Kärlek från dej, Gud, må den oss bära

1. Kärlek från dej, Gud, må den oss bära,
lära oss leva helt till din ära!
Vida kring jorden gånge din lära,
komme ditt rike!

2. Heligt och troget lär oss att strida,
villigt och stilla lär oss att lida,
seger och vila lär oss att bida
sist i ditt rike.

Text: Natanael Beskow 1885 (20 år), bearb. 2023

Musik: Johann Crüger

Jesus, du min glädje

Text: Johann Franck 1653 (35 år), sv övers Johann Schmedemann 1694, bearb Anders Frostenson 1977

Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

O min Jesus, dit du gått

 

Alt. koralversion (utjämnad form): 


1. O min Jesus, dit du gått
vill jag också fara. 
Jag av världen aldrig fått 
det som kan bevara.
Jesus, mej din Ande giv,
den som pånyttföder,
som ger trons fördolda liv
och den svage stöder. 

2. Jag mitt kött korsfästa vill 
med dess onda lustar,
ständigt be att du därtill 
med din kraft mej rustar, 
älska dej i lust och nöd,
dej, du kärleksfulle, 
du som lidit bitter död, 
så jag leva skulle.  

3. Med ditt blod du renat mej
och så velat kalla
till att leva helt för dej,
dö från synder alla. 
För att jag ska få en lott 
hos dej väl bevarad
du ju ut ur graven gått
härlig och förklarad. 

4. Liv och oförgänglighet 
tog du fram i ljuset, 
för att jag din salighet 
ska få se ur gruset. 
O så vill jag alltid dit 
under färden blicka 
och med allvar och med flit 
mej för himlen skicka. 

5. Korset som du lagt på mej
hjälper du mej bära.
Jag vill följa efter dej,
leva till din ära,  
troget hålla ditt förbund, 
minnas vad du lärde, 
tills jag i en salig stund 
får gå mina färde.  

Text: Johan Olof Wallin, bearb A.H.

Musik: Johann Crüger

 

A C Rutström 300 år: Jesu Ande, tala

1. Jesu Ande, tala,
väck mej ur min dvala,
sårens predikant!
Liva upp mej arma,
må du dej förbarma,
så jag visst och sant
ser mitt nådaval i blodet,
livets brunn, ja, lär mej tro det!

2. Utan dej, min moder,
känner jag min broder
aldrig här igen.
Utan Jesus får jag
ej hans arv och når jag
aldrig himmelen.
Men nu når jag löfteslandet
genom Jesus och hans Ande!

Text; Anders Carl Rutström (1721-72), bearb. A.H.

Musik: Johan Crüger,  utjämnad form

A C Rutström: 

Mitt hjärta, fröjda dej

DAGLIG UPPMUNTRAN TILL ANDAKT

1. Mitt hjärta, fröjda dej, 
låt själ och sinnen röras!
Låt andakt av din bön 
i himlars himmel höras. 
Gud Fader kallar dej, 
och Sonen likaså, 
att fram till nådens tron 
med hoppfullt sinne gå. 

2. Det är din Fader kär 
som manar dej att bedja. 
Din Broder också vill 
få hjälpa dej och glädja. 
Din Tröstare dej lär 
allt vad du bedja bör. 
Så kan du säkert tro 
att Gud dej nådigt hör.

3. Du ser Guds hjärtelag,
behöver inte tveka.
En bön i Jesu namn 
ska han dej aldrig neka. 
Vad helt omöjligt syns, 
det vill hans fadershand 
få ge dej, ja långt mer
än du ens tänka kan. 

4. Så kommer jag, min Gud, 
i Jesu namn inför dej
och säger glad i tron: 
Min käre Far, du hör mej! 
Jag ber, jag tror och vet 
att du min bön upptar. 
Du vill, du kan, du gör 
vad du mej lovat har.

[Ragnar Holtes bearbetning är bättre, men upphovsrättsskyddad. Den här bygger på den anonyma bearbetningen i finlandssvenska psalmboken 1986, utan att kunna följa den i allt].

