O vad är väl all fröjd på jorden

1. O vad är väl all fröjd på jorden
mot en droppe av Jesu frid?
Har du frid i vad Jesus gjorde
störs den inte av världens strid.
Han är friden - de kära orden
//: tröstar även i nödens tid ://

2. Får du alltid ej kännbart smaka
denna himmelska, ljuva frid,
kan du över den rätt ej vaka
under andens och köttets strid,
får den trösten du dock bejaka:
//: Jesus, Jesus han är din frid ://

3. Är din frid, fast du ofta känner
nöd och ofrid för syndens skull,
ja, när solen som hetast bränner
viskar han dock så kärleksfull:
Jag, din vän framför andra vänner,
//: älskar dej och tog all din skuld ://

4. Är du trött under pilgrimsfärden,
längtar efter förlossningen,
lider hjärtat av synden, flärden,
ja, av kärlek till synden än
- se, besegrad är ändå världen,
//: Jesus vann också över den ://

5. Gläds, ja, gläds, ty vad Jesus vunnit
vann han både för dej och mej.
Han en evig förlossning funnit
när i döden han utgav sej.
Snart all fruktan, all nöd försvunnit,
//: snart allt mörker blir ljust för dej ://

Text: Lina Sandell 1864 (32 år), ngt bearb. A.H. 2008
Musik: Per Ulrik Stenhammar 1864 (35 år)

En dalande dag

1. En dalande dag, en flyktig stund

är människans levnad i tiden,

och släktena skifta som löv i lund,

när sommaren är förliden.

Så sjunka vi hän, så redes oss sist

en bortglömd grav efter striden.

2. Och dock är mitt hjärta oförskräckt,

min ande bidar förskoning.

I liv och död är en hand mig räckt,

som bjuder frid och försoning,

ty Kristus, Guds Son, mig lovat har

i fadershuset en boning.

3. Väl ingen i världen, trång och låg,

har skymtat de strålande salar,

väl själen endast i aningen såg

dess glans här i tårarnas dalar,

men vägen, vägen den ligger klar

i Jesus och ordet han talar.

4. Ja, du är vägen, vår Frälserman,

Guds levande ord, oss givet.

Du ensam de villade leda kan,

du sanningen är och livet.

Och allt vad jag syndat min levnads dag

i dig försonat är blivet.

5. Så somnar jag glad i ditt heliga namn,

du vakar, tills dag sig tänder.

När morgon upprinner, då är jag i hamn

och skådar mitt hemlands stränder

och griper med outsäglig fröjd

de genomborrade händer.

Text: J Johnson före 1915, O R Hallberg 1920, O Mannström 1920 Musik: P U Stenhammar ("Nu lovar min själ dig, Jesus, min vän")