En samling kristna sånger till minne av sångförfattaren Lina Sandell (1832-1903) och trubaduren och kompositören Oscar Ahnfelt (1813-1882) . Kommentera gärna och föreslå förbättringar! Av upphovsrättsskäl kan inte alla verser och melodier publiceras här, även om jag sökt tillstånd från något fler än dem som varit döda i 70 år ;o). Förhoppningsvis blir "Nätsionstoner" till glädje och uppbyggelse, allteftersom den växer fram. Välkommen! Hälsningar Andreas H. (andreas.g.holmberg[at]gmail.com).
1. Jesus till Getsemane har gått från Jerusalem liksom förut. Han och lärjungarna förr har fått där i örtagården vila ut.
2. Jesus ingen vila här skall få. Ångestfull till Fadern han nu ber: "Om du vill - låt kalken från mig gå, men låt blott din vilja, Fader, ske."
3. Petrus, Jakob och Johannes är tyngda utav sömn i denna natt. De kan ej med Jesus vaka här i hans sista, ångestfyllda natt.
4. Ivrigt, böjd till jorden Jesus ber, plågad så att svetten blir som blod, droppar som till marken faller ner. Lärjungarna sov i sorgset mod.
5. "Ja, ni sover, stig nu upp och bed, att ni ej för prövning utsätts här", säger Jesus. "Låt oss gå, ty se, den som skall förråda mig är här."
6. Nu med vakter kommer Judas hit och förråder Jesus med en kyss. Alla som med Jesus kommit dit flyr, trots vad de sagt så säkra nyss.
7. Till översteprästerna man för Jesus för förhör och hårda slag. Petrus, som förnekat, tuppen hör. Natten övergår i Långfredag.
8. Hos Pilatus Jesus plågas svårt. Oskyldig till döden dömes han, av soldater gisslas mycket hårt. Huvudet med törnen kröner man.
9. På en sargad rygg han korset bär. Korsfäst blir den ende som var god. O min själ, för dig han gjuter här oskyldig som offerlamm sitt blod.
10. Jesus på ett kors för alla dör, som för synden döden värda är. Dödens makt han helt om intet gör. Genom Jesu död jag friköpt är.
11. Jesus, du för mig i döden gick. Du till himlen porten öppnat har. Tack att på ditt kors en väg jag fick genom tro till liv - min synd du bar.
12. Jesus, var mitt allt och hjälp mig här alltid minnas vad du gjort för mig. Jesus, led mig, säg mig: min du är. Sist till himmelen mig för - till dig.
EN SUCK FRÅN ALTARET 1. Kung i törnekrona och blodspurpurn höga, Jesus, sänk i stoftet ned till mej ditt öga. Ty för mej du lidit, världens synd du bar, själv en trampad druva i Guds vredes kar.
2. Själv i örtagården, lydig Faderns vilja, föll du ned till jorden som en bruten lilja, och du låg i stoftet i din blodsdaggs bad, fromt till Gud i himlen som ett barn du bad.
3. Du till Gud är vägen, sanningen och livet. Fridens evangelium ur din själ är skrivet. Jesus, sköna livspalm mitt i öknens brand! Jesus, du som sitter på Guds högra hand!
4. Sol, som aldrig nedgår, dej i nåd förklara! Ofta på ditt Tabor låt mej hos dej vara! Fräls mej när jag kämpar i Getsemane, och i dödens skymning låt ditt ljus mej se! Text: Erik Sjöberg "Vitalis" (1794-1828), ngt bearb. 2011 (v. 1)
1. Den stunden i Getsemane jag aldrig glömma kan, då Herrens ångest jag fick se och hur han styrka fann. O Jesus kär, jag glömmer ej din vånda och ditt ve, de bittra kval du led för mej i mörkt Getsemane. 2. När du i dunkel örtagård en sådan vånda led, det var all världens synd och skuld som så dej tryckte ned. O Jesus kär, jag glömmer ej... 3. Ja, dina egna svek dej där, du ensam måste be och blev förrådd och bunden hårt där i Getsemane. O Jesus kär, jag glömmer ej... 4. Men kallnar kärleken till dej, mej än en gång låt se vad du i kärlek led för mej där i Getsemane. O Jesus kär, jag glömmer ej... Text: Edward Payson Hammond, sv. text A.H. 28/2 2017 Musik: Asa Hull
Precis som julpsalmen "O Betlehem, du lilla stad" är denna psalm ett direkt resultat av ett besök i "det heliga landet". Författaren har i sin sångsamling Gems of Praise berättat hur han besökte Getsemane någon timme under sin bröllopsresa 1866, och där inspirerades till sin sång. I originalet står det ju också helt konkret om "the hour I spent with Thee".
Men naturligtvis är det Frälsarens sista natt med sina lärjungar i Getsemane (se t.ex. Matteus 26) som författaren i andanom upplever. Getsemane var deras vanliga "utflykts- eller picknickplats", men den här gången var ju situationen minst sagt annorlunda. Redan här börjar Jesus´ lidande, hans tunga själskamp som ingen orkar dela med honom (lärjungarna somnade och flydde sedan).
P.g.a. sitt ämne har psalmen mest sjungits på Skärtorsdagar, kanske särskilt, innan den stod i Svenska kyrkans psalmbok, på frikyrkliga s.k. "Getsemaneaftnar" eller inom EFS. Men den bör ju egentligen kunna sjungas när som helst under året, ifall vi nu verkligen inte vill glömma Jesus´ kamp i Getsemane.
Hammond arbetade länge som evangelist, med särskild inriktning på barn. Hans psalm är inte direkt skriven för barn, men har ändå en enkelhet som kan slå an på alla åldrar.
Asa Hulls melodi trycktes samtidigt som texten i Hammonds Gems of Praise (omkring 1880), men har ofta utsatts för olika utjämningsförsök (jämnare tretakt, fyrtakt med punkteringar o.s.v.). På vissa håll sjunger församlingen på sitt eget vis oavsett hur det står i noterna och oavsett hur kyrkomusikern spelar. Men det är ju ett tecken på att psalmen varit mycket omtyckt och sjungen.
1. O om jag vore mera lik dej Jesus, stark och god, så hjärtevarm och kärleksrik som du i striden stod! Ja, vore jag i detta nu i tro och liv som du, som du, så säll jag vore då! 2. Vem kan få sagt hur stort det var att du till oss kom ned och himlen hit till jorden bar vid sång om frid och fred? Å, vore jag din avbild nu, i alla ting som du, som du, så säll jag vore då! 3. Så se då i mitt hjärta in, min Frälsare, och säg vad du kan se i själen min som inte är av dej. Och vänd mitt inre mot dej nu, så jag blir mer som du, som du! Så säll jag då ska bli! 4. Ja, böj mej, böj mej inför dej och sätt mej vid din fot! Allt stort och stolt du ser hos mej riv upp med stam och rot! Hos dej vill jag få stanna nu, så jag blir mer som du, som du. Min Gud, så säll jag blir! 5. Din strid, o Jesus, var så stor att svetten blev som blod. Å, sänd mej kraften av ditt ord och ge mej samma mod! Din Faders glädjefyllda blick, den får jag för att du den fick. Min Gud, så säll jag är! Text och musik: Matias Orheim
1. Å, låt mej få vara en liten kvist på vinstocken din, Herre Jesus Krist, och måtte vi aldrig vi bli skilda igen, men älska och älskas som vän hos vän! 2. Du i mina ådror har flutit in, jag knäböjt och druckit ditt nattvardsvin. Då styrktes min ande, så modlös och matt, av den himmelska daggen från skärtorsdagsnatt! 3. Så flätas vi samman, vi vinkvistar små, som bröder och systrar vi kring dej får stå. Men låt oss ej vissna, o Herre, till slut, bli brutna från stocken och kastas ut! 4. Så rensa mej, Jesus, med ömmaste tukt, om kvisten då blöder, så bär den din frukt, då läker du säkert mitt drypande sår, du har mej så kär, du som bäst mej förstår. 5. Ja, låt mej få vara en liten kvist på vinstocken din, Herre Jesus Krist! Ditt kors ramas in av oss vinkvistar små, och upp till ditt hjärta jag gärna vill nå! Text: Sigvald Skavlan 1890 (53 år), sv. övers. 22/2 2014 A.H. Musik: Niels Lindhjem 1890 (50 år),arr. Fartein Valen S Skavlan:
1. Den skönaste rosen jag funnit, som än ibland törnen upprunnit: vår Jesus, den störste av alla som fötts sedan Adam sågs falla. 2. Alltsedan vi miste vår ära att frukt som Guds avbild få bära, sågs ondskan förvilda, föröda, och vi blev i synderna döda. 3. Och uppfylld av törne blev jorden och glömda av folken de orden som mänskan av Herren sej lärde att finna den fröjd hon begärde. 4. Då framsköt en ros ibland törne, som Herren oss lovat tillförne. En doftande, hälsosam ånga den spred över länderna många. 5. Och där denna ros utan like förvandlar oss, där är Guds rike! Där blomstrar Guds kyrka med ära och himmelska frukter kan bära. 6. Nu världen av fröjd borde sjunga sin lovsång med jublande tunga, men många har ännu ej funnit att rosen i världen upprunnit. 7. Du tistelomgärdade sinne som inte kan se den därinne, kom ut och var med, så du känner hur ljuvlig den är för Guds vänner. 8. Ja, böj i Getsemane ner dej, se, han som dej frälsade ber dej! Där han för din räddning fick blöda, där finner du rosen den röda. 9. Min ros ska mej pryda och smycka, min ros är min glädje och lycka, ger motgift mot onda begären, ger sötma som inget i världen. 10. Må världen mej bort från sej driva, må törnena slita och riva, må hjärtat förtvina och brista, men aldrig min ros vill jag mista.
Text: Hans Adolph Brorson, övers. Johan Michael Lindblad, bearb. A.H. 2012 Musik: Medeltida, alt. Oscar Ahnfelt