Text ("Wohlauf, mein Herz, zu Gott"): Johannes Olearius 1665 (54 år), Gustaf Ållon 1694 (48 år), Ragnar Holte 1985 (58 år)
Musik: Johann Crüger 1647 (49 år)

Denna psalm publicerades första gången 1665 i Olearius´ "Christliche Betschule" och sedan i hans "Singelust" under rubriken "Daglig uppmuntran till andakt". Gustaf Ållon översatte den för 1694 års svedbergska psalmbok, och den kom även med i 1695, 1819, 1937 och nu 1986 års.

En gärna sjungen psalm, som i sekler fungerat just som en "daglig uppmuntran till andakt", som rubriken löd i Olearius´ "Singenlust". Det är alltså en psalm som, särskilt med Crügers härliga melodi, väcker både "Singenlust" och "Betenlust" (lust till både sång och bön).

J Olearius:


J Crüger:

O Gud, de tankar som du tänkt

1. O Gud, de tankar som du tänkt
är intet annat likt,
ty Barnet som din kärlek skänkt
har gjort vårt släkte rikt!

2. I mörker var vårt släkte sänkt
och döden var vår lott.
I nåd du, Herre, på oss tänkt,
av nåd vi frälsning fått!

3. Ty Gud och man i en person,
du, Herre Jesus Krist,
har kommit ned till dödens zon,
till oss som livet mist.

4. Nu kan vi fira jul med fröjd
mitt i vår kamp och strid:
"Ära åt Gud i himlens höjd
och här på jorden frid!"

5. Det som i Betlehem har skett
är outsägligt stort.
Det ljus som vi i mörkret sett
är Jesus, himlens Port.

Text: Gunnar Holmberg, 1980-talet
Musik: Johann Crüger ("Med tacksam röst")

Djupt lutar året i sin gång

1. Djupt lutar året i sin gång,
nu falnar äng och lund.
Farväl med all din lust och sång,
du korta sommarstund!

2. Snart suckar vinterstormens röst:
allt vissnar och förgår.
Men vissnar allt, jag vet en tröst,
som likafullt består.

3. Låt solens välde dra sej bort
och natten växa till,
Guds starka arm blir inte kort,
han än vårt bästa vill.

4. Låt gulna varje blad på kvist,
låt falna varje strå;
Guds rika nåd, det vet jag visst,
den skiftar inte så.

5. Jag vet var glädjen har sitt hem
när mörklagd mark blir vit:
ännu som förr från Betlehem
når livets budskap hit.

6. Jag vet ett träd så friskt och grönt,
när allting frusit här:
på Golgata det blommar skönt
och evig frukt det bär.

7. Mej Kristus lovar evig vår
trots död och vintersnö,
för ur hans grav det liv ju går
som aldrig mer ska dö.

Text: Caspar Johannes Boye 1833 (42 år) "Dypt haelder året i sin gang", sv. övers. A.H. 16/10 2018

Musik: Johann Crüger, alt. "House of the rising sun". (I Danmark sjungs psalmen alltså på melodin till Med tacksam röst och tacksam själ!).

Denna höstpsalm, en av de få vi har, trycktes första gången i Boyes "Aandelige Digte og Sange" (1833). Den översattes första gången till svenska 1858 av signaturen G.L.T., då den publicerades i tidningen Budbäraren nr 12 med anslaget "Djupt sjunker året i sin gång", och sedan något bearbetad i sångboken Pilgrimsharpan 1861. Även J A Eklunds översättning från 1911 hade från början samma anslag.

William Tans´urs i Sverige sjungna mollmelodi passar väl till psalmens något dystra inledningsrader. Men den gör inte som Crügers i Danmark sjungna riktigt rättvisa åt den glädje som Boye sedan manar fram - ur evangeliet om Jesus´ födelse, död och uppståndelse. Eller också är detta bara en fördom - många av våra gladaste folkmelodier går ju i moll, och mycket beror naturligtvis på hur melodin framförs.

Psalmen innehåller som sagt mycket glädje. Men man kan inte säga att själva hösten, med dess härliga färger och rika skördar, blir föremål för tacksamhet. Den får istället utgöra den dystra kontrasten till det uppståndelsehopp som Boye vill förmedla.

C J Boye:

Du som från gudomsskötet går

1. Du som från gudomsskötet går
att mänskor återföra
till Gud ifrån fördärvets spår
och syndens makt förstöra,
kom, helge Ande, fyll mitt bröst,
mitt hjärta rena, stäm min röst
att dina under sjunga.

2. O gode Ande, led du mej
till sanningen och livet!
Skriv i mitt hjärta vad av dej
i livets ord är skrivet.
Styrkt av din kraft, ledd av din nåd,
jag vill ditt kärleksfulla råd
i ord och gärning prisa.

Text: Johan Åström 1816 (49 år) "Du som av gudomsskötet går", ngt bearb, jfr Stora Nätpsalmboken nr 131
Musik: Strassburg 1545 / Johann Crüger 1653 (55 år)

Den andra strofen var ursprungligen den åttonde i en ganska lång psalm under rubriken HELGELSEN: Den Helige Andes nåd (nr 150 i 1819 års psalmbok). Psalmen beskrev utförligt fast en smula torrt den s.k. "nådens ordning", alltifrån uppväckelsen och kallelsen till heliggörelsen och uppståndelsen. Hela redogörelsen riktar sej till den helige Ande ("av dig han har i faran skygd" o.s.v.), men först i sista strofen formar sej psalmen till en innerlig bön, den som blev kvar i både 1937 års och 1986 års psalmbok.

Psalmen trycktes första gången i 1814 års psalmboksförslag. Den sista raden löd ursprungligen "med helig vandel prisa" men bearbetades 1986 till nuvarande lydelse, där även lovsången i ord fick sin plats. Antagligen upplevdes det vackra ordet "vandel" som alltför föråldrat och obegripligt, trots stående uttryck som exempelvis "en oförvitlig vandel" eller för den delen "tvivelaktig vandel".

På den tiden man fortfarande använde s.k. "predikstolspsalmer" var den här lilla versen vanlig i det sammanhanget. Numera torde den nästan ha kommit ur bruk, trots sitt behändiga format. Men den är väl värd att återupptäcka och lära utantill. (Jodå, längre är den inte än att man bör klara det). Jag har tillfogat psalmens ursprungliga inledningsstrof.

J. Åström:

Johann Crüger:

Nu tacka Gud, allt folk

Förspel:


Koral (med något kortare förspel, endast ca 2 minuter ;o):


1. Nu tacka Gud, allt folk
med hjärta, mun och händer,
för allt det stora han
oss alla gör och sänder.
Han från den tid som vi
i moderlivet fått
och ända fram till nu
oss gjort så mycket gott.

2. Du evigt rike Gud,
oss nåd och kraft förläna
att troget och med fröjd
din goda vilja tjäna.
Vår Herre, stor i nåd,
ge våra hjärtan frid
och fräls oss ur all nöd
nu och för evig tid.

*3. Pris vare dej, vår Gud,
som blicken till oss vände,
du Fader och du Son,
du Ande utan ände!
Du är av evighet
Treenig, utan brist -
du var och är och blir
högtlovad först och sist! 

Text: Martin Rinkart 1636, sv. övers. A.H. 19/12 2017
Musik: Johann Crüger

Salig, salig den som kände

Alt. utjämnad koralversion:



*Salig, salig den som kände,
den som trodde dej allena,
Sanne Gud, och den du sände
att med dej oss än förena.
Jesus Kristus, du är vorden
vägen, sanningen och livet,
och i himlen och på jorden
är ej annat namn oss givet. 

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. A.H. 2007 (37 år)

Musik: Johann Crüger

Korsets väg vi ser dej gå

1. Korsets väg vi ser dej gå,
tålig mitt i nöden.
För att vi ska livet få,
ger du dej i döden.
Ej du flyr från kval och ve,
ej de dina glömmer,
när i mörkt Getsemane
smärtans kalk du tömmer.

2. När den bittra korsets stig
blodig du ses vandra,
du i kärlek innerlig 
tänker blott på andra.
Med din genomstungna hand
våra band du lossar,
frälsar oss från ormens tand
och hans huvud krossar.

3. Från ditt kors du ser, trots kval,
världens öknar blomma,
och till himlens fröjdesal
hednaskaror komma.
Bortom graven ser du ljus,
brustna band och snaror,
hemma i din Faders hus
fullt av frälsta skaror.

4. Jesus, jag dej likna må,
hjälp mej att dej följa
korsets väg med törnen på,
genom dödens bölja.
Lär mej offra, Herre kär,
kämpa, be och vaka.
Jag vill vara där du är,
glädjas och försaka.

5. När jag här i mörker går,
låt min ande skåda
genom tron den ljusa vår
dina löften bådar.
Jaga undan mörka skyn,
otrons kalla dimma,
låt i skön profetisk syn
skördefälten glimma!


Text: Nils Hylander 1906 (45 år), bearb. A.H. 2015
Musik: Johann Crüger

Helige Fader, kom och var oss nära

Alt. koral:

1. Helige Fader,
kom och var oss nära.
Låt oss förnimma
kraften av din lära.
Du som ger mera
än vi kan begära,
hör oss, o Fader.

2. Jesus, var när oss,
du som dog för alla.
Frälsning beskär oss,
dej vi vill åkalla.
Led oss och bär oss,

att vi ej må falla.
Du är vår starkhet.

3. Helige Ande,
som i sanning leder,
himmelska duva,
sänk i dag dej neder.
Helga, välsigna
varje själ som beder.
Amen, ja, amen.

Text: Jacob Thimoteus Jacobsson 1889 (49 år), bearb.

Musik: Johann Crüger 1653, alt ("Integer vitae") Friedrich Ferdinand Flemming 1811

Den korta stund jag vandrar här

DEN GODE HERDEN

1. Den korta stund jag vandrar här,
vad fruktar jag och klagar?
Han som den gode herden är,
han mina steg ledsagar.
Han som gav livet för sin hjord
än med sin Ande och sitt ord
är när oss alla dagar.

2. Jag hör hans röst och känner den
och går dit han vill kalla.
De sina känner han igen,
han räknat har dem alla.
Han söker den som vilse far,
den svage i sin famn han tar,
upprättar dem som falla.

3. Han styrker mig med livets bröd
vid nådens helga källa,
där Andens kraft mot synd och död,
där frid och fröjd uppvälla.
Hur mörk min väg bland törnen går,
blott jag ej viker från hans spår
jag ej skall modet fälla.

4. O du som sade: "Ingen kan
de mina från mig taga",
dig mot en värld jag ropar an,
som vill mig från dig draga.
Låt mig ej villas bort från dem,
som till din Faders sälla hem
du lovat att ledsaga.

5. Hur tomt är allt vad världen har,
hur kort dess nöjen vara!
Snart stundar natten, då envar
av oss skall hädanfara.
Och då, vad är all lycka här
emot det löftet: "Där jag är,
där skall ni också vara!"

Text (=SvPs1986 nr 157): Frans Michael Franzén 1813 (41 år)

Musik: Lyon 1547 / Johann Crüger 1653 (55 år)

Denna psalm, som Franzén första gången publicerade i andra häftet av "Prof-Psalmer" som han utgav tillsammans med Wallin 1813, hade redan från början rubriken "Den gode herden", och har också länge varit stående psalm på "Herdesöndagen" (Tredje söndagen i påsktiden) som har samma överskrift. Psalmen baserar sej på Jesusorden i Johannes 10 men innehåller även referenser till exempelvis Psaltaren 23 och Johannes 17:24.

Melodin har i 1986 års psalmbok återförts till originalets mer rytmiska form. Frågan är dock om inte psalmen tappat i popularitet genom att den förlorat sin mer haeffnerskt utjämnade melodiform, som faktiskt var mycket omtyckt och förknippad med just den här texten. Om psalmer från 15-1600-talet lämpligen sjungs i tidstypiska melodiformer kan man ju dock tänka sej att psalmer från 1800-talets början kan få klinga lite mer, ja just "haeffnerskt". För jämförelses skull låter jag båda formerna stå sida vid sida här i denna melodipsalmbok.

F M  Franzén:

J Crüger: