jorden ned,
och ville din härlighets glädje förlora,
att jag skulle vinna en evig fred!
När du en blick mej gav
in i din kärleks hav,
synden vek ur min håg,
dej blott jag såg.

2. Mot synden bor evigt ett hat i ditt hjärta,
du är ifrån syndare skild och ren.
Dock sänkte du dej i dess nöd och dess smärta,
att upphämta själen, din ädelsten.
O vilka styng du fick,
när du bland törnen gick,
när du i dödens land
liv åt mej vann!

3. Men nu har du vunnit och bundit i banden
vår bittraste ovän, som stungit dej.
Nu har du befriat de suckande landen
och upplåtit frihetens dörr för mej.
Skulden du sänkt i grav,
bojorna du lyft av
och i din segerskrud
smyckat din brud.

4. Du lever, i döden du gick att oss frälsa,
och döden för evigt du dödat har.
Du bjuder oss komma och finna vår hälsa
i öppnade salighetskällan klar,
där från mitt syndasår
rening och bot jag får,
där jag Guds barn får bli,
där jag blir fri.

5. Du lever, med dej ska jag leva och vinna;
det gamla förgått, du gör världen ny.
Låt mörkrets onyttiga verk då försvinna,
låt köttets begär för din Ande fly!
Du vare mitt begär,
du vare ständigt här
tills jag dej, Frälsare,
evigt får se!
 

Så älskade Gud världen all

Alt. bearbetning:

1. Så älskade Gud världen all

att han utgav sin ende Son,

att var och en som på honom tror

ska få ett evigt liv.

2. För inte består kärleken

i att vi först har älskat Gud,

men däri att han har älskat oss

och givit oss sin Son.

3. Ja, däri har Guds kärlek stor

blivit uppenbar för oss,

att till försoning för all vår synd

han sände oss sin Son.

4. Han sände till oss Jesus Krist,

för att vi ska på honom tro.

Må vi förbli i hans kärleks kraft

och han förbli hos oss.

Text: Betty Ehrenborg-Posse 1856 (38 år), ngt bearb.

Musik: Loys Bourgeois, Genève 1551/1856

Denna psalm bygger på och följer troget både Johannesevangeliet 3:16 ("Lilla Bibeln") och 1 Johannesbrevet 4:9-11. Därmed blev den en god sammanfattning av Nya Testamentets budskap.

Psalmen trycktes första gången, med melodi, 1856 i Andeliga Sånger för Barn, häfte nr 3. Precis som 1900-talets store svenske psalmförfattare, Anders Frostenson, förnyade "söndagsskolans moder" Betty Ehrenborg-Posse vår sång- och psalmskatt genom sånger som från början var tänkta för barn (man kan just i det avseendet även jämföra med H C Andersens Eventyr).

Psalmen var väckelseledaren Carl Olof Rosenius´ älsklingssång och är fortfarande Betty Ehrenborg-Posses mest sjungna och spridda psalm. Den fanns i 13 av 14 svenska samfundssångböcker innan den 1986 togs med i den för nästan alla samfund gemensamma psalmboken.

Melodin är en ombildning av hugenottmelodin Or sus, serviteurs, som i mer ursprunglig form finns i psalmboken till texten Vår Gud, till dig du skapat oss. 


B Ehrenborg-Posse:

Vid gryende dag

1. Vid gryende dag
Maria begav
sej bort till sin Mästares grav.
Men häpen hon hör
av änglarna där:
"Din Herre,
din Herre
han är inte här!"

2. Av talet förskräckt,
bedrövad och stum
hon vet varken tid eller rum.
Och utan all tröst
på jorden hon är,
ty Jesus,
ty Jesus
hon finner ej där.

3. Med suckar och gråt
i tankar hon står,
från hjärtat de tårarna går.
Ty stenen togs bort,
men den hon höll kär,
försvunnen,
försvunnen
ur graven han är!

4. Maria, skall du
väl kunna få tröst
av örtagårdsmästarens röst?
Du hörde ditt namn,
du vände dej om.
"Maria,
Maria!"
Vem var det som kom?

5. Sjung halleluja,
du himmel, du jord,
och jubla med Psalmernas ord:
"Förgängelsen ej
Guds helige tär!"
Uppstånden,
uppstånden
ur graven han är!

Text: John Newton 1779 (54 år), Betty Ehrenborg-Posse 1852 (34 år), bearb. A.H. 2000

Musik: A D Thomson

Morgon mellan fjällen

Alt. koral:



1. Morgon mellan fjällen,
hör hur bäck och flod,
sorlande mot hällen,
sjunger: Gud är god,
Gud är god!

2. Se, hur dagen bräcker,
fram går ljusets flod.
Dalen, som den väcker,
svarar: Gud är god,
Gud är god!

3. Skogens grenar glittrar,
och med gladligt mod
fåglarna, som kvittrar,
sjunger: Gud är god,
Gud är god!

4. Själ, vak upp och svara
dem med nyfött mod.
Höj din lovsång klara:
Gud, vår Gud, är god,
Gud är god.

Text (=SvPs1986 nr 179): Christoph von Schmid 1812 (44 år) "Der Morgen im Gebirge", eng. text "Morn amid the mountains", sv. övers. Betty Ehrenborg-Posse 1852, ngt bearb.

Musik: Johann Adam Anthes 1824 (36 år), alt. Johann Christian Heinrich Rinck 1814 (44 år)

Det var länge oklart vem som skrivit denna populära morgonsång. Länge tillskrivs åtminstone melodin den tyske organisten och kompositören Karl H E Hauer, men nu har läget klarnat (se vidare Nisser/Selander/Bernsköld Psalmernas väg (Wessmans 2014), s. 170f):

Texten återgår på en sång av den romersk-katolske prästen Christoph von Schmid (1768-1854) och melodin är komponerad av musikläraren Johann Adam Anthes (1788-1843). Men den blev tidigt spridd och sjungen även i andra länder, och ursprunget föll i glömska (lite som Stilla natt, utan alla jämförelser i övrigt). 

Pianoförsäljaren m.m., baptisten Horace Waters, tog in sången i sin söndagsskolsångbok The Sabbath School Bell, där den finns med i andra upplagan 1859 (oklart om den fanns i den första). Redan dessförinnan var den dock översatt till svenska, och i Amerika tycks den sedermera ha fallit i glömska.

Det var nog Betty Ehrenborg-Posses förtjänst att sången blev så populär som den blev just i Sverige, eftersom hon mycket snabbt introducerade den i vårt land genom söndagsskolan och sitt sånghäfte Andeliga sånger för barn (1852). Idag sjungs sången av alla åldrar även nere vid kusten - och inte bara på fjällvandringar eller skidläger (där den i kristna grupper ibland varit nästan obligatorisk vid morgonbönen).

Men att sången skulle få tas in i själva psalmboken, det var långt ifrån självklart 1937 (däremot 1986!). Den ansågs alltför barnslig och formellt undermålig. Jag citerar ur faluprosten Gunnar Ekströms bok: Den nya psalmboken - ett försvar och en lovsång (Falun 1938):

"En vän har förklarat sig anse att N 521, Morgon mellan fjällen, och N 520, Jesu kär, höra till det uslaste i psalmboken. Det var inte alls överraskande att få höra detta. Morgon mellan fjällen påtalades av gammalt förståndigt folk också i utskottet och i kyrkomötesdebatten. Och eftersom den kommit in i utskottets förslag på grund av min motion nr 39/1936, kände jag mig uppkallad att ingå i svaromål. (Texten har nu av R blivit tacknämligt bearbetad och är även i formellt avseende tillfredsställande). Ur mitt "försvarstal" citerar jag följande:

Det finns dock något i den nutida psykologiska forskningen och pedagogiken som heter barnpsykologi. Paulus säger: ´När jag var barn, talade jag som barn och hade barnsliga tankar, men när jag vart man, lade jag bort det barnsligt var'. De som tänka som barn och tala som barn, ha icke samma förmåga av det genomförda logiska tänkandet och koncentrationen som fallet är med de äldre. Någon menar sig ha kommit med en förkrossande kritik över den i motionen intagna mycket kära och populära barnpsalmen 'När han kommer, när han kommer att samla de sina' genom att påpeka, att i första versen barnen jämföras med morgonens stjärnor, i den andra med lamm och i den tredje med juveler: 'Vad är det för slags psalm?' - ja, så resonerar en gammal man, men för barnen ligger denna växling av bilder väl till, ty barnens fantasi låter tankarna flyga från det ena till det andra... Den store barnavännen skulle icke kritisera dessa psalmer, som sjungas av barnen med sådan hänförelse, utan han skulle säga till oss: Låten barnen komma till mig såsom barn, låten, mina kära gamla svenska kristna, barnen få komma in i kyrkan sjungande dessa sina enkla barnasånger, och förmenen dem det icke'.

Vad 'Morgon mellan fjällen' beträffar, har den än mäktigare försvarare, än jag kan vara det. Hela den svenska söndagsskolan försvarar den med generationers erfarenhet av huru just den sången framför de flesta andra är barnen kär och av dem gärna sjunges. Och vad som skall vara avgörande beträffande sånger för barn är icke vad de gamla tycka, att barnen borde sjunga - "kärnpsalmer" - utan vad barnen själva tycka om och glädjas åt, därför att det är präglat av barnasinne. Och varför skall det vara misshagligt, om barnet jublar ut sin enkla barnatro på Guds beskydd, hans kärlek och omvårdnad i ett återkommande Gud är god? Hör då icke Guds godhet till kärnan av evangelium? Eller måste det som skall sjungas av barn vara abstrakt, tungt, torrt och för barn tråkigt, ifall det skall kunna godkännas av lärda äldre herrar utan barnpsykologi? Ett typiskt exempel är psalmen 342 i W [Wallinska psalmboken, skr. anm.] 'O Gud som ej de spädas röst föraktar'. (Läs den!). Icke blott att den har åtta strofer. Utan de flesta raderna med sina elva versfötter äro så långa, att de i ett av de förslag, som utgjort förarbete till den nya psalmboken, måst tryckas på två rader. (Jag har anledning att tro, att det var kritiken i min junibroschyr 1936 av denna psalm såsom ämnad att ingå i psalmboken under rubriken 'Barn", som gjorde, att det icke vidare blev tal om den saken).

Ja, barnen sjunga i sin barnaoskuld med glädje i 'Morgon mellan fjällen' om Guds godhet. Och när de vuxit till och räknas till ungdomen, draga de jublande åstad och sjunga:

De gamla, de kloka må le,
vi äro ej förståndiga som de,
men vem skulle sjunga
om våren den unga,
om vi vore kloka som de?"

(a.a. del II: Lovsången, s. 70-72)

Klippa, du som brast för mig

EN BÖN I LIV OCH DÖD FÖR DEN MEST HELGADE BLAND TROENDE I VÄRLDEN 

1. Klippa, du som brast för mej,

låt mej gömma mej i dej!

Vattnet, blodet som går fram

från ditt hjärta, o Guds Lamm,

låt det bli en dubbel bot

mot min synd och lagens hot.

2. Med min fromma möda jag

aldrig fylla kan din lag.

Om mitt nit blev aldrig matt,

om jag grät båd' dag och natt,

står dock syndens fläckar kvar.

Blott i dej jag frälsning har.

3. Inget kan jag skänka dej.

Till ditt kors jag sluter mej,

naken dej om kläder ber,

hjälplös upp till nåden ser.

I din livsvåg låt mej tvås,

Herre, annars jag förgås.

4. Vid vart flyktigt andedrag,

och när jag ska dö en dag,

när till okänt land jag går,

när inför din dom jag står:

Klippa, du som brast för mej,

låt mig gömma mig i dej!

Text: Augustus Montague Toplady 1776 (36 år), Betty Ehrenborg-Posse 1856 (43 år), bearb. 1936, 1937, 2016

Musik: Thomas Hastings 1830 (46 år)

Här en källa rinner

1. Här en källa rinner,
säll den henne finner!
Hon är djup och klar,
gömd men uppenbar.

2. Andens törst hon släcker
och i hjärta väcker
frid och stilla ro,
kärlek, hopp och tro.

3. Ja, uti dess flöden
gives bot mot döden.
I dess friska flod
blir min vilja god.

4. Du Guds kärleks källa,
du skall evigt välla,
evigt hälsosam
skall din flod gå fram.

Text (=SvPs1986 nr 246): William Cowper 1772 (41 år), Betty Ehrenborg-Posse 1854 (36 år), Emanuel Linderholm 1920 (48 år)

Musik: Engelsk 1800-talet

Denna psalm är en av de endast tio psalmer i nuvarande psalmbok som även före 1986 förekom i alla de psalmbokssamverkande samfundens sång- och psalmböcker. Men nästan varje samfund hade sin egen textversion, inalles tio versioner! Man enades om att behålla Linderholms version från 1937 års psalmbok, trots att den egentligen ligger ganska långt från originalet, och även från Betty Ehrenborg-Posses svenska översättning. Förmodligen uppskattades den helt enkelt för att den var så kort - i motsats till en del av de övriga versionerna!

Vad gäller det bibliska käll-materialet kan jag hänvisa till vad jag skrev om Bo Setterlinds psalm Guds källa har vatten tillfyllest. Men för Cowper stod ett annat bibelord i centrum, det som står hos profeten Sakarja 13:1: "Den dagen skall en källa rinna upp, som renar Davids hus och Jerusalems invånare från synd och orenhet." Det tolkade Cowper utan tvekan som syftande på Jesus´ försonande blod, det som utgöts på korset. Hans psalm publicerades första gången i Conyers´ Collection of Psalms and Hymns (1772). Den översattes till svenska första gången av Betty Ehrenborg-Posse för andra häftet av hennes Andeliga Sånger för barn (1854). Men den finns som sagt sedan dess i ett otal versioner, t.o.m. med olika versmått.

Den som - på goda grunder - misstänker att liberalteologen Linderholm helt enkelt ville göra sej av med de många verser om Jesus´ blod som finns i Cowpers original (och även Betty Ehrenborg-Posses översättning), bör dock notera att just Linderholm med en fin bearbetning såg till att passionspsalmen O huvud blodigt, sårat kom med i psalmboken 1937. Där det inte precis saknas referenser till blod, frälsande blod t.o.m.

William Cowper: